Maria L

Efter debuten med "Solstorm" - som både var spännande och välskriven - så kände jag personligen att Åsa Larssons följande böcker blev lite väl flummiga och spretiga. I någon bok talade döda och för mig blir det så abstrakt att jag tappade intresset för boken (det var dessutom någon trend inom svensk deckargenre vid tidpunkten att döda talade och det blev så tröttsamt i längden att läsa det om och om igen).

 

I den femte boken om Rebecka Martinsson - "Till offer åt Molok" - höjer Larsson sin kvalitet igen och når nästan upp till nivån hon hade i sin debutroman. Och hon lyckas dessutom hålla läsaren fängslad trots en nästan löjligt tunn intrig.

 

Det är inget rafflande högt tempo i denna bok. Istället är det en lågmäld spänningsroman med en behaglig rytm. Flera gånger under mitt läsande märker jag att jag har svårt att lägga boken ifrån mig.

Den faller - tack och lov! - utanför ramarna hur samtida deckarromaner idag är uppbyggda och just det gör Åsa Larsson till en så unik författare.