Maria L

Jag har lyckats beta av ganska mycket redan på min "att göra"-lista för dagen. Varav ett besök på biblioteket lite oväntat blev dagens kraftansträngning. Det är exakt 25 grader i skuggan just nu. Den korta promenaden jag har till biblioteket var tung. Helt vindstilla utan möjlighet att svalka sig i skugga.

Men det är inte meningen att man ska utföra fysiska aktiviteter en sån här dag. Då ska man sitta stilla i en solstol med en bok i handen och bara njuta.

Det är en fullkomligt strålande sommardag i förorten idag. Med andra ord en helt idealisk dag för att vistas utomhus.
Jag måste vila mig ifrån de obligatoriska morgonpromenaderna ett tag till men däremot ska jag försöka halta mig iväg till biblioteket lite senare för ett besök.
Någonting säger mig att det kommer att ta tid.

Efter att ha suttit i telefonkö så pass lång tid att jag började oroa mig för nästa mobilräkning, så kom jag äntligen fram till Idrottskliniken. Jag förklarade problemet med hälsenan och hur ont det gjorde (någonstans trodde naiva jag att de då skulle tycka så synd om mig att de skickade en ambulans omgående för att hämta mig och kunna ge mig en skön dos med smärtstillande).

Jag fick tid om exakt fyra veckor!

Fyra veckor i det här sammanhanget är en evighet. Så pass ont gör det. Och ska jag vara nästan oförmögen att röra mig och halta omkring i fyra veckor till? Det kommer ju inte att göra saken bättre med den väntetiden. Snarare lär väl inflammationen då vara obotlig.

Men man kanske ska vara tacksam över att man inte har drabbats av någonting direkt livshotande. Då hade verkligen fyra veckors väntetid känts som ett hån.

Ingen sovmorgon på Nationaldagen!
Nu är jag på väg in till Kungliga Slottet för att fira. Det blir förmodligen en glass eller två i det vackra vädret också.

Önskar er alla en trevlig Nationaldag!

Jag låter John Blund förföra mig tidigt i kväll. Det är ju en stor dag i morgon. Nationaldagen. Den firas traditionsenligt med ett besök på Kungliga Slottet.

Det var träningsvila idag. Jag behövde det. Dessutom behövde jag unna mig någonting, så jag åkte iväg på bio. Jag såg "Sex & the city 2" (AB).
Ok, för att jag tyckte att första filmen var förskräcklig. Men den gjorde mig i alla fall förbannad. Uppföljaren var, om möjligt, ännu sämre. Det var som att se Vitrysslandmatchen från 2002 all over again. En fullständig katastrof (av någon outgrundlig anledning spelar Marocko rollen som Abu Dhabi dessutom).

Flickor, donera 110 kronor till Barncancerfonden istället för att lägga pengar på biobiljetten till SATC 2. Jag lovar att ni inte kommer att ångra det beslutet.

Jag har en extrem panik just nu. Av fyra anledningar:

1. Martins medverkan i SVTs morgonprogram igår. Glömde att spela in det. Kommer inte in på SVT Play på grund av att jag numera har mobilt bredband. Paniken är total.

2. Jag hittar inte min mapp där jag har ALLA betyg från skolor och jobb jag har haft. Den är borta. Och de intygen kan man ju verkligen ha nytta av när man söker jobb.

3. Jag har fortfarande inte hittat ett jobb! Eller jo, jag har sökt flera. Jag har bara inte fått något ännu.

4. Det sista avsnittet av "LOST" har visats i USA (och resten av världen utom Sverige). Jag är så sjukt nyfiken på hur det slutar. Alla verkar veta det utom jag. Känner mig utanför.

Jag kommer att bli riktigt imponerad av mig själv om jag orkar att ta mig ur sängen i morgon bitti. De senaste tre timmarna har jag rengjort balkongräcket (pollen är ett otyg) samt skrubbat trätrallen noggrant med trallrent och vatten (så många gånger faktiskt att jag har tappat räkningen).
Och jag är inte ens klar ännu!

Svetten rinner, jag stönar och stånkar och är klar över en sak: Om jag bara har gått ner 300 gram den här veckan också så kommer jag få ett sammanbrott. På riktigt.

Har tagit "före-bilder" av balkongen. Ska ta "efter-bilder" när trallarna är oljade, räcket målat, balkongmöblerna är på plats och blommorna är planterade.

Min vän och gamla kollega Johanna har börjat att blogga igen. Hon skriver inte bara klokt och välformulerat utan är även en sann rojalist.
Johannas nya blogg hittar ni HÄR.

Nu går det inte längre. Nu är jag tvungen att erkänna mig besegrad och skaffa mig en ny dator. Den vill inte mer. Den har gjort sitt.
Min högst amatörmässiga tekniska analys säger att det är fläktarna som har givit upp den här gången, eftersom den stänger av sig själv efter trettio minuter (och är väldigt varm). Det är inte ens lönt att försöka åtgärda problemet - det är bara att köpa en ny.
Och det är kanske dags. Snart är min lilla lappis tre år. Inte lång levnadstid på tekniska saker, konstaterar jag lite bittert.
Helgens uppgift blir alltså att leta efter en ny dator. En rosa vill jag ha. Med bling-bling på!

Jag tog sovmorgon imorse. Eller tog och tog. Det bara blev så. Vilket naturligtvis inte låg i planerna för min dag alls. Jag har varit stressad sedan jag steg upp.

Bland det som fanns på min "to do"-lista idag var att säga upp medlemsskapet på det gymmet där jag tränar nu. Jag gick och peppade mig själv på förmiddagen med att sjunga på ABBAs "Knowing me, knowing you": Breaking up is never easy, I know, but I haaaave toooo goooo...
Fast när jag kom fram till gymmet fegade jag ur (jag är inte bra på avsked). Jag gör det imorgon istället.

Det är ju faktiskt en dag imorgon också. Och den kommer att starta mycket tidigare.

Imorgon är det sista dagen jag har hemtelefon. Samt ADSL. Därefter ska jag börja använda mobilt bredband (som jag redan har betalat för i tre månader).
Saken är den att jag tog ur den lilla manicken ur förpackningen för flera månader sedan för att undersöka hur jag skulle använda den. Men instruktionerna var skriva på ett så invecklat sätt att jag lade allting åt sidan. Sedan har tiden bara runnit iväg.
Jag medger att min framförhållning inom just det området varit dålig, men det löser sig väl.

Hur som helst så kommer jag inte att sakna min hemtelefon. Inte ett dugg. De flesta telefonförsäljare lyckades jag bli av med, men tydligen kan man inte spärra samtal från diverse statistiska undersökningar. Och dessa människor ringer alltid på kvällen när jag står och lagar mat.

Nu är det slut med det. Jag ser fram emot en helt mobil tillvaro.

Inleder dagen med en powerwalk på en timme och fyrtio minuter. Varenda sekund av den promenaden värkte min hälsena. Varenda sekund.
En sådan start på morgonen lägger ribban.

Väntar otåligt på posten. Behöver mitt arbetsgivarintyg så jag kan skicka in det till a-kassan så jag kan få pengar innan jul.
Posten kommer. Inget arbetsgivarintyg (trots att jag varit arbetslös i femton dagar).
Ringer min förra arbetsgivare för att efterlysa arbetsgivarintyget (bara det gjorde mig enormt irriterad, eftersom jag anser att jag inte ska behöva JAGA efter det). På lunch.
Blir ännu mer irriterad eftersom jag faktiskt har annat att göra än att jaga papper som borde komma med automatik (i synnerhet när jag begärde detta för två veckor sedan!).
Lönetanten tillbaka från lunch. Meddelar att arbetsgivarintyget är utskrivet och ivägskickat i slutet av förra veckan. Det borde komma imorgon eller på onsdag.
Vart har det varit under tiden? På Månen?!

Haltar iväg till gymmet. Ska köra ben. Eftersom själva gymsalen har bantats ner till hälften så finns det numera bara EN benpress. På den har det i fyra dagar suttit en lapp som meddelar att maskinen är ur funktion.
I receptionen står det två personer, en kille och en tjej. Jag frågar om status för lagningen av benpressen (det kan ju inte ta fyra dagar att laga en benpress - är den så pass trasig är det bara att köpa in en ny!).
Killen och tjejen i receptionen börjar - på fullt allvar - att diskutera VEM som har satt upp lappen. En sådan diskussion står jag ut med i fem sekunder innan jag får kortslutning.
Jag var tvungen att förklara att jag fullständigt SKITER I vem som har satt upp lappen om att maskinhelvetet är trasig - jag är bara intresserad av NÄR den blir lagad. Sedan var jag också tvungen att informera dem om hur OPROFFSIGA de var som - inför en kund - skyllde detta på en timanställd som inte berättat att maskinen var trasig. Det är faktiskt inte så jävla svårt att se om man lyfter arslet från receptionen och inspekterar gymsalen.

På väg hem var det förseningar på SL. Idag var orsaken "elfel" (min favoritursäkt till förseningar är annars "lövhalka" - som om det vore något helt unikt att träden i landet släpper sina löv på hösten).

Och det är självklart att det är just en sådan här dag som man - osminkad med tofs i håret och träningskläder och ett ganska aggressivt ansiktsuttryck - ser Mr Big (som dessutom ser mig också). Det händer aldrig annars. Men idag av alla jäkla dagar, då!

"Nån där uppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur"

Jag har nynnat på "Himlen runt hörnet" sedan jag öppnade posten i förmiddags. Länge, länge har jag hävdat att det är min mänskliga rättighet att ha tur i spel (med tanke på vilken otur jag har haft i kärlek). Och plötsligt händer det!
Hittills idag har jag vunnit 1000 kronor i presentkort på taxfreevaror (visserligen på ett bolag som jag sedan åtta dagar inte längre är anställd på, men lik förbaskat är det en vinst), en trisslott och en tia-lott (dem har jag inte skrapat ännu - återkommer ifall att jag inom snar framtid ska stå och skrapa en jättelott i TV4´s morgonprogram. Åh, hoppas att det är Kristin Kaspersen som jobbar då - jag tål inte det där blonda våpet som är Strömstedts senaste).

Jag har på känn att den stora vinsten är på gång nu. Då blir det husköp! Samt en omfattande och påkostad renovering av mig själv.

I flera år har jag varit på väg att se "Little miss Sunshine". Det har aldrig blivit av förrän igår kväll, då den återigen visades på TV.
Och jag älskade den! Vilken oerhört charmerande film. Det är den sortens film som man blir glad av att se. Precis vad jag behövde efter en vecka som bjudit på en rad minst sagt tråkiga händelser.

Definitionen av en god kollega:

- när man är lyckligt lottad att vara med i den besättningen som har äran att flyga hem Den Störste av de största inom svensk idrott från semestern och ordnar en autograf till mig som plåster på såren för att jag inte fick träffa honom.

Tack, fina Elli!

I natt har åker jag iväg på sista svängen till Phuket för säsongen. Med mig som sällskap har jag 482 sidor Anne Holt. Är tillbaka redan på lördag eftermiddag. Då kommer jag vara sjukt trött.
Önskar er alla en trevlig vecka!

Jag beundrar kreativa och innovativa människor. Som ser möjligheter istället för hinder. En av de mest påhittiga personerna i min omgivning är Mattias (han har någon form av bokstavskombination också, för han kan omöjligt sova mer än två timmar per natt, är aldrig stilla och grym på att kläcka idéer).
Mattias har en tomt, men kan omöjligt hinna med att fixa till den själv med det fullspäckade schemat han har. Han är ju inte heller tappad bakom en vagn så han har insett att a) det går fortare att få ordning på tomten om man är fler b) det blir mycket roligare.
Så han bjöd helt enkelt över sina kompisar via Facebook hem till sig på lördag. Med en utgång som avslutning.

När denna gettogheter är, befinner jag mig på ett plan på väg hem från Phuket så jag kan inte medverka. Men självklart vill jag ändå bidra på något sätt. Så jag bestämde mig för att baka till grabbarna. Mina världsberömda kanelbullar ska jag göra till dem och skicka över med bud (mamma) på lördag förmiddag.

Så glada de kommer att bli! När de står där och krattar löv i snöblandat regn kommer de att inse att det var värt mödan för att få sätta tänderna i himmelskt goda kanelbullar.
Det är så härligt när man kan glädja andra.