En inte allt för ovanlig händelse på pendeltåget
Vuxna människor - röstberättigade och ansvariga för andra människor (=föräldrar) - ute i sista sekunden till tåget, försöker stoppa tiden och därmed tåget genom att be sina ungar springa före och kliva på tåget. Dörrarna slår igen, tåget åker iväg och kvar på perrongen står föräldrarna.
Det är inte första gången jag ser detta ske. Och jag ställer frågan: är det då inte bättre att inse att man är sent ute och vänta en kvart på nästa tåg eller förlitar man sig verkligen som förälder så pass mycket på oss främlingar som sitter på tåget att vi ska se till att ungarna kommer till rätta?
Det senare alternativet tycker jag personligen är lite väl vågat. Det behöver ju inte vara en medmänsklig person som förbarmar sig över det övergivna barnet utan kan faktiskt vara en vuxen med mycket sjuka baktankar.
Att Gud fördelar barn väldigt orättvist vet vi redan. Men ni som har fått gåvan att bli föräldrar: försök i alla fall att förvalta er roll!
Det är inte första gången jag ser detta ske. Och jag ställer frågan: är det då inte bättre att inse att man är sent ute och vänta en kvart på nästa tåg eller förlitar man sig verkligen som förälder så pass mycket på oss främlingar som sitter på tåget att vi ska se till att ungarna kommer till rätta?
Det senare alternativet tycker jag personligen är lite väl vågat. Det behöver ju inte vara en medmänsklig person som förbarmar sig över det övergivna barnet utan kan faktiskt vara en vuxen med mycket sjuka baktankar.
Att Gud fördelar barn väldigt orättvist vet vi redan. Men ni som har fått gåvan att bli föräldrar: försök i alla fall att förvalta er roll!
Kommentarer
Postat av: Tress
Bra sagt Mia! Jag hade garanterat väntat in nästa tåg:-)
Trackback
