Maria L

Jourtjänstgöring i eftermiddag och Fredagspanelen bjuder på gammal skåpmat:

 

 

Jag satt i källaren på mammas jobb och la reklamblad i kuvert. Mycket monotont men jag var väldigt stolt över mina första tjänade pengar.

 

 

Skådespelerska. Jag hade nog dessutom talang för det men upptäckte i 20-årsåldern att jag saknade den exhibitioniska ådran som krävs för den sortens yrkesval.

 

 

Det är enormt sällan jag blir stressad. Planerar man bra så slipper man det. Över lag tror jag svenskarna stressar mycket i onödan. Det ser man inte minst när man besöker huvudstaden.

 

 

Ja, det gör jag och jag sparar massor med pengar på det som jag kan lägga på annat. Dessutom lagar jag den mesta maten jag äter själv och satsar på bra råvaror.

 

 

Tillsammans med den svenska avundsjukan finns det ingenting som är så förankrat i den svenska folksjälen som Melodifestivalen.

Jag kan respektera intresset och engagemanget. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna sorg över detta enorma engagemang på lördagkvällarna - det avspeglar sig inte minst på Twitter och Facebook. Det kommenteras och analyseras (och då är majoriteten av kommentarerna inte ens positiva).

I frågor som i mina ögon är viktigare är svenskarna passiva och lata. Tänk om vi kunde engagera oss lika mycket i miljön och och de 25 000 barn som varje dag dör i svält?