Maria L

Det var som om tiden stått stilla i tio år. Ingenting hade förändrat sig på hotellet sedan jag var där sist. Samma spräckliga tapeter på väggarna i rummen, samma hårda sängar, samma korvformade kuddar, samma senapsfärgade filtar att sova under. På frukostbuffén var det exakt samma mat att välja mellan. Och det roligaste av allt: där, vid frukosten, ser jag den tjejen som rekryterade mig till mitt första flygbolag för snart tolv år sedan (vi är ju på olika bolag idag men tydligen bor mina forna kollegor kvar på detta hotell fortfarande).

Och jag älskade varenda sekund! Jag sov som en liten prinsessa på natten. En nostalgitripp är balsam för själen.


Entrén till hotellet. Jag har verkligen många kära minnen härifrån.


Jag tar alltid bilder på palmer. Jag tror att de har en lugnade effekt.


Utsikten från det obligatoriska besöket vid närmsta matvaruaffär.


Min snälla kollega Mattias hjälpte mig att bära mina kassar tillbaka till hotellet. Som tack för det fick han posera framför en jätteananas.


Kvällspromenaden hem från affären.


Fler jätteananasar.


Tidigare om åren fick jag alltid rum ut mot vattnet. Den här var min utsikt från balkongen nu. Det gick alldeles utmärkt det med.


Både Mattias och jag har dispens att äta vad vi vill när vi sover borta på vissa ställen. Igår morse hade vi "kondis-prövning". Vi smakade på alla godsaker som fanns på frukostbuffén och betygsatte dessa.

Mitt älskade Las Palmas - saknar dig redan.