Maria L

"Plikten" är nu avklarad. Ett styrkepass på gymmet och en promenad hem i regn. Resten av dagen är precis så som jag vill ha den: ingenting inplanerat på agendan.
Det innebär att jag ska ha lite "hemma-spa", sätta mig i soffan och läsa lite och "piffa" hemma.

När jag tecknade kort på mitt "nya" gym så tog jag en rikstäckande variant eftersom jag är på språng ganska ofta. Och det kommer jag sannerligen att vara i september! Många hotellnätter kommer jag att tillbringa i Norrland; Luleå och Umeå för att vara exakt.

Fördelen med att ligga borta på hotell är att man har tid att göra det som man kanske inte hinner med i samma utsträckning hemma: gå och träna (även om det är någonting jag prioriterar på hemmaplan också), läsa böcker, gå på promenader.
Man tenderar ju att hitta på så mycket annat hemma och i regel finns det ju en massa "måsten" där som man inte har på hotell. Dammsuga och diska slipper man till exempel.

Nu när min träning fått en nytändning har det hög priortitet även när jag är borta. Dessvärre är den bittra sanningen den att den träningskedjan jag tecknat kort på inte har anläggningar i Norrland över huvud taget. Det nordligaste belägna ligger i Gävle.
Sämst!

Så det får bli träning i andra former i Luleå och Umeå i höst för mig. Jag får packa ner promenadskorna och ge mig ut på upptäcksfärd helt enkelt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva vädret i förorten idag. Det är väldigt varmt, strålande sol och vindar med orkanstryka. Det känns tyvärr lite som förhöst.
Men det är ändå så pass bra väder att jag gav mig själv en guldstjärna för att jag gick till gymmet och körde både stryka och spinning på förmiddagen. En sådan stjärna får man alltid när man tränar en solig, ledig dag.

Resten av dagen kommer jag att ha hemma-spa. Just nu har jag inpackning i håret och färg på ögonbrynen. Senare ska fötterna filas och tånaglarna målas, en ansiktsbehandling ska jag göra med peeling och mask och avsluta med lite brun-utan-sol.

Jag vill ju vara fin i morgon när jag tittar på Pride-paraden!

Jag tenderar att bli lite överambitiös ibland.
Min plan, trots att jag kom i säng i natt vid två-tiden efter en nästan tolv timmar lång arbetsdag där möjligheten att sitta ner i ett par sekunder är obefintlig, var att gå upp klockan åtta, äta en nyttig frukost och ta en sväng till gymmet för att hinna hem innan min nya jourtjänstgöring börjar vid tolv.

När alarmet gick i morse var jag medvetslös. Vaknade en timme senare och insåg mina begränsningar. Det blir inget besök på gymmet idag.

Men det är en dag i morgon också. Och den dagen är en ledig dag.

Efter en välbehövlig paus på cirka exakt tio och ett halvt år så återvände jag idag till kommunens gym, skaffade mig ett kort där och körde ett träningspass.
Sedan jag var där senast har de bytt namn två gånger, byggt ut lite grann och målat om samt bytt ägare (vilket var en förutsättning för att jag över huvud taget skulle sätta min fot där igen - universum är inte stort nog att rymma oss båda).

Jag ska väl klargöra att jag jobbade där fram tills i oktober 1999 då jag började att flyga istället. Det var meningen att jag skulle fortsätta att träna privat där sedan men redan efter ett par gånger insåg jag att jag behövde miljöombyte. Och nu, ett decennium senare, är jag tillbaka.

Och jag är riktigt taggad. Det blir nog en bra träningshöst, det här.

Säga vad man vill om mig, men jag är inte en sådan som gnäller över värk i onödan. Jag skulle bli världens sämsta hypokondriker, för min smärtgräns är enormt hög.
Så när jag börjar pipa om att någonting gör ont så gör det verkligen det. Ont så in i helvete.

Nu har jag insett min gräns när det gäller foten. Jag kan ju inte ens gå ordentligt. Bara den lilla promenaden ner till tåget i morse (en sträcka som i normala fall tar max sju minuter) blev en utmaning. Det är ett helt företag att ta sig fram. Då kan ni själva tänka er hur det är när jag ska göra någonting som är fysiskt ansträngande.

Så på vägen hem idag bestämde jag mig för att Dagens Mission skulle vara att boka en tid hos ytterligare en läkare. Fast någon som är specialist på idrottsskador. Allting annat som läkare rekommenderar vid en inflammation i hälsenan har jag ju redan provat: vila, inlägg i skorna, två kurer med Voltaren.
Varav ingenting har hjälpt.

Det visar sig dock att hitta en läkare är lättare sagt än gjort. Mitt första försök var naturligtvis Idrottskliniken i Solna, men där är det konstant upptaget. Det underlättar inte uppdraget. Inte lindrar det smärtan heller.

Någon snäll bloggläsare som har något förslag på en kompetent läkare som är specialist på idrottsskador? Gärna någon som har möjlighet att boka en tid via telefon. Snarast.

Ska man hårddra saker och ting så finns det fördelar och nackdelar med allting. Den största fördelen med mitt gymbyte kommer att vara att jag inte längre behöver förlita mig på SL för att komma dit. Från och med 1 augusti kommer jag att ha gångavstånd till gymmet (sedan finns det nackdelar med det också, men över lag så tror jag att bytet kommer att löna sig i slutändan).

Just nu värker min hälsena så fruktansvärt att jag inte ens kunde ge mig ut på en powerwalk på morgonen. Men inflammationen i hälen hindrar mig ju inte från att träna andra muskelgrupper (idag var planen att köra bröst, triceps och mage).
Jag kom två stationer. Sedan meddelades det i högtalarna att pendeltåget inte skulle gå längre. Ännu en olycka.
Så jag fick vända och åka tillbaka hem igen.

Istället för träning kommer jag att sätta på mig min nyinköpta bikini och sätta mig i solen och läsa.

Det behöver man också ibland.

Det är en sådan där dag idag då jag är lite extra stolt över mig själv. Man behöver ha sådana dagar. I regel är man ju sin egen värsta kritiker.
Men idag är jag stolt över mig själv.

Jag var så trött i morse att jag mådde illa. Ändå steg jag upp och tog en powerwalk på en och en halv timme i skitväder. Det var svinkallt och det regnade. Hela tiden.

Note to self: Titta på termometern innan du går ut. Klä dig efter the actual weather istället för almanackan.

Istället för att vakna upp med guldvittring i näsborrarna var det en ältande ångest som dominerade i magtrakten. Det var ju så nära 3-1. Aldrig kan sekunder kännas så långa som under en hockeymatch.
Är det någonting jag vägrar se så är det en bronsmatch. I just don´t do! Och inte nog med att jag blev blåst på en VM-final - det ser ut som det har regnat hela natten och himlen är grå.
Det blir träning idag istället för hockey. Lång powerwalk nu och sedan ett hårt, hårt benpass. Det är fördelen när man är frustrerad: styrkepassen blir mer effektiva.

Varken hot eller löften kan få de manliga invånarna i kommunen med ut på en powerwalk. Däremot fick jag i morse trevligt sällskap på min långpromenad av min vinterkollega Elinda. Allting blir mycket lättare med trevligt sällskap.
Elinda hade en stegräknare på sig. Totalt gick vi - enligt den - ca 12 000 steg. Men jag misstänker att den är lite missvisande för det kändes som om vi hade gått det dubbla!
En stegräknare måste jag skaffa mig! Roligt liten pinal det där.

Varje måndagsmorgon har jag bestämt mig för att väga mig och mäta min kroppsvolym. Förra veckan fick jag nästan ett sammanbrott då jag endast gått ner 300 gram i vikt.

Den gångna veckans träning och kosthållning gav bättre resultat: 2,5 kg i viktminskning på sju dagar!

Det känns bättre. Och solen skiner. Det blir nog en bra måndag det här, hörrni!

Den gångna veckan har jag ätit exemplariskt. Inga vita kolhydrater, inget onyttigt. Jag har tränat som besatt. Börjat dagarna med långa promenader innan frukost och senare på dagen en strykepass på gymmet.
Resultatet?
Minus 300 gram! På en vecka.

Jag är helt tröstlös.

I morgon bitti ska jag väga mig (jag ska göra det varje måndag morgon tills jag har nått mitt mål). Därför körde jag ett Last chance workout (såsom de gör på "Biggest loser" innan vägning) mitt på dagen.

Det är rena himlariket att träna på helgerna. Det var endast jag och tre pojkar i 20-årsåldern i lokalerna. Bättre förutsättningar för ett träningspass kan man knappast önska sig.

Ja, det var nästan så att jag önskade att jag hade offrat lite tid på att måla lite mascara på ögonfransarna innan jag gick dit...

Min outfit imorse när jag begav mig ut på min powerwalk (en timme och fyrtio minuter - jag börjar att gråta om det inte syns resultat på vågen på måndag morgon) bestod av bland annat en täckjacka. I maj! Det kändes ganska olustigt faktiskt.
I dag hade jag äntligen samlat tillräckligt med mod för att säga upp medlemskapet på mitt gym! Nu är det visserligen två månaders uppsägningstid och då räknar man inte kalendermånader utan efter autogirot. Så min sista träningsdag där bli den 31 juli. Sedan ska jag byta ställe att träna på.
Det känns faktiskt lite vemodigt, för jag har tränat på samma gym i lite över fem år. Men en förändring av ställe och lokaler kanske bidrar till en nytändning i träningen. Förmodligen kommer det att behövas i mitten av sommaren.

Ett av mina projekt nu när jag går utan arbete (jag måste vara sysselsatt!) är att komma i bättre form. I en vecka nu har jag kört hård diet och träning. Dessvärre tänkte jag inte på att väga mig innan jag började men från och med nu ska jag väga mig varje måndag morgon. Och kolla min vilopuls.
Imorse var vilopulsen 56 BPM. Det är faktiskt riktigt bra. Mycket bättre än vad jag hade förväntat mig eftersom jag har inbillat mig att min kondition har blivit så mycket sämre det senaste halvåret.

Egentligen är jag mer intresserad av min kroppsvolym än själva vikten, så därför kommer jag även att mäta mitt omfång en gång i veckan. Det är egentligen där man ser de mest effektiva resultaten vecka för vecka.

Träningen idag har bestått av en powerwalk innan frukost samt ett core-pass mitt på dagen. Det kommer jag att känna av imorgon bitti. Det var väldigt länge sedan sist.

Man har en enorm disciplin om man ställer väckarklockan på sju en söndagmorgon för att ge sig ut och promenera. Men det gjorde jag imorse. Det är verkligen inte alls skönt ute vid den tidpunkten på dygnet men man får en extra dos energi sedan resten av dagen.
Självklart har jag hunnit med en sväng till gymmet idag också.

Därför har jag inte hunnit att uppdatera bloggen så mycket i helgen. Jag har helt enkelt ägnat mig åt mig själv och mitt välbefinnande.

Vissa dagar är man mer nöjd med sig själv andra. Just nu har jag ett belåtet leende på läpparna. Imorse tog jag en powerwalk i storm (jo, det blåste något helt bedrövligt) på en timme och tjugo minuter (och tro mig när jag säger att jag fick kämpa med varenda steg för att komma framåt).
Inte nog med det. Sedan drog jag till gymmet och körde rygg, biceps och mage.
Nu är jag nöjd med mig själv.

Min favoritinstruktör i spinning är en man som är 180 cm bred över axlarna. Han är en jätte. Oerhört inspirerande och spelar gamla härliga rockklassiker på sina klasser.
Idag hade han en lunchklass. Jag tyckte det var en god idé att vara med på det efter att ha kört en strykepass innan på 45 minuter. Det var första gången på tre månader som jag körde spinning (inflammationen i hälsenan har satt stopp tidigare).
Resultatet: jag såg mitt liv passera i revy.

Efter nyår började man med en ombyggnation på gymmet där jag tränar. Bland annat utlovades en ny spinningsal. Trevliga nyheter, tyckte jag, eftersom den dåvarande spinningsalen var alldeles för liten samt att en uppfräschning av lokaler alltid är lika roligt.
I måndags när jag var där (för första gången på två och en halv månad) så var den så kallade ombyggnationen klar. Vilket innebar att man halverat ytan på gymmet och i mitten gjort en inhängnad av spinningcyklarna.
Nu står maskiner och vikter bokstavligt talat på varandra och gymmet påminner starkt om prinsessan Dianas äktenskap. A bit crowded.
Jag kör där sommaren ut. Sedan ska jag leta efter ett annat gym att träna på.
Vårt förhållande är över.

Sömnlöshet sätter ibland käppar i hjulen. Min planering idag var att hinna med en powerwalk innan frukost och innan Martins medverkan i SVT. Köpte till och med nya träningskläder för ändamålet igår. Men jag vaknade halv fem imorse, efter bara ett par timmars sömn. Då var jag inte trött, utan medvetslös.
Så istället blir det frukost och Martin, sedan en sväng till gymmet (ben står på schemat idag) och eventuellt en powerwalk i eftermiddag.
Ja, så får det bli.