Poänglöst haveri
Jag är den första att hävda att en fiktiv roman inte alls behöver vara speciellt verklighetstrogen. Det är just det som är poängen med böcker - att man kan få sväva ut i fantasin och drömma sig bort i en alternativ värld.
Men när det blir en blandning av fantasi och verklighet på grund av (vad som verkar) dålig research så blir man som läsare både besviken och mycket uttråkad.
Kanske hade jag också sett fram emot Kristina Ohlssons fjärde deckare - "Paradisoffer" - alldeles för mycket. Hennes tre första böcker var fullkomligt lysande. Välskrivna, genomtänkta och spännande. I sin fjärde bok har hon drabbats av samma syndrom som Carin Gerhardsen som också skrev tre fantastiska böcker i rad för att sedan kollapsa i fjärde.
Det finns så många detaljer i "Paradisoffer" som man lätt - om man har orken - kan googla sig fram till. Det kräver inte ens en större ansträngning för att få reda på SAS historia, vilken flygplansflotta de har samt vad det krävs för att få flyga linjer över Atlanten.
Ohlsson har nämligen använt sig av ett - ännu så länge - existerande flygbolag i sin handling. Och då SAS som varje svensk känner till. Här hade det varit bättre att hitta på ett fiktiv bolag - för alla inblandade.
Intrigen är den att ett SAS-plan från Stockholm på väg till New York blir kapat.
Jag är inte ens säker på vad Ohlsson vill säga med den här boken. Det blir aldrig riktigt spännande och ofta lyser hennes egna åsikter för starkt mellan raderna. Den är - för mig - fullkomligt poänglös.
Jag vet inte ens vem som skulle ha intresse av att läsa boken. Människor i flygbranschen skrattar förmodligen hånfullt åt den dåliga researchen, deckarälskarna kommer att sakna innehåll och intrig. Flygrädda ska verkligen inte ta boken i sin hand men jag kan trösta er med att tillvägagångssättet ligger så långt ifrån verkligheten att ni inte har någonting att oroa er för (det krävs till exempel många års erfarenhet bakom spakarna för att få flyga den här sortens trafik).
"Paradisoffer" behöver ni absolut inte offra någon tid på. Läs då istället Kristina Ohlssons första tre böcker.
BETYG: 1 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Men när det blir en blandning av fantasi och verklighet på grund av (vad som verkar) dålig research så blir man som läsare både besviken och mycket uttråkad.
Kanske hade jag också sett fram emot Kristina Ohlssons fjärde deckare - "Paradisoffer" - alldeles för mycket. Hennes tre första böcker var fullkomligt lysande. Välskrivna, genomtänkta och spännande. I sin fjärde bok har hon drabbats av samma syndrom som Carin Gerhardsen som också skrev tre fantastiska böcker i rad för att sedan kollapsa i fjärde.
Det finns så många detaljer i "Paradisoffer" som man lätt - om man har orken - kan googla sig fram till. Det kräver inte ens en större ansträngning för att få reda på SAS historia, vilken flygplansflotta de har samt vad det krävs för att få flyga linjer över Atlanten.
Ohlsson har nämligen använt sig av ett - ännu så länge - existerande flygbolag i sin handling. Och då SAS som varje svensk känner till. Här hade det varit bättre att hitta på ett fiktiv bolag - för alla inblandade.
Intrigen är den att ett SAS-plan från Stockholm på väg till New York blir kapat.
Jag är inte ens säker på vad Ohlsson vill säga med den här boken. Det blir aldrig riktigt spännande och ofta lyser hennes egna åsikter för starkt mellan raderna. Den är - för mig - fullkomligt poänglös.
Jag vet inte ens vem som skulle ha intresse av att läsa boken. Människor i flygbranschen skrattar förmodligen hånfullt åt den dåliga researchen, deckarälskarna kommer att sakna innehåll och intrig. Flygrädda ska verkligen inte ta boken i sin hand men jag kan trösta er med att tillvägagångssättet ligger så långt ifrån verkligheten att ni inte har någonting att oroa er för (det krävs till exempel många års erfarenhet bakom spakarna för att få flyga den här sortens trafik).
"Paradisoffer" behöver ni absolut inte offra någon tid på. Läs då istället Kristina Ohlssons första tre böcker.
BETYG: 1 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Kommentarer
Trackback
