Jungstedt går på tomgång
Ett väpnat rån mot en värdetransport begås i Klintehamn på Gotlands västkust en sensommarmorgon. Vid flykten dödas en sexårig flicka.
Rånarna tar sin tillflykt till ett ödetorp på landsbygden. När polisen hittar gömstället finner de en av rånarna avrättad.
Det tar inte många timmar att läsa igenom Mari Jungstedts nionde Gotlandsdeckare, "Det fjärde offret". Stor text, korta stycken, banalt språk.
Sedan 2003 har Jungstedt släppt en bok om året och jag tror att det är för ofta. De senaste tre böckerna har gett mig känslan av att hon lider av brist på både idéer och tid. Som om böckerna är nedskriva i all hast för att få dem klara innan deadline. Researchen känns slarvig och det saknas ett djup, en tanke bakom orden.
Vi blir inte heller direkt bjudna på några originella tankegångar eller någon genomtänkt intrig. Om ett par dagar kommer jag inte att kunna återge handlingen - det finns ingenting i boken som överraskar eller berör mig.
Det enda som är nytt under solen i den nionde boken är att kommissarie Anders Knutas helyllefasad på hemmaplan (äntligen!) börjar att krackelera. Och det är sorgligt nog det enda som jag tycker ger boken någon slags kryddning.
Journalisten Johan Berg dyker också upp i handlingen men hans medverkan har egentligen inget syfte mer än att Jungstedt placerat honom där för att inte göra trogna läsare besvikna.
"Det fjärde offret" passerar obemärkt förbi. Den fungerar knappt som tidsfördriv i hängmattan i sommar. Läs då hellre Jungstedts "Den döende dandyn" från 2006.
BETYG: 1 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Rånarna tar sin tillflykt till ett ödetorp på landsbygden. När polisen hittar gömstället finner de en av rånarna avrättad.
Det tar inte många timmar att läsa igenom Mari Jungstedts nionde Gotlandsdeckare, "Det fjärde offret". Stor text, korta stycken, banalt språk.
Sedan 2003 har Jungstedt släppt en bok om året och jag tror att det är för ofta. De senaste tre böckerna har gett mig känslan av att hon lider av brist på både idéer och tid. Som om böckerna är nedskriva i all hast för att få dem klara innan deadline. Researchen känns slarvig och det saknas ett djup, en tanke bakom orden.
Vi blir inte heller direkt bjudna på några originella tankegångar eller någon genomtänkt intrig. Om ett par dagar kommer jag inte att kunna återge handlingen - det finns ingenting i boken som överraskar eller berör mig.
Det enda som är nytt under solen i den nionde boken är att kommissarie Anders Knutas helyllefasad på hemmaplan (äntligen!) börjar att krackelera. Och det är sorgligt nog det enda som jag tycker ger boken någon slags kryddning.
Journalisten Johan Berg dyker också upp i handlingen men hans medverkan har egentligen inget syfte mer än att Jungstedt placerat honom där för att inte göra trogna läsare besvikna.
"Det fjärde offret" passerar obemärkt förbi. Den fungerar knappt som tidsfördriv i hängmattan i sommar. Läs då hellre Jungstedts "Den döende dandyn" från 2006.
BETYG: 1 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Kommentarer
Trackback
