Maria L

Måhända var det omgivningen och situationen som gjorde att jag förälskade mig så enormt i Elizabeth Gilberts "Eat, pray, love". Trettiofem plusgrader på en harmonisk och exotisk plats kanske stärkte intrycket. Eller så hade jag kanske bara väldigt låga förhoppningar på den och överraskades av en oväntad förälskelse.

 

I vilket fall som helst blev jag alldeles förtrollad av texten och läste den med största möjliga njutning. Även om jag kanske inte kunde identifiera mig hundra procent i Elizabeths sökande efter inre harmoni så nickade jag igenkännande många gånger på hennes resa genom Italien, Indien och Indonesien. Kärleken till maten i Italien, lugnet i Indien och den främmande kulturen på Bali.

 

Vi får följa en rotlös och sökande Elizabeth som tar sin början i en infekterad skilsmässa som leder till en resa som man inte kan annat än avundas. Hur hon genom att lämna sin till synes fasta punkt i livet finner njutning, sinnesro och balans.

Jag blev glad av att läsa den här boken och jag tror faktiskt att jag så småningom kommer att läsa den igen. I perioder i livet behöver man fylla på sitt lager av positiv energi och det är exakt vad den här boken gör. Ett litet lyckopiller i bokform.

 

Sedan kan jag ju ifrågasätta varför man översätter en kort och konsist titel som "Eat, pray, love" till "Lyckan, kärleken och meningen med livet"? Kanske ansåg man att "be" är ett för laddat ord för den svenska publiken?