Maria L

Jag skulle nog placera mig i kategorin "stor beundrare" av John Lennon. Fortfarande har jag ett svartvitt porträtt av honom som hänger i sovrummet. Den tavlan fick jag i tidiga tonåren och den har hängt med sedan dess. Själva fotografiet är så vackert att jag inte har hjärta att ta ner den (även om det inte ger några som helst vuxenpoäng att ha tavlor på en av sina favoritsångare på väggen i min ålder).
Sedan har jag alltid sagt att om jag någon gång blir välsignad med en son, så ska han få heta Lennon i förnamn (jo, redan nu vet jag att det kommer att bli en kamp med Skatteverket om detta). Blir det så småningom barn, så får jag väl stå fast vid detta beslut.

Idag är det 29 år sedan John Lennon mördades. Och just den händelsen är nog också det äldsta barndomsminne jag har. Det var ungefär som när prinsessan Diana dog - en världsomfattande sorg.

För er som inte känner till Lennon så bra och tror att han bara var någon som var känd "för länge sedan" kan jag upplysa er om att han var (och är trots att han inte lever längre) en popikon. Utan honom och tre av hans barndomsvänner ifrån Liverpool hade populärmusiken inte sett ut som den gör idag (ja, den musiken som produceras just idag är kanske inte ett direkt arv från någon som faktiskt var musikalisk). Dessa fyra ynglingar lade grunden och öppnade dörrar inom musikindustrin för kommande generationer.

Den dagen Lennon fyllde 30 år hade han redan givit musiken sitt ovärderliga bidrag (det var då Beatles splittrades). Och på egen hand skrev han sedan ett par oförglömliga sånger, där "Imagine" nog är den mest kända (googla på den om det inte ringer en klocka).
Lennon blev 40 år gammal.

Jag avslutar detta inlägg med ett par rader ifrån "Beautiful boy" som han skrev till sin yngste son Sean 1980. Kloka ord att fundera över en stund:

Life is what´s happening to you
while you are busy making other plans

Jag har givit mig dispens att julpynta nu i helgen. Nästa helg då det är första advent är jag nämligen inte hemma, utan ska hinna med både Göteborg och Lanzarote på två dagar (det är helt sant - jag hittar inte på detta som en ursäkt för att få tjuvstarta med julpyntet idag).

Till skillnad från andra år spelar jag inte julmusik i samband med att jag dekorerar hemmet med ljusstakar och glitter. Istället lyssnar jag på "Use your illusion II" med Guns N´Roses. Jag har kommit in i någon form av GnR-koma den här veckan då jag håller på att läsa biografin om Slash.

När man tittar tillbaka i bakspegeln så lyckades dessa killar göra tre av rockhistoriens bästa album: "Appetite for destruction" samt båda "Use your illustion"-plattorna. Vilket man faktiskt blir fascinerad över att de klarade av att göra efter att ha läst Slash version av hur de levde under den här perioden. Att Slash över huvud taget kan andas utan hjälp av en respirator är imponerande.

Det finns riktiga pärlor i rockens historia, såsom dessa som är så bra att man nästan bara vill lyssna till dem vissa speciella tillfällen. Bowies "Ziggy Stardust" tillhör också denna kategori, även om jag personligen tycker att hans "Diamond dogs" är mer av ett mästerverk (med handen på hjärtat var allting han var inblandad i 1971-1980 riktigt bra). The Beatles "Sgt Pepper" som var revolutionerande på sin tid och lade grunden för hur rockmusiken sedan utvecklade sig.

Dela med er! Vilka rockalbum ger er fortfarande gåshud när ni lyssnar till dem?

Jag hade räknat ut att om jag fick sju rätt på Lotto igår, så skulle jag hinna ner till Göteborg idag och se kvällens konsert med Madonna.
Nu blev vinsten 24 kronor och jag måste erkänna mig besegrad. Det blir ingen Madonna för mig den här gången heller.

Nynnar lite lätt på ABBA´s "Waterloo" till morgonkaffet: Jag är besegrad - nu ger jag mig.


 

Media: AB, AB

Det finns så härliga människor! Nu har jag fått noggranna instruktioner från både Anne och Göran om hur jag ska lägga upp klipp från Youtube på bloggen. Så gulligt av er båda att hjälpa en kvinna i nöd!




Personligen tycker jag nästan att den här sången är större än själva månlandningen i sig. Och att jag lyckats med någonting tekniskt...

Stort tack till både Anne och Göran för hjälpen! Varma kramar till er båda!
Tack vare dem kan även ni njuta av en av rockhistoriens verkliga pärlor!

En sak slog mig efter att ha läst om jubiléet av månlandningen: Detta innebär ju också att det var 40 år sedan David Bowie släppte "Space Oddity". Ni vet den som börjar: Ground control to Major Tom....
Den fantastiska låten handlar om astronauten Major Tom som ger sig ut i rymden och försvinner och spelades flitigt tiden runt månlandningen.

Om jag kunde så skulle jag lägga upp en Youtube-klipp på låten, men jag har absolut inte den minsta aning om hur man gör detta. Tekniskt våp som jag är. Ni får själva söka efter den och avnjuta.
Ni får hålla till godo med en bild av skivomslaget istället.