Maria L

Jag vill så gärna älska Sharon Bolton. För det skulle kunna bli så bra. I hennes andra bok med kriminalpolisen Lacey Flint - "Livrädd" - sköljer en våg av självmord bland de kvinnliga studenterna i Cambridge. Polisen tror inte att det är en rad sammanträffanden men kan samtidigt inte bevisa det.

 

Förutsättningarna finns där. Men det är som att Bolton vill för mycket. Det blir som en soppa med för många kockar. Det blir stundtals osammanhängande (flera gånger får jag bläddra tillbaka och läsa om stycken) på grund av för mycket detaljer, för kompakt text, för mycket oväsentlig information. Man borde skoningslöst ha kortat av boken med hundra sidor. Då hade vi läsare fortfarande haft kvar spänningen. Nu maler det bara på i oändlighet och man tappar intresset för intrig och handling.

Inledningen är seg och man kommer aldrig riktigt in i boken.

 

Jag blir lite sorgsen över att tillfället till en riktigt bra kriminalroman går till spillo. Jag skulle önska att Boltons förlag tog hennes manuskript och rensade bort alla onödiga ord innan de kom till tryck. För hennes idéer är bra. Det är bara det att hon inte kan leverera dem.

 

Nu tar jag en paus från Bolton. Jag kommer att läsa även den tredje boken så småningom. Och hoppas då att hon rensat lite mer i sin text.