Frihetsgudinnan välkomnar turister igen

I mars 2003 var jag på semester i New York. Jag firade min födelsedag där. Tyckte att det var ett trevligt och spännande ställe att fira den dagen på.
Under den veckan som besöket varade hann jag med en hel del: Jag besökte Dakotabyggnaden (där John Lennon bodde och sedan mördades utanför), promenderade i Central Park, var inne i alla de berömda varuhusen, shoppade loss i Chinatown och åt fantastiskt mycket god mat.

När man besöker New York så vill man - om lite motvilligt - se Ground Zero. Där tvillingtornen stod innan terrorattackerna 2001. Av en händelse så kom jag till den platsen exakt 1,5 år efter tragedin, den 11 mars 2003. Jag ville med egna ögon se platsen och försöka ta in det som hänt.

Det blev en ganska makaber upplevelse. För det första har man som svensk svårt att få in hur stora dessa två byggnader var. Vi är ju faktiskt inte vana med höga hus över huvud taget.

Jag åkte - med min mamma som var med på resan - tunnelbanan ner mot Lower Manhattan och hoppade av på den stationen som låg närmast. När vi kliver ut på gatan så tittade vi åt olika håll för att försöka lokalisera oss (så bekanta var vi inte med staden då). Vart kunde det ligga? Åt ena hållet var det en massa smågator och åt det andra hållet ingenting. Vi frågade en amerikan om vart vi skulle ta vägen (amerikaner är väldigt hjälpsamma när man är förvirrad turist). Den vänliga amerikanen pekade åt det hållet där det fanns... ingenting.

Med försiktiga steg tog vi oss fram till den gigantiska gropen. Och intrycken var många och intensiva.

Det var när jag såg allting i verkligheten som jag först förstod vilken enorm förödelse det hade varit. Arton månader efter attentaten så forslade man fortfarande bort bråte från platsen i stora lastbilar. Arton månader senare! Ändå var det hundratals arbetare där som arbetade för fullt.

Sedan tystnaden. Tystnad kan vara det hemskaste ljudet. New York är känt som staden som aldrig sover och det stämmer. Det låter överallt. Hela tiden. Men inte vid Ground Zero. Där är allting tyst.

Ett år senare var jag där med en väninna. Då hade tunnelbanelinjen i anslutning till platsen börjat att gå igen, de mesta av bråtet var bortforslat och fler människor var i rörelse runt omkring (det är ju väldigt mycket arbetsplatser som ligger i området). Men fortfarande denna tystnad.

Nu - snart åtta år senare - öppnar man upp Frihetsgudinnan för besökare igen. Sedan terrordåden har besökare bara haft tillträde till ön hon står på - de har inte fått gå in i statyn.

Vi läker med tiden. Och hedrar med tystnad.


Lördagskrönikan

En av nackdelarna med att bo i en bostadsrätt är gårdsstädningen, som går av stapeln två gånger per år: En gång på våren och en gång på hösten.
I morse var det dags för vårupplagan. Den är förvisso trevligare än den på hösten, eftersom det inte finns tonvis med löv att kratta upp på gården. Dessutom brukar vädret vara ljuvligt dessa dagar, och man får lite färg i ansiktet samtidigt som man med full styrka drar upp maskrosor som misspryder rabatter och gräsmatta.

I dag var vädret för jävligt. Det stormade och regnet låg i luften förmiddagen. Och då blir man lite extra irriterad på att ingenting är uppstyrt. Ingen vet vad som ska göras, vart redskap finns. Så är det varje gång.
Men jag gjorde min plikt.

Sedan gick jag ner till affären och inhandlade dagens Aftonbladet. Om de inte lägger upp Alex Schulmans lördagskrönika på nätet, så ta er då en sväng och köp tidningen!

Oavsett hur jag har mått innan, så blir jag alltid på bättre humör efter att ha läst Lördagskrönikan. Och idag var den nog bättre än någonsin, då titeln på den är "En sista elak uppgörelse" och man får veta vilken sorts människor Schulman stör sig på. Hysteriskt roligt.

Kändes som lite plåster på såren eftersom det fortfarande gör lite ont att Tre Kronor inte gick till final...

Drömlaget inför OS

Jag tittade på Dregen igår i "Berg flyttar in". Helt sant. Jag bytte kanal när det stod 3-0 till Kanada i semifinalen. Dregen verkar vara en cool snubbe.

Idag är tidningarna fyllda över analyser om förlusten igår. Jag tycker att Tre Kronor klarade sig bra i turneringen. Väldigt bra. De har inget att skämmas över.

En del kräver Bengt-Åkes avgång. Icke då! Han ska vara kvar. Däremot ska inte Viasat ha hand om sändningarna längre.

Nu ser jag fram emot OS. Mats Wennerholm har satt ihop sin önskelista på spelare. Jag kan inte annat än att hålla med.

Jag omvärderar dödsstraffet

En del nyheter man läser om, får mig att bli fysiskt illamående och jag vill kräkas. Dessutom skäms jag ganska ofta för den mänskliga rasen.

Två elefanter har hittats förgiftade av cyanid i Indonesien. Och för skojs skull sågade man sedan av deras snablar.

Militanta människorättsaktivister kritiserar dödsstraffet och ifrågasätter vem som skulle vilja ha en annan människas liv på sitt samvete och bla bla bla.
Svar: Jag har inga problem med det.

Utan att tveka skulle jag kunna skjuta dessa makabra tjuvjägare OCH såga av vitala delar på dem. Med gott samvete och förmodligen med ett leende på läpparna.
Så om dessa vidriga kryp någonsin hittas, så är det bara att höra av sig till mig för vedergällning. Tror till och med att jag kan tänka mig att göra det gratis. Jepp! Jag gör det gratis.

De är en SKAM för mänskligheten och förtjänar inte att andas in samma luft som vi andra. Må de brinna i helvetet!


Den saknade prinsessan

I gårkväll började jag att läsa en ny bok. Eller ny och ny. Jag har haft den i min ägo i flera år, men inte förmått mig att läsa den tidigare. Finns med på min lista över de fem böcker jag SKA läsa under sommaren.

Den heter kort och gott Diana och är skriven av Julie Burchill.

Det är en hyllningskrönika till prinsessan Diana. En kritisk iakttagelse av det engelska klassamhället och framför allt det brittiska kungahusets vidriga behandling av denna folkets prinsessa.

Jag saknar henne. Världen var så mycket vackrare när hon fanns med i den.


Var rädd om gaddarna

Jag är oerhört rädd om mina tänder. Sköter dem omsorgsfullt. Det är eltandborste, tandtråd, skölj och flourtabletter.

Två gånger om året går jag till en tandhygienist (förutom den plikttrogna årliga undersökningen hos tandläkaren). I morse var jag där för vårens besök. Det pillas och poleras, men när man går därifrån så har man världens fräschaste leende.
Väl investerade pengar.

Använd tandtråd. Varje dag. Ni kommer att tacka mig.


Hoppas att Tre Kronor hinner att vakna innan matchen

Man känner sig lite upprymd så här dagen efter kvartsfinalen. Solen skiner och himlen är klarblå och vinst mot Tjeckien i gårkväll. Perfekta förhållandet för oss åskådare och supportrar att ladda om.

Spelarna själva däremot kan inte ha det lätt med sin omladdning. De ska spela semifinal mot Kanada redan ikväll. Nu är det vinna eller försvinna som gäller.

Jag är sjukt nyfiken på att få veta hur Viasats kontrakt ser ut för att ha ensamrätt att visa Hockey-VM. För orsaken till att Tre Kronor spelar semifinal mindre än 24 timmar efter kvartsfinalen beror på att Viasat ville ha det så. Hade kvartsfinalen spelats på onsdagskvällen så hade det krockat med någon fotbollsmatch som Viasat sände. Detta arrangemang passade dem bättre.

I gruppspelen har det kanske inte så stor betydelse om man spelar två dagar i rad. Men nu är det helt plötsligt allvar. Sverige kan åka ut ikväll.

Jag hade svårt att varva ner igår kväll efter matchen och då spelade jag inte ens. Jag såg på! Hur ska det då vara för spelarna i landslaget?

Jo, de får insomningstabletter.

Någon som ätit det någon gång? Inte? Då kan jag informera om att man är groggy hela dagen efteråt. Trög i tankarna och ofokuserad. Just sådana egenskapar vi INTE vill att killarna ska ha ikväll.

Jag lyssnade med ett halvt öra på snacket mellan perioderna igår. Tydligen ska Viasat nu starta en separat hockeykanal, där de från och med nästa år kommer att visa bland annat Hockey-VM. Vilket innebär att ännu färre människor kommer att ha tillgång att se matcherna och bidra till att intresset kring turneringen svalnar - om möjligt - ännu mer.

Jag kommer att ha all respekt för de spelare som nobbar Hockey-VM i fortsättningen. Oavsett skäl. Tvärtom tycker jag att Tre Kronor borde bojkotta turneringen helt så länge Viasat har monopol på sändningarna.

Hur blev ängeln ett monster?

Hur kan man ge en beskyddare - skänkt från ovan - med änglaansikte smeknamnet "Monstret"? Hur resonerade man?


Jonas Gustavsson höll nästan tätt mot Tjeckien.

Evighetsboken utläst

Idag har jag äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN kommit igenom evighetsboken I djävulens spår av Jean-Christophe Grangé.

Jag tror att planen från början var att skriva en fransk version av Da Vinci-koden. Den klassiska kampen mellan det goda och det onda, Gud och Djävulen, lust och förstånd.
Dessvärre lägger Grangé ut en massa trådar som aldrig riktigt blir upplockade igen och boken skulle lätt kunna ha kortats av med 200 sidor (656 sidor känns överflödigt).

Ni behöver inte läsa den. Tro mig, ni går inte miste om någonting alls.


Uppladdning inför kvartsfinalen

Jag är nervös inför kvartsfinalen ikväll. Drog iväg till gymmet och tränade axlar och spinning för att göra av med lite överskottsenergi.
Inte för att jag är ett dugg lugnare nu.

I gårdagens kvartsfinal mellan USA och Finland skrällde det rejält! USA vann matchen och därmed var Finland utslagna. Högoddsare. USA har inte vunnit hockey-VM sedan 1960. Det är 49 år sedan. Nästan ett halvt sekel.

Chanserna att de slår Ryssland imorgon i semifinalen är väl inte så stora, men å andra sidan höll Vitryssland på att slå ut ryssarna i deras kvartsfinal.
Lite roligt vore det om USA vann imorgon (och Tre Kronor med).

Vilken härlig final det skulle bädda för på söndag!


Sommarens boklista

Jag har en del böcker som av olika anledningar ligger olästa. Jag läser nämligen efter humör och perioder. Ibland känner man bara för att läsa en viss sorts böcker, och då blir andra liggande.

boktipset.se har jag nu gjort en lista på Fem böcker jag SKA läsa under sommaren:

1. "Blonde" av Joyce Carol Oates.
Det är säkert åtta, nio år sedan jag köpte denna. Trots att den kritikerrosad och en modern klassiker har den förblivit oläst. Den har följt med på otaliga resor världen över (förmodligen världens mest beresta pocketbok) i väntan på sin tur. Men jag har dragit mig för att läsa den. Tror att jag är lite rädd för att bli besviken.

2. "Diana" av Julie Burchill.
Trots att det har gått nästan 12 år sedan prinsessan Diana gick bort, så har jag fortfarande svårt att läsa om hennes liv.

3. "Dianabiografin" av Tina Brown.
Samma orsak här. Men i sommar har jag lovat mig att läsa båda dessa biografier.

4. "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón.
Modern klassiker som de flesta bekanta har rekommenderat mig. Hittade den på bokrean i februari.

5. "Skynda att älska" av Alex Schulman.
Visserligen är denna nyutkommen och har därför inte legat så länge på att bli läst. Men jag tror att jag kommer att tycka om den.

För er som ännu inte upptäckt den underbara och inspirerande sajten boktipset.se: Klicka HÄR.


Utbudet i förorten suger

Nu vill jag flytta till Manhattan. Igen.

Idag kom det till min vetskap att ICA MaxiArlandastad säger upp 25 anställda. Tråkigt. Arbetslöshet önskar man ingen. Men det är föga förvånande eftersom butiken emellanåt liknar en kvarleva från Sovjet-tiden med hyllor som gapar tomma. Det är inte undra på att kommunens invånare söker sig till andra stormarknader.

Imorgon är det match igen. En ohyggligt spännande kvartsfinal mellan Sverige och Tjeckien. Inför den vill jag ha någonting extra. Klart man ska unna sig någonting när det är hockey.
När jag samlat ihop de basvaror jag skulle ha för dagen, så gick jag med glada steg mot den nyinstallerade Ben & Jerry-kylen vid kassorna. Bara för att upptäcka att den stod tom. Inte ett enda paket glass fanns i den.

Enligt uppgift var det 25 anställda inom livsmedel som blev uppsagda. Har de gjort sig av med inköpschefen också?? Man lär knappast locka kunder med tomma kylar och hyllor. Bara ett litet tips från coachen.

Så nu vill jag flytta till Manhattan. Igen. Där finns det glass i en miljard olika smaker och man kan köpa dem dygnet runt.


Hämnden är ljuv

Jag har inte morgontidning längre av två anledningar:

1. Miljön (jag kan läsa nyheterna på nätet och spara en massa träd).

2. För att slippa bli väckt klockan fyra varje morgon då tidningsbudet smäller i brevinkastet.

Tidigare kom vår lilla Lokaltidning med resten av posten. Mitt på dagen. De senaste månaderna delas den dock ut av samma bud som kommer med morgontidningarna på onsdagar. Det har gått relativt bra. Någon gång har det hänt att jag vaknat.
I morse trodde jag på fullt allvar att det var krig på gång! Att aset till tidningsbud försökte få in tidningen med hjälp av en handgranat. Men jag var alldeles för trött för att springa upp och ge honom på moppo. Funderar istället på att hälla ut såpa i trappuppgången till nästa onsdag.

Så sedan fyra i morse har jag varit vaken.
På inköpslistan: Såpa.


Det blir mord i höst

Jag gjorde det! Efter en snabb överläggning med mig själv (och lite uppmuntran från mamma) så anmälde jag mig till Kriminalromankursen i höst.

Efter någon timme fick jag två bekräftelser från Folkuniversitetet. Till kursen jag ville gå plus en annan - Att skriva sitt eget liv - som jag inte har något som helst intresse av att gå och heller inte har anmält mig till. Klart att det alltid är någonting som ska strula.
Mailade och bad dem bekräfta att det bara är ena kursen jag är anmäld till. Får väl ringa om inte annat i morgon.

Spännande och roligt med en ny kurs att se fram emot i alla fall!


Kursernas Kurs

Nu är jag helt till mig! Kunde inte hålla fingrarna i styr utan gick in och tittade igenom höstens kurser på Folkuniversitetet/Skrivarakademin.
Naturligtvis hittade jag Kursen. Den jag absolut vill gå.

Det är en kurs i kriminalromaner som hålls av Sören Bondeson. Han är en legend som lärare inom genren, och har haft elever som Jens Lapidus och Åsa Larsson. Ska man gå en kurs i kriminalromaner så är det Bondeson man ska gå för. HÄR kan ni läsa en intervju med honom där han berättar om sin ambition att höja deckargenrens kvalitet.

Så nu vill jag genast anmäla mig. Platserna lär ju bli bokade relativt snabbt - det är en populär kurs. Den börjar i september. Men jag har ju ingen aning om vad jag gör då. Det är ju helt omöjligt att planera så långt fram i tiden. Eller kommer jag ens att ha råd med den (kursen i sig är inte dyr, men när man är arbetslös får man snåla med allt).

Vad göra? Ska jag vara lite wild and crazy och anmäla mig och hoppas på att jobbsituationen fram tills dess har ordnat sig? Eller ska jag fega och vänta lite och hoppas att det finns platser kvar när jag vet hur hösten för mig ser ut?

Politiskt korrekt

Jag vet inte vad det är som gör det - är det månne Jante-lagen som spökar i bakgrunden igen? - men vi svenskar har ju en tendens att vara tvångsmässigt politiskt korrekta.

En del åsikter ska man bara ha. Trots att man inte kan motivera varför man har den.

Främst inom kulturområdet. Man kan inte vara filmrecensent i Sverige såvida man inte har åsikten att "det franska orginalet är så mycket bättre än den amerikanska upplagan".
Eller inom litteraturen. Där de mest framgångsrika böckerna kommersiellt sågas - främst av andra författare som inte säljer lika mycket - för att det "litterära språket" inte håller måttet.

Jag älskar "fulkultur"! Jag känner inte alls att det är något fel med "lätt" underhållning. Inte alls. Och nu har jag gått in i någon form av försvarsställning till denna gengre och sågar allt pretentiöst. Högljutt!

Skrivarkursen slut

Sista gången igår på Skrivarkursen. Riktigt, riktigt tråkigt. Tisdagarna har nu tappat sin charm (även om LOST fortfarande glädjer mig ett par veckor framåt).

Alla deltagarna kände nog samma vemodighet. Men vi har bestämt att vi ska träffas efter sommaren och sedan ha regelbundna skrivarträffar.

Kursen jag har gått har ju varit en inspirationskurs, ett sätt att komma igång med sitt skrivande. Och redan nu känner jag mig sugen på att hoppa på en fortsättningskurs.

Men först ska jag låta allt jag har lärt mig smälta in ordentligt.

Jag saknar mitt jobb!

Jag saknar mitt jobb. Idag var jag tvungen att erkänna det för mig själv. Jag saknar att gå upp klockan fyra en söndag morgon för att spackla mig, stångas med nylonstrumpbyxorna, sätta på mig uniformen och ha en flygning där passagerarna klagar på att de får betala för kaffet trots att deras flygbiljett nästan var gratis. Jag älskar dem ju! Idag saknar jag dem mer än någonsin.

Jag gör mig inte bra på marken. Jag måste vara i luften.

Så patetisk är jag.


Dålig dag

Sista tillfället på Skrivarkursen idag. Känns jättetråkigt. Vemodigt.

En bidragande orsak till att jag är på rysligt dåligt humör idag. Efter kursen ska jag direkt iväg på en jobbintervju (eller rekryteringskväll) till ett jobb som jag inte alls vill ha. Och Tre Kronors kvartsfinal är lagd så att det gynnar Viasats sändningar - inte laget.

Fan, vad sur jag är!

Vem bär ansvaret för Viasat?



Vem är det som bär ansvaret att Viasats sänder hockey-VM? VEM? Jag vill tala med honom.

Läs om spånen HÄR.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0