Styrkepromenad och tussilago
Jag och min kompis Andreas hade planerat att ta en powerwalk igår eftermiddag (faktum är att vi messade varandra samtidigt om det på morgonen).
Sedan fick jag besked att min morbror så tragiskt gått bort och då tänkte jag ställa in promenaden. Men efter en stund insåg jag att det var just det jag behövde just då - lite frisk luft i sällskap av en av de snällaste människorna jag känner.
Vi var ute på en riktigt lång promenad. Jag fick dessutom - för mig - se årets första tussilago och det var balsam i själen. När jag kom hem mådde jag mycket bättre.
Det strömmade också in så många fantastiskt värmande och tröstande ord i går på min Facebook-sida att jag blev alldeles överväldigad. Människor kan vara så enormt stöttande och snälla i nödens timme. Jag är riktigt rörd över alla fina ord.
Tack alla!
Små arma krakar till tussilago.
