Maria L

Vad jag älskar den nya teknologin! Tänk förr i tiden när man beställde någonting via en postorderkatalog. Man skrev ner på en beställningslista vad man ville ha, sedan postade man det och väntade i ovisshet på sitt paket. Ingen som helst kontroll hade man på sin beställning.

Idag är det så annorlunda. Nu kan man följa sitt pakets väg ifrån stället där man har beställt varorna ända hem till dörren i stort sätt.

Jag väntar mig ett stort bokpaket idag. Och via nätet har jag sett att paketet minsann skickades från terminal till utlämningsställe (Pan-ica i det här fallet) klockan 4.30 imorse.

Vardags-spänning.

Madonna blir hela 51 år gammal idag. And still going strong.

Den 16 augusti var också datumet då hon och förste maken Sean Penn gifte sig, 1985.

Jag kommer ihåg det, fastän det är 24 år sedan.

Vad säger det? I´m still going strong too!

En av mina nya läsare - Lena - lärde mig ett nytt ord igår: Förståndsbegränsad.

Det är ett helt underbart ord. Jag har använt det hela dagen.

Förståndsbegränsad. 

Känn på det ett tag. Visst är det bra?

Jag håller på att strukturera upp mitt liv. Inte några större förändringar - jag började i liten skala med att frosta ur frysen i förrgår och lovade mig själv att jag från och med nu ska göra det oftare.

Idag avger jag ännu ett löfte: Jag ska börja att använda min almanacka flitigare. Inför året 2009 köpte jag en söt liten almanacka i rosa. Den har jag inte använt allt för ofta under de dryga sju och en halv månad som gått av året. Men nu så. Nu ska jag börja med det.

Att använda post-itlappar i kombination med att ha saker "i minnet" är inte ett vattentätt system, kan jag säga. I bakhuvudet kom jag imorse på att jag har tid hos läkaren inom snar framtid, men hur jag än försökte kunde jag inte minnas exakt vilken dag eller tid det gällde. Så jag fick leta igenom alla lappar jag slängt omkring mig.
När jag efter ihärdigt letande äntligen hittade lappen som jag skrivit upp tiden på, lovade jag mig själv dyrt och heligt att från och med nu noggrant skriva upp dylika saker i den lilla rosa alamackan. På en gång! Inte "sen".

En almanacka är ett nödvändigt redskap för den tankspridde.

Jag har en viktig regel hemma som jag aldrig bryter: att städa när det är fint väder ute. Det är totalt förbjudet här hemma. Enda undantaget är att fixa på balkongen - då förenar man nytta med nöje. Men annars: no way.

Dessutom gjorde jag min plikt tidigt imorse då jag med förundran frostade av frysen samtidigt som jag letade igenom morgonens utbud av jobbannonser.
Nu är frysen avfrostad, rengjord och igångsatt igen. Den blev så fin att jag nästan inte vill slänga in någon mat där nu.

Satt mig en stund på balkongen och läste. Håller nu på med PD James "Patienten". Den kräver lite mer av läsaren än de vanliga spänningsromanerna gör men vilken härlig läsupplevelse det är.

Jag insåg häromdagen att situationen var ohållbar: jag var tvungen att frosta ur frysen. Att göra det nu när sommaren äntligen har anlänt, är inte den ultimata tidspunkten. Nej. Det är så mycket lättare på vintern när det är svinkallt, för då kan man ställa ut sina frysta matvaror på balkongen under tiden frysen tinar ur.
Jag har en snäll granne - Maggan - som lånade ut lite utrymme i sin frys till mig igår kväll. Resten åkte med till frysen på mammas jobb imorse.

Och nu sitter jag här i köket och är helt fascinerad över hur många liter vatten det faktiskt blir. Det är som det aldrig tar slut. Jag har tagit min fotbalja och ställt under frysen. Trots att den rymmer hur mycket som helst, vågar jag inte lämna detta projekt oövervakat. Jag fruktar en översvämning.

Jag inser att jag måste göra detta oftare. Det blir dagens löfte.

Igår var han inte här, men idag är den lilla fjärilen på besök för fjärde gången. Varje gång den har varit här på besök så har jag så försiktigt jag bara kan hjälpt den ut till friheten igen.
Men han söker sig tillbaka. Han måste trivas väldigt bra hos mig. Fascinerande insekt, det där.

Hur mycket jag än längtar tills nästa år, så har jag nog lite höstångest i alla fall. All turbulens som varit hittills i år har bidragit till att tiden gått väldigt fort - jag har inte hunnit med känslomässigt. Det här året vill jag lägga bakom mig så fort som möjligt.

På morgon-tv visar de ofta "solfilmen". Ni vet när solen går upp och ner i olika städer i landet. Och dagarna blir mörkare och mörkare. Undviker att titta på den. Jag behöver inte veta. Det ger mig ångest.

Min vidskeplighet (ja, jag vet att det inte är så moget) har tidigare gjort att jag trott att det vilar en förbannelse över siffran elva. I alla fall datumet den elfte.
Historiskt har det hänt så vansinnigt mycket tragiska saker just den elfte och faktum är att jag privat också har haft en benägenhet att ha ännu mer otur just detta datum.

Därför känns det lite extra roligt att få glädjande nyheter just idag. Den elfte augusti.

Fast jag vågar inte andas ut ännu. Min dator låter som en traktor och det är aldrig ett bra tecken. Typsikt om den skulle krascha just idag när jag vill läsa så mycket som möjligt om förlovningen.

Så jag är lite på min vakt för oförutsedda händelser idag. Som jag alltid är den elfte. 

Tre dagar i rad har jag fått besök i min lägenhet (på andra våningen) av en och samma fjäril. Trots mina varsamma försök att mota ut den mot friheten, så kommer den tillbaka.
Är fjärilar som katter som letar sig hem igen?
Tre dagar i rad. Nu känns han som en permanent inneboende.

Igår kväll låg jag och tittade igenom Klick, där Runar har sin frågespalt. Den här veckan hade Runar fått ett brev ifrån en tjej som hade blivit lämnad av sin man bara en månad efter vigseln för en annan kvinna.
I sitt svar till denna tjej skriver Runar:

"Att bli bitter är som att dricka gift och förvänta sig att andra ska dö av det".

Det stämmer så bra! Exakt så är det ju. Bitterhet är mer förödande för den som är bitter än den man är bitter på. Så kloka ord av Runar.

Fast idag spelar det ingen roll. Jag kommer att vara bitter hela helgen för att jag inte befinner mig i Göteborg för att se Madonna. Förmodligen även längre än så.

Jag låg och funderade lite kring det där med namn igår. Hur ett fjärdenamn kan skapa så stort rabalder och engagera så många människor, hur generöst det är av flickans föräldrar att ge henne hela fyra förnamn (jag trodde bara att det var flickorna i släkten Bernadotte som fick så många förnamn att det var svårt att säga dem i rätt ordning), hur ofanligt många namn det är hos mig som väcker anstöt egentligen.

Som mitt eget andranamn till exempel. Jag har bara två förnamn. Maria och Elisabeth.
Elisabeth är ett släktnamn på min pappas sida - ingen har det som tilltalsnamn men alla kvinnor i släkten ska ha det som andranamn. Orsaken till detta är okänt. Det ska bara vara så.

Nu har jag inte haft kontakt med den sidan av familjen på en si sådär 26 år och har inga emotionella band till namnet. Faktum är att jag inte gillar det alls. Även om jag många gånger har funderat över att ta bort det eller byta så har det aldrig blivit av på grund av att det är ganska krångligt med all byråkrati runt. Jag är för lat helt enkelt och ett namnbyte är ingenting jag prioriterar.

Inte heller bär jag namnet med stolthet. Nej, nej, Englands drottning heter samma sak och jag kan säga att hennes och min relation har varit en anings ansträngd sedan hennes agerande när hennes son Charles skilde sig från Diana. Jag var inte alls nöjd med drottningens beteende. Lite förnärmad var jag till och med. Och är fortfarande.

Elisabeth. Där kan vi tala om ett namn som väcker anstöt! Jag har samma namn som en subba.

Det har varit en tung dag idag. Huvudvärken från helvetet släppte bara för en liten stund sedan. Jag tror jag vet varför den höll i sig så länge.
Jag hade rörmokaren på besök på förmiddagen. Han skulle byta min kran som läckte i badrummet. Ja, egentligen skulle han ha gjort det för fyra månader sedan men idag blev det gjort. Äntligen.

Glad över det var jag ända tills jag ställde mig i duschen och skulle tvätta håret. Nu hade jag förvisso ingen läckande kran, men trycket i duschstycket hade också försvunnit. Det tog en ganska lång tid att skölja mitt hår idag. Så det är bara att börja jaga honom igen.

Jag har insett att mitt badrum är en neverending story. Enda sättet att få ett slut på det hela är att flytta härifrån. Jag vill göra det nu. Jag har haft för mycket otur i den här lägenheten. Det är dags att dra vidare. Ska bara vinna på Lotto först.

Så nu ska jag ställa mig och baka. Kör en omgång med chokladrutor till. Jag gav ju bort allting häromdagen ju, så nu ska jag baka till mig själv och slänga in i frysen. Det är ju så bra att ha hemma - man vet ju aldrig när lusten faller på och man behöver tröstäta lite.

Hörrni, det har var min dag så långt. Förstår ni? Hjälp!

Två kvällar i rad nu har jag haft grym huvudvärk. Någonting helt överjävligt. Den sitter nere i bakhuvudet, så förmodligen är det en sådan variant som ska justeras av en kiropraktor. I förrgår kväll tog jag två Alvedon innan läggdags och vaknade upp utan värk på morgonen.
Igår kväll gjorde jag inte det. Big mistake. Vaknade upp med samma värk som jag somnat med. Så jag har försökt att åtgärda det nu med två tabletter.

Aj. Det gör ont. Och jäklar vad grinig man blir!

Jag har inte sett ett helt program av Allsång på Skansen i år. Bara delar. Jag har det på lite i bakgrunden under tiden jag sysslar med annat. Det blir ett hemtrevligt ljud och man kan titta till när man känner för det.
Allsången - i mitt tycke - gör sig bäst när Carola är på besök och kastar krukväxter på publiken eller stagedivar som besatt. Det är underhållning det!

Så personligen lägger jag mig inte i diskussioner om programledarval eller programinnehåll - jag är inte tillräckligt insatt och har inte heller intresset.

Däremot kommer jag att sakna krönikorna som kommer i tidningen dagen efter. Alex krönikor. De har liksom förvandlats till ett substitut till krukväxtkastande. En tröst när de galna upptågen i Allsångens historia är förbi.

Jag tror att den pre-höstångestattack som slog mig igår som ett basebollträ i huvudet gjorde att det slog slint fullständigt. Idag är det 27 grader varmt i skuggan. Då får jag för mig att jag ska ut på en powerwalk. Jepp, mitt på dagen när det är som varmast sätter jag på mig träningskläder och skor och ger mig iväg.

Jag kom till affären sju minuter härifrån. Där insåg jag att jag förmodligen skulle få värmeslag om jag fortsatte min planerade runda. Så istället blev det att gå in på ett luftkonditionerat Pan-ica och inhandla det som saknades till kvällens middag.

Imorgon ska jag vara mer förutseende. Då blir det powerwalk tidigt på morgonen. Innan solen har börjat gassa.

SMHI lovar högsommarvärme i veckan. Så dags nu. Too little too late.

Jag kryper under täcket med min bok. Halvvägs igenom "Den dubbla tystnaden".

Imorse läste jag igenom Calle Schulmans blogg och såg ett klipp som han hade lagt upp. Detta inträffade alltså för flera timmar sedan.
Klippet är med en flicka som försöker göra en bokrecension av Jens Lapius "Snabba cash".

Problemet är att jag skrattar fortfarande. Flera timmar senare. Det värsta är att jag inte skrattar med henne, utan åt henne. Det är ingen smickrande egenskap. Jag skäms över mitt beteende.

Jag är en hemsk människa. Jag förtjänade att missa U2 i helgen som var. Jag förtjänar att missa Madonna nu i helgen. Det är mitt straff för att jag inte kan sluta skratta. Och innerst inne hoppas jag att detta klipp är menat att vara en parodi.

Nu kan jag inte längre skjuta upp det. Kan inte blunda inför faktum. Åtgärd nödvändig. Snarast.

I helgen måste jag på något sätt frosta ur frysen. I och med att jag är så ordentlig med att både storhandla och laga all min mat så blir det väldigt mycket mat och lådor (samt en stor mängd blåbär) som ska rymmas därinne på en och samma gång. Det är proppfullt med saker. Dessvärre är frysen även så pass full med is nu att en avfrostning är undviklig.
Problemet är bara vart man gör av all denna mat under tiden. Grannen jag hade i åtanke att låna lite frysutrymme av drar iväg till Gotland imorgon och de flesta andra verkar vara bortresta.

Detta akuta problem har dock medfört sig en sak som jag aldrig trodde skulle kunna inträffa: Jag har sett en fördel med vintern (observera att betoningen i den meningen ligger på en):

När det är arton minusgrader så är det ju bara att ställa allt innehåll av frysen på balkongen vid avfrostning. Som det underlättar tillvaron!