Ruskigt bra inledning för Kepler
Biter man inte redan på naglarna så börjar man garanterat att göra det när man läser Lars Keplers senaste deckare "Stalker". I alla fall de första hundra sidorna. Som i tidigare böcker är tempot högt och inledningen är mycket otäck. Känsliga läsare bör inte ha "Stalker" som godnattsaga utan läsa den på dagtid med samtliga lampor i huset tända och dubbla lås på dörren.
Filmer dyker upp hos Rikskriminalpolisen på kvinnor smygfilmade i sina hem. De hittas sedan dödade på det mest bestialiska sätt. Hypnotisören Erik Maria Bark gör comeback i "Stalker" och ja, man hittas lokalisera Joona Linna också.
Det är vansinnigt spännande i dryga hundra sidor. Sedan är det som om boken krockar mot en bergvägg. Det maler bara på och slutet är olidligt utdraget. Så otroligt sorgligt när inledningen är så ruskigt bra.
Dock lär denna bok ligga i många julklappar i år och självklart fungerar den alldeles utmärkt att läsa under julledigheten. Den är väldigt lättläst och tilltalar en bred publik.
"Stalker" fungerar förmodligen bättre på vita duken än i bokform.
BETYG: 2 av 5
Bild lånad av cdon
Kommentarer
Trackback
