Maria L

Min syn på saken

Långt förspel utan klimax

När böcker blir överhypade lämnar de inte sällan mig med en eftersmak av besvikelse och en känsla av att vara blåst på konfekten (två bra exempel på detta är Dan Browns "Da Vinci-koden" och svenska "Hypnotisören").

 

Den senaste tidens stora "snackis" har varit EL James "Fifty shades"-triologi som utlovar erotisk litteratur av sällan skådat slag.

Och självklart blir jag nyfiken. Efter de senaste årens deckarvåg var kanske erotik precis det vi behövde som motvikt. Man vill ju liksom veta orsaken till att dessa böcker skapat så stor uppståndelse.

 

Så jag börjar läsa "Femtio nyanser av honom". Och jag läser och läser. Förvisso går det fort eftersom språket är banalt och många sidor ägnas åt mailkonversation mellan de två huvudrollsinnehavarna som bara är sidutfyllnad (kanske får EL James betalt per sida istället för ord?). 

 

Men det händer ingenting. "Femtio nyanser av honom" är som ett långt förspel utan klimax.

 

Att boken inte faller mig i smaken är en sak. Det som verkligen skrämmer mig är att kvinnor på 2010-talet faktiskt finner den revolutionerande.

På den svenska upplagan har man till och med citerat recensionen från The Telegraph med orden: "Utan tvivel kommer kvinnor att diskutera den under år framöver".

 

Verkligen? Vad exakt är det vi kommer att diskutera? Hur man lyckas sälja 35 miljoner exemplar av dynga med hjälp av bra marknadsföring? Det har vi faktiskt varit med om förut.

 

"Femtio nyanser av honom" gör mig bara uttråkad och jag betvivlar starkt att jag kommer att läsa de två andra böcker i triologin - det vore bara slöseri med tid.

Vill man läsa tantsnusk rekommenderar jag istället att man dammar av gamla Jackie Collins-böcker.

 

BETYG: 1 av 5

 

 

Kan bara hålla med dig. Amerikanska/brittiska författare får betalt per ord, därav de orimligt långa böckerna, fulla av transportsträckor. Sånt här skrev Bengt Anderberg och andra författare i Sverige om på 1970-talet. Knut Faldbakken om också. I alla andra pryda länder utanför nordeuropa är det säkert smaskens, men vilken kvinnosyn! Unket.