I got ON the plane
Det var en spännande upplevelse. Under hela kvällen var det specialprogram om själva serien (tillbakablickar och intervjuer) - och när det extra långa sista avsnittet visades kändes det som om hela New York stod stilla. Morgonen efter hade varenda amerikansk kanal analyser om den framgångsrika serien som nu nått sitt slut.
Det finns en replik i det sista avsnittet som har etsat sig fast i mitt hjärta för evigt. Det är när Rachel efter många om och men insett att det är Ross hon älskar och gör allt för att komma av flygplanet som ska ta henne till ett jobb i Paris.
Till slut står hon där i Ross lägenhet och säger:
"I got off the plane"
...och inte ett öga var torrt.
Idag kan jag göra en Rachel fast tvärtom: I got ON the plane.
Jobbet jag sökte är mitt. Fan, vad skönt att kunna säga det efter alla månader av resultatlöst jobbsökande. Jag har fått jobb!
Hallelujah moment!
God morgon, Ångest...
Jag har lyckats förtränga tankarna kring jobbet jag har sökt hela helgen ganska framgångsrikt. Men nu är det vardag igen, vilket innebär att kontoren öppnar och allting återgår till det normala.
Kommer knappt att våga öppna mina mail idag och förmodligen hoppa högt när telefonen ringer.
Ett svar - oavsett vad det blir - skulle lugna mina nerver.
När kommer svaret då?
Jag kommer att våndas över gårdagens intervju fram tills dess att jag får svar. Det är också en sak som stör mig: varför frågade jag inte när jag skulle få det?
Nervöst
Trots att jag har en fantastiskt rolig vecka att se fram emot, vaknade jag med oro i magen imorse. Det skrämmer mig - min intuition brukar stämma.
Det kanske är en naturlig reaktion - det är en viktig jobbintervju jag har framför mig i morgon bitti. Jag har förberett mig med att vända upp och ner på hela klädkammaren efter en lämplig utstyrsel att ha på mig vid tillfället - man vill ju göra ett bra helheltsintryck.
Gjorde till och med en manikyr igår kväll - jag tror inte att jag har ägnat mina naglar en sekunds uppmärksamhet de senaste året.
Arbetsintygen är kopierade och lagda i en mapp.
I eftermiddag ska jag på skojakt. Behöver ett par respektabla skor på jobbintervjun. Sedan ska jag förhoppningsvis träffa min goda vän Henrik på en fika - han kanske kan lugna mina nerver en smula.
Äntligen en intervju!
Jag kom alldeles nyss hem ifrån ett träningspass på gymmet. Körde axlar, mage och avslutade med spinning. Man är ganska slut när man kommer hem då. Och hungrig.
Jag slängde in lite mat i micron och satt på datorn för att se om jag hade fått några mail (hoppet har inte övergivit mig ännu). I min mailkorg fanns det mest oväntade jag kunde tänka mig - jag är kallad på en jobbintervju på tisdag morgon. Till ett jobb som jag faktiskt vill ha och är kvalificerad för!
Jag är så lycklig över att bara få gå på en intervju - istället för de vanliga svaren man får på ansökningarna: "Vi har gått vidare med andra sökanden" (hade visserligen ett sådant mail i inboxen också, men det stör mig inte så mycket just nu).
Tisdag morgon dessutom. Dagen efter min kvällskurs. Jag får taktiksova så jag är fräsch och utvilad på intervjun.
Dagens avvisning
Men tjänsten gick till en annan sökande.
Dessutom fick jag ryktesvägen igår höra att rekryteringen av de två heltidsjobben jag hade sökt till vintern redan var klara.
Så nu är det bara att börja om igen från ruta ett. Jaga jobb, återfå självförtroendet, den positiva inställningen, upprepa "allting händer av en orsak" som ett mantra för sig själv, återfå förhoppningen att någonting bättre väntar runt hörnet, resa sig upp och gå vidare.
Det börjar bli jobbigt efter flera månaders motgångar. Och energikrävande. Och tröttsamt.
Lögner kommer alltid ikapp
Å andra sidan kommer en lögn alltid ikapp.
Det är en enorm skillnad på att överdriva sina meriter och att ljuga om dem.
Under tiden jag har varit arbetslös har jag självklart sökt en massa jobb som inte har varit mina "drömjobb" - i nuläget får man söka det som finns tillgängligt - och självklart har jag då i mina ansökningar överdrivit min entusiasm inför dessa tjänster. Det kan ju också i slutändan visa sig att den tjänsten där mitt intresse var ljummet, visar sig vara helt rätt för mig.
Dock är jag helt ärlig i mitt CV. Jag har - förutom svenskan - betyg i fyra språk: franska, spanska, tyska och engelska. Det enda av dessa språk som är med på mitt CV är engelskan - jag känner inte att jag behärskar något av de andra. Även om jag hade mycket goda betyg i dem, så innebär det inte att jag kan tala dem. Jag har helt enkelt inte underhållit dem som jag borde ha gjort.
Hade jag däremot i mitt CV skyltat med att jag hade högsta betyg i franska (som jag faktiskt hade) så skulle jag behöva ställas inför en väldigt obehaglig situation när det sedan visar sig att mina kunskaper är mer än bristfälliga.
Därför är jag ärlig med detta på mitt CV.
Att överdriva sina positiva egenskaper är en helt annan sak. Det tror jag generellt att vi är dåliga på att göra. Det är betydligt lättare att göra om man har turen att komma på en intervju än vad det är att få fram i ett personligt brev.
Måhända är det just där frestelsen att ljuga om sina meriter tar sin början. För att bli kallad på en arbetsintervju idag måste man sticka ut ifrån mängden.
På jobbintervju
Jag kom precis hem från en jobbintervju. För ett extrajobb som jag tror skulle passa mig utmärkt. Men det är svårt att säga hur intervjun gick - jag har svårt att känna av sånt där.
Får i alla fall svar i slutet av nästa vecka.
När jag sitter på bussen på väg till intevjun ringde det på mobilen. Det är väldigt sällan det gör det, kan jag säga. Det var en dam som hade fått mitt nummer ifrån Arbetsförmedlingen och undrade om jag var intresserad av ett jobb. Intervju på det stället på onsdag.
Skönt att det börjar röra lite på sig på arbetsmarknaden. Det är positiva vindar som blåser nu. Snart har konjunkturen vänt, mina vänner.
Förberedelser
På agendan står att tona håret, färga ögonbrynen och fixa naglarna. Och leta efter en lämplig utstyrsel i garderoben.
Skam den som ger sig
För en liten stund sedan ringde dock min telefon och det var en tjej från detta företag. De hade behållt min ansökan och nu sökte de extrapersonal igen och undrande om jag var intresserad.
Självklart! Intervju på fredag.
Vad har jag gjort nu då?
Idag när posten kom fick jag ett brev ifrån Polismyndigheten i Stockholms län. Inget ont om poliser, men det är inte direkt så att man vill ha brev ifrån dem. Har svårt att tänka mig att sådana brev kan innehålla goda nyheter. Innan mina darrande händer fick upp kuvertet hann jag att fundera över vad jag har gjort. Vad vill de mig?
Till min stora glädje handlade det om ett jobb hos dem som jag hade sökt för en tid sedan. Det hade jag totalt glömt bort. Har det bara uppskrivet på min lista. De ville bara meddela att min ansökan kommit fram och att de ska påbörja handläggningen av ansökningarna så snart som möjligt.
Värre än så var det inte. Jag tror att jag behöver coola ner mig en smula.
Utseende före säkerhet
Värdinnorna ska vara iögonfallande vackra och ha max 40 i klädstorlek. Som om dessa två egenskaper automatiskt gör en person mer lämpad för arbetsuppgiften.
Om de även tänker byta ut säkerhetsdemonstrationen innan start mot porrfilmsfrasen "coffee, tea or me" förtäljer inte historien.
Det var som...
Vad svarar man på en sådan fråga? Just nu kan jag tänka mig att jobba med vad som helst med vissa reservationer. Min inställning till telefonförsäljning är fortfarande att det borde vara olagligt, så det skulle jag aldrig kunna jobba med. Inte heller söka en sådan tjänst.
Vi pratade en stund och hon lovade att återkomma om det dök upp någonting.
Så spontanansökningar, hörrni. Det kan vara en idé ändå.
Dessutom har jag sökt två andra jobb idag, där annonser var ute. Så summan av dagens sökning blev totalt fyra sökta jobb.
Och det är bara måndag. Kan bli en bra vecka, det här.
Spontanansökan
Min handledare på TRR (som inte riktigt har greppat att det är en stundande lågkonjunktur i världen ännu) föreslog att jag skulle skicka in spontanansökningar till företag. Alltså chansa.
Jag tror inte på den idéen. Jag tror inte att företag idag, när arbetsmarknaden ser ut som den gör, uppskattar att de får ansökningar på jobb som de inte annonserat om. Jag tror att de bara blir irriterade.
Ändå har jag skickat ett par ansökningar av det här slaget. Alla ignorerades utom ett. Där fick jag svaret - via mail - att de uppskattade mitt intresse för företaget men att de inte hade några tjänster att erbjuda mig just nu.
Idag funderar jag på att skicka en spontanansökan till. Kanske sitter de just i denna stund och bara väntar på att just jag ska höra av mig till dem.
Eller nåt.
Någon har uppmärksammat mig
När man söker ett jobb idag gör man oftast det via e-mail. Och vanligtvis får man då tillbaka ett automatiskt svar på att ansökan är mottagen till rätt adress samt ett kort innehåll där det står några rader om att "vi återkommer inom tre veckor om svar".
I 90 % av fallen får man aldrig något svar inom tre veckor. Man får det inte alls. Eller så får man ett mail flera månader senare där det står "Tack för din ansökan. Vi har gått vidare med andra sökanden." och man känner modet sjunka.
I förra veckan sökte jag en tjänst som jag verkligen ville ha och som jag är väl kvalificerad för på ett företag. Sina ansökningar skulle man skicka med vanlig post.
I dag (bara knappt en vecka senare) får jag ett brev av detta företag - med mitt namn och adress handskrivet på kuvertet - där visserligen samma rader är skrivna som vid ett autosvar men skillnaden känns markant.
Här är det faktiskt någon som har läst min ansökan, letat rätt på min hemadress i den, handskrivit ett kuvert, och lagt i ett följebrev som sedan lagts på lådan. Med betalt porto.
Inom fyra veckor återkommer de om det blir aktuellt för intervju.
Det ligger tid och omsorg bakom detta brev. Man känner sig utvald. Man känner sig speciell.
Och det är ju exakt den känslan man vill ha när man söker ett jobb. Det tyder på att det är en bra arbetsgivare. Jag gillar dem redan.
Jobbsökning
Jag kanske hittar ytterligare någonting intressant vid eftermiddagssökningen? Vad givande denna vecka har varit. Fyra sökta jobb på lika många dagar.
Det vänder nu, hörrni!
På jobbfronten
Idag har jag sökt två jobb. Två stycken! Tre sammanlagt den här veckan och det är bara torsdag.
Kanske konjunkturen är på väg att vända trots att arbetslösheten nu är uppe i 10 %?
