Äntligen semester!
Tre timmar senare än planerat sa jag "Hej då!" till Arlanda, åkte hem, drog av mig uniformen och gick på semester. Nu behöver jag inte dra på mig stödstrumpbyxor på 3,5 vecka!
Bye bye!
Bye bye!
Idag är jag extra stolt över förorten
Bilder från (tidigare) Folkets hus och vårt nya, fina bibliotek.
Ett stycke självplågeri
Jag medger att det är vågat - och nästan dömt att misslyckas - när man tar sig an en bok när man skoningslöst sågat den första i serien. Ärligt talat trodde jag inte att det skulle bli fler böcker för Börjlinds än debuten "Springfloden".
Tyvärr satte de sig återigen ner för att skriva en bok till (istället för vad de behärskar: tv-manus). Den här gången resulterade det i "Den tredje rösten". I centrum står återigen det osannolika paret Olivia och Tom. En polisstuderande som nu är klar med sin utbildning men inte vill jobba som polis och en hemlös fd kriminalkommissarie som numera hyr in sig i en hytt på en båt.
Ett iscensatt självmord i Stockholm och ett mord i Marseille ska tydligen vara sammanlänkande men vägen dit är seg, spretig, ofokuserad och babblig. "Den tredje rösten" är en kavalkad av oväsentligheter.
Måhända är det den extrema sommarvärmen som får mig att komma igenom boken. Den banala texten och nästan barnsliga språket gör boken löjligt lättläst vilket är det man mäktar med i hettan.
Fler chanser än två får dock inte Cilla och Rolf Börjlind. Det vore slöseri med tid och självplågeri att genomlida ännu en bok skriven av dem.
BETYG: 1 av 5
71 år idag!
Dagens paket från Gymgrossisten
Började dagen med en powerwalk på 11 km. Kom hem, käkade frukost och beslöt mig för att promenera till COOP för att hämta ett paket från Gymgrossisten innan jag drog iväg till gymmet.
Jag kan säga - utan att överdriva - att kånka på ett paket (samt ryggsäck) i 30 graders värme var en utmaning. Hem kom jag i alla fall med paket och livet i behåll.
Det proteinpulvret jag brukar ha hemma har utgått ur sortimentet. Så därför testar jag nu - för mig - ett nytt. Valde vanilj/päron och pistage (har bara hunnit testa den senare än så länge och den var riktigt god!).
En bättre måndag
På Hilton i Helsingfors. Bad, deckare och superskön säng.
Förutsättningarna finns ju där
Jag vill så gärna älska Sharon Bolton. För det skulle kunna bli så bra. I hennes andra bok med kriminalpolisen Lacey Flint - "Livrädd" - sköljer en våg av självmord bland de kvinnliga studenterna i Cambridge. Polisen tror inte att det är en rad sammanträffanden men kan samtidigt inte bevisa det.
Förutsättningarna finns där. Men det är som att Bolton vill för mycket. Det blir som en soppa med för många kockar. Det blir stundtals osammanhängande (flera gånger får jag bläddra tillbaka och läsa om stycken) på grund av för mycket detaljer, för kompakt text, för mycket oväsentlig information. Man borde skoningslöst ha kortat av boken med hundra sidor. Då hade vi läsare fortfarande haft kvar spänningen. Nu maler det bara på i oändlighet och man tappar intresset för intrig och handling.
Inledningen är seg och man kommer aldrig riktigt in i boken.
Jag blir lite sorgsen över att tillfället till en riktigt bra kriminalroman går till spillo. Jag skulle önska att Boltons förlag tog hennes manuskript och rensade bort alla onödiga ord innan de kom till tryck. För hennes idéer är bra. Det är bara det att hon inte kan leverera dem.
Nu tar jag en paus från Bolton. Jag kommer att läsa även den tredje boken så småningom. Och hoppas då att hon rensat lite mer i sin text.
BETYG: 2 (-) av 5
Ledig söndag
Ledig söndag. Inledde den med en powerwalk på 11 km.
Nu njuter jag av sol och värme ett par timmar innan det är dags för ett styrkepass på gymmet senare i eftermiddag. Rygg och biceps står på agendan.
Störst blir 41 idag
Förmiddagshäng
Grattis på födelsedagen!
Inspirerande inredning från Leila
Jag tror att det är fler än jag som blivit gröna av avund efter att ha sett de fantastiska kök som Leila Lindholm har bakat och lagat mat i under åren. Pittoreska miljöer med en härlig blandning av vintage, retro och färger. Sådana kök man bara vågar drömma om att ha själv.
Men helt omöjligt att förverkliga dessa drömmar är det ju inte. När det gäller inredning är det bara fantasin som sätter gränser (och ibland brist på kunnande). Leila ger oss nu lite hjälp på traven i vårt inredande i boken "Welcome home".
Tillsammas med Ulrika Magnusson har Leila skapat en helt magnifik bok där vi får tips och konkreta idéer om hur vi kan skapa vårt eget drömboende. Influenserna från USA och Frankrike är tydliga: inspirationen kommer från New England, den franska romantiken och vintage.
Boken är fylld av ljuvliga, inspirerande fotografier. Bara man bläddrar i den kommer inspirationen igång.
Många praktiska råd får också den som vågar sig på en "home make-over" själv.
Ingen bok för den som föredrar den skandinaviska, stela, spartanska och avskalade inredningen. Tycker man däremot om färger, vintage, värme och det personliga bör man ha den här boken i sin ägo.
Jag älskar den!
BETYG: 5 av 5
Bridget Jones är tillbaka!
Vår älskade Bridget Jones är tillbaka! Men vem hade anat att den ständiga kedjerökande singelkvinnan vid 51 års ålder skulle vara änka och mamma till två små barn?
Det är hon i alla fall i "Mad about the boy".
Boken är som tidigare böcker skriven i dagboksform och Bridget är fortfarande lika rolig, kvick och hysterisk. Hon jagar Twitterföljare, kämpar mot övervikten och letar naturligtvis efter kärleken.
Trots att man skrattar högt på vissa ställen i boken så ska man ändå ge Fielding en eloge för att hon vågar ta upp ämnen som är lite tabu: hur man går vidare i livet efter att ha förlorat en livskamrat och det allra mest otänkbara av allt; när en äldre kvinna träffar en betydligt yngre man.
"Mad about the boy" är inte på något sätt ett litterärt mästerverk. Men den är rolig, underhållande och en frisk fläkt. Och ett måste för oss som älskar Bridget!
Chicklit-genren har de senaste åren varit en besvikelse för mig och därför är Fieldings (och Bridgets!) comeback så välkommen. Det är befriande att läsa någonting som lockar till skratt och värmer hjärtat på bästa möjliga sätt.
Lättläst bok.
BETYG: 3 av 5
29 år sedan idag: Live Aid
Tar igen mig lite
Känner mig helt mörbultad efter en intensiv - men rolig - arbetsvecka.
Det blev ett besök i Sollentuna centrum i förmiddags och nu tar jag igen mig på balkongen med kaffe och ny deckare.
Bunkrar böcker
Visserligen är det tre veckor kvar. Men redan nu har jag börjat bunkra böcker inför semestern.
Bland annat ser jag fram emot att läsa 795 sidor Stephen King.
Gammal passbild
Jourtjänstgöring hela eftermiddagen idag. Hoppas på att få tillbringa hela den i solen på balkongen med Bridget Jones.
Sov hela tio timmar i natt vilket är ett ganska säkert tecken på att jag har jobbat väldigt mycket den senaste tiden så jag kan behöva en "vilodag".
Hittade av en händelse mitt gamla pass i morse. På bilden är jag 26 år, blond och korthårig.
Fyra år senare skulle jag - med samma pass - flyga till USA för första gången. Då var håret långt, rakt och nästan svart (jag påminde väldigt mycket om Morticia Addams till utseendet). Passkontrollen på Arlanda tyckte att jag åkte dit på egen risk. Men i USA hade man större förståelse för att kvinnor ändrar sitt utseende ofta.
Dags för skratt
Tar en paus bland mina sommardeckare för lite humor, chicklit och vår älskade Bridget Jones.
Simpel och lättläst sommardeckare
Jag minns inte ens namnet på Mari Jungstedt förra bok. Men jag minns att jag inte ens tyckte att den dög som skithuspapper.
Inte på något sätt vill jag hävda att hennes senaste Gotlandsdeckare - "Den man älskar" - är något mästerverk men riktigt så illa som förra gången är det inte.
Man får det man förväntar sig. En gullig deckarhistoria i Gotlandmiljö. Mycket fokus på polisernas privata liv. En lättläst text och inte en allt för komplicerad komplott. Varken mer eller mindre.
Man läser igenom boken på ett par timmar. Fungerar alldeles utmärkt som läsning i sommarvärmen när man saknar energi att engagera sig för mycket på en text. Korta stycken och ett simpelt språk.
BETYG: 2 av 5
Mellanmålstips!
Innehåller bara 131 kcal/burk.
Överdriven men underhållande
Det gäller att ha tungan rätt i munnen om man ska hänga med i svängarna i Carin Gerhardsens senaste bok i Hammarbyserien, "Tjockare än vatten". Här händer det saker. Hela tiden.
Det må låta som en fördel när det gäller deckargenren. Men dessvärre påminner det här mer om en tårta med sjutton olika lager av fyllningar. Det blir kaka på kaka, så överdrivet att det till slut bara blir surrealistiskt och på gränsen till skrattretande.
Att sammanfatta handlingen är till och med svårt men jag kan avslöja att katter, dränkning och vatten spelar stora roller i boken. Samt allt ältande om gamla händelser i tidigare böcker. Förstås.
Nej, inte heller med den här boken lyckas Gerhardsen komma tillbaka i den form hon hade i sina första tre böcker. Hon vill så mycket i "Tjockare än vatten" men resultatet blir bara en överdriven märklig sörja. Förstå mig rätt nu: fiktiva böcker får gärna vara orealistiska. Men inom vissa gränser. Man vill inte gärna tro att det är science fiction man håller i handen.
Men fördelen är att boken är väldigt underhållande och perfekt läsning i sommartider. Den är lättläst, språket simpelt och man behöver bara en dag på stranden för att läsa ut den. Man behöver inte heller ha läst Gerhardsens tidigare böcker för att hänga med i handlingen: det ältas duktigt om tidigare händelser som berör huvudrollsinnehavarna.
Jag ger Gerhardsen godkänt den här gången. Mest för att jag är imponerad över hur man kan skruva till intrigen till den milda grad.
BETYG: 2 av 5
Njuter efter träningen
Jag är så nöjd med min träningsinsats idag.
Inledde morgonen med en powerwalk på 10,5 km innan frukost. Efter några proteinpannkakor och kvarg gick jag till gymmet och körde ett tungt pass för rygg, biceps och mage.
Nu sitter jag med gott samvete i solen på balkongen och läser Carin Gerhardsens senaste bok, "Tjockare än vatten".
Foodprep senare i eftermiddag!
Trots allt en lovande start för Bolton
SJ Bolton är en ny bekantskap för mig. Hur hon har gått mig obemärkt förbi förstår jag inte riktigt. Hon är inte någon novis utan har ett par böcker översatta till svenska.
Den första i serien om Londonpolisen Lacey Flint heter "Nu ser du mig" och på pappret innehåller den allting man kan önska sig av en deckare.
Laceys kastas in i sin första mördarjakt då det verkar som London drabbats av ännu en Jack The Ripper-mördare. En mördare som dessutom verkar vara fixerad vid just Lacey.
Tyvärr är boken i sin helhet en besvikelse. Intrigen håller inte ihop, Bolton skruvar handlingen ett par varv för mycket och den hade tjänat på att kortas av minst hundra sidor. Jag har svårt att veta vart jag har Lacey och ibland blir det bara för spretigt och flummigt.
Men jag ger inte upp hoppet om Bolton ännu. Det finns någonting lovande hos henne. Hon har fantasin som krävs för att skriva en riktigt bra deckare. Hon måste bara lära sig att fokusera, sålla i texten och hålla sig till väsentligheterna. Och hennes förkärlek till det bestialiska och råa kanske kommer att tonas ner så småningom.
Jag håller tummarna för det!
BETYG: 2,5 av 5
