Maria L

En återkommande tanke som dyker upp i mitt huvud under tiden som jag läser Carin Gerhardsens sjätte kriminalroman - "Hennes iskalla ögon" - är "amatörmässigt". Den skicklighet som hon så elegant visade i sina första tre böcker finns inte längre. Ironiskt nog försvann hennes briljans i samma veva som hon bytte bokförlag. Kanske borde hon låtit bli?

 

Handlingen - eller handlingarna - i "Hennes iskalla ögon" är oerhört spretiga. Inledningen är seg och Gerhardsen kämpar sedan förgäves för att knyta ihop trådarna av intriger. Det fungerar inte och jag som läsare lämnas kvar med flera obesvarade frågor.

 

Jag saknar både djup och engagemang i boken. Den känns ytlig och ogenomtänkt. Trist, för Gerhardsen var efter debuten väldigt lovande.

Om man ska hitta någonting positivt med boken så är den väldigt lättläst. Man plöjer igenom den på ett par timmar. Kanske attraherar den en målgrupp som inte har energin att engagera sig för mycket?