Vad är en sprucken mjälte mot ett lillfinger ur led?

Imorgon förmiddag ska Tre Kronor åka från Arlanda (är det överdrivet att åka dit och vinka av dem?) mot Vancouver. OS ska vara dramatiskt. Det är just dramatiken och spänningen som gör idrotten till vad den är.

Imorse såg jag rykten på nätet (bland annat HÄR) om att Foppa tvekar om han ska följa med truppen. På grund av ett lillfinger som gått ur led.
Nu pratar vi om killen som spräckte mjälten under en match och fortsatte att spela.

Är det ens rimligt att anta att ett lillfinger skulle hindra Foppa från att delta i OS?

Alla goda ting är tre. Foppa kommer att ta sitt tredje OS-guld den 28 februari och tysta alla skeptiker. Kom ihåg vart ni läste det först.

Kick ass i Vancouver, Foppa!


Foten höll

Karjala-cup slutade med en förnedrande förlust mot Finland för Tre Kronor. Men den berömda foten höll. Alla tre matcherna.
Det inger hopp inför OS

För visst briljerade Foppa i vissa ögonblick trots att han är lite ringrostig och inte har spelat en landskamp på länge? (Ex

Han har Det. Fortfarande.


I don´t get it

Jag är inte alls förtjust i att man kör med fotbollsfasoner under en hockeyturnering och spelar nationalsångerna före matchstart.
Det är fullkomligt ologiskt och hör inte hemma i riktig idrott.

Foppa på is ikväll

Det har inte varit en bra vecka. Men jag tror jag vet varför. På måndag ska jag sätta mig i skolbänken igen för en månads utbildning och jag är nervös. Trots att det gäller ett jobb där jag har erfarenhet och rutin och som jag älskar och kan.
Jag är nervös ändå. Det är ju faktiskt ett bra tag sedan jag jobbade nu (med någonting annat än att söka jobb).

Min nervositet påverkar allting: min aptit, min sömn, min ork. Var på gymmet en sväng mitt på dagen och kände mig bara matt och trött.
Det skulle inte förvåna mig om jag åker på värsta influensan nu också när jag äntligen har fått ett jobb. Har inte varit sjuk en enda dag under hela min arbetslöshet.

Jag var faktiskt lite låg när jag kom hem. Lite nedstämd.

Men så insåg jag... Det är match ikväll! Foppa gör sin comeback i Tre Kronor med sin 99:e landskamp. Tänk att det bara krävs lite ishockey för att jag ska få leendet tillbaka på läpparna.

Må hans fot hålla nu. Amen.


Frälsaren återvänder

Karjala-cup må vara en liten hockeyturnering, men om knappa tre och en halv månad är det dags för Den Stora: OS.
Nu bekräftas det att Foppa ställer upp i Karjala-cup ( AB). Uppvärmning inför OS?

Det vore så oerhört roligt om han fick sitt tredje OS-guld, och ännu roligare vore det om han fick glänsa rejält också och tysta alla skeptiska kritiker som anser att han bör lägga av.

Kom igen, Foppa! You can do it.


Kastar inte Lilja sten i glashus?

Att Regalskeppet Vasa tillhör ett av de största fiaskon i landets historia behöver man inte argumentera emot. Att uttrycket "att tänka efter innan man pratar är som att torka sig i arslet innan man skiter" förbluffade ofta stämmer överens med verkligheten ger Andreas Lilja ett exempel på.

Han är tillsammans med sina lagkamrater från Detroit på besök i huvudstaden, och dessvärre är just Regalskeppet Vasa en av stadens turistattraktioner. Hur det kommer sig att vi stoltserar med ett regelrätt fiasko övergår mitt förstånd, när det finns så mycket annat i vår historia som är mer intressant att visa för omvärlden (jag är övertygad om att ett ABBA-museum skulle få människor från världens alla hörn att vallfärda till Stockholm).

Andreas Lilja tycker att Vasa-skeppet är "pinsamt".

I det uttalandet förmodar jag att han har samma känslor för skeppet som vi hade för honom när han, tillsammans med två andra hockeyspelare från landslaget under pågående turnering, hade gruppsex med en ung flicka på ett hotell i Stockholm.

Faktum är att de två incidenterna liknar varandra en hel del - den gemensamma nämnaren är just ordet "pinsamt".

Kanske borde Lilja fundera lite över hur länge pinsamheter finns kvar i folks minnen (Vasa till exempel sjönk till botten för nästan 400 år sedan) - jag har en känsla av att hans uttalanden skulle bli en smula mer försiktiga och ödmjuka då.



Sorglig dag i idrotts-Sverige

Jag har sju hål i mitt ena öra och sex i det andra. Totalt 13 alltså.
De första paret tog jag när jag var sex år. Sedan gjorde jag några fler när jag var tretton år.
Efter hockey-VM 1991 blev de 13 stycken. Det var en hyllning till den spelaren som satt det avgörande målet mot Sovjetunionen som gjorde att Sverige tog hem sitt guld.

Mats Sundin.

Han lägger av nu. But boy, could he play hockey.

Media: AB 

Envishetens ansikte





Peter Forsberg - Envishetens ansikte.
Hans fot har blivit en följetong i tidningarna. Till den milda grad att folk har börjat ledsna på alla spekulationer. Men jag kan bara inte låta bli att beundra Foppa - han är fast besluten att stå på isen igen. Ingenting verkar kunna påverka hans envishet.
En sådan egenskap måste man beundra. När man trots oändligt många motgångar ändå är besluten att lyckas med ett mål.
Jag älskar Foppas tjurskallighet - trägen brukar i slutändan vinna. Och visst unnar man killen ett tredje OS-guld?

Foppa spelar imorgon för MODO mot Frölunda (AB)


Könstest på kinesiskan också?

För en liten stund sedan var det prisutdelning efter damernas maratonlopp i friidrotts-VM som genomfördes i förmiddags.
Överst på prispallen kliver.... EN FJORTONÅRIG POJKE!

Naturligtvis var det inte det, utan en ung kinesisk kvinna. Men hon såg verkligen ut som en pre-pubertal pojke utan tillstymmesle till varken bröst eller midja (som är "kvinnliga" drag).

Då undrar jag ju självklart om denna tunna kinesiska också ska genomgå förnedrande könstester som Caster Semenya fick göra med motiveringen att "hon ser ut som en man". Den lilla kinesiskan ser visserligen ut som en pojke, men ni förstår vart jag vill komma.

Om man ändå har förnedrande könstester under idrottsmästerskap borde det väl rimligtvis gälla ALLA där könsidentiteten är tveksam. Annars är det ju rena diskrimineringen mot en speciellt utvald individ.

Just det - diskriminering - är ju ingenting vi vill ha i idrotten. Eller hur?

Uppdatering: Läs den fantastiska artikeln i SvD angående mobbningen av Semenya.

Sjöberg går från klarhet till klarhet

När fan blir gammal blir han religiös.

Jag har alltid sett Patrik Sjöberg som väldigt arrogant. Förvisso en enastående idrottsman - fortfarande idag, 22 år senare, har jag svårt att riktigt greppa det faktum att någon kan hoppa över en ribba som ligger på 2.42 meters höjd - men arrogant.

Nu går istället Sjöberg från klarhet till klarhet.

Tidigare var det häxjakten på Semenya som Sjöberg ifrågasatte - nu uttalar han sig även om kritiken mot Bolts spexande. Och påminner oss om hur sött och gulligt vi tyckte det var när Carolina Klüft grimaserade under tävlingarna.
Grimaser som faktiskt verkade mer tillgjorda än spontana.

I friidrottsvärlden - där konkurrensen är hård, tonen brutal och diskussionerna tyvärr oftast kretsar kring möjliga dopningsfall - känns det uppfriskande med kille som Bolt som faktiskt verkar tycka att det är roligt att tävla.

För det är väl grundpelaren till idrott? Glädje.

Anammade fler svenska friidrottare Bolts strategi, kanske de inte blev täppta i näsan eller skadade lagom till alla mästerskap. De får testa och se.

Mobbningen kastar en obehaglig skugga över VM

"Jag borde ha stannat hemma" säger den förföljda Caster Semenya idag.

Jag blir både ledsen och förtvivlad när jag läser detta. Hur utsatt har inte denna tjej varit under friidrotts-VM? Tyvärr blir inte reslutaten av henns könstest (så förnedrande) klara förrän mästerskapet är över.

Vi för kampanjer i skolor för att barn inte ska mobba andra barn. Vad vi inte inser är att barn inte gör som vi säger - de gör som vi gör.
Vad är vi för förebilder egentligen?

Det förs en häxjakt på en ung flicka på grund av hennes utseende, trots att vi - vuxna - predikar om att skönheten sitter på insidan. Denna häxjakt gör att vi bevisar för barn och ungdomar att det är precis tvärtom. Att utseende spelar roll. Att utseende är viktigt. Att vi - på ren svenska - snackar en massa skit som vi inte egentligen står för.
Sedan har vi mage att ifrågasätta hur det kommer sig att unga kvinnor idag medvetet svälter ihjäl sig för att anpassa sig till idealen.

Har inte Semenya samma rättighet att glädjas åt sin välförtjänta guldmedalj för att hennes utseende inte är "fördelaktigt"? Vad händer om de förnedrande testerna hon tvingas göra visar sig att hon är 100% kvinna?
Kommer då hennes konkurrenter, blodtörstiga "journalister" och den missunnsamma publiken be henne om ursäkt? Alla de som har dömt henne på förhand - utan minsta bevis, bara på antagande baserade på hennes utseende - kommer de då att låta henne glädjas över sin prestation på banan?

Denna förföljelse har kastat en otäck och obehaglig skugga över VM. Den har också resulterat i att vi tyvärr bevisat hur vi egentligen bedömer andra människor.

Och det gör mig riktigt dyster.

Heder till Patrik Sjöberg

Jag blir så lycklig när människor överraskar mig positivt. Det gör Patrik Sjöberg idag, när han ifrågasätter häxjakten på den arma guldmedaljören på 800 meter - Caster Semenya.
"Är man mer kvinnlig för att man har två kilo smink i ansiktet?" frågar han och syftar på ryskorna som i hans tycke inte heller är några skönheter.

Naturligtvis inte. Det Semenya har råkat ut för är rena trakasserier och förföljelser av det värsta slag. Jag såg inte när hon sprang loppet, men jag läste sedan att det var en del i publiken som buat åt henne. Skämmes på dem! Så beter man sig bara inte.

Den stackars människan har fått göra förnedrande tester för att bevisa sin könsidentitet och är det så att det råder några tvivel, så kommer dessa tester att bevisa det. Hittills har det dock inte dykt upp ett enda spår som skulle styrka de anklagelser som hon blivit utsatt för och därför ska hon också få heder för sin insatts på banan.

Innocent until proven guilty.

Sjöberg
har alltid varit en man som sagt vad han tycker och tänker utan att cencurera sina ord och jag tycker att det är starkt av honom att försvara Semenya när omvärlden vill ta ifrån henne glädjen som en guldmedalj innebär.

Sjöberg steg rejält i mina ögon idag.

Imponerad

Någon medalj blev det tyvärr inte för Emma Green igår i höjdhopp, men ännu ett världsrekord för Usain Bolt på 200 meter.

19.19. Det är imponerande.

Jag är faktiskt lite mållös.

Heja Emma!

Brukar ni fylla i JA/NEJ-frågorna i kvällstidningarna? Ni vet de som ställs runt en artikel av något slag, i stil med "Pensionssparar du?" och så kan man klicka "ja" eller "nej" och så kommer det upp staplar med svaren. Ok, ni vet vad jag menar.
Jag svarar på dessa frågor JÄMT, ungefär som att det är ett tvångsbegär. Även på de frågorna där jag inte är insatt ett dugg. "Tror du att Zlatan kommer att göra succé i Barcelona?". Har ingen susning - kan ingenting om fotboll alls - men det är en sån fråga jag svarar JA på för jag är en positiv människa och önskar Zlatan all lycka till.

Just nu pågår höjdhoppsfinalen för damer i VM. Sitter i skrivande stund och tittar på den. Vi har en svenska med - Emma Green.
Aftonbladet
ställde frågan "Tror du att Emma Green tar medalj i höjdhopp?". Svarade JA där med, trots att jag egentligen inte har så stor koll på hur stora hennes chanser är.

Hela 77% hade svarat NEJ.

Ok. Det kanske inte är så troligt att Emma tar medalj idag - vad vet jag - men måste man verkligen visa sitt tvivel om flickans förmåga? Man kan ju faktiskt låtsas att man tror på henne - det kostar ingenting.

Jag håller tummarna. Heja Emma!

Friidrottsmobbning?

Märkligt nog är inte Usain Bolts fantastiska och makalösa världsrekord på 100 meter den mest omdiskuterade händelsen under pågående friidrotts-vm (jag är fortfarande helt tagen av hans insats), utan om guldmedaljören på 800 meter för damer - Caster Semenya - verkligen är en kvinna eller inte.

Jag får sympatikänslor för Caster. Hon är långt ifrån den fagraste kvinna jag skådat, men att ifrågasätta hennes könsidentitet för allmänhetens beskådan känns som ren och skär mobbning av det mest förödmjukande slaget.

Att ifrågasätta om en friidrottare som gör makalöst bra prestationer dopar sig eller inte tillhör - tyvärr - numera vanligheterna. Men att ifrågasätta någons egentliga könsidentitet på grund av utseendet känns ärligt talat lite obehagligt. Själva frågeställningen är som en förklädd förolämpning för att kunna säga: "Du är för ful för att vara kvinna".

Som om arma Caster på något sätt skulle vara mer manhaftig än de kvinnliga friidrottarna som tävlade för öststaterna innan muren föll. Tvärtom - hon ser ut som en liten älva i jämförelse.

mästarinna Caster Semenya vann damernas 800 meter överlägste

Arma Wissman

Häromdagen tyckte Johan Wissman att det tydligen var en bra idé att omvärlden fick ta del av den svenska avundsjukan och missunnsamheten, då han anklagade världens snabbaste man - Uasin Bolt - för att vara "osportslig". Detta på grund av Bolts spexande kring tävlingarna.

Detta spexande har ju faktiskt visat sig vara ett vinnande koncept - 9.58 på 100 meter talar sitt tydliga språk - medans Wissman idag tvingas avbryta VM på grund av en halsinfektion.

Ont i halsen på grund av allt gnällande, kanske?

Jag kan bara tala för mig själv, Wissman, men personligen kommer jag att minnas Bolts 9.58 mycket längre än en semifinal på 400 meter som aldrig blev av.

Tyst med dig, Wissman!

Det sanslösa världsrekordet som togs på 100 meter igår av Usain Bolt beskrivs som "magiskt" och "makalöst". Vilket det också är: 9.58. Det är siffror jag förmodligen aldrig kommer att glömma. Om rekordet dessutom någonsin kommer att bli möjligt att slå är tveksamt.

Hur som helst är denne Bolt inte bara snabb på banan (snabbast för att vara korrekt). Han har också blivit en omtyckt idrottsman och stor publikfavorit på grund av sin härliga personlighet. Han spexar och har en avslappnad inställning.
Vilket med facit i hand har varit ett vinnande koncept på alla plan.

Vår lilla sprinter"kung" Johan Wissman tycker annorlunda. Han ser Bolts uppträdande som på gränsen till osportsligt och tycker att denne "fjantar sig för mycket".

Snälla Johan: Kan vi inte göra så att vi håller vår minst smickrande egenskap inom landets gränser? Måste vi verkligen visa omvärlden den svenska avundsjukan och missunnsamheten? Det är ingen egenskap att stoltsera med. Den är bara pinsam.

Tydligen har denne Bolt dessutom både haft skolios och tidigt i livet fått diagnosen ADHD. Inte de bästa förutsättningarna för att sedan i vuxen ålder springa 100 meter på 9.58. Men han gjorde det ändå.

Så tyst med dig, Wissman! Koncentrera dig istället på att ta en egen medalj!

Media:  AB1  AB2 

 

Var rädd om foten, Foppa!

Foppa ska göra ett sällsynt inhopp i ett underhållningsprogram. Valet föll på Filip & Fredriks "Vem kan slå".
Personligen såg jag inte ett enda av dessa program förra säsongen det gick - inte min tekopp - men jag gillar verkligen grabbarna annars och har tittat lojalt på deras andra programserier.

Vad jag förstår av konceptet på "Vem kan slå Filip & Fredrik" är att man utmanar dem i fysiska grenar. Och det är alltså det Foppa ska göra.

Jag säger bara: Var rädd om foten, Foppa!

Vi har ett OS i februari att se fram emot. Foppa har ju inte - för att uttrycka det milt - haft någon vidare tur i skadestatistiken. Känns lite som han utmanar ödet här.
Men jag kommer att titta på avsnittet. Självklart. Och håller tummarna att han inte slår ihjäl sig.

Det bådar gott

Kunde kvällen avslutas på ett bättre sätt?

Foten höll. Hela matchen. Poäng gjorde han också.

Han är härlig, den där Foppa.

AB,


Foppa är för härlig

Foppa har verkligen gett ordet "envis" ett ansikte. Samt uttrycket "hoppet är det sista som överger en".
Nu ska han göra ytterligare ett comebackförsök. Och jag håller tummarna. För när Foppa är i form så är han... magisk.

Och tänk om.... foten håller. Då blir OS i februari om möjligt ännu mer intressant.

Han är skön, Foppa. Jag unnar honom tre OS-medaljer i bokhyllan.
Må det gå vägen den här gången.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0