Marklund snubblar på mållinjen
Den här är bra. Faktum är att "Lyckliga gatan" nog är det bästa Liza Marklund skrivit om Annika Bengtsson sedan de två första böckerna i serien.
Den före detta riksdagsmannen - och numera riskkapitalisten - Ingemar Lerberg hittas mycket svårt torterad och medvetslös i sitt hem på Solsidan. Hans unga hustru är försvunnen och Annika Bengtsson får i uppgift att gräva i fallet.
Samtidigt är hennes chefredaktör på Kvällspressen - Anders Schyman - utsatt för ett mediadrev där han anklagas för att ha ljugit om en historia som utspelat sig tjugo år tidigare.
Har dessa händelser någonting med varandra att göra?
Det är rysligt spännande. Marklund ägnar inte tid åt meningslösa utsvävningar. Hon piskar på sin berättelse, det går undan, styckena är korta och hon ser till att alltid ha läsarens fulla uppmärksamhet. Intrigen är så skickligt uppbyggd men mot slutet händer det någonting. Det känns som om hon tappar fokus. Trådarna som ska knytas ihop börjar istället att spreta åt olika håll och min läsupplevelse slutar med en besvikelse. Det var ju så bra i början!
Nu återstår bara en bok om Annika Bengtsson. Och det kanske är en bra idé att avsluta serien där. Jag tror Marklund behöver nya utmaningar.
BETYG: 3 av 5
Kommentarer
Trackback
