Gerhardsen på väg tillbaka mot deckartronen
Carin Gerhardsen når kanske inte full pott med sin femte deckare - "Gideons ring" - men hon är med besked på väg tillbaka mot toppen igen efter det sanlösa magplasket med förra boken, "Helgonet". Och det gläder mig - Gerhardsen har verkligen potential att sitta på den svenska deckartronen.
En våldtagen och svårt misshandlad kvinna hittas utanför pianoteknikern John Gideons dörr. Hur och varför hon har hamnat just där kan hon själv inte redogöra för eftersom hon verkar ha hamnat i ett närmast apatiskt tillstånd.
Gideon själv har ett något skamfilat rykte. Enligt grannarna ränner det alldeles för unga och för många flickor hemma hos honom. Och vart han nu befinner sig är det ingen som vet.
"Gideons ring" når inte upp till samma klass som hennes tre första böcker men är snubblande nära. Fortfarande ägnar Gerhardsen alldeles för mycket tid och text åt irrelevanta bihistorier som förmodligen är menat som ett villospår för läsaren men som istället blir ett irritationsmoment.
Men jag är obeskrivligt tacksam över att den våldtäktshistoria som gått som en röd tråd genom alla fem böckerna nu - äntligen! - verkar ha fått sin upplösning. I "Helgonet" misstänkte jag att Gerhardsen inte visste hur hon skulle avsluta den långdragn historien utan bara malde på men jag håller både tummar och tår att den nu är till ända på riktigt. Det blev för uttjatat till slut.
Jag blev också glatt överraskad över att "Gideons ring" faktiskt inte var ett dugg förutsägbar - jag kände viss oro och skepsis efter "Helgonet". Istället tog handlingen vägar som jag inte alls hade förväntat mig och jag kunde inte i min vildaste fantasi räkna ut hur intrigen hängde ihop. Mycket skickligt av Gerhardsen.
Nu ser jag med förväntan fram emot nästa bok. "Gideons ring" får en stark trea i betyg. Härlig återhämtning av Gerhardsen!
BETYG: 3 av 5
Bild lånad av adlibris.com
Kommentarer
Trackback
