Majs sista dag
Majs sista dag. Tack och lov. Jag visste att det skulle bli en utmanande månad men jag stötte på lite mer patrull än vad jag hade räknat med.
Månaden inleddes med en mycket smärtsam muskelbristning i höger vad. Vilket naturligtvis satte vissa käppar i hjulen för min träning. Jag har inte kunnat springa, kunde inte stå upp på spinningpassen och marklyft var inte ens att tänka på. Jag fick till och med en kur Naproxen utskrivet av min läkare.
Träningen i maj har dock gått över förväntan trots min skada och ett intensivt jobbschema. Jag har tränat det jag har kunnat och när tillfälle har getts. Men jag har saknat min PT varenda dag.
En annan utmaning maj bjöd på var att min PT rekommenderade att jag drog ner på kolhydratintaget ännu mer. Jag fick byta ut min älskade italienska pasta mot bönpasta. Det är inte alls "same, same but different" kan jag tala om.
På tisdag är han äntligen tillbaka, det lilla livet.
Bönpasta. Because he said so.
Godkänd semesterdeckare
Det har gått nästan sex år sedan jag läste en bok av Lars Bill Lundholm. Då var det "Gamla stan -morden". En bok som gav mig fruktansvärt motbjudande eftersmak i munnen (orsaken till detta kan ni läsa HÄR). Men eftersom hans tre första böcker om Axel Hake var riktigt bra - och med förhoppningen att man inte gör ett sådant klavertramp fler gånger i sin karriär - gav jag honom en chans till med den femte och senaste boken i serien: "Citymorden".
Boken inleds med att tre maskerade rånare genomför ett brutalt dåd i Stockholms tunnelbana. Två personer - föraren och en passagerare - mördas. De tre rånarna är unga flickor.
Kriminalkommissarie Axel Hake tar hand om fallet.
"Citymorden" är lättläst och underhållande. Den når inte riktigt upp i samma klass som de tre första böckerna i serien men den är idealisk som semesterdeckare. Tempot är högt, texten flyter på. Det är förmodligen ingen bok jag personligen kommer att lägga på minnet men den får klart godkänt i betyg.
BETYG: 3 av 5
Bild lånad av adlibris
Redan maj och VM-premiär
Tiden rullar på väldigt fort just nu. Inte ett enda blogginlägg hann jag med i april. Redan maj och jag har en mentalt utmanande månad framför mig. Ett anmärkningsvärt märkligt jobbschema och jag ska vara utan min PT i en hel månad (han har lite andra projekt). Jag kan inte i ord beskriva den separationsångesten!
Linus har fått mig att börja jogga. I alla fall i intervaller på mina morgonpromenader. Egentligen är jag inte ett dugg förvånad över att han har lyckats övertala mig att göra det. Härom veckan fick han mig att göra kullerbyttor också.
Idag hade jag en grymt bra träningsdag. Jag har varit väldigt arg på mig själv de senaste veckorna och släpper ut mina aggressioner i träningen (i positiv bemärkelse). I morse - innan frukost - blev det joggintervaller i 8 km, vid lunch körde jag ett svettigt spinningpass och på eftermiddagen ett styrkepass (axlar och biceps).
Ikväll är det äntligen dags för VM-premiären mellan Tre Kronor och Tjeckien.
