Träningsdagbok funnen!

Ett av de viktigaste redskapen jag har i min träning är min träningsdagbok. I den för jag alla slags anteckningar. Om vilka muskelgrupper jag tränar, vilka övningar, vikter, reps, längd på träningen, hur jag har sovit, hur jag har ätit, hur träningspasset kändes osv.

Eftersom den boken jag har nu närmar sig sitt slut så började jag att leta efter en ny för cirka en månad sedan. Både på nätet och i butiker.
Jag ville nämligen till varje pris ha "Fitessförlagets träningsdagbok" av Camilla Porsman som jag anser vara den bästa.

Överallt var den slutsåld.

I morse googlade jag återigen på boken för att finna den. Och vart hittade jag den? Jo, på Adlibris. Här kan vi tala om att jag har gått över ån för att hämta vatten!

Inte nog med att boken fanns i lager där - den var dessutom billigare än på något annat ställe: 99 kronor. Annars ligger priset mellan 129-159 kronor.

Nu är en ny träningsdagbok beställd!

Fitnessförlagets träningsdagbok
Bild lånad av Adlibris.


Någon som äter CLA?

Jag har en fäbless för kosttillskott. Det är nästan så att jag blir mätt bara av att svälja alla tabletter på morgonen. Det är vitaminer, omega och tabletter som ska stärka naglar och hår. Senast i raden är CLA som sägs hjälpa till med fettförbränningen. Tre gånger om dagen ska jag komma ihåg att äta dessa tabletter.

Jag ger CLA ett försök i två månader. Någon som har erfarenhet av detta tillskott?


Årets powerwalkspremiär!

Idag - äntligen - kunde jag genomföra årets powerwalkpremiär. En riktigt lång en alltså. Tidigare har jag bara tagit lite kortare promenader på grund av antingen tidsbrist eller väderlek (av någon outgrundlig anledning har jag bara varit ledig när det har regnat eller blåst orkan).
Men idag var jag ledig samtidigt som solen (och värmen) var framme och då var det bara att ta tillfället i akt. En och en halv timmes promenad blev det. Oerhört skönt!


Harmoni!




Älskade ogräs!


Så här trivsamt och fridfullt kan det vara i förorten.

Nu hoppas jag att morgondagen blir lika strålande vacker så jag kan inleda tisdagen med en lång promenad också.

Först gymmet, sedan Malmö

Min kondition har inte helt återhämtat sig efter det ofrivillga träningsuppehållet jag hade när jag var förkyld. Tyvärr har inte träningsglädjen kommit tillbaka heller.
Det hindrar dock inte från att göra ett besök på gymmet på förmiddagen. Rygg, triceps och 45 minuter spinning står på agendan.
Ett par träningspass till bara så är jag tillbaka i form.

I natt väntar övernattning i Malmö. Fem dagars ledighet är till ända. De gick rysligt fort men jag har verkligen fått ladda batterierna. Samt fått lite färg på kinderna.

Vi hörs imorgon, kära vänner!

Tillbaka i sadeln

Man märker att kondition är en färskvara när man inte har tränat på tio dagar på grund av förkylning. Det är jobbigt att komma tillbaka.
Men nu är jag tillbaka i sadeln igen!

Själva spinningpasset kändes tungt att genomföra men både promenaden dit och hem gick med lätta steg. Man kan inte bli annat än glad och fylld med energi när solen skiner som den gör idag!

Nu ska balkongdörren stå på vid gavel till solen går ner. Fortfarande finns det massor med vinterluft som kan vädras ut ur lägenheten.
Och jag ska hoppa in i duschen för att sedan baka, måla tånaglar och kanske ta ytterligare en promenad i det härliga vädret.

Ljuvlig lördag det här, hörrni!

Otränad

Ikväll ska jag träna mitt första spinningpass på tio dagar. En svår förkylning (jaja, jag var lite täppt i näsan) samt alldeles för långa arbetsdagar har satt käppar i hjulet för min träning fram tills idag.

Så nu förbereder jag mig mentalt. På fredagkvällarna är det nämligen ett tufft hårdrockspass. Ingenting för otränade.
Och det är just det som jag känner mig som nu. Otränad.

Det är ingen skön känsla.

... och förkylningen håller i sig

Trogna läsare har kunnat följa att jag den senaste veckan drabbats av en riktig karlförkylning och är helt obenägen att kunna andas genom näsan. Det är när så här allvarliga åkommor drabbar mig som jag inser - och är tacksam över - den lysande uppfinningen nässpray.
Jag vet inte vad jag hade gjort utan den.

Nåväl, att träna spinning idag känns uteslutet. Eller att utföra någon annan kraftansträngning för den delen.

Istället ägnas dagen åt självömkan, vila och att snyta näsan.

Bra start på veckan

Jag hade ingen bra vecka förra veckan. Inte alls. Men jag tror att man behöver svackor emellanåt för att riktigt kunna uppskatta när livet går i dur.

Redan nu är jag övertygad om att den kommande veckan kommer att bli så mycket bättre. Inledde den med att köra ett spinningpass på 45 minuter. Aldrig känner man sig så stolt över sig själv som när man går upp halv sex på morgonen för att träna.

Och vet ni vad, vänner? Det blir ljust ute redan vid halv sju. Bara det gör att man blir på bra humör.

Träningssöndag

Efter gårdagens något överraskande långa sovmorgon, tog jag det säkra för det osäkra idag och ställde klockan. Fast då vaknade jag självklart före den ringde. Ordningen är återställd.
Nu på förmiddagen blir det både styrketräning och spinning på gymmet. Köpte lite nya träningskläder igår som får göra premiär idag.

Överskottsenergi

Man ska smida medans järnet är varmt, heter det ju. Just nu har jag överskottsenergi. Vanligtvis brukar dessa anfall inte komma förrän våren gör sin entré och den verkar vara långt borta. Så jag vet inte var all energi kommer ifrån.
Bara att ta vara på den!

Träningen går bättre än någonsin (trots att hälsenan är långt ifrån bra och fortfarande gör obeskrivligt ont). Idag körde jag ett så pass hårt benpass att jag till och med blev imponerad själv. Får väl se vad jag säger om saken i morgon när träningsvärken gör sig till känna...

Hård träningsvecka framför mig

Jag har en fantastiskt bra arbetsvecka framför mig! Börjar på eftermiddagen i morgon, sover i Göteborg, bara en tur hem på onsdag morgon, ledig resten av den dagen och standby på torsdag. Sedan har jag min långlediga helg i hela fyra dagar!

Det här innebär självklart att jag kan ägna mycket tid åt att träna. Inledde träningsveckan i morse med att köra ett spinningpass. Det blir även ett besök på gymmet senare i eftermiddag (rygg, biceps, mage och ytterligare ett spinningpass).

Nu kör vi!

Kunden i fokus, SATS Märsta!

Jag fick träningssällskap idag av en kollega. Vi körde ett intensivt axelpass tillsammans. Efteråt var jag bokad på en spinningklass - det var inte hon.
Klassen var fullbokad men eftersom det är söndag kommer det in många avbokningar (förra söndagen var det ett par cyklar lediga till exempel). Min kollega ställde sig i kö för att få en överbliven plats.

Tyvärr visade det sig att passet verkligen var fullt och hon blev utan biljett. Inte så mycket att göra åt. Är det fullt så är det.

Ungefär i mitten av passet började jag reagera över att tre (3) av deltagarna på det fullbokade passet faktiskt var anställda på gymmet: två instruktörer samt en liten tösabit som jobbade i receptionen igår när jag var där.

Man har alltså nekat platser på klassen till betalande kunder till förmån för de anställda.

Jag har ingen aning om vad SATS Märsta har för principer eller regler när det gäller situationer som dessa men det ser så vansinnigt illa ut! Det är trots allt inte gratis att träna där.

Självklart ska instruktörerna också få träna på det gymmet de arbetar på (och det ska de också få göra kostnadsfritt - jag är för löneförmåner) men då kanske i mån av plats. Det tror jag alla betalande kunder skulle uppskatta.

Kunden i fokus, SATS Märsta!

Harmoni på gymmet

Det blev eftermiddagsträning för mig idag. Bröst, triceps och mage.

Att träna på lördag eftermiddag visade sig vara ett smart drag. När jag var på gymmet i torsdags kväll höll jag nämligen på att få ett sammanbrott eftersom A-teens hade ockuperat varenda maskin, hantel och kvadratmeter. Fjuniga 15-åringar som hängde i klungor (och hur mycket träning de åstakom vet jag inte - i flock var de i alla fall tvungna att vara).
Saknar den tiden då det var 18-årsgräns på gymmet...

Idag var jag dock nästan själv. Underbart skönt. Jag slapp att köa för att få träna de övningar jag ville och lyssna på konversationer där varannat ord är "ba".

Harmoni.

Dagens första bragd

Imorse ställde jag klockan på halv sex (jag vill bara poängtera att jag inte börjar att jobba förrän fyra i eftermiddag) för att ta mig till gymmet och köra ett spinningpass. Alltså, bara det är en bedrift.

Man känner sig dessutom lite extra duktig när man faktiskt genomför sina planer efter att man har upptäckt att termometern visar 18 minusgrader.

Jodå, de stackars lungorna fick sig en rejäl chock när jag tog första andetaget utomhus. Men jag tog mig till gymmet och genomförde passet.

Det var dagens första bragd. Jag ska så småningom ta mig till jobbet också!

A och O för träningen

Jag har alltid med mig min träningsdagbok till gymmet. Den är "no go item". I den antecknar jag allt nödvändigt innan, under och efter mitt träningspass: tidpunkt, dag, antal timmars sömn, uppvärmning, vilka muskelgrupper jag kör, kg/reps, övningar, hur länge passet varade, vad som kändes bra och dåligt, framsteg och bakslag.

Den främsta fördelen med att föra dagbok över sin träning är att man inte riskerar att bara stå och stampa på samma ställe utan att man faktiskt är lite tvingad att gå vidare. Att köra samma vikter och övningar år efter år ger ingenting - kroppen måste hela tiden utmanas.

Själv byter jag ut mina styrkeövningar med jämna mellanrum. Dels för att utmana muskelgruppen, dels för att jag inte ska bli uttråkad och tappa inspirationen.

Idag fick sig triceps och mage en rejäl genomkörare och efter det ett högintensivt spinningpass på 55 minuter. Nu är jag ganska mör!


Det finns oerhört många olika träningsdagböcker. Just den här passar mig bäst. Den kommer från Fitnessförlaget och går att beställas på bland annat Gymgrossisten.

Mattias viktresa på ny bloggadress

Som jag skrivit om i ett tidigare inlägg så fick en av mina coolaste kompisar - en av mina Mattias - för sig att gå ner till under 100 kg innan den 31 mars annars skulle han donera 10 000 kronor till Barncancerfonden. Ja, pengarna kommer nog att sättas in oavsett hur resultatet blir den sista mars men jag har fått en känsla av att Mattias har tappat sugen lite.
Han har inte alls många kilon kvar att gå ner för att nå målet och ännu är det många veckor kvar men jag tror att glöden har försvunnit lite grann. Bland annat drabbades han av en förkylning som satte lite käppar i hjulet (ja, ni vet ju själva hur det blir när killar är täppta i näsan).

Nu bloggar han på en ny adress.

Gå in och peppa killen lite! Cirka 13 kg fram till sista mars ska han gå ner. Det fungerar med lite jäklar anamma och stöttning.

Se till att han inte ger upp redan!


En intensiv träningsmånad framför mig

Februari. En månad närmare våren.

Jag har fått ett kanonbra jobbschema den kommande månaden. Vilket innebär att det kommer att bli en intensiv träningsmånad. Mycket intenstiv förhoppningsvis. Man får passa på när tillfälle ges.
I första hand kommer jag att fortsätta ägna mig åt spinning och styrketräning. Men det jag längtar efter allra mest är mina powerwalks på mornarna. Fast innan jag ger mig ut på dem måste det bli ett par grader varmare och barmark - man kanske är lite väl optimistisk om man hoppas på att det kommer att bli verklighet redan i februari.

Träningsmånaden inleds dock med en snabbvisit i Dubai (där har jag alltid dipens att äta vad jag vill) med hardcore-shopping (det är visserligen träning om något!).
Åker i eftermiddag och är tillbaka på torsdag morgon.

Vi hörs på torsdag kväll, kära bloggläsare!


Färdigtränad

Nu är jag färdigtränad för dagen. Faktiskt för resten av helgen eftersom jag jobbar nästan hela dagen imorgon och inte kommer att hinna träna eftersom gymmet öppnar först klockan tio på förmiddagen.
Idag körde jag axlar och ett svettigt spinningpass.

Resten av dagen tänkte jag tillbringa tillsammans med älskade Aidan - min Kitchen Aid. Måste ju slänga ihop någonting smarrigt till kollegorna tills imorgon.

Positiv överraskning på vågen

Jag har en digitalvåg hemma. Den har ett par år på nacken nu och jag har ännu inte behövt byta batterier. Den ska tydligen själv visa när det är dags att göra det (fick jag veta efter att ha letat fram instruktionshäftet).
Jag började nämligen att misstänka att den var i behov av ett batteribyte efter att jag ställde mig på vågen efter jul- och nyårsfirandet.

Det blev inte alls så mycket träning som jag hade räknat med under december. En envis förkylning i mitten på månaden satte stopp för det. Och sedan kom julen med all julmat och godis. Ja, det blev helt enkelt inte en hälsosam månad.

Därför fruktade jag att väga mig efter nyår. Rejält. Men jag gjorde det ändå och vågade visade ungefär sju kilo mindre än vad jag hade trott att den skulle göra. Sju kilo mindre! Hur ofta är det åt det hållet?

Självklart trodde jag därför att vågen inte visade rätt antal kilo. Därför behövde jag kontrollera den. Vilket blev omständigt.
Först ställde jag mjöl och sockerpåsar på den. Men de vägde tydligen för lite för då ville vågen inte visa någon vikt alls.

Så jag fick ta mamma till hjälp. Eftersom hon har en bruten arm nu skulle hon häromdagen besöka en sjukgymnast. Hon fick helt enkelt ställa sig på min våg precis innan hon skulle iväg. Sedan fick hon be om att få väga sig hos sjukgymasten också. Diffade det på ett eller två kilo så var nog min våg ok. Var det mera så skulle jag veta att den var trasig eller i behov av ett nytt batteri.

Det skilde 100 gram! Vilket innebar att min digitalvåg visade korrekt vikt.

Jag väger alltså sju kilo mindre än vad jag hade räknat med!

Det bådar gott inför träningsvåren.

Bra träningsmånad

Januari blir en bra träningsmånad. Jag har fått en kanonbra jobbschema vilket gör att jag kan tillbringa mycket tid på gymmet. Och eftersom jag var förkyld i mitten av december förväntar jag mig inte heller att halsont eller nästäppa hindrar mig från att kunna träna (en förkylning per år är min kvot).

Idag ska jag köra axlar och 75 minuter spinning.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0