Maria L

Jag storhandlar alltid. Men emellanåt - om jag har glömt någonting eller bara ska ha tidningen - går jag ner till min lokala ICA-butik. Pan-ica i folkmun. Majoriteten av dem som handlar där är pensionärer.

Pensionärer har all tid i världen. De kan vara inne i denna butik precis hur länge som helst. Pensionärer måste nämligen känna på allting som de ska handla. Det går inte alls fort. Äpplena hinner förmodligen att ruttna innan de kommer hem.

Idag hamnade jag bakom en Pensionär i kön när jag skulle betala. Det är typ det värsta som kan inträffa. Pensionärer betalar alltid med kontanter dessutom, eftersom det - enligt dem - vilar en förbannelse över betalkorten.

På de allra flesta ställen man handlar på idag finns det en apparat framme vid kassan där man - om man nu envisas med att betala kontant - stoppar i sina mynt och får returmynt tillbaka.
Pensionären framför mig var en dam som skulle betala 118,50 SEK.
Hon ger kassören en hundring (bra start). Sedan tar hon fram sin portmonnä (Pensionärer har inte plånböcker - de har portmonnäer) och plockar upp en enkrona i taget som hon med darrande hand försöker att få i myntmaskinen.
Nitton gånger bevittnade jag denna procedur. I slowmotion.

Men de är för söta ändå. Pensionärerna. Jag vill också bli så där ostressad när jag blir gammal och ha all tid i världen. Då ska jag gå omkring på ICA och klämma på alla frukterna, blockera hela affären med min rullator och betala mina varor med enkronor ur min portmonnä.
Så att generationen efter mig också förstår hur panikångesten en gång uppstod och blev en folksjukdom.

Jag väntar på en STOR försändelse böcker på måndag. HUGE. En massa spännande böcker har jag beställt och nu väntar jag otåligt på mitt paket.
Under tiden ska jag försöka att komma igenom Robert Harris "Spökskrivaren". Jag vet inte ens i vilken kategori jag ska placera den. Är det en politisk spänningsroman, en satir eller ett försök att ge spökskrivarna upprättelse och cred? Jag har faktiskt ingen aning. Jag har kommit över halva boken nu och den är vansinnigt tråkig. Och när man har kommit så pass långt vill man ju inte sluta att läsa den heller. Det kan ju inträffa någonting.

Så jag har placerat mig själv ute på balkongen i en solstol, klädd i bikini (nej, inga bilder på det) och kämpar vidare med boken. Färg får jag i alla fall!

"Det är ju sällan så stor poäng att vara brutalt ärlig"

Det är också sällan det har någon som helst poäng att varje ord som kommer ur ens mun är en lögn.

Av någon märklig anledning (min godtrohet?) har jag kommit i kontakt med ett par Systematiska lögnare. Jag vill inte kalla dem mytomaner, eftersom en sådan inte vet om att denne ljuger själv. Systematiska lögnare däremot är väl medvetna om att de ljuger och gör det så ofta de bara kan för sin egen "vinnings" skull.

Man får ofta starka reaktioner från en Systematisk lögnare när man konfronterar dem. De kan inte hantera att man sett igenom dem och lögnen. Då sparkar de bakut och vänder allting till sin fördel. För det är ju "lite synd om dem".
Samtidigt är de oftast klantiga och döljer inte sina lögner särskilt väl, utan lämnar spår efter sig som är så uppenbara att man anar att de vill bli avslöjade.

Jag har fått en lögn för mycket i ansiktet. Jag klarar inte längre av dem.

Enligt en undersökning ska jag ljuga 4 gånger idag. Må det bara inte göra någon annan illa.

I en debattartikel i Aftonbladet idag, uppmanar Johan Hakelius (han är en seriös journalist han) att INTE rösta i det kommande EU-valet. Riktigt varför får han mig inte att begripa och argumenten känns barnsliga. Förmodligen röstade han nej till EU en gång i tiden och kan inte riktigt acceptera att majoriteten av befolkningen ville gå med.
Att uppmana människor att inte rösta känns lite... Sovjet.

Detta är samma Hakelius som i en artikel - för inte alls så länge sedan - påstod sig inte veta vem Laila Bagge var. Detta var i samband med att den kvällstidningen som betalar ut hans lön (för jag förutsätter att han får någon form av ersättning för att skriva för dem) hade Laila Bagges rumpa på vartenda löp.
Ni förstår, seriösa journalister skriver bara för kvällstidningarna - de läser dem inte.

Jag är förskonad från att ha pollenbesvär. Faktum är att jag är förskonad från alla möjliga allergier.
Jag har en liten teori om det:
Vi som var barn på 70-talet krälade omkring på heltäckningsmattor som var fulla med bakterier och därför är vi härdade. Dessutom rökte man inne på 70-talet. Kan ni förstå?! Vi blev utsatta för en hel del påfrestningar och faktum kvarstår att vi inte har allergier i samma utsträckning som de unga idag då det mer är en regel än undantag med allergi.

Samtidigt känns det som att det blir mer och mer pollen i luften för varje år som går. Härom veckan gjorde jag omsorgsfullt iordning min balkong. Tid tog det också! Och nu ser den ut så här:

Den omställningen som Daniel Westling har fått varit med om de senaste månaderna är nog svår att sätta sig in i. Att officiellt bedömas och övervakas av media och nyfikenheten av befolkningen.
Den här omställningen - i kombination med en mycket allvarlig sjukdom - bevisar bara hur stark han är som person.

Jag tror att Daniel de senaste två dygnen har känt stöd från okända människor som han inte trodde var möjlig. Donationsregistret har fått rekordmånga anmälningar till följd av hans tillstånd. Jag hoppas att han känner vår omtanke.

Men jag hoppas också att han nu är lite skyddad från att läsa alla spekulationer i media och får möjligheten att vila och återhämta sig ordentligt. Han ska ju gifta sig om ett år!

Jag förstår människors oro - det är jag också för det är ett allvarligt ingrepp han har fått gå igenom. Men låt honom vara ifred! Han behöver lugn och ro. Inte uppståndelse. Inte spekulationer i skvallerpressen.

Humor är viktigt för mig. Framför allt som egenskap hos andra. Har en person och jag inte samma humor vet jag redan från början att vi aldrig kommer att bli vänner eller få något som helst utbyte av varandra.

Det är svårt att definera vad man tycker om för humor. Det är svårt att sätta ord på det, men sent igår kväll fick jag en liten aha-upplevelse. För då insåg jag vad jag inte anser vara humor.

Det är när människor själva tycker att de är hysteriskt roliga. Spelar dummare än vad de egentligen är och slänger ur sig fåniga kommentarer med ett "hö hö hö".

Det är nog intelligent humor jag tycker om.

Så. Nu vet jag det.

Det som slog mig mest när kronprinsessan tillkännagav sin förlovning i februari var hur lycklig hon såg ut. Hon strålade verkligen av lycka. Och som hon själv sa - hon har blivit gladare sedan Daniel Westling kom in i hennes liv.

Jag fick en olustig känsla i kroppen sent igår kväll när jag läste om att Daniel hade genomgått en njurtransplantation. Det är en allvarlig sak. Mycket allvarlig.

Jag önskar att Daniel återhämtar sig snabbt och att allting flyter på utan komplikationer. Han gör min kronprinsessa lycklig. Han är den rätte.

Läs artikeln som jag länkar till HÄR. Jag vill inte hacka på Johan T Lindwall i onödan, men ligger inte Karolinska sjukhuset i Solna?

En del bekantskaper har jag knutit på de mest besynnerliga sätt. En av dem är Bambi. Jag har fortfarande inte fått någon förklaring till varför han har detta smeknamn, men det är så han kallas. Döm själva.
Jag har heller inte vågat fråga hur mycket hans utsmyckningar på kroppen har kostat...

Bambi. Aldrig har väl ett namn passat bättre?

Nu har det gått ett par veckor sedan jag fick tummen ur och anmälde mitt hemnummer till Nix. I två omgångar fick man dessutom genomföra proceduren för att bekräfta sin önskan. Visserligen skulle det ta ett par veckor innan tjänsten fungerade till 100% men nu känner jag att det börjar att bli dags.
Idag har jag blivit erbjuden gratisprover på något naturpreparat och nyligen ringde det en snubbe som ville prata om min placering av pensionsfonderna.
Jag har ingen lust att diskutera min privatekonomi med en främling över telefon. Inte alls.

Visst, tiderna är tuffa. Och är man politiskt korrekt så ska man säga att "man ska vara lycklig om man har ett jobb i dagens läge" för att försvara det man har valt som försörjning.
Men nog måste telefonförsäljning vara det mest förnedrande man kan hålla på med? Dessutom betvivlar jag att det kan dra in så mycket pengar i kassan varje månad, eftersom man jobbar mot provision.

Vi gör så här: Om jag skulle vilja diskutera min placering av pensionsfonder, få gratisprover av naturpreparat, testa nya strumpor, byta elbolag, telefonoperatör eller bredbandbolag så hör jag av mig till er.

Don´t call me - I call you.

Jag har många talanger. Faktiskt. Men något tekniskt geni lär jag aldrig bli.

Jag har försökt - på egen hand - att göra om min bloggdesign. Det har väl gott så där ska jag vara ärlig att säga. Det blev en hel del svordomar på vägen.
Headern har jag ingen som helst aning om hur jag ändrar på. Så jag messade lilla Mattias i ren panik och bad att han skulle hjälpa mig med det någon dag.

Under tiden får ni hålla till godo med nuvarande design.

Intresset för EU-valet i Sverige är svalt. Nästan iskallt.
Det finns alla möjliga förklaring till varför. En del är emot EU och bojkottar därför valet, en del "har fått för dålig information" och orkar inte ta reda på det dem undrar själva, en del är bara likgiltiga och tycker att det är både oviktigt och krångligt.

ATT RÖSTA ÄR INGEN RÄTTIGHET. DET ÄR EN SKYLDIGHET.

Idag berättar RFSL:s ordförande Sören Juvas i en debattartikel om hur han - på grund av sin sexuella läggning - blev attackerad i Moldavien. Och bara för ett par veckor sedan - i skuggan av glamourösa Eurovision Song Contest i Moskva - blev Pride-demonstranter bortförda från gatorna.

Att rösta kan göra skillnad.
Att rösta innebär att man visar vilket Europa man vill leva i.

Det finns vissa saker som jag funderar över, men aldrig riktigt får någon bra förklaring på. Inga världsliga saker kanske, men funderingarna ligger och gnager lite latent och så helt plötsligt bubblar de upp till ytan. Saker man inte blir riktigt klok på.

1. Varför envisas svenskarna med att uttala "euron" som "evron"? Med v. Det är totalt ologiskt. Innebär detta att jag - när jag blir nostalisk och tänker tillbaka på 80-talet - måste uttala pudelrockarna Europe som Evrope?

2. Varför finns inte Starbucks i Sverige? Jag vet att det skulle gå bra. De skulle gå med en fantastisk vinst. Närmsta Starbucks finns på Kastrup. Det blir en dyr latte om man ska behöva åka dit varje gång man blir sugen.

Jag hade en fruktansvärt dålig dag igår. Hemsk var den. Det förflutna hälsade på mig med rysliga minnen och tog all min energi. Ni vet hur det kan vara.

Alltid efter en sån dag är det lite jobbigt att kliva upp morgonen efter. Man är så rädd att även den dagen ska speglas av hemska minnen.

Men när jag med försiktiga steg klev upp idag och tittade igenom nyheterna på nätet möttes jag av en glad nyhet:
Bröderna Schulman ska göra radio. Hela fem minuter varje dag i "Morgonpasset" ska de underhålla oss hela sommaren.

Vad glad min mamma kommer att bli! Hon är ett stort fan av dem. Framför allt Alex. Hon har börjat att kommentera hans blogg, har hans signerade bok på nattduksbordet och läser hans lördagskrönika - liksom jag - med största andakt och nickar instämmande varje helg.

Nöden är uppfinningarnas moder.

Det förvånar mig inte ett dugg att även SVT lider av den finansiella krisen. Det vore märkligt om de inte gjorde det. Jag är starkt emot tv-licensen då jag tycker att detta är ett forum som ska finansieras via reklamintäkter, men jag kan inte låta bli att bli imponerad över SVTs försök att dra in pengar.

Den senaste idéen är att vi ska betala en datoravgift. Jo, det är sant. Enligt dagens lagstiftning blir vår hemdator en tv då SVT snart ska börja direktsända hela sitt utbud över nätet. Jag som knappast tittar på SVT på den faktiska tvn, kommer knappast att titta mer via nätet.

Hur många har skaffat en hemdator för att kunna se SVT:s sändningar via nätet? Jag betvivlar att det är särskilt många. Om ens någon.

Tv-licens känns så 1950-tal. Det är dags att leva i nuet. Nu är vi kommersiella!

Den hysteriska utflykten till Spånga var förgäves. Fick ett mail igår av den typen "Tack för din medverkan. Var god lägg på luren".
Kände mig lite tröstlös igår faktiskt. Men söta Mats skrev på min Facebook-sida att allting händer av en orsak och någonting bättre väntar. Det gjorde mig glad igen. Jag ska försöka se det så. När Gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster.

Jag hade hunnit med att söka två andra jobb innan klockan var nio imorse.

Something´s got to give.

Det ska mycket till innan jag kallar en annan människa för IDIOT. Jag tänker det ofta, men säger det sällan. Idag inträffade en sån där sak när man funderar över hur andra människor fungerar.
Jag har under min arbetslöshet haft kontakt med Trygghetsrådet (TRR). De ska stötta och hjälpa och rama-lama-ding-dong. Av vad jag har förstått tar de sedan på sig äran om jag får ett jobb - trots att jag har ordnat det själv. Det ser väl bra ut i deras statistik.

Min handledare på TRR är ett frireligiöst fruntimmer som pratar med mig som om jag vore förståndshandikappad. Hon pratar med en bebisröst och bara det ger mig kalla kårar. Min intelligenskvot skönk inte bara för att jag blev av med jobbet - endast inkomsten.
Jag undviker att träffa denna människa för hon har en förmåga att dra fram mina allra värsta sidor. Om jag någon gång kommer att bruka våld mot en annan människa, så ligger hon förmodligen bäst (sämst?) till.

Hon mailar mig istället. Skickar ut inbjudningar till olika föreläsningar och andra event. TRR kan även skicka ut jobbannonser som de anser passar.
Imorse fick jag av detta fruntimmer en jobbannons som taxichaufför. Taxichaufför.

Inget fel på detta yrke. Tvärtom. Jag har många gånger varit väldigt tacksam över att det över huvud taget finns denna service i samhället. Men jag förstår inte riktigt hur TRR-damen med den överdrivna bebisrösten kunde känna att detta skulle kunna vara någonting för mig? Hur tänkte hon?
"Jo, men en flygvärdinna skulle säkert göra sig jättebra som taxichaufför också! Det är ju ett så snarlikt yrke.".

TRR-damen med bebisrösten är Dagens Idiot. Utan konkurrens. Den titeln tog hon hem fair and square.