Maria L

Några envisa regndroppar skrämde mig inte imorse när jag skulle ut på min planerade powerwalk. Det gråa vädret blev inte heller särskilt långvarigt. Efter fem minuters promenad sken solen.
Den största utmaningen var istället att få hälinläggen i skorna att ligga rätt. Jag måste ha dem när jag går, annars kommer jag ingen vart för smärtan.
Jag går inte lika fort som jag brukade göra - before the hälsensinflammation från helvetet - men det blev ändå en skön start på dagen. En timme och tjugo minuter var jag ute.
Nu ska jag bara byta om. Sedan blir det bröst, triceps och mage på gymmet.

När man var barn kändes perioden mellan sina födelsedagar som en hel evighet. Ju äldre man blir, desto fortare går tiden känns det som.
Nackdelen med att föra träningsdagbok är att just att man skriver datum i den. Okej för att jag har haft en sällsynt envis hälsensinflammation och på grund av det fick en svacka för lusten att träna, men jag fick en liten chock i förmiddags när jag kom till gymmet och såg i mina anteckningar när jag var där sist.
Totalt oacceptabelt att det går så lång tid emellan träningspassen! Och mina muskler hade försvagats rejält sedan sist. Så pass att jag faktiskt fick en liten sträckning i ryggen idag. Usch, så otränad har jag inte varit på flera år (om jag någonsin varit det).
Nu trotsar jag ömma hälar och bristande lust och lägger upp ett ordentligt träninsschema att följa! Ingen är jag så sträng mot som mig själv.

Det är inte tjugo minusgrader ute. Vårsolen värmer ganska rejält. Därför behöver jag inte ha de tjockaste kläderna jag kan hitta i klädkammaren när jag är ute och promenerar mitt på dagen. Det blir för varmt. Ska tänka på det imorgon.

Debatten kring våra matvanor och vad som är rätt eller fel där kommer att pågå i all evighet. Eller i alla fall så länge vi vandrar omkring på jorden (evigheten kommer ju att vara längre än så).
Tydligen har det den senaste tiden varit en debatt om vegetarisk kost och dess inverkan som jag dessvärre inte har följt. Som tonåring var jag vegetarian i ett år och mådde väl ganska bra av det. Men med handen på hjärtat så är det inte köttet i min kost som jag mår dåligt av - det är vita kolhydrater (socker ÄR gift!).
Jag testade mycket under mina tonår. Bland annat var jag buddist i en kvart.

Kulturfyran uppmärksammade denna debatt, och det är kring det ämnet som frågorna handlar om den här gången.

1. Hur mycket frukt äter du varje dag?

Den här vintern har jag ju haft förmånen att vistas i länder där frukt är lättillgängligt och därför har jag kunnat frossa i frukt. Färsk frukt dessutom som inte har fraktats jorden runt för att nå mig. Så det har blivit mer frukt än vanligt de senaste månaderna.

2. Vilken är din favoritfrukt?

Mango utan tvekan. Jag tog med mig tre stora mangofrukter från mitt sista besök i Thailand för säsongen som jag kan njuta av de närmsta dagarna.

3. Hur mycket kött äter du?

Eftersom jag hellre baserar min kost på proteiner än på kolhydrater så blir det mycket kött. Jag älskar kött. Och blodigt inuti ska det vara. Gärna grillat.
Fast kött är dyrt, så till vardags äter jag mest kyckling eller lax.

4. Hur mycket promenerar du dagligen?

Jag älskar att promenera och framför allt att få börja dagen med en lång promenad. Innan frukost. Orken resten av dagen blir mycket bättre då. Humöret också. Men jag är oerhört temperaturskänslig och inte alls förtjust i kyla, så jag beger mig aldrig ut på vinterpromenader. Om jag mot förmodan gör det får jag ändå inte ut någonting av den stunden, eftersom jag under promenaden då går och retar mig på kylan och är livrädd för att halka.
Men nu när våren äntligen har kommit så kommer det att bli promenader ofta. När marken är snö- och isfri passar jag på.

Igår drog en ny säsong av "Biggest loser" igång på Kanal 5. Här talar vi inte om att bli av med lite "trivselkilon" för att komma i favoritklänningen från förra sommaren. Här handlar viktnedgången om liv eller död. En av killarna vägdes in på över 200 kilo!

Deltagarna inspirerar mig. Jag har haft ett halvår där jag har unnat mig att äta gott, med hotellfrukostar och restaurangbesök. Sådant visar sig på vågen (de ständiga tidsomställningarna hjälper inte till ett dugg heller).
Lyckligtvis har jag lätt för att gå ner i vikt när jag lägger manken till och älskar att träna. Inte heller har jag en sådan extrem utmaning framför mig som deltagarna i "Biggest loser" har.
De får vara min inspirationskälla under våren.
Nu kör vi!

Med handen på hjärtat så har inte den senaste veckan gått i hälsans tecken. Snarare är det så att tandtrollen har haft julafton och jag har varit lika långt ifrån GI-tänkande som Elvis var de sista åren av sitt liv.

Det blev en ljuvlig skaldjursbuffé förra onsdagen med ett dessertbord som skänkt från ovan, hotellfrukostar där jag förvisso frossade i färsk frukt men även annat som garanterat inte är rekommenderat i det dagliga intaget av föda, en ljuvlig fika på Starbucks med en latte och blåbärscheesecake som bokstavligt talat smälte i munnen samt att jag igår bakade en blåbärskaka som det idag inte finns någonting kvar av och min enda motion var en kort promenad fram och tillbaka till filmuthyrningsbutiken (jag vill fortfarande kalla det för "videobutik" fastän det var länge sedan VHS-kassetterna försvann från hyllorna).

Inte lär det bli bättre de närmsta två dagarna. Idag ska jag tillbringa ett par timmar sittande i en stol hos frissan och bli bortskämd och imorgon fyller jag år vilket naturligtvis måste firas med någonting sött.

På onsdag följer gympadojjorna med i bagaget. I tre dagar ska jag ta långa, långa powerwalks i Las Palmas (jag trotsar min ömma häl) och bara äta nyttigt. Från och med onsdag bojkottar jag socker ett bra tag framöver.

Ja, så får det bli.

Mentalt har jag vår nu. Jo, jag är medveten om att det är den vintrigaste vintern i mannaminne, men mina vårkänslor brukar ge sig tillkänna redan på nyårsdagen. Då är vintern över för min del. Ska jag vara riktigt ärlig så nöjer jag mig med en veckas kyla per år - jag behöver inte mer. Det räcker så.

Så jag har alltså vår nu, snövallarna till trots. Och på våren blir jag alltid lite extra träningssugen. Inspirationen för träningen är på topp så här års.

Jag trivs väldigt bra på det gymmet som jag tränar på. Mycket bra. Det är bara det att det ligger en bra bit ifrån där jag bor. På ett imponerande stort avstånd egentligen, eftersom jag måste sätta mig på pendeltåget för att komma dit. Men jag resonerar som så att jag måste trivas där jag tränar och det gör jag där. Även om det kräver lite planering att ta sig dit och hem.

Om cirka två veckor öppnar ett nytt gym bara fem minuters promenadväg ifrån mitt hem. Som dessutom ska ha öppet dygnet runt (har man så oregelbundna arbetstider som jag har så är en sådan sak ett skänk från ovan).
Nu är jag jättesugen på att börja träna där med! Fast jag kan ju inte ha dubbla medlemsskap, så jag måste välja. Och det är svårt.
Jag får helt enkelt testa under en period och sedan göra en utvärdering. En lista med för och nackdelar. Ni vet en sådan man gör när det gäller killar. Ska man dejta honom eller är det bara slöseri med tid.

Milda makter! Alla dessa val man ställs inför hela tiden.

Nackdelen med att föra träningsdagsbok är att man - lite förvånat - upptäcker hur många dagar det faktiskt går mellan tillfällena. Jo, visserligen har jag legitima anledningar till att inte besöka mitt gym så ofta - det är ju inte lätt för mig att "ta ett litet pass" efter arbetsdagens slut om jag befinner mig i Phuket. Men ändå. Det var flera veckor sedan jag sist tränade. Och jag har faktiskt varit hemma ganska många dagar.

Idag tog jag mig i alla fall dit. Och det var så härligt. Det är full kaos på anläggningen nu för de håller på att bygga om så större delen av sin träningstid springer man runt och letar efter maskinerna, men det är också träning! 
Jag körde bröst, triceps och mage. Kommer att känna av det imorgon. Liksom min arma hälsena (har fortfarande inte kommit till skott och ringt en läkare). Snömodd förbättrar inte direkt en inflammation.

Det finns ett gym för alla...

Min mest energiske, innovativa och underhållande Facebook-kompis Mattias har börjat blogga igen. Ja, han hade fem minuters fritid över per dag som han behövde fylla ut.
Jag har även tagit på mig rollen att vara hans PT under våren. Visserligen har han inte givit ett godkännande till det ännu, men jag misstänker att min stränga coachning kommer att bli noga dokumenterad. Och uppskattad.

HÄR kan ni följa Nordahlskans blogg.

Nu kör vi!

Prioritet ett idag är att träna. Två dagars ofrivillig träningsvila på grund av stängt gym har jag haft. Så idag blir det ett TUNGT pass - ingenting för veklingar.
Hinner med ett pass imorgon med innan jag försvinner iväg på jobb i ett par dagar.

Det blir ett bra träningsår, det här.

Min dygnsrytm är lite ur balans. Halv två inatt vaknade jag och då ville min kropp ha frukost och jag var hur pigg som helst. Gjorde allt för att somna om. Såg en massa skräp på tv och läste flera kapitel ur boken jag håller på med nu. Först flera timmar senare lyckades jag somna och vaknade inte igen förrän halv elva på förmiddagen. För en person som är van att gå upp halv sex på mornarna var detta en rejäl sovmorgon.

Efter att ha haft en mindre förkylning som hindrat mig från att träna var jag väldigt sugen på att få komma iväg till gymmet idag. Och när jag var iväg på jobb blev det "bara" simning som motion. Taggad till tusen var jag att få lyfta lite vikter igen.

Så motivationen var det inget fel på. Däremot var vädret speciellt lockande att visas ute i. Tio minusgrader. Men jag klädde på mig ordentligt, trotsade kylan och begav mig till gymmet.

Vid sådana tillfällen har jag lust att ge mig själv en klapp på axeln. Dels för att jag tvingade mig ut i vinterrusket, dels för att jag körde ett ovanligt hårt pass på gymmet sedan. Men det var bara att passa på - nu har de stängt i två dagar så trots att jag har all tid i världen att träna under nyårshelgen får jag helt enkelt ägna mig åt andra aktiviteter.

Någon powerwalk i tio minusgrader blir det dock inte tal om!

Jag har precis kommit igång med träningen efter ett litet uppehåll på ett par veckor. Uppehållet hade goda skäl, då jag ägnade denna tid åt att plugga (det är ett godtagbart skäl eftersom dygnet bara har 24 timmar).
Men jag har stött på lite patrull. Eller lite och lite. Under min vila har jag lyckats dra på mig en hälsensinflammation. Jag misstänker att jag tog i lite väl mycket innan uppehållet och övertränade en smula eftersom jag visste att tiden inte skulle räcka till att gå på gymmet på ett tag. Vid sådana tillfällen tror jag att jag är Gunde Svan och tar i för kung och fosterland.
Resultatet blir alltid detsamma: någonting går sönder. Säkert som regn på midsommarafton.

Vad jag än gör nu så smärtar hälen. Till och med när jag kör spinning, trots att belastningen då inte är så stor. Igår gjorde det verkligen jätteont - riktigt ynklig och pipig var jag - och då var jag på vippen att ringa en läkare för att få några tabletter utskrivna.
Men imorse kom jag på att jag har små söta geleinlägg som jag använde förra gången jag drabbades av denna allvarliga åkomma. Så nu trippar jag runt i dem ett tag.

Kanske jag borde inse snart att jag inte är arton år längre, utan att det bara ser ut som att jag är det?

Förra veckans energitopp har givit baksmälla den här veckan. Det startade redan igår när jag var ute på min långpromenad. Efter halva sträckan började min hälsena att ömma. Nu haltar jag. Förmodligen en hälsensinflammation. Så nu smörjer jag med med gel och vilar.
Orken har försvunnit helt också. Idag är jag helt slut, trots att jag egentligen inte har gjort någonting alls ännu. Men det var härligt att ha överskottsenergi så länge det varade.

För att få bästa resultat i min träning, varierar jag mina styrkeövningar med jämna mellanrum. Altinerar mellan ett gäng olika. Men ibland tar fantasin slut - det är ändå tio år sedan jag jobbade på ett gym och är inte på långa vägar uppdaterad i de senaste rönen (jag snor lite idéer genom att studera killarna på gymmet).
När fantasin går på sparlåga brukar jag ta fram mina gamla böcker om bodybuilding. Mina favoriter är Ove Rytters "Effektiv bodybuildning" och "Avancerad bodybuildning". Jag tittar igenom dem och får ny inspiration. Detta är i synnerhet bra när det gäller muskelgrupper som jag inte tycker är så roligt att träna, som bröst och framsida ben.
Den gångna veckan har jag dessutom fått en energikick och känt mig starkare, vilket inneburit att jag har lagt på vikter på nästan samtliga övningar jag har kört. Det har resulterat i att jag har en grym träningsvärk i nästan alla muskelgrupper - främst i benen.
Men träningsvärk är härligt. Då vet man att träningen varit effektiv.

Jag var sjukligt trött imorse. Det brukar jag aldrig vara - morgonpigg som jag är. Dessutom kände jag mig sliten och stel i kroppen. Detta symptom brukar ju vara tecken på att en förkylning är i antågande.
Jag tog mig till gymmet ändå - passar på att träna så mycket jag bara kan nu innan jag ska sitta på flygvärdinnekurs och plugga i tre och en halv vecka (av erfarenhet vet jag att man varken hinner eller orkar så mycket mer då än att just ägna sig åt utbildningen).

När jag väl kom till gymmet stämde allt! Energin, orken och glädjen var plötsligt på topp, bara jag klev innanför portarna. Körde ett hårt benpass (som jag annars tycker är halvkul) och avslutade med spinning där jag tog i som en besatt.

Det är så härligt när man har sådana träningsstunder.

Nu ska jag rida på min energivåg och städa (ja, det är lika bra att passa på när lusten finns). Solen gjorde nämligen ett sällsynt framträdande idag - vilket i sig är väldigt trevlig - och när strålarna letar sig in i lägenheten ser man till sin fasa hur mycket damm det finns överallt. Det är ju annars den stora fördelen med det mörka halvåret - man kan förneka att städning är nödvändig hur länge som helst.

Gårdagen blev verkligen lugn - den enda fysiska ansträngningen jag fick då var promenaden fram och tillbaka till tandläkaren. Han gav mig klartecken att det var ok att träna redan idag. På träningsagendan står rygg, biceps, mage och spinning.
Har laddat med en riktig GI-frukost: omelett med skinka, lök, paprika, oliver och parmesanost. Och alla vitamintillskotten har jag fått i mig också!

Tanken har funnits hos mig länge, men det har stannat just där. Vid en tanke. Inte handling. Det gäller vitaminer och kosttillskott.
Jag tränar mer än genomsnittet. Både styrke- och konditionsträning. Då behöver kroppen tillskott. Man får inte i sig tillräckligt via maten.

Igår gjorde jag slag i saken. Och jag slog på stort! Ska det vara, så ska det vara rejält. Först var jag en sväng på Apoteket. Där köpte jag en burk vitaminer som hade ordet "sport" på framsidan. Tänkte att det borde passa syftet. Sedan såg jag rosenrot. Det är bra för mycket står det på förpackningen; förbättrar både humör och lusten.

Men jag var inte klar där. Sedan tog jag en sväng in på hälsokostbutiken som ligger bredvid. Där köpte jag en burk med linfröoljakapslar. Det blev en liten burk bara - det var hysteriskt dyrt (och man ska få i sig fyra om dagen!). Linfröolja innehåller de essentiella fettsyrorna omega-3 och omega-6. På burken kallas linfröoljan för "naturens flytande guld".
Bara den beskrivningen känns bra. Jag gillar guld och sådant som glittrar.

Problemet med mig är att jag brukar vara duktig med att äta dessa tillskott i en vecka ungefär, sedan glömmer jag bort att ta dem. Då uteblir ju de bra effekterna.

Jag får skriva till dem på min "kom-i-håg"-lista på ytterdörren:

-nycklar
-plånbok
-busskort
-bok
-stäng av tv:n
-mobil
-om du ska till gymmet: träningskläder
-ta kosttillskott

Ni förstår att det tar ett tag för mig att komma iväg ibland, va?

Det är en powerwalk som först står på agendan idag. Det är becksvart ute fortfarande, så jag sitter och väntar tills det blir lite ljusare. Mörkret är mysigt - när man är på insidan. Det stråket jag brukar gå kräver dagsljus.

Igår invigde jag min träningsdagsbok. Jag är väldigt seg på tisdagarna eftersom jag har kvällskurs kvällen innan, och det är väl inte det ultimata att köra ett hårt benpass då. Men det var den muskelgruppen som stod på tur.
Idag blir det bröst, biceps, mage och spinning.