Maria L

Min träningsdisciplin är på topp just nu. Ett fördelaktigt arbetsschema har bidragit till att jag har kunnat ägna mig helhjärtat åt min träning de senaste veckorna (och jag har ett helt underbart schema i juni också!).

När jag har möjlighet på sommarhalvåret börjar jag min dag med en powerwalk. Dessa promenader ger mig massor av positiv energi resten av dagen. Mina rundor ligger vanligtvis runt 7,5 km.

I lördags var det premiär för milen (för säsongen). Visserligen kom jag hem med ett imponerande skavsår på ena hälen men det är ingenting som Compeed inte kan fixa ;)

Hittade också en ny kompis på vägen!

 

 

"En förgiftad man" är en pusseldeckare av Peter Robinson. I den här boken låter han sin kommissarie Alan Banks vila och har istället en äldre kompositör - Chris Lowndes - i huvudrollen. Boken är också väldigt annorlunda än vad vi vanligtvis är vana att läsa av Robinson.

 

Jag är både positiv och negativ till boken. Jag tycker om hyllningen till de klassiska pusseldeckarna à la Agatha Christie, hans ljuvliga miljöbeskrivningar av den engelska landsbygden och personerna i den.

Jag är mindre förtjust i att den stundtals är väldigt seg och - faktiskt - ganska meningslös.

 

Handlingen är placerad vid Kilnsgate House, ett gods som Chris Lowndes köper efter en lång och framgångsrik karriär som kompositör på andra sidan Atlanten. Sextio år tidigare har en man giftmördats i huset, mannens hustru utpekas som skyldig och avrättas därefter genom hängning.

Chris börjar ifrågasätta den officiella versionen om vad som verkligen hände den där vinternatten 1953. Var hustrun den verkliga mördaren?

 

Visst kan jag rekommendera boken som sommarläsning i solstolen. Det är ändå ganska trivsam läsning men förvänta er inga stordåd. Robinson har skrivit bättre böcker!

 

 

Mixa ihop allting i en mixer.

Nyttig och svalkande Slushie innan träning.

Som jag har längtat efter den här boken! Elly Griffiths har de senaste åren blivit en av mina absoluta favoritförfattare och hon gör mig inte besviken med sin sjätte roman om arkeologen Ruth Galloway, "De utstötta".

 

Styrkan i samtliga av Griffiths böcker ligger dels i det enastående persongalleriet, dels den bitska och förbehållslösa humor som huvudrollsinnehaverskan blivit tilldelad. Men framför allt tycker jag om att intrigerna alltid är genomtänkta och står i fokus. Griffiths använder sig av ett enkelt språk utan pretentiösa språkliga utlägg. Som läsare blir man aldrig uttråkad utan är hela tiden nyfiken på vad som händer härnäst.

 

I "De utstötta" kommer ett tv-team till Norwich för att spela in en dokumentär om änglamakerskan Jemima Green. Samtidigt utreder kommissarie Nelson ett fall där en liten pojke hittas död i sin säng och ett annan barn försvinner från sitt hem.

 

Jag är fascinerad över hur Griffith så skickligt väver ihop dessa historier. Och man kan inte låta bli att älska den saliga samling personer kring handlingen kretsar. Man ledsnar inte på dem - som man lätt gör annars i böcker med återkommande karaktärer - eftersom de bok efter bok utvecklas och bjuder läsaren på överraskningar. Jag vågar nog till och med hävda att böckerna blir bättre och bättre med tiden.

 

"De utstötta" är både en välskriven och läsvärd spänningsroman.

 

Jag vet att jag har rekommenderat denna shake även tidigare i bloggen men den är värd att nämnas igen. Tog en som mellanmål igår.

 

 

Skaka ihop och servera med is!

Som jag misstänkte har det inte funnits så mycket tid att uppdatera bloggen under Hockey-VM (som sig bör kanske).

I förrgår bokade jag min Chicagoresa i januari som faktiskt blev mycket billigare än vad jag hade räknat med. Kanonbra priser både på flyg och hotell.

Så januari är verkligen en månad som jag ser fram emot. Först fem dagar i Chicago, hem och tömmer väskan för att sedan avsluta semestern med två veckor i Krabi.

 

Idag har jag jourtjänstgöring. Det hade jag även igår och den tillbringades i solen på balkongen där jag lyckades läsa en halv deckare och få en rejäl solbränna (får jag samma möjlighet idag så ska jag smörja in mig med solskyddsfaktor!).

 

Kvartsfinaler idag, hörrni! Jag tror USA, Kanada, Ryssland och Tre Kronor går vidare.

Det storhandlades idag. Mest pasta faktiskt även om jag försöker - så gott jag kan - att leva efter regeln "inga kolhydrater efter lunch". Paolo Roberto uppmärksammade mig (via Instagram) nämligen på att pasta gjort på ägg och durumvete innehåller mellan 12-15 % protein och har samma GI-värde som fullkornspasta (som enligt honom smakar "torr kartong").

Jag älskar ju pasta i alla dess former så nu har jag så jag klarar mig ett tag framöver. Foodprep i morgon!

Det är inte alltid jag har koll till hundra procent vilken veckodag det är. Den senaste veckan till exempel då jag har jobbat väldigt mycket och långa dagar har jag inte haft koll alls.

Men idag är jag ledig och det känns verkligen som en riktig söndag. Jag sov länge (tio timmar i natt!), tog det lugnt med en kopp kaffe när jag gick upp, gjorde en god frukost (proteinpannkakor med kvarg och kiwi) och gick sedan till gymmet.

 

Idag körde jag bröst (min svagaste muskelgrupp), triceps och mage. Det var lite söndagsfeeling på gymmet också. Inte alls så hysteriskt mycket folk - man behövde inte slåss om redskapen.

Passet gick jättebra. Ökade i vikt på bröstpress (det gör mig oerhört stolt eftersom jag tycker att det är så tråkigt att köra).

 

I eftermiddag blir det storhandla och foodprep inför nästa vecka. Och självklart tittar jag på Tre Kronor-Tjeckien ikväll!

Man blir less på proteindrinkar emellanåt. Det är oerhört lätt att bara skaka ihop en drink efter träningen men ibland vill man ha någonting annat i magen.

 

Kvarg är ju utmärkt som variation. Idag efter träningen åt jag kvarg (12% protein) med en kiwi, några hallon och naturella cashewnötter. Kvarg är ganska surt så jag sötade den lite med ett par droppar Fun light.

 

Jättegott, tar inte alls många minuter att göra och perfekt att få i sig direkt efter träningen.

Upptakten till Gillian Flynns "Mörka platser" kunde egentligen inte vara mer lovande: Lilla Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i vad som kom att kallas "Satansoffret i Kinnakee". Libby flydde från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan, överlevde och vittnade om hur hennes femtonåriga bror Ben var den skyldige.

 

Tjugofem år senare är Libby en lat, osympatisk och pank kvinna som inte längre kan leva på bidragen hennes välgörare donerat till henne. Till synes helt utan samvete gör hon allting hon kan för att tjäna en hacka på den tragedi som drabbade henne som barn trots att tragedin fallit de flesta i glömska. Förutom för en grupp påstridiga privatspanare som söker upp Libby i hopp om att finna bevis för att hennes bror Ben är skyldig till morden.

 

Det börjar så bra. "Mörka platser" har egentligen alla förutsättningar att bli någonting unikt, någonting utöver det vanliga. Ingredienserna finns där men Flynn gör ingenting vettigt med dem.

Jag fullkomligt älskar Libby som huvudperson eftersom det är så svårt att få sympati med henne. Det greppet är väldigt sällsynt. Men handlingen tar aldrig någon riktig fart. Istället är texten långtråkig och som läsare tappar jag flera gånger intresse och fokus.

Vi följer Libby i dag och får även återblickar från hennes familj innan tragedin inträffade. Jag blir dock aldrig engagerad.

Det som kunde ha blivit en unik spänningsroman förvandlades till en dussindeckare.

 

 

 

Det har inte blivit mycket bloggande den senaste tiden och de närmsta veckorna lär det väl inte heller bli prioriterat eftersom Hockey-VM börjar på fredag. Jag ska dock göra en liten ansträngning eftersom det finns lite att uppdatera om. Bland annat har jag fått igång mitt läsande igen och träningen går strålande bra (fem veckor i sträck utan en störande förkylning).

 

Idag har jag jourtjänstgöring (sedan halv fyra i morse - jag är obeskrivligt lycklig över att ingen ringde mig då). Vattnet ska tydligen vara avstängt här hemma nästan hela dagen så jag precis duschat och gjort mig i ordning i fall att jag skulle bli utkallad på jobb.

 

Idag skrek min mage efter gröt och bär till frukost. Proteinpannkakor och kvarg i all ära men ibland behöver man lite omväxling.