Ett rejält magplask för Gerhardsens fjärde kriminalroman
Den fjärde boken i Carin Gerhardsens Hammarbyserie - "Helgonet" - är en rejäl besvikelse. Ett ordentligt magplask.
Den är spretig och ostrukturerad. Till och med skriven på ett helt annat sätt än de tre tidigare böckerna (faktum är att jag vid fler än ett tillfälle ställer mig frågande om det är samma person som har skrivit dessa böcker). Jag har svårt att komma in i boken. Inledningen är rörig och alldeles för många namn och händelser dyker upp samtidigt och gör att helheten känns grötig.
Jag får känslan av att Gerhardsen inte riktigt har bestämt sig för i vilken riktning hon vill att handlingen ska gå utan improviserar under resans gång.
Vilket är sorgligt eftersom Gerhardsen i sina första tre böcker i Hammarbyserien presenterade intrigerna så skickligt.
I "Helgonet" hittas Sven-Gunnar Erlandsson mördad med ett nackskott efter en pokerkväll med nära vänner. Han är en omtyckt och respekterad familjefar och en stöttepelare för samhällets utstötta.
Till skillnad från tidigare böcker blir vi som läsare aldrig överraskade. "Helgonet" känns ganska förutsägbar, en kriminalroman i mängden som snabbt glöms bort. Jag saknar ett djup och en tanke bakom. Spänningen som de första tre böckerna innehöll är totalt borta.
Dessutom måste Gerhardsen avsluta den våldtäktshistoria på en av de kvinnliga poliserna som har gått som en röd tråd genom alla fyra böckerna. Att den historien bara maler på har nu förvandlats till ett irritationsmoment och man blir bara frustrerad över att Gerhardsen inte presenterar något avslut (kanske har hon ännu inte bestämt sig för hur det ska sluta?).
Nej, "Helgonet" får tyvärr underkänt. Jag hade förväntat mig så mycket mer av en författare som inledde så starkt med sina första tre kriminalromaner.
BETYG: 1 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Den är spretig och ostrukturerad. Till och med skriven på ett helt annat sätt än de tre tidigare böckerna (faktum är att jag vid fler än ett tillfälle ställer mig frågande om det är samma person som har skrivit dessa böcker). Jag har svårt att komma in i boken. Inledningen är rörig och alldeles för många namn och händelser dyker upp samtidigt och gör att helheten känns grötig.
Jag får känslan av att Gerhardsen inte riktigt har bestämt sig för i vilken riktning hon vill att handlingen ska gå utan improviserar under resans gång.
Vilket är sorgligt eftersom Gerhardsen i sina första tre böcker i Hammarbyserien presenterade intrigerna så skickligt.
I "Helgonet" hittas Sven-Gunnar Erlandsson mördad med ett nackskott efter en pokerkväll med nära vänner. Han är en omtyckt och respekterad familjefar och en stöttepelare för samhällets utstötta.
Till skillnad från tidigare böcker blir vi som läsare aldrig överraskade. "Helgonet" känns ganska förutsägbar, en kriminalroman i mängden som snabbt glöms bort. Jag saknar ett djup och en tanke bakom. Spänningen som de första tre böckerna innehöll är totalt borta.
Dessutom måste Gerhardsen avsluta den våldtäktshistoria på en av de kvinnliga poliserna som har gått som en röd tråd genom alla fyra böckerna. Att den historien bara maler på har nu förvandlats till ett irritationsmoment och man blir bara frustrerad över att Gerhardsen inte presenterar något avslut (kanske har hon ännu inte bestämt sig för hur det ska sluta?).
Nej, "Helgonet" får tyvärr underkänt. Jag hade förväntat mig så mycket mer av en författare som inledde så starkt med sina första tre kriminalromaner.
BETYG: 1 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Kommentarer
Postat av: Tress
Men nu blir jag kluven.Ska jag läsa den? Tuur att jag inte köpte den för TVÅHUNDRATJUOÅTTA kr!!Fan vad tur att jag har med mig dig Mia på mina shoppinturer.Du ÄR numera även min ekonomiska rådgivare.Vare sig du vill eller inte.:-)
Trackback
