Mer dubbat

Jag är skeptisk. Ikväll visar TV4 den första av fyra filmer, baserade på Mari Jungstedts kriminalromaner. Jag gillar hennes böcker. Förutom den sista som var en ren katastrof - mycket på grund av förskräckligt dålig research.

Nu är det så här att filmerna som visas är tyska produktioner, där man har blandat svenska och tyska skådespelare = ännu mer dubbat. Jag har vansinnigt svårt för det.

Dessutom undrar jag varför huvudrollsinnehavaren i böckerna - Anders Knutas - helt plötsligt heter Robert Andersson i tysk upplaga?

Kvällens film är baserad på boken "Den du inte ser". 21.00 TV4.

En vecka att se fram emot

Det är verkligen en härlig dag idag. Trots att det regnade kopiöst inatt är himlen nu klarblå, solen skiner och temperaturen ligger en bra bit över det normala för årstiden. Helt enkelt en ljuvlig höstdag.
Jag har dessutom ingenting på agendan idag, ingenting som jag "måste" göra. Jag kan göra exakt vad jag vill - det är en lyxig känsla.

Jag har ju också en riktigt rolig vecka att se fram emot. Skrivkurs imorgon kväll, en spännande jobbintervju på tisdag, på onsdag släpps Camilla Läckbergs nya bok och till helgen har "Flickan som lekte med elden" premiär. En vecka fylld med roliga inslag med andra ord.

Det är mycket lättare att gå upp på mornarna när dagarna är fyllda med aktiviteter man ser fram emot.

Nu är det dags för en lång promenad i det underbara vädret.



Liten kort grej bara....

....det svåraste med att skriva är inte att komma på en bra historia, har jag märkt. Det är WORD som är svårast att begripa. De tidiga upplagorna var ju så bra - nu känns allting väldigt tillkrånglat.
Eller är det bara jag som är mossig?

Ännu en härlig höstdag

Min termometer i köket är mest tillförlitlig eftersom den ligger i skugga hela dagen fram tills att eftermiddagssolen kommer fram. Det är den termometern jag klär mig efter.
Imorse när jag vaknade vid halv sex visade den på 5,6 grader. Ingen uppiggande prognos.

Vid niotiden begav jag mig ut på min morgonpromenad. Himlen var molnfri och solen sken. Jag kan tala om att solen också värmde. Rejält. Jag var ordentligt svettig när jag kom tillbaka från min runda.

Det är snart mitten av september och det är sommarvärme mitt på dagarna. Jag njuter. I fulla drag.


Upptagen kvinna

Jag hinner inte blogga lika mycket som tidigare. Dygnet har helt enkelt inte tillfäckligt många timmar. Det ska sökas jobb, det ska tränas, det ska lagas mat, det ska skrivas kriminalhistorier till kursen (dessa försöker jag få inspiration till när jag är ute och promenerar på mornarna), det ska läsas böcker.
Fördelen med att vara en upptagen kvinna: jag sover bättre på nätterna.

Ja, ni vet. Det kostar att ligga på topp.



Är inte 9 ett lyckonummer?

Det är ju en liten speciell dag idag: 090909. Jag som är lite (ok - mycket) vidskeplig tror alltid att sådana här dagar bringar lycka på ett eller annat sätt.

Fast dagen började inte så bra. Efter min powerwalk på 1,5 timme stressade jag hem för att hinna ta en snabbdusch och slänga i mig frukost (jag har bytt ut havregrynsgröten på mornarna mot omelett) för att hinna dra iväg till gymmet och köra lite styrka innan spinningpasset som började 11.15.
Duschen gick bra, att äta frukost lika så. Men när jag kommer ner till stationen stötte jag på patrull. Inget busskort. Det låg kvar i min andra väska hemma. Så det var bara att knata tillbaka hem och hämta det. Hann därför inte med något styrkepass idag.

Men så slog det mig: Det är ju Lotto-dragning ikväll. Med värsta drömvinsten (den måste vara uppe i närmare 150 miljoner nu eftersom ingen vinner). Det kanske är där alla niorna den här dagen kommer ge mig sin lycka. Så måste det ju vara naturligtvis.

Dessutom är det i skrivande stund 25 grader varmt ute - en bit in i september! Ljuvligt.


Ovan vid sena kvällar

Jag är helt enkelt inte van att vara uppe länge på kvällarna - jag är ju en morgonmänniska (jag kommer att göra mig mycket bra som pensionär en dag).
Min kurs går på kvällarna och jag var inte hemma förrän kvart i elva igår. Sedan ska man varva ner, ta bort smink, borsta tänderna. Det tar ju ett tag innan man lägger huvudet på kudden.

Jag har varit helt slut idag. Efter min morgonpromenad var jag tvungen att gå hem och vila en stund - kroppen var helt utmattad.

Nu börjar jag att bli människa igen. Siesta kan utföra små mirakel för orken.

Ikväll kommer jag att natta mig själv mycket tidigare.


Nu kanske det blir vinst?

Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte var besviken imorse när jag vaknade. Besviken över att jag inte var 145 miljoner kronor rikare - jag var liksom inställd på det. Nåväl, jag tar nya tag på onsdag istället.

Däremot läste jag om Mats Strandbergs nya bok - "Halva liv" - i Aftonbladets söndagsbilaga. Och den kan man vinna! Självklart är jag med i den tävlingen. 
Ja, för 145 miljoner skulle jag visserligen kunna köpa ett eget bokförlag men någon dålig vinst är det ju ändå inte. Ibland får man helt enkelt glädja sig åt de små sakerna i livet - som böcker.


Kort sammanfattning av morgonen

Det är fjärde dagen i rad som jag inleder med en powerwalk. Jag känner mig väldigt duktig och disciplinerad men jag vet att jag kommer att få ett sammanbrott om denna intensiva vecka med träning och stram kosthållning inte kommer att ge effekt.
Dagens promenad blev endast 65 minuter lång. Jag ska köra ett axelpass plus ett spinningpass lite senare under dagen och måste spara lite krafter - med ett intag på 1200 kcal per dag måste man hushålla med energin.

Jag tog vägen förbi Pan-ica imorse och såg löpsedlarna: Agneta Sjödin ska skilja sig. På löpet. Precis som om denna nyhet skulle vara en sensation av något slag. Hon har väl förbrukat ett stort antal män genom åren. Inte sant?

Såg även att Pan-ica kortpris den här veckan på kycklingfilé. 49 kronor kilot. Eftermiddagens inköp.




Njuter av tystnaden

Min dator har i flera veckor till och från låtit som en traktor. Detta har gjort mig helt knäckt då det är mitt främsta arbetsredskap i mitt jobbsökande (eller rättare sagt, det enda arbetsredskapet). Dessutom tillåter inte min ansträngda ekonomi som arbetssökande varken att köpa en ny eller lämna in den befintliga på lagning.

Men just nu är den tyst. Helt tyst. Precis som om den kände av min frustration och sorg i går kväll då lätena ifrån den höll på att driva mig till tårar och nu vill kompensera detta med att vara tyst.

Jag njuter av tystnaden.

Att klaga lönar sig

Förra veckan var jag ju måttligt road över det katastrofala bemötandet jag fick på LINDEX, EUROSTOP ARLANDASTAD. Jag var så pass irriterad att jag skrev ett mycket argt brev där jag framförde min kritik. Brevet avslutade jag med: Självklart förväntar jag mig ett svar och en förklaring från högre instans.

Först igår fick jag ett svar. Det löd:

Hej Maria,
 
Jag har mottagit ditt mail angående ditt besök på Lindex i Arlandastad. Jag beklagar att du råkat ut för detta missförstånd samt att du upplever dig ha blivit dåligt bemött.
Givetvis borde du ha fått den rabatt som du blivit informerad om. Jag har talat med säljaren som beklagar det som hänt. Hon tycker givetvis också nu i efterhand att hon borde hanterat detta annorlunda.
 
Jag sänder ett presentkort till dig per post som kompensation för den uteblivna rabatten.
 
Lindex värderar kundservice väldigt högt och speciellt vi som arbetar på liten ort vill att våra kunder skall känna sig välkomna och få bästa tänkbara service hos oss.
 
Mvh XXX

I framtiden kommer jag dock att hålla mig till att köpa nylonstrumpbyxor från denna kedja. Men servicen i den specifika butiken ökar förhoppningsvis en smula för andra konsumenter nu.

Gymmet kallar?

Jag gick förbi mitt gym igår när jag skulle på bio. Det pågick en höstkampanj där så det var banderoller och skyltar överallt - såg riktigt inbjudande ut.
Höstkampanj? Imorgon börjar höstschemat där med öppettider och gruppträning också... Ett tecken till mig att hälsa på där imorgon?


Dejt med Gunvald i eftermiddag

Jag har fått en härlig start på dagen. En nyttig smoothie framför "Biggest loser" och sedan en powerwalk i ett ljuvligt varmt väder.

Nu blir det en skön dusch, sedan lite mascara på fransarna och iväg för att se den nya Beckfilmen.


Lindex är rökta för all evighet

I tisdagskväll satt jag mig ner och skrev ett långt och detaljerat mail till kundtjänst på Lindex där jag förklarade för dem hur missnöjd jag var med servicen och kundbemötandet på LINDEX, EUROSTOP ARLANDASTAD. Observera att det nu är fredag och således har det gått TRE dagar sedan detta brev nådde dem.

I slutet av brevet skrev jag ordagrant (jag citerar mig själv):

Självklart förväntar jag mig ett svar och en förklaring från högre instans, och avslutade med att noggrant skriva min adress.

Några oklarheter? Nej. Jag tycker inte det. Ändå har jag inte - tre dagar senare - varken fått ett svar eller en förklaring från högre instans.

Så tydligen är det inte bara LINDEX, EUROSTOP ARLANDASTAD inom koncernen som inte har en susning om vad service eller kundbemötande innebär. Hur ska man kunna begära att fotfolket har ett korrekt beteende mot kunderna när de stora hönsen inte heller har det?

Det är dock ingen fara. Jag får helt enkelt skylla mig själv. Går man och handlar i en lågbudgetaffär får man finna sig i att kvalitén är därefter.

Det finns så många andra butiker med bra service som jag hellre spenderar mina pengar i.

Ajöss, Lindex!

Ingen välkommen utgift

Jag sköter mina tänder väldigt noggrant. Ni vet med eltandborste, tandtråd, tandskölj, besök hos tandhygienisten två gånger per år och hela baletten.
Allt detta gör jag i förebyggande syfte.

Jag tycker inte om att gå till tandläkaren (även om den jag har nu är så snäll och proffsig). Därför sköter jag mina tänder exemplariskt för att undvika dessa besök.

Men nu har det hänt någonting. Det ilar i en tand näst längst bak i övre käken. Jag har redan gett amatördiagnosen KARIES. Ett ord som framkallar lika mycket skräck hos mig som "ebola".

Inte nog med att jag fruktar själva besöket - dyrt blir det också. Det kostar ju skjortan och femtio att gå till tandläkaren idag. Och den närmsta månaden kommer att vara knaper ändå ekonomiskt.

Vansinnigt trist utgift. Och ovälkommen.


Vem bjöd in tandtrollet?

Isn´t it ironic?

Eftersom jag dels hade en obehaglig realitycheck förra veckan, dels har möjligheterna, så var mitt mål att börja varje dag med en powerwalk.
Jag gillar dessa promenader. Även om det kan ta emot innan, så är man både piggare och gladare när den sedan är genomförd.

Under tiden jag klädde på mig träningskläderna, började det att smattra på rutorna.
Regnet öser ner. Jag trotsar det och ger mig ut ändå.

Men ni måste medge att det är lite ironiskt?


 

Definition av den perfekta mannen

Ännu är sommaren inte över. Jag är precis hemkommen från en lång promenad i ett väder som var helt ljuvligt. Varmt och fläktande. Perfekta förutsättningar för en lyckad promenad.

Vad man hinner fundera mycket när man är ute och går. Promenader gör under för tankeverksamheten liksom för humöret.
Jag funderade mycket kring den kommande kursen i kriminalromaner som startar om två veckor. Om intriger och motiv och annat smått och gott som hör en bra kriminalhistoria till. Min förhoppning är att kursen kommer att ge mig kunskap om hur jag strukturerar upp mina idéer på bästa sätt.

Under stäckan jag gick kom jag även på min definition av Den Perfekta Mannen:

Det är någon som kallar mig för "sin prinsessa" och menar det.

Det är mycket tankar som rör sig i mitt huvud ibland alltså.

Vad betyder alla tvåor?

Ok. Jag är den första att erkänna att jag är lite för vidskeplig för mitt eget bästa ibland. Men min tanke är följande för dagen: Det är ju den 22:a idag. Och just idag accepterade jag min 222:a vän på Facebook.
När det dyker upp en massa sammanträffanden av det här slaget så blir jag ju övertygad om att det finns en anledning till det.
Vad är det jag ska göra? Köpa en Trisslott?

Vänta nu... Det är ju Lottodragningen ikväll. Jepp. Där har vi det.

Jag kommer att ha 2 rätt på Lotto ikväll!


Nya tag

Jag är en "antingen/eller"-människa. När jag går in för någonting så gör jag det till 100% - oavsett vad det gäller. Jobb, förhållanden, studier, dieter. Jag gör ingenting halvdant.

Igår fick jag en rejäl chock när jag studerade min kropp i spegeln och bestämde mig genast för att ta tag i projektet att komma iform igen.

Sagt och gjort. Morgonen startades med en powerwalk (som blev en anings mer uppfriskande än vad jag hade räknat med trots att solen strålade och det inte syntes ett moln på himlen) och när jag kom hem blev det en riktig "fitness"-frukost: fiberhavregrynsgröt med banan, kanel och minimjölk samt två kokta ägg.

Det där med havregrynsgröt... Det är inte speciellt gott, eller hur?


Trötter

Jag är ruskigt trött idag. Sömnen inatt var katastrofalt dålig. Men den här gången har jag egentligen bara mig själv att skylla.
Jag brukar somna in till reprisavsnitten av "Criminal minds" sent på kvällarna. De flesta av dessa avsnitt är nya för mig, för jag har bara följt serien sporadiskt.
Igår kväll var det ett ovanligt otäckt avsnitt som skrämda slag på mig fullständigt, med följden att jag blev klarvaken. Så jag zappade vidare och såg en repris av "CSI" också.
Jag förstod att jag aldrig skulle kunna somna utan hjälp, så jag tog en insomningstablett så där mitt i natten. Nu är det så att jag alltid underskattar effekten av dessa - man knockas ganska fort.
Så imorse när jag vaknade var glasögonen på näsan och tvn påslagen. Hann liksom inte med.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0