Maria L

Med handen på hjärtat tror jag inte ens att jag kom igenom Mons Kallentofts femte bok, "Den femte årstiden". Kanske behövde jag bara ett uppehåll för de två första delarna av Kallentofts nya svit av fyra om kriminalinspektör Malin Fors - "Vattenänglar" och "Vindsjälar" - läste jag i ett svep.

 

Jag kan fortfarande störa mig på att de döda talar. Men Kallentoft har tonat ner begreppet lite och har kanske insett hur uttjatat och enerverande det blev. Man bläddrar snabbt förbi dessa sidor eftersom de inte tillför någonting till handlingen alls.

 

Nu är de fyra elementen som inspirerar. I "Vattenänglar" hittas ett välbärgat gift par mördade i sin jacuzzi. Deras femåriga adoptivdotter Ella är försvunnen och Malin Fors med kollegor tar upp sökandet både efter mördare och barn.

I boken efter, "Vindsjälar", hittas en 79-årig man på ett vanskött äldreboende hängd i sladden till sin larmknapp.

 

Kallentoft har blivit mer politisk. Den första boken tar upp olaglig barnhandel och bok nummer två kritiserar äldrevården. Men han gör det snyggt! Det blir aldrig så politiskt korrekt att man vill stoppa fingrarna i halsen utan kritiken är elegant serverad i lagom portion.

 

Dessa två böcker är en lovande början och jag ser med glädje fram emot att få läsa de nästa två i serien.