Maria L

Om ni bara har tänkt att läsa en musikbiografi under er livstid så är Bengt Liljegrens magnifika porträtt av Pink Floyd den boken ni ska välja.

Redan efter ett par sidor häpnar jag över det oerhörda engagemang och arbete Liljegren har lagt ner för att försöka ge oss en bild av världens kanske mest mytomspunna och hemliga musikgrupper. Vilket inte alls kan ha varit ett lätt arbete eftersom medlemmarna i gruppen så medvetet odlat mystiken kring sig på ett nästan utstuderat sätt.

 

Förvisso blir vi som läsare inte så mycket klokare på personerna bakom Pink Floyd eftersom boken bygger på intervjuer och uttalanden från tidsskrifter och medarbetare. Vi kan bara anta och spekulera. De framställer sig själva som ganska tråkiga och pretentiösa och gnabbet mellan dem (som resulterat i både rättstvister och offentlig smutskastning) är stundtals på sandlådenivå.

 

Liljegren har gjort ett oklanderligt arbete med biografin. Upplägget är noggrant planerat, texten flyter som rinnande vatten (bara det är en bedrift när det gäller denna sortens böcker) och man har mycket svårt att sluta läsa. Jag tog varje tillfälle i akt att läsa ett par sidor här och där. Och det är inte utan att man känner saknad när boken är färdigläst.

 

Utan tvekan en av de bästa biografier jag någonsin läst. Det är också en av de få böcker jag - så småningom - kommer att läsa om.