Det tar sig för Nesbö
För dryga fem år sedan läste jag första boken i serien om Harry Hole - "Fladdermusmannen". Flera bekanta hade rekommenderat Jo Nesbö som en författare "man måste läsa".
Och det gjorde jag. Och blev fruktansvärt besviken.
Den storheten som alla talade om gick mig tydligen obemärkt förbi. Jag tyckte boken var illa skriven, osammanhängande, för lång, för tråkig, för klyschig. En alkolisterad polis i huvudrollen? Det är inte direkt nyskapande (visst vore det uppfriskande att någon gång få läsa om en polis som är nykterist?).
Nej, Nesbö och jag blev inte förälskade.
Jag har inte heller haft planer på att läsa fler böcker i serien om Hole. Men när jag ändå skulle iväg på semester och hade bok två liggandes hemma och samlade damm kunde jag lika gärna ge honom en chans till.
Jag är glad att jag gjorde det. Även om "Kackerlackorna" inte är fulländad som kriminalroman så är den betydligt mycket bättre än debuten.
Boken hade ett annat driv, en mer fokuserad berättarteknik och kändes mer genomtänkt. I "Kackerlackorna" åker Hole till Bangkok (han får verkligen se sig om i världen) för att utreda mordet på en norsk ambassadör (och brottas självklart med sin törst). På vissa ställen onödigt brutal och våldsam och slutet är en besvikelse men jag är ändå positivt överraskad. Mina bekanta har kanske en poäng när de lovar att böckerna blir bättre.
Jag är inte övertygad men så pass nyfiken att jag ska läsa även nästa bok i serien. Vi tar det steg för steg, jag och Nesbö.
BETYG: 2 av 5
Kommentarer
Trackback