Schlagerstålar
Jag är så sjukt nyfiken på att få veta vart alla dessa pengar hamnar. Vad går de till?
Vanilla latte
Det fullkomligt vräker ner snö utanför mitt köksfönster just nu. I mitten av mars. Men det är ingen större idé att bli upprörd över det, för det finns ingenting jag kan göra åt saken. Bara att hajja läget.
Jag har gjort iordning en stor vanilla latte åt mig och tänker ägna större delen av dagen till min skrivaruppgift. Jag har haft bättre framförhållning den här gången. Jo, faktiskt. Uppgiften den här gången går ut på att skriva om en sak som är bevismaterial i en mordrättegång. Borde ju passa mig alldeles utmärkt, deckarnörd som jag är.
Redan i onsdags - på väg ut till Arlanda för att möta upp Mattias - gick jag igenom i huvudet vad historien skulle handla om och hur jag skulle lägga upp den. Så nu ska jag bara skriva ut allting på papper. Och finslipa.
Grillad? Nej, RÖKT!
Sju minuter totalt stod jag ut innan jag böt kanal. För gott.
Konceptet på detta program såg på pappret ganska lovande ut. Men man bör dra åt sig öronen när en amerikansk idé ska försvenskas. Det brukar aldrig bli bra. Och det här var katastrof.
Sällan har jag sett ett program som kändes mer krystat. För det var det enda ordet som malde i mitt huvud under sju långa, långa minuter. Krystat. Ordet roligt rörde inte tankarna en enda gång. Det bör det göra i ett humorprogram.
Dock fick jag mig en härlig dos av Alex tidigare på kvällen, då jag såg reprisen av Babel där han medverkade och pratade om sin bok. Babel är för övrigt ett riktigt bra program som jag dessvärre tror blir lite bortglömt i detta enorma utbud av dramaserier och dokusåpor som det ska konkurrera med om tittare. Se det. Se det.
Jag lämnar besvikelsen över Grillad bakom mig och ser fram emot Alexs lördagskrönika i Aftonbladet istället. Det är ett säkert kort och man behöver aldrig bli besviken.
Vilken uppoffring...
Stort av dem. Verkligen.
Är skadan inte redan skedd??
SEB-kunder: Det finns andra banker. Kanske inte heller dem är moralens väktare, men jag lovar att de kommer att vara lite försiktigare just nu med lönehöjningar, bonusar och lyxresor till Alperna.
En ny Jan Emanuel
Satsa istället på att bli VD för en bank.
SEB-chefen Annika Falkengren är en blond, provokativ donna som inte bara höjer sin fasta årslön med TVÅ MILJONER per år utan ser även till att hennes pension slutar på 146 millar. Allt detta under en stundande lågkonjunktur. Är inte detta modigt? Eller är hon bara girig över alla gränser?
Jag funderar mest på vad man gör på en arbetsplats för att förtjäna denna summa i lön. Har hon hittat botemedlet mot cancer? Uppfunnit en vaccin mot HIV? Får hon ryggmärgsskadade att gå igen med hjälp av handpåläggning?
Då kanske ett Nobelpris i medicin vore på sin plats istället?
Jag är ganska säker på att Falkengren kommer att bemöta kritiken med orden:
Den här kritiken och granskningen hade jag aldrig blivit utsatt för om jag hade varit man!!!
För dessvärre är det standardrepliken när en kvinnlig företagsledare, politiker eller av annat slag offentlig person gör bort sig med råge och fuckar up.
Girighetens Ansikte?
Dags att avskaffa TV-licensen?
Jag kan tycka att de reklampauser som avbryter de tv-program jag vill se är enormt enerverande. Men den irritationen brukar lägga sig snabbt då jag funderar över reklamens syfte. För idag sänds det oerhört mycket skräp också. Fantastiskt mycket till och med. Och då blir jag glad över att Libresse, Pampers och ICA finansierar dessa program och inte en obligatorisk licens.
SVT deklarerar att de gärna fortsätter sitt samarbete med Petra Mede och att tittarna "defintivt kan räkna med mera Mede i SVT".
Är detta dödsstöten för tv-licensen? Kommer svenskarna nu gå man ur huse för att få sina tv-program finansierade av reklam? Uppfyller tv-lincensen inte längre sitt syfte som public service?
Jag fruktar upplopp på gator och torg.
Dagens ÄNTLIGEN!
Daniel Wesling fick göra sin offentliga debut idag, vid kronprinsessan Victorias sida på hennes namnsdag.
Johan T Lindwall "vet" att Daniel var nervös.
Undra om man kan höra av sig till synske Lindwall om lördagens rätta Lotto-rad?
En del av mitt hjärta...
Det är sådana där låtar som är så unika i orginal att alla försök till att göra nyinspelningar av dem alltid misslyckas totalt.
David Bowies Life on Mars?, Janis Joplins Piece of my heart, George Harrisons My Sweet Lord, U2s One....
Jag har haft en helig stund idag. Och jag har njutit.
Girl with the dragon tattoo
Jag har varit på jobbmässa på Arlanda hela förmiddagen. Fast det är en sanning med modifikation, för av de fyra timmarna som jag ägnade där var tio minuter effektiv tid på mässan. Det kändes lite fåfängt av Arbetsförmedlingen att arrangera en sån här sak i kristider, men jag är djupt imponerad över att de ändå försöker. Att det finns eldsjälar som orkar ha en positiv inställning när arbetsmarknaden är som den är. Att de sedan endast erbjöd sommarjobb som busschaufförer och restaurangbiträden på McDonald´s är en annan sak. De gör ändå sitt bästa av situationen.
Resten av tiden tillbringade jag med Mattias. Han åkte ner ifrån Lappland för att vara med på denna mässa. Jag tror inte att det var den mest givande dagen i hans liv. Men han åkte inte tillbaka på eftermiddagen tomhänt. Jag delade generöst med mig av mina kloka råd och dessutom tvingade jag honom att köpa Män som hatar kvinnor i pocketupplaga. Han har fått stränga order om att börja läsa. Dessutom har han fått till uppgift tills på söndag att ta reda på så mycket som möjligt om Janis Joplin (jag är nämligen djupt bekymrad över att de verkliga pärlorna inom rockens historia kommer att falla i glömska om ungdomarna av idag inte förvaltar deras minne).
Dagens fråga: Är det någon som har en aning om varför Män som hatar kvinnor heter Girl with the dragon tattoo i engelsk översättning?
Ont om tid
Aldrig tidigare i livet har jag haft större nytta av dessa talanger. Och inte heller varit så beroende av att allting flyter på exakt på det sättet som jag har planerat.
Mitt i alla måsten och krav och byråkrati och papper, ska jag ju även hinna med mig själv. Ge mig själv den tiden som jag behöver för att må bra och ladda batterierna. Tid till sådant jag tycker om. Träning och skapande. Hinna sova och vila. Få nya intryck och inspiration.
Mitt dygn har för få timmar!
Snö
Bakelse och U2
Jag blev helt överöst av gratulationer från bekanta på min Facebook-sida och söta Mattias uppmärksammade mig på sin blogg. Galet roligt.
I verkligheten uteblev uppvakningen dock. Jag tillbringade hela måndagen i myskläder med att göra klart min uppgift till skrivarkursen idag. Firade på kvällen med en bakelse.
Gårdagens bästa nyhet var att även U2 kommer till Sverige i sommar. Till Ullevi i Göteborg.
Vi måste skaffa oss en ordentlig konsertarena i Stockholm!
Genast insåg jag att det kommer att kosta mig skjortan att åka fram och tillbaka till Göteborg som en jojo för att se både U2 och Madonna, med konsertbiljetter, resa och hotell. Köpte en Triss-lott (för det är min mänskliga rättighet att ha tur i spel) och vann 75 kronor! Alltid en början.
Modigt, Blondinbella!
Någonting som gör mig oerhört lycklig är när någon förvånar mig till det positiva. Idag har Blondinbella fått mig alldeles häpen av beundran genom en debattartikel i Expressen, där hon har modet att skriva om det tabubelagda ämnet "kvinnlig avundsjuka".
Jag har inga bra erfarenheter när det gäller kvinnor. Vare sig det gäller vänner, kollegor eller chefer. Med sällsynta undantag naturligtvis. Men jag har större förtroende för mina manliga vänner och en gång tackade jag nej till ett jobb just på grund av att chefen var en kvinna.
Och det finns ju naturligtvis orsaker till detta. Flera dessvärre.
Liza Marklund har skrivit en bok med titeln Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor. Och jag behöver väl knappast påminna om att det mediadrev som varit kring Liza de senaste månaderna startades av en kvinna...
Det är enormt modigt av en framgångsrik, förmögen och blond 18-åring att uttala sig om det ingen annan vågar. Hon är ju prototypen för det som andra kvinnor hatar. Hon kommer att få utstå så mycket kritik för detta.
Men jag hyllar henne!
Surt sa räven....
I en debattartikel säger Linda att hon tog initiativet själv till detta själv efter 14 års äktenskap - dels för att hon inte tror på äktenskapet längre dels för att det är "en kvinnofälla".
"Äktenskapet får kvinnor att glömma att de är självförsörjande".
Det är en mycket provokativ sak att påstå 2009. I alla fall till mig, som inte alls känner att jag kan identifiera mig med dagens feminister á la Skugge som anser sig ha rätt att förespråka mig.
Finns det verkligen kvinnor i västvärlden (och i synnerhet i Sverige) som idag gifter sig för att bli försörjda? Och i så fall: Vart finns de männen som är beredda att göra det?
Det är ok att vara bitter över en skilsmässa, Linda. Helt ok. Och fullständigt normalt. Men tro inte för en sekund av majoriteten av dina landsmaninnor gifter sig för att bli försörjda.
De flesta gör det av kärlek.
Bloggdesign
Jag måste genast hitta mig en bra designer som kan hotta upp min blogg. För utseendet är tydligen så mycket viktigare än innehållet. Tidens anda?
Bitterhet ÄR roligt
Oftast kanske man inte skrattar med en bitter människa, utan åt den. Men det är humor. Och så blir man så där härligt skadeglad över att man inte är likadan själv.
En sån där person som inte kan glädjas åt andras framgångar, letar fel hos andra, pratar illa om andra bakom deras ryggar, aldrig kan erkänna ett misstag. Som lägger ner hela sin själ till att vara bittra, sura och tvära istället för att ägna energin åt att leta glädjekällor i livet.
Man möter dem överallt. Och jag älskar att reta dem. Ju gladare jag är, desto bittrare blir dem.
Leenden smittar...
Överskrift
MÖTET.
Inget mer. Är det skrivkramp eller prestationsångest?
Löfte eller hot?
Jag blir alldeles förvirrad. Är det ett löfte eller ett hot?
Go Caroline af Ugglas!
Jag gjorde någonting unikt igår. Jag tittade lite. Men bara lite, eftersom jag fortfarande vrider mig som en rabiessmittad ål i soffan när jag ser Petra Mede.
Men jag såg Caroline af Ugglas.
Visst blir jag - som en stor beundrare av Janis Joplin - irriterad över att Caroline imiterar till och med Janis rörelser. Men sången är så vacker och hon förmedlar den med så mycket smärta och känsla. Det är ju helt unikt i detta sammanhang. Så nyskapande.
Det vore en sån härlig triumf om hon skrällde i Eurovision också.
You go girl!
Följetongen Jan Emanuel
I dagens krönika i Aftonbladet så får Jan Emanuel utmärkelsen Veckans Otyg av Alex Schulman. Själv väljer Jan Emanuel att "tala ut" i Expressen om hur dåligt han mår på grund av detta mediadrev han är utsatt för, och ifrågasätter varför ingen tidning vill ta upp allt viktigt arbete han gjort för ungdomar (förmodligen är detta samma ungdomar som enligt Expressen fått skriva på något slags avtal att personalen på Jan Emanuels vårdanläggning får bruka våld mot dem).
Jan Emanuel mår dåligt över all uppståndelse hans lägenhetsannons har orsakat.
Men uppmärksamhet får han. Det tror jag får honom att må bra.