Jepp - jag har barnasinnet kvar
Förra året var jag kvar på Palma när julskyltningen började. Då hittade jag en helt bedårande kalender med ett motiv av Jesus-krubban - fast den var så fin att den bara blev prydnad hemma. Ville inte öppna den för att äta upp chokladen.
Jo, adventskalender måste jag ha. Varje år. Som det stora barn jag är.
Julfirandet har börjat
Mest lycklig och tacksam är jag över att jag får vara hemma i Sverige och fira julafton med La Familia. En jul utan dem vore en ren katastrof. På juldagen ska jag jobba. Men tro mig när jag säger att jag är tacksam för det också. Det ska bli riktigt roligt.
Bättre än midsommarafton
Just nu är det nio plusgrader ute, klarblå himmel och strålande sol.
Det är med andra ord bättre väder nu än vad det brukar vara på midsommarafton.
Tidig julklapp?
Det är långa dagar för mig nu. Dessutom kräver dem en hel del energi så jag är ganska trött när jag kommer hem på kvällarna. När jag väl kommer hem, ska jag väl tillägga.
Idag tog det en timme och fyrtiofem minuter att komma hem ifrån stan. Samtliga vägar i Stockholm var nämligen avstängda på grund av statsbesök och då fick jag använda fötterna som transporteringsmedel (vilket tar lite längre tid än om man åker buss). Inte för att det gjorde så mycket. När man sitter vid skolbänken en hel dag så behöver man lite frisk luft. Fast idag regnade det rejält också och det var inte lika trevligt.
Tittade igenom mina mail när jag kom hem och såg att jag hade fått ett erbjudande från Adlibris om att köpa tre pocketböcker för 99 kronor. Det är ju som julafton för mig! Vilket bra erbjudande! Klart jag nappar på det. Ska under tiden jag ser "Morden" på SVT fundera över vilka jag ska beställa - det fanns faktiskt en hel del bra att välja mellan.
Slutligen kan jag ju berätta att det fortfarande är Slash som håller mig sällskap på pendeltåget på dagarna och nattar mig på kvällen.
Han är verkligen en härlig personlighet. En mycket underhållande man med skön humor.
Orkar. Inte. Någonting.
Och så upp tidigt imorse för ännu en dags pluggande. Att det dessutom är mörkt dygnet runt underlättar inte.
Idag fick vi gå hem relativt tidigt. Min ambition var att skriva ett par rader om en bok som jag läste ut i söndags. Men tröttheten gör att jag inte hittar några ord.
Tror jag lägger mig i soffan ett tag och vilar. Det kanske får mig att piggna till lite?
Från noll till hundra
Dagarna på kursen är dock lite längre och lite mer intensiva än vad jag hade räknat med. Jag har inte hunnit med att träna någonting alls i veckan, men det får jag ta igen nu i helgen istället.
Dessutom har jag sista skrivuppgiften till deckarkursen kvar att skriva - det är bara två gånger kvar på den. Sedan är det ju meningen att jag stå på egna ben.
Uppgiften är att skriva en synopsis för en bok, men jag inser att jag inte kommer att hinna med det. Ska istället försöka att göra klart kapitlet jag ska skicka in till Camilla Läckbergs deckartävling - det bidraget ska vara inne den 19 november, så jag har bara idag och imorgon på mig att finslipa.
Så det har gått från noll till hundra. Det är fullt upp. Därför har jag inte heller hunnit att uppdatera bloggen ordentligt.
Men jag är mycket tacksam över de läsare som faktiskt tittar in ändå varje dag.
Dygnets timmar räcker inte till
Man blir behagligt trött när man har börjat dagen klockan fem på morgonen och sedan haft nio timmars kurs. Rent av utmattad. Men det gör att jag sover mycket bättre på nätterna. Och roligt har jag ju faktiskt på kursen.
Det enda jag sörjer lite är att jag inte hinner att träna. Det finns ingen ork till det heller. Därför tänker jag ägna helgen åt tunga pass på gymmet för att ta igen allting som jag gått miste om i veckan. Borde ju faktiskt hinna med ett träningspass på fredag kväll också, för då behöver jag ju inte plugga in någonting till dagen efter.
Och så ska jag hinna skriva den sista berättelsen till kriminalkursen på måndag kväll...
Jo... Det är mycket nu. Men väldigt mycket roligt.
Vad jag har lärt mig idag
Detta är vad jag har lärt mig efter dagen:
När man har traskat omkring i sneakers i snart ett år, är det ingen bra idé att leta fram de stövlarna i klädkammaren som har högst klack och gå omkring med dem i 16 timmar.
Man får ett ansträngt ansiktsuttryck och svär mer än vanligt.
Nyttig läxa.
Migrän kan verkligen ställa till det
När jag dock får migrän, så får jag det på de mest olämpliga tidpunkter. Igår var jag i stort sett utslagen hela dagen, eller dygnet för att vara helt ärlig.
Det fanns inte alls med i min tidsbudget. Jag hade - och har fortfarande - hur mycket som helst som ska vara klart tills imorgon och då är en hel dag i liggande position rena katastrofen.
För man kan inte göra någonting. Mitt huvud värkte så mycket att jag mådde illa, och inte heller gick det att röra på.
Det blir inte bättre av att jag inte kan somna - det förvärrar hela tillståndet.
I natt låg jag och tittade på film. Med ett halvt öga eftersom ljuset från tvn brände som eld i ögonen. Såg "Tjejligan" med Madonna. Det var länge sedan. Efter det följde en film till som var helt ok. Somnade först vid tre i natt och vaknade klockan sju.
Ni förstår själva hur fräsch jag ser ut nu.
Imorgon har jag tolv timmar i skolbänken framför mig - först på flygvärdinnekurs och sedan på skrivarkursen. Så imorgon behöver jag vara pigg och fräsch som en nyponros, utvilad och full med energi.
Migrän kan verkligen ställa till det.
Fullspäckad agenda
Ibland måste jag påminna mig själv om att även mina dygn bara har tjugofyra timmar. Efter överläggning med mig själv tidigt imorse, kom jag fram till att man har dispens att hoppa över träningen när Tre Kronor spelar match. Mitt på dagen!
Jag var helt enkelt tvungen att välja bort någonting. Det är mycket jag ska hinna med i helgen. Jag har en berättelse kvar att skriva till deckarkursen på måndag kväll, några kapitel kvar att läsa i boken vi ska diskutera då, jag ska göra matlådor så det räcker hela veckan.
Från och med måndag har jag några veckors heltidsstudier framför mig och kommer inte att ha tid att stå vid spisen på kvällarna - då är det istället hårt pluggande som gäller.
Det kommer att bli rena semestern att börja jobba igen. Det ska bli så skönt.
Hos frisören
Det är sövande. Men jag älskar verkligen när någon håller på med mitt hår.
Tid tar det också - det kanske inte är så konstigt med tanke på den mängd av hår som ska ha uppärksamhet. Två och en halvtimme tog det idag. Det är relativt kort tid men jag hinner att få värk i svanskotan ändå av allt sittande.
Nu är jag så där behagligt avslappnad.
Oj, vad mycket det blev
Nu ska jag ställa mig vid spisen och testa ett recept på en Choklad/kolapaj.
Nej - jag har inte hunnit börja sortera alla recepten på köksbordet. Ännu...
Nöjd med mig själv
Ikväll kommer jag att somna med ett belåtet leende på läpparna - och jag kommer inte att behöva en vaggvisa för att somna heller.
Efter att jag slängt i mig lite mat efter träningen, satte jag igång att städa. Det är så fint överallt nu och det luktar så gott. Nu är det bara köket kvar att göra imorgon. Har fortfarande högar med papper som väntar på att bli undanplockade. Prioritering ett imorgon är att sortera alla recept som jag har samlat på mig (kanske rent av slänga en del också?).
Hård träning på gymmet och storstädning i hemmet.
Jag är nöjd med mig själv idag.
Det där var väl inget
Döm av min förvåning när det tog EN minut att dra ut visdomstanden i överkäken - det är exakt 69 minuter kortare tid än vad det tog att få ut en tand i underkäken. På något sätt kändes det så som om jag hade fått maxpuls i onödan.
Jag hade verkligen förberett min på det värsta möjliga - det lät snarare som jag skulle föda barn än att dra ut en tand när jag körde mina profylax-övningar.
Riktigt äckligt blev det först när jag kom ut i friska luften och kände att det rann blod ner i halsen - då höll jag bokstavligt talat på att kräkas. Sitter och tuggar på en blodig tuss nu och är hungrig som en varg.
Låter jag kaxig? Förmodligen - bedövningen har ju inte släppt ännu. Till och med min högra näsborre är bedövad - märklig känsla.
Jag är mör
Jag har tränat lite extra hårt de senaste dagarna eftersom jag ska dra ut en visdomstand imorgon - räknar med att inte kunna göra någonting alls på två dagar efteråt annat än att gnälla om hur jobbigt det var, hur ont det gjorde och hur synd det är om mig (min testosteronhalt är dominerande när det gäller smärta och förkylningar).
I förmiddags körde jag ett hårt pass för bröstmusklerna - det är den muskelgrupp som jag tycker minst om att träna. Den är jättetråkig. En massa magövningar gjorde jag också och avslutade med spinning.
En riktig genomkörare med andra ord. Men då kan jag ju ligga i soffan imorgon och på onsdag och gnälla över att jag har träningsvärk också.
Sedan var det dags för det stora tålamodstestet: att storhandla på MAXI. Det är en prövning varje gång kan jag säga.
Har köpt massor med ingredienser till recept som jag vill testa, bland annat en chokladkolapaj och Rocky Road Fudge.
Det kan jag hålla på med i köket i väntan på att hålet efter den utdragna tanden läker ihop.
Rocky Road Fudge
Mental förberedelse
Jag har bara dragit ut en tand tidigare. En ganska äcklig upplevelse - jag svalde blod i två dygn. Själva ingreppet tog en faslig tid också - i sjuttio minuter höll den arma tandläkaren på. Då lovade jag mig själv att aldrig gå igenom detta igen utan narkos.
På tisdag morgon är det åter dags. Och jag ska vara vaken under ingreppet. Min tandläkare har försökt övertyga mig om att processen den här gången kommer att vara skonsammare och enklare eftersom tanden sitter i överkäken (och där är det tydligen lättare av någon anledning att dra ut tänder - har inte undersökt i anledningen till detta).
Jag är skeptisk till hans löfte.
Jösses, vad ynklig jag känner mig.
Tar vara på den extra timmen
Jag njuter verkligen av den extra timmen man "får" när vi går över till vintertid. Försöker alltid att utnyttja den här dagen på bästa sätt. Redan imorgon har jag kommit in i min gamla rytm igen.
Svårare är det för mig när vi byter till sommartid. Det tar flera veckor för mig att anpassa mig då.
Än så länge har jag idag hunnit med att baka matbröd, sett på "Biggest loser" och tagit en lång promenad.
Nagelhaveri
Är jag ledsen och nedstämd, är naglarna korta och ovårdade.
Den senaste tiden har mina naglar blivit riktigt långa. Då trivs jag. Älskar långa naglar - jag känner mig faktiskt lite "naken" när de är korta.
Men självklart har EN nagel fått en spricka i sig. Det är höger tumnagel och sprickan sitter långt, långt ner. Så pass att man inte ens kan klippa av den. Det vill jag ju inte heller - för då kommer naglarna i ofas. Klart att de måste vara symmetriska!
Jag är fast besluten att rädda min älskade nagel. De senaste dagarna har jag duttat på lim (med utgånget datum - vem visste att nagellim hade ett "bäst före"-datum?) och glasfiberväv (den måste också ha ett par år på nacken). Denna lösning känns inte alls tillförlitlig.
Så idag gick jag och köpte ett "lagningskit" för naglarna. Jo, det finns faktiskt sådana. Nu ska det limmas och trixas och sprayas och filas.
Jag förstår att killar inte alltid förstår sig på kvinnor.
Sommarkläder i vinter
Idag fick jag HM´s vårkatalog med posten. Lade den åt sidan ett tag för när jag kom hem från gymmet och letade igenom dagens skörd av post var vårkläder inte min främsta prioritering. I den stunden ville jag mest bara äta (tufft pass på gymmet idag med - sådant ökar aptiten markant). Och dessutom känns det lite konstigt att titta på vårkläder när vintern inte ens gjort riktig entré (det tillfälliga snöfallet häromdagen är nästan glömt - idag var det åtta grader varmt på morgonen).
När jag hade ätit, piffat till mig och bakat en sats kanelbullar, satte jag mig ner i soffan och tittade lite ändå i katalogen. Och då slog det mig: Jag kommer ju att behöva sommarkläder hela vintern. Jag kommer ju bara att flyga till varma destinationer och då behöver man inte ta med dig en dunjacka direkt.
Perfekt! Ska kryssa i potentiella inköp ifrån katalogen ikväll.
Nyttig läxa?
Vad jag har lärt mig idag så här långt:
Gå aldrig ut utan smink i dagsljus. Man vet aldrig vem man träffar.
