En tragedi som lämnar mig oberörd
Jag kan inte under läsandets gång bestämma mig för om jag tycker om "Onda flickor" eller inte. Om den är genialisk eller banal. Läsvärd eller inte.
Sommaren 1986 dömdes två unga flickor för mord på en ännu yngre flicka. Efter avtjänat straff får de två inte ha någon kontakt med varandra, de får nya identiteter, nya liv.
Slumpen för dem samman igen, tjugofem år senare.
Med handen på hjärtat hade jag nog förväntat mig mer av boken. Vi följer dels två vuxna kvinnor i nutid, dels får vi ta del av vad som hände den där tragiska dagen i deras barndom.
Men jag saknar ett djup. Kanske beror det på det tunga ämnet som gör att det känns som Alex Marwood bara skrapar lite på ytan för att skapa spänning.
Jag har svårt att se poängen, svårt att finna ett engagemang.
Dock fungerar "Onda flickor" alldeles utmärkt som sommardeckare i hängmattan. Den är relativt lättläst och man kommer igenom den på ett par timmar. Dock lämnar den mig ganska oberörd.
BETYG: 2 av 5
Kommentarer
Trackback
