På nattduksbordet
Eller mer korrekt: I händerna när jag sitter och njuter av vädret. Mons Kallentofts senaste bok "Höstoffer".
Den är Kallentofts tredje bok om kriminalinspektör Malin Fors. De två tidigare har jag tyckt så mycket om. De är skrivna på ett lågmält sätt utan att bli tråkiga, språket är målande och de är väldigt annorlunda från "klassiska" kriminalromaner.
Mmm... Denna bok ska jag gotta mig i idag.
Den är Kallentofts tredje bok om kriminalinspektör Malin Fors. De två tidigare har jag tyckt så mycket om. De är skrivna på ett lågmält sätt utan att bli tråkiga, språket är målande och de är väldigt annorlunda från "klassiska" kriminalromaner.
Mmm... Denna bok ska jag gotta mig i idag.
"Fyrmästarens dotter" - Bokrecension
Det är inte ofta jag läser klart en bok som jag inte tycker är bra efter ett par kapitel. Det är bara slöseri med tid. "Fyrmästarens dotter" av Ann Rosman kom jag dock igenom. Det slätstrukna språket i boken gör den väldigt lättläst och samtidigt hade jag så höga förhoppningar om denna bok att jag trodde att den skulle lyfta sig under tiden gång.
Det gör den dessvärre inte.
Personbeskrivningarna i boken är så röriga att man emellanåt blandar ihop karaktärerna. När jag kommit till mitten av boken fann jag dessutom direkta anspeglingar på Camilla Läckbergs mycket mer välskrivna kriminalromaner "Stenhuggaren" och "Tyskungen". Liksom Läckberg har Rosman valt att placera handlingen för sin bok på västkusten. Kanske är det ett fåfängt försök till att bli jämförd med Läckberg?
Jag är inte ens helt säker på att Rosman lyckas få ihop alla trådar på slutet. Det känns bara ostrukturerat och rörigt och som läsare lämnas man med många frågor om intrigen.
Nej, den här boken behöver ni inte läsa. I alla fall inte lägga ut pengar på ett inbundet exemplar. Nästa sommar - då den förmodligen kommer ut i pocketupplaga - kanske den passar som en sommarläsning i hängmattan.
Camilla Läckberg sitter säkert och ohotad kvar på sin tron. Den 19 september släpps hennes nya bok "Fyrvaktaren". Jag är övertygad om att den kommer att vara mer läsvärd.
Det gör den dessvärre inte.
Personbeskrivningarna i boken är så röriga att man emellanåt blandar ihop karaktärerna. När jag kommit till mitten av boken fann jag dessutom direkta anspeglingar på Camilla Läckbergs mycket mer välskrivna kriminalromaner "Stenhuggaren" och "Tyskungen". Liksom Läckberg har Rosman valt att placera handlingen för sin bok på västkusten. Kanske är det ett fåfängt försök till att bli jämförd med Läckberg?
Jag är inte ens helt säker på att Rosman lyckas få ihop alla trådar på slutet. Det känns bara ostrukturerat och rörigt och som läsare lämnas man med många frågor om intrigen.
Nej, den här boken behöver ni inte läsa. I alla fall inte lägga ut pengar på ett inbundet exemplar. Nästa sommar - då den förmodligen kommer ut i pocketupplaga - kanske den passar som en sommarläsning i hängmattan.
Camilla Läckberg sitter säkert och ohotad kvar på sin tron. Den 19 september släpps hennes nya bok "Fyrvaktaren". Jag är övertygad om att den kommer att vara mer läsvärd.
