Maria L

Alla får komma till tals i Andreas Ekström och Johanna Koljonens "Främling". Utom huvudpersonen själv - Carola.

 

Jag misstänker att ambitionen från början har varit att skriva ett opartiskt porträtt av vår kändaste kändis. Den personen alla har en åsikt om (oavsett om man tycker om henne eller inte).

Dessvärre spårar boken ur ganska snabbt och överanalyserar istället varje steg i Carolas karriär samt varje löpsedel hon prytt. Ekström och Koljonen försöker också överträffa varandra i fyndiga formuleringar vilket resulterar i att boken blir så pretentiös att man ibland vill stoppa fingrarna i halsen. Längst med vägen verkar de vara så uppfyllda av sina egna ord att bokens egentliga huvudperson kommer i skymundan.

 

Som biografi är "Främling" en babblig sörja. Man ägnar till exempel flera sidor att beskriva en enda händelse när Carola ska medverka i ett gammalt nöjesprogram med Jacob Dahlin på SVT i början av 90-talet. Vad syftet är med denna långa historia är oklart. De missar helt enkelt att förse berättelsen med en poäng.

 

Mitt egna förhållande till Carola är komplicerat och jag blev inte mycket klokare på henne som person efter den här boken. Kanske får vi så småningom läsa hennes egen berättelse med hennes egna ord, skriva på papper utan den tillgjorda talrösten.

Jag har en känsla av att Carola skriver sin historia bättre och intressantare än någon annan.