Maria L

När jag har kaos i livet blir det om möjligt ännu viktigare för mig att ha ordning och reda i min direkta närhet, det vill säga hemma.
Samtidigt som jag stod och lagade middag, passade jag på att städa i köksskåpen. Efter att det var gjort kände jag mig inte lika frustrerad längre.



En avi kom med posten igår att jag hade ett paket att hämta ut. Visste inte vad det var för något, eftersom det inte stod någon avsändare. Trodde att det var någon tävling jag vunnit på.
Men det visade sig vara en jättefin vit klocka av märket GANT som jag indirekt fått från min förra arbetsgivare (egentligen var det taxfreeföretaget vars produkter vi sålde ombord som skickade denna som tack för ett bra och lönsamt samarbete).
En trendig klocka som tack för fyra och en halv månads arbete var väl inte dåligt?!
Alltid en liten tröst.

Jag har försakat er mina kära bloggläsare den senaste tiden. Jag är medveten om det. Men det har varit mycket den senaste tiden plus att min tillgång till internet är strängt begränsad sedan jag började använda Tele 2´s mobila bredband (orkar inte gå in på turerna kring det nu, men tro mig att jag kommer att göra det så småningom).

Igår läste jag ut en bok - "I de lugnaste vatten" av Viveca Sten. Men den ids jag inte ens recensera. Jag gav den 1 plus i betyg med motiveringen att det är en trist helylledeckare i skärgårdsmiljö. Kan det måhända vara så att jag är lite less på deckargenren? Möjligt. Men jag tror inte att den hade fått ett högre betyg annars heller. Den var alldeles för präktig för min smak.



På kvällen hyrde jag "It´s complicated" med Meryl Streep, Alec Baldwin och min stora favorit Steve Martin (min pappa är en kopia av honom utseendemässigt). Den var faktiskt helt ok. En liten mysig film som inte krävde allt för mycket av mig som tittare.





Och idag har jag tränat sammanlagt i tre timmar och femton minuter.

Så! Det är på ett ungefär vad jag har haft för mig den senaste tiden.

Jag blev - äntligen - med ny dator igår. Ingen rosa dessvärre, men förhoppningsvis en som inte slår av sig själv efter trettio minuter.
Den står fortfarande kvar i kartongen. Jag har bett en vän att installera den åt mig. Förra gången jag köpte en dator (den jag har nu) så försökte jag mig på det själv. Det skedde ett litet missöde då. Så för att undvika liknade misstag, så får en kunnig person ta hand om den från början.
Det blir säkrast så.

Det blir en ny dator nästa vecka. Nu spelar det längre ingen roll att jag är arbetslös och egentligen inte har råd. Datorn är ju mitt främsta redskap när jag söker jobb och ikväll var gränsen nådd.
När slutsignalen gick i matchen mellan Tre Kronor och Tjeckien och det skulle bli förlängning gick jag och satte mig och letade jobbannonser på nätet istället (de hade matchen! Förbannat också!). Ganska omgående hittade jag ett jobb som jag ville söka. Så jag fyller i ansökan och pillar lite på mitt personliga brev. Precis när jag ska skicka iväg ansökan så stänger dator av sig själv.
Där gick gränsen. Nu köper jag en ny!

Lördagen inleddes med att jag gjorde någonting som jag normalt aldrig gör: jag försov mig. Jag hade bestämt möte med mitt girlpowerwalk-sällskap Elinda klockan sju. Jag vaknade två minuter över.
Så jag fick vara utan trevligt sällskap på min morgonpromenad. Men härligt väder hade jag.

Semifinalen mellan Tre Kronor och Tjeckien är redan vid två-tiden. Och en hockeymatch prioriteras högre än solens strålar.
Men fram till dess ska jag njuta på balkongen i sällskap av Axl.

Jag sov med öppet fönster i natt. Det var första gången i år som jag gjorde det. Att kunna ha öppet på nätterna är det första tecknet på att sommaren är i antågande. Och vilken härlig sömn man får av sval och frisk luft.
Sommaren är officiellt här nu.

Det är snart mitten av maj och jag har fortfarande inte nattat min täckjacka i förrådet för säsongen. Den har varit välbehövd den senaste tiden.
I morse vaknade jag upp till strålande sol men termometern visade inte på mer än fem plusgrader. I mitten av maj!

Den uteblivna värmen gjorde sig mest påmind igår. Med posten fick jag HMs höstkatalog. Först blev jag lite nedstämd, eftersom det man mest längtar efter nu är att ha på sig nätta sommarklänningar och bikini. Sedan slogs jag av vilket genidrag det faktiskt var!
För när man sitter uppkrupen i soffan och fryser (i mitten av maj!) och tittar igenom katalogen är det just höstkläder man vill ha på sig. Stora tjocka stickade tröjor. Värmande sjalar att lägga på axlarna.
Där jag satt och huttrade igår ville jag beställa massor! Och glädjande för mig verkar "dimrosa" var en av höstens färger.

Murphys law regerade det Larssonska hemmet idag (det är förvisso kanske inte så unikt - är man född olycksfågel så är man).
Ribban lades när jag ställde mig på vågen och det visade sig att viktminskningen på en vecka var 300 gram. Redan där skönk humöret drastiskt. Ägnar man sammanlagt 3,5 timme per dag åt att träna och inte äter en kalori för mycket så är 300 gram rena katastrofen i viktnedgång (mötte min kompis Lewin när jag kom hem från min powerwalk och beklagade mig för honom. Den kloka människan sade: "Då kan man lika gärna låta bli!").

När det dagliga byrundan var avslutad skulle jag duscha. Översvämning. När man har så pass långt hår som jag har och dessutom fäller lika mycket hår som jag gör blir det stopp i duschavloppet ganska ofta. Självklart inträffade det stoppet just idag när jag minst behövde det.

Trots att jag bara tappat 300 gram den här veckan så låter jag mig inte nedslås av det utan kämpar vidare. På eftermiddagen kände jag för att äta en mango som mellanmål. Jag hade fem stycken mango i en påse på mitt kombinerade köksbord/kontor.
Tre av frukterna hade ruttnat och saften av dem hade gjorde en gigantisk fläck på min bordslöpare från Den officiella bröllopsserien (samt en stor fläck på själva bordet också, men det gjorde inte lika mycket eftersom jag snart ska måla om det).
Min prinsessduk är helt förstörd!
Jag lovar att min underläpp darrade när jag såg eländet.

Som strössel på glassen så slutade internet att fungera. Ja, egentligen skulle det ju ha gjort det redan i fredags men när humöret ändå var uruselt fick jag börja läsa instruktioner om hur det mobila bredbandet fungerade (inte rätt tillfälle alls).

Och vet ni vad? Jag fick det att fungera alldeles själv! Visserligen fick jag ringa kundtjänst och fråga vart jag kunde hitta pinkoden, men allting annat gjorde jag på egen hand.

Det gjorde mig lite gladare. Och i morgon är det en ny dag.

                                                             Dagens sinnesstämning.

Idag började jag min dag mycket tidigare än igår. Och har hunnit med så mycket mer. Började med en powerwalk på en och en halv timme, sedan hann jag med en sväng till Kista Galleria (skulle bara ha nagellacksremover, men kom ut därifrån med ett nytt nagellack, ett läppglans och ny ögonskugga också - märkligt) innan jag gick till gymmet och körde ett hårt benpass (de har äntligen lagat benpressen på gymmet nu, men det hjälps inte: jag kommer att byta gym. Ska bara säga upp medlemskapet först).

Väl hemma igen (då var jag ganska skakig i benen kan jag säga) så upptäckte jag till min stora glädje att en av mina favoritförfattare - Ann Cleeves - kommit ut med en ny bok. Den var jag bara tvungen att beställa (ibland har jag helt enkelt inte tålamodet att vänta på att biblioteket ska köpa in böckerna jag vill läsa). Och när jag ändå var i gång så beställde jag även Marian Keyes senaste.

Så när jag summerar dagen så här långt, kan jag konstatera att jag har gjort av med en massa pengar. Så det kan bli.

Vid lunchtid idag packade jag ner mitt lilla "Hello Kitty"-paraply (det håller humöret uppe när det regnar) i Pradaväskan (ok, kanske inte äkta men det står Prada på den) och begav mig in till Södermalm för att äta tillsammans med min goda vän Tomas.

I Götgatsbacken såg jag att det gnistrade till och jag drog med mig arma Tomas in på "Glitter". Där hade de en hel kollektion med smycken prydda av prinsesskronor. Samt en JÄTTEFIN tiara (har ännu inte införskaffat mig någon till den 19 juni).

Och vet ni vad? Jag lät bli att köpa dem. Tyder inte det på karaktär? Visserligen kommer jag ju att köpa både tiaran och smyckena så småningom, men ändå!

Inte nog med det: Sedan möter vi upp en annan kompis - jätteduktiga fotografen Hasse - för att fika på Hornsgatan. Och vad får jag då se i ett skyltfönster om inte gardinlängder med svenska flaggan på.
Åhhhh.... Kan man ha några mer passande gardiner uppe på kronprinsessans bröllopsdag?

Dem kommer jag ju förmodligen också att köpa. Men just idag hade jag karaktär nog att motstå.

Till skillnad från igår då snöflingorna var stora som tennisbollar, är det idag en strålande vårdag. Solen värmer och alldeles nyss tog jag en kopp kaffe på balkongen.
Och det var inte ens det fantastiska vårvädret som gladde mig mest utan det ljuva lätet av flygplan. Åh, som jag har saknat er!

Det såg så fint ut. Klarblå himmel och solsken. Men det var svinkallt ute. Jag kortade av min planerade långpromenad avsevärt, gick och köpte saffran, lagade en saffranspannkaka och planerar att ha en dag inomhus istället.

Vad lärde jag mig av denna förmiddag?

Återigen att aldrig låta mig luras av en vacker yta.

För alla som undrade: Nej, det var inte jag som vann drömvinsten igår på Lotto. Så det blir inget husköp idag. Får skjuta upp de planerna i ett par dagar.
Istället ska jag ge mig ut och kyssa solen och leta efter tussilago.

Klockan är bara barnet och redan har dagen präglats av tur. Först hittar jag bland min rena tvätt en försvunnen cardigan som jag trodde att jag hade glömt kvar på Las Palmas (den tillhör inte mig, utan bolaget jag jobbar för fram tills på söndag så jag blir återbetalningsskyldig om jag inte lämnar tillbaka den).
Sedan anlände jag till Sigtuna. Mitt nya favoritställe är Sigtunatvätten. Inte nog med att mannen som jobbar där lovade att ha min uniform klar redan imorgon; väggarna där inne pryddes av kung Carl XVI Gustav och Jesus. Ja, ni förstår själva att jag hädanefter alltid kommer att lämna in min kemtvätt där. Verkligen en man i min smak!
När jag går på Stora Gatan (ja, den är inte enorm men den heter så) ringer min mobil och jag blir kallad på en jobbintervju på onsdag. Det gjorde mig vansinnigt glad eftersom jag inte på något sätt ser fram emot att bli arbetslös eller besöket hos Arbetsförmedlingen på måndag.
Efter det samtalet började ana att denna fredag skulle bli riktigt bra.
Jag köpte Sigtuna-munkar och begav mig hemåt. Och på vägen hem från bussen såg jag mitt hus. Alltså, det huset som jag vill ha! Fyra miljoner kostar det, men om turen håller i sig så kanske jag vinner på Lotto imorgon och kan köpa det?

Min näst sista arbetsdag för säsongen är nu över. Den tog slut klockan elva. Jag sov mig igenom nästan hela mitt arbetspass - hade jour från fem och ingenting hände.
Imorgon, sista arbetsdagen, ser det likadant ut. Jour mellan fem och elva. Sedan börjar den stora utmaningen: jag ska försöka hitta någon som kan kemtvätta min uniform till tisdag förmiddag (då uniformen ska lämnas tillbaka).
Nu för tiden finns det nämligen inga ställen som kemtvättar själva, utan de skickar iväg plaggen för rengöring och det brukar i regel ta en vecka. Så i eftermiddag ska jag ringa runt till olika inlämningsställen i länet för att se om det finns någon som kan hjälpa mig.

Men först blir det en powerwalk och ett besök på biblioteket.


SAS klassiska turkosa uniform.

Kommer ni ihåg början av filmen "Love actually" där Hugh Grants rollfigur berättar om varför han älskar flygplatser? Nu är det ett bra tag sedan jag såg den filmen, men jag minns att jag kände likadant när jag såg den. Det är möten och avsked, förhoppningar och besvikelser, glädje och sorg.
En flygplats innehåller hela känsloregistret.

Arlanda har en speciell plats i mitt hjärta. Den har ju varit min arbetsplats i större delen av mitt yrkesliv. Arlanda är hemma.

Idag åker jag dit med ett tungt hjärta. Jag ska dit och leta efter mina skor som jag glömde ombord på planet i lördags.
Nu tänker alla manliga läsare: "Suck och stön! Brudar och deras jäkla skor!".

Men det är inte så det är. De här skorna är speciella. Det är de enda skor som jag har hittat under mina elva år som flygande som jag inte får ont i fötterna av. De enda skorna som klarar av en arbetsdag på fjorton timmar. De har samma värde för mig som ett par Manolo Blahnik har för Carrie Bradshaw. Och att slippa onda fötter är mer värt än ni kan ana. Dessutom vet jag inte om jag kan hitta ett par liknande igen, eftersom de verkar ha utgått ur Ecco´s sortiment (så är det alltid - när jag hittar någonting jag tycker om så försvinner de ifrån marknaden).

Så jag måste hitta dem! Om jag så ska behöva söka igenom hela Arlanda.

Det är på morgonen jag är som mest kreativ. Alldeles nyss slog det mig vad "i-landsångest" är för något: Det är när man är på väg till Phuket i samma stund som "LOST" visas på tv.
I-landsångest när den känns som mest.

Större delen av dagen igår hade jag migrän. Min migrän är stressrelaterad. Just nu är jag oerhört stressad över att behöva bli arbetslös igen om tolv dagar och inte ha en aning om hur jag ska betala mina räkningar.
Migrän sätter sina spår: I natt sov jag i tio timmar. Det tillhör inte vanligheterna.
Nu är jag stressad över det också.

Nog för att det är varmt i solen just nu och man därav får så mycket vårkänslor att man knappt kan hantera dem. Men... jag känner mig inte riktigt redo för ovälkomna gäster inomhus ännu.
Större delen av dagen har jag haft balkongdörren öppen för att släppa in lite frisk luft och vädra ut vintern. Kan ni tänka er att en mygga då kände för att smita in och bosätta sig här? Det var vi inte överens om.
Just nu jagar jag den ovälkomna gästen med mitt el-rack. När det gäller myggor är det no mercy. Då ränner jag runt lägenheten som besatt och nynnar på ledmotivet till James Bond-filmerna.


Pierce Brosnan däremot är mycket välkommen hem till mig.