Min enda kommentar om Schlagerspektaklet

Ingenting engagerar svenskarna som det årliga Schlagerspektaklet. I år går finalen i Azerbajdzjan. Ett land som kanske inte direkt är kända för att stå vid barrikaderna för mänskliga rättigheter. Tvärtom så skulle jag kategorisera landet som en diktatur.

Självklart vet vi svenskar om hur förhållandena är i Azerbajdzjan, eller i alla fall har vi ett litet hum om det. Men vi väljer inte att bojkotta tävlingen utan åker dit med ett bidrag och stoltserar istället i pressen att "vi tar avstånd på andra sätt". Vilket är fullkomligt skitsnack självklart. Vårt bidrag i år sjungs av en liten donna med för lång lugg som så stolt deklarerat i intervju efter intervju att hon minsann inte ens äger en tv utan ägnar sin tid åt yoga. Jag tror att hon har noll koll på politik eller en susning om vad som pågår i världen runt omkring henne.

Det huvudsakliga ansvaret ligger självklart hos EBU (Europeiska radio- och TV-unionen) som 1993 gick ihop med sin östeuropeiska motsvarighet, OIRT. Redan där skulle man ha sett till att bara demokratier värda namnet får delta.
Problemet, kära landsmän, är nämligen INTE att de forna öststaterna röstar på varann. Nej, problemet är att tävlingen hamnar i länder där medborgarna inte har samma rättigheter som vi har.

Det enda rätta att göra från vår sida (samt alla andra europeiska demokratiska länder) vore att bojkotta tävlingen för att visa vår ståndpunkt.

Jag uppmanar er ikväll bland tacos, chips och annat skit att ägna medborgarna i Azerbajdzjan en tanke. De har värre problem än att sätta konstgjord snö i halsen. Tro mig.

(Ex, Ex, AB, AB, DN, DN)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0