Maria L

Anne Holt har länge tillhört en av mina favoritförfattare inom deckargenren. Hon tillhör en av de absolut främsta och jag har slukat hennes böcker allt eftersom de givits ut. Den enda som hittills inte hållt måttet enligt den höga ribba hon har satt upp var "1222 över havet" - en pusseldeckare som kanske inte låg rätt i tiden (den förde tankarna tillbaka till Agatha Christie) men ändå var ett spännande författarexperiment.

 

Holts senaste bok - "Död i skugga" - behandlar två tunga ämnen. Samma dag som terrordåden i Oslo och på Utöya, dör en åttaårig pojke i sitt hem i en tragisk olycka. Föräldrarna är bekanta med kriminalpsykologen Inger Johanne Vik och tillsammans med den oerfarne unga polisen Henrik Holm engagerar hon sig i fallet.

 

Den här skulle kunna vara en tung bok. Barnmisshandel är motbjudande och såren från Oslo och Utöya har inte läkt ännu. Därför blir jag så besviken över att det känns som om Holt bara skrapar lite på ytan. Jag saknar ett engagemang. Ett djup. Ett driv.

 

Som hennes tidigare böcker är "Död i skugga" lättläst utan en massa onödiga ord. Men den här gången hade jag behövt någonting mer. Jag blir inte berörd. Inte på det sättet jag borde bli när en bok rör vid så fruktansvärda ämnen.

 

Det hade jag aldrig förväntat mig av Anne Holt.