Värre än katastrofen i Japan: Persbrandt har använt kokain
Att jag har vissa åsikter om kvällstidningarnas prioriteringar av nyheter och löpsedlar är mer en regel än undantag. Oftast orkar jag inte ens kommentera dem.
Men just nu är världen drabbad av ovanligt mycket katastrofer och krig. Händelser som faktiskt - trots att vi svenskar tror att vi bor i en skyddande bubbla - kan påverka oss enormt mycket. Det är också händelser som borde beröra oss.
Vad väljer då Aftonbladet att ha på sin löpsedel då hela Libyen står i lågor och kärnkraftverken i Japan riskerar att förpesta hela planeten?
Jo:
"Persbrandt fast för kokain"
Nu ska jag återigen påpeka att jag är den minst drogliberala personen jag vet. Men jag har också levt runt så många olika sorters missbruk att jag också vet vilken pervers makt ett beroende har över en människa.
I tidningen går sedan att läsa att Persbrandt greps för ringa narkotikainnehav i januari. I JANUARI! Och först nu - i samma stund som människor i Japan och Libyen dör på grund av naturkatastrofer och krig - så väljer man att publicera detta som en huvudnyhet. (läs också Ex)
Vi kan väl sammanfatta det som om vi kanske inte är världsbäst på att sätta saker och ting i perspektiv.
Vidare kan man läsa att Mikael Persbrandts roll som ambassadör för Unisef ifrågasätts på grund av knarkdomen (återigen: han har inte langat tonvis med knark till ungdomar utan själv använt det). (AB)
Då säger jag så här: Mikael Persbrandt är en av få kända personer som faktiskt har gjort någonting för att utnyttja sitt kändisskap på bästa sätt. När han visar sig i Unisef-filmerna och med bestämd stämma uppmanar oss bortskämda svenskar att donera pengar till bättre behövande så gör vi det.
När Persbrandt går omkring i ruinerna på Haiti och visar misären lättar vi på plånböckerna. Effekten hade inte blivit densamma med någon annan (fortfarande idag vrider jag på mig av obehag när jag minns bilderna av Carolas besök på Haiti när hon kom dit med en parfym).
Persbrandt gör en fantastisk insats för Unisef! Hans missbruk är en tragedi för honom själv och hans familj. Inte för en organisation som han stöttar.
Men för sina barns skull ska han nog snarast söka professionell hjälp och ta sig i kragen. Har man fått den enorma gåvan att bli förälder ska man förvalta den på bästa sätt.
Men just nu är världen drabbad av ovanligt mycket katastrofer och krig. Händelser som faktiskt - trots att vi svenskar tror att vi bor i en skyddande bubbla - kan påverka oss enormt mycket. Det är också händelser som borde beröra oss.
Vad väljer då Aftonbladet att ha på sin löpsedel då hela Libyen står i lågor och kärnkraftverken i Japan riskerar att förpesta hela planeten?
Jo:
"Persbrandt fast för kokain"
Nu ska jag återigen påpeka att jag är den minst drogliberala personen jag vet. Men jag har också levt runt så många olika sorters missbruk att jag också vet vilken pervers makt ett beroende har över en människa.
I tidningen går sedan att läsa att Persbrandt greps för ringa narkotikainnehav i januari. I JANUARI! Och först nu - i samma stund som människor i Japan och Libyen dör på grund av naturkatastrofer och krig - så väljer man att publicera detta som en huvudnyhet. (läs också Ex)
Vi kan väl sammanfatta det som om vi kanske inte är världsbäst på att sätta saker och ting i perspektiv.
Vidare kan man läsa att Mikael Persbrandts roll som ambassadör för Unisef ifrågasätts på grund av knarkdomen (återigen: han har inte langat tonvis med knark till ungdomar utan själv använt det). (AB)
Då säger jag så här: Mikael Persbrandt är en av få kända personer som faktiskt har gjort någonting för att utnyttja sitt kändisskap på bästa sätt. När han visar sig i Unisef-filmerna och med bestämd stämma uppmanar oss bortskämda svenskar att donera pengar till bättre behövande så gör vi det.
När Persbrandt går omkring i ruinerna på Haiti och visar misären lättar vi på plånböckerna. Effekten hade inte blivit densamma med någon annan (fortfarande idag vrider jag på mig av obehag när jag minns bilderna av Carolas besök på Haiti när hon kom dit med en parfym).
Persbrandt gör en fantastisk insats för Unisef! Hans missbruk är en tragedi för honom själv och hans familj. Inte för en organisation som han stöttar.
Men för sina barns skull ska han nog snarast söka professionell hjälp och ta sig i kragen. Har man fått den enorma gåvan att bli förälder ska man förvalta den på bästa sätt.
Kommentarer
Trackback
