Vad innebär "falsklarm"?

Nu avskrivs mysteriet med glasbitarna som hittats i kyckling som "falsklarm". Inget sabotage låg bakom.

Vad innebär det? Att en stor samling människor hittat på dessa bisarra historier för att få ut skadestånd? Eller vad? Har man granskat alla misstänka fall och avskrivit dem för att personerna inte varit tillräckligt trovärdiga?

Hur kommer man ens på idéen?

Effekten av en sådan handling blir dock enorm. Hundratals ton kyckling har återkallats till fabrikerna och kostnaden för detta vågar jag inte ens tänka på. Dessutom skapar det hysteri bland konsumenterna som blir livrädda.
Jag har en kompis som inte har vågat äta kyckling den senaste månaden. Jag frågade då honom vad han åt, eftersom dessa glasbitar har ju blivit "hittade" i andra livsmedel också. Men det var tydligen bara kycklingen han var rädd för.

Så har nog en stor del av den svenska befolkningen resonerat. Följden av detta blir ju att de företag som producerar kycklingprodukter får lida enorma ekonomiska förluster på grund av minskad försäljning och återkallade produkter. Detta i sin tur bidrar ju till färre arbetstillfällen och det är väl knappast vad vi behöver just nu.

Gör en gemensam manifestation och ät kyckling till middag ikväll! Tugga försiktigt om ni fortfarande är oroliga.




Pirate Bay

Jag har inte följt med i rättegången mot Pirate Bay och förstår egentligen inte alls åtalspunkterna. Principiellt tycker att man ska betala för musik men med dagens utbud har jag full förståelse för att man hellre laddar ner det gratis. Ärligt talat, det görs inte album längre i samma klass som Ziggy Stardust, Sgt Pepper och Bridge over troubled water (mina yngre läsare får använda nätets sökmotorer för att få reda på vad detta är, då det bör vara - men dessvärre inte är - allmänbildning).

Det har med upphovsrätten att göra. Skivbolag och filmbolag går även dem på knäna i dessa tider och självfallet förstår jag att de vill ha sina intäkter. Men.... Skadestånd på 30 MILJONER???

30 miljoner. Är det över huvud taget rimligt någonstans? Man skulle kunna tro att Piratpojkarna gjort sig skyldiga till massmord. Eller smygpreparerat matvaror med glasskärvor.

Det är skillnad på brott och brott.



Vart försvann glaset i kycklingen?

Jag har letat frenetiskt efter information om hur det går med glaset i kycklingen.

Härom veckan kopplades SÄPO in på fallet och då kände jag att: "Aha! Nu kommer det att bli en saftig följetong i kvällspressen om detta".
Det är ju liksom en allvarlig grej. Att lägga glasbitar i matvaror. Snudd på mordförsök. Själv skulle jag dö av rena chocken om jag ens såg en glasbit i min mat.

Men vad hände sedan? Det har inte stått ett ord om detta på en vecka. Har man hittat den skyldige? Vad var hans/hennes motiv? Är det en fullkomlig galning eller en militant kycklinghatare?

Jag väntar med spänning på upplösningen i detta mysterium. Och tuggar min mat ytterst försiktigt under tiden.




En tia för toapapper med Ryanairs VD på?

I kristider får man ta till alla medel som finns för att överleva. Även som företag. Och ingen kan beskylla flygbolaget Ryanair för att inte vara påhittiga.
De vill avgiftslägga allt de kan komma på och startade därför en idétävling bland sina passagerare. 12000 förslag har kommit in.

Rolig tävling eftersom passagerare som flyger med lågbudgetbolag ändå klagar över att de får betala för allting ombord, trots att själva flygbiljetten nästan är gratis.

You get what you are paying for.







Har elakheterna gått för långt?

Jag har sagt det förr: Elakheter kan vara roliga om det ligger kärlek och finess bakom.

Men jag vrider mig lite av obehag när jag läser artiklar som denna. När man söker uppmärksamhet och uppståndelse bara genom att provocera och vara elak utan minsta distans eller smidighet. När man gör sig ett namn genom att anklaga andra för otrohet. Det blir aldrig roligt. Det är bara obehagligt.

I media- och cybervärlden måste man sticka ut för att nå de stora massorna. Man behöver vara annorlunda. Men behöver det nödvändigtvis innebära att man träder över alla tänkbara gränser? Har vi verkligen ett sådant stort behov av att göra andra illa? Och är vi verkligen så sugna på uppmärksamhet att vi gör och säger precis vad som helst för att få den?

Yttrandefriheten är det viktigaste vi har. Men den ska inte missbrukas genom att göra sig rolig på andras bekostnad. Alla har rätt till sin egen åsikt och man kan inte älska alla.
Dock kan man välja sina strider. Det är också stor skillnad på kritik och rena påhopp.

Jag har de senaste dagarna haft all tid i världen att läsa igenom en del av Sveriges största bloggar på nätet. Och kommentarerna till dessa. Jag häpnar ibland över hur hatiska människor kan vara i sina utlägg. Och förundras över hur de orkar lägga ner energi på att skriva dessa kommentarer. De skrivs inte i syftet att skapa en debatt om något ämne, utan bara för att provocera och visa sin avsky mot en person.

Måste vi vara elaka för att få våra femton minuter i rampljuset?



Ljuva 80-tal. Bob Geldof skapade rubriker genom att göra någonting godhjärtat.

Frisk luft

På dagens agenda står FRISK LUFT.

Fem dagars förkylning räcker. Nu ska jag ge mig ut på en lång promenad och njuta av vädret.


Facebook-trött

Jag är Facebook-trött.

Den senaste månaden har jag lessnat totalt. Det har förvandlats till ett irritationsmoment. Och jag tror att de flesta av mina vänner på FB känner likadant. I alla fall dem jag har mest kontakt med.
Det är väl en av anledningarna till att jag inte finner någon tjusning med det längre. Man använder inte FB på samma sätt som man gjorde i början.

Jag tar Facebook-paus ett tag.

Att skriva en saga

I tisdags på Skrivarkursen gick vi igenom Sagor. Hur de är uppbyggda och inom vilka ramar de brukar hålla sig. Uppgiften till nästa tisdag är alltså att skriva en saga inom dessa ramar. En berättelse antingen för vuxna eller för barn.

Inom skönlitteratur är ofta berättelsen uppbyggt på samma sätt som en saga. Och i Hollywoodfilmer. Den ständiga kampen mellan det onda och det goda.
Hjälten (den gode), motståndaren (den onde), kampen och det lyckliga slutet.

Jag älskar sagor! Och jag ska göra mitt allra yttersta för att mina kurskamrater ska få någonting av mig att läsa på tisdag.


Mammas första chatt

Min mamma - som till och med är snäppet mer oteknisk än vad jag är - har idag chattat för första gången. Och inte med vem som helst, utan självaste Alex Schulman.

Med tindrande ögon återberättade hon denna händelse för mig. Hon har naturligtvis ingen aning om vilken sida hon kom in på eller hur chatten kunde genomföras, men hon lyckades i alla fall få ett svar av honom.

Mamma är inte den mest kortfattade personen. Inte på långa vägar. Hon hade skrivit ett långt stycke till Alex om hur hennes dotter är fan av honom (mammor är väl för söta?), och att jag beställt hans bok till henne och hur ledsen och besviken hon blivit över att han bara signerat den med sitt namn och inte en personlig hälsning. Allt detta på fullt allvar.
Och Alex svarade mamma med att hon kunde titta förbi honom någon dag på jobbet så skulle han ordna det. Hur gulligt var inte det?
Hon skrev till och med upp hans svar på en lapp. Så glad blev hon.

Alex gjorde mammas dag. Hon går på små moln. Överlycklig.

SVT tar smart beslut

SVT har äntligen tagit sitt förnuft till fånga och lägger ner katatrofprogrammet Grillad.
Det var inte roligt. Inte någonstans.

Detta berodde inte på "elakheterna" i programmet. Att vara "elak" kan vara hysteriskt roligt. Jag skattar till exempel vansinnigt mycket åt Felix Herngrens bitska kommentarer i kritikersågade Wipeout på söndagarna. Utan honom hade jag aldrig ägnat programmet en sekund. Nu har han istället förvandlat detta till ett måste på söndagarna (ja, jag erkänner att min humor ibland är på en låg nivå och lite "grabbig"). Men bakom hans syrliga kommentarer finns det en viss ton av både ironi och kärlek. Det saknades helt i Grillad där allting bara kändes krystat och man skruvade på sig generat framför tvn.

Nu har till och med de medverkande i Grillad slutat av försvara programmet. Blivande pappa Schulman erkänner idag att både programmet och de medverkande var "för dåliga".

Jag betvivlar dock att vi kommer att glömma Grillad. Om några år kommer vi att bli påminda om denna korta episod i tv-historien då man gör listor - typ 100 höjdare - på de mest katastofala programmen som någonsin visats i svensk television. Och Grillad kommer att göra sällskap med Tutti Frutti, Zick-Zack och Den rätte för Rosing och slåss om förstaplatsen till kalkonpriset.




LOST i soffan

Dag 4 på förkylningen. Och den sista. Tro mig. Är jag det minsta täppt i näsan imorgon eller känner mig aningens stram i halsen, så kommer jag att ignorera det fullständigt och ge mig ut både på promenad och en sväng till gymmet.
Fyra dagar räckte. Nu är jag less på att vara förkyld. Så det så!

Har tillbringat hela dagen i soffan med att se på LOST. Det är tillåtet att göra så när man är sjuk. Vila kurrerar. Sawyer har också en läkande effekt på mig, tror jag...
Har snart tittat igenom hela säsong 4. Snart är jag ikapp!


Pocketshop

Pocketshop är för mig som en godisbutik.
Jag kan vara där inne hur länge som helst. Jag går runt och läser på böckernas baksidor, nynnar på Beatles "Paperback writer" tyst för mig själv och väljer sedan omsorgsfullt ut tre-fyra böcker som får följa med mig hem.

Jag älskar pocketböcker. De är relativt billiga (även om en bok på Pocketshop kostar 72 kronor i ordinarie pris mot de 39 kronor man får betala om man beställer via nätet. Men på nätet får man ju inte ta i böckerna först och man har inte nöjet att gå omkring och känna den härliga bokdoften.) och lätta att ha med sig.

Idag var jag spontant in på butiken på nedre planet av T-centralen. Och kom ut med tre deckare och en biografi om Madonna, skriven av hennes bror. Lite sensationslitteratur misstänker jag, eftersom de - enligt ryktet - legat i luven på varandra de senaste åren.
Jag hann med några kapitel i den på vägen hem. Det kommer att bli en sån bok som jag läser "vid sidan av". Alltså, något kapitel här och där och sedan lägger undan en period.


Schulman och LOST

Efter Foppas dystra besked imorse, kom det två betydligt roligare saker med posten idag: Alex Schulmans "Skynda att älska" och fjärde säsongen av LOST.

Jag beställde Schulmans bok till mamma, eftersom hon absolut ville ha den signerad. Och det fick hon. Men inte med den lilla hälsningen hon hade sett fram emot, typ "Nu glömmer vi allt gammalt groll och går vidare. Kram Alex". Den var bara signerad med hans namn. Inget mer.
Hon är grymt besviken. Ojjar sig. Suckar.


Ger även Foppa själv upp nu?

Världens mest omskrivna högerfot tillhör Peter Forsberg.
Den har trilskats sedan 2001.

Både han själv och vi som älskar att se honom spela hockey har pendlat mellan hopp och förtvivlan över denna fot. Hans karriär har blivit utdömd flera gånger. Den enda som inte verkar ha gett upp hoppet är Foppa själv.

Men nu.... Jag vet inte. Det känns som att även han insett sina begränsningar. Han säger att "han inte har några förhoppningar i dagsläget att göra comeback i höst" och att "det ser mörkt ut".

Är det helt över nu? Ska jag aldrig mer få avnjuta att se denna fantastiske idrottsman på is?

Sorg, känner jag. Sorg.



Välkommet bröllop!

Se där ja. Fjorton månader kvar till kronprisessan Victorias bröllop och hotellen i huvudstaden börjar redan att bli fullbokade till denna högtid. Och man anordnar bussresor landet över till Stockholm denna helg med studiebesök i kunglig inriktning och övernattningar.

Kungligt bröllop = inkomster och arbetstillfällen.

Vi behöver det!



USA vs Lennon

Just nu gör jag allt annat än det jag borde: skriva min novell tills imorgon.
Jag har gjort en inköpslista på varor som saknas hemma, läst igenom en massa bloggar, återigen tittat igenom mina skrivarkurskamraters uppgifter från förra veckan och kommenterat dem, druckit ännu mer kaffe, gnällt över min hals som gör ont och hindrar mig från att träna, planerat dagens middag och lusläst tv-tidningen.

Ikväll ska jag ägna mig åt public service (jag älskar det ordet - kan använda det varje dag). SVT visar ikväll en dokumentär om John Lennons förhållande till USA. Hur han förvandlades från en popstjärna till fredsaktivist under perioden 1966-1976.  Och om Lennons ständiga konflikt med USA´s politiska elit ledde till jobbiga påföljder för honom.

Dagens tv-tips: SVT 1 klockan 22.00.



Skrivarkurs imorgon

Skrivarkursen är veckans höjdpunkt just nu.
Även om den i livet kom helt fel. Med familjetragedier och byråkrati och andra motgångar som konkurrerar med dess uppmärksamhet och tar en massa energi och skaparglädje ifrån mig.

Jag ska skapa en novell tills imorgon. Som grädde på moset har jag fått en envis förkylning som gör att jag inte har sovit så mycket inatt. Är trött och oinspirerad.

Ser mest fram emot att få läsa mina kurskamraters alster imorgon. Det är roligast av allt. Jag är så oerhört imponerad av dem alla.


"Dagens Outfit"

Att världen idag är ytlig är ingen nyhet. Det är föga förvånande att de bloggar som har mest läsare idag är modeinriktade och har det återkommande temat Dagens Outfit.

Egentligen känner jag inte att det är något fel med det. Jag tror på något sätt att det är en försvarsmekanism vi har. Att blunda för det som är jobbigt runt omkring oss. Det som är tragiskt och gör ont. Vi stänger av helt automatiskt.

Det är helt ok att göra så. Att stänga av allting runt omkring för en stund. Man behöver kunna glädjas för att kunna glädja andra.
Bara man inte lever i total förnekelse. Man måste vara medveten om att alla människor inte har tak över huvudet eller mat för dagen. Även i Sverige.

För er som vill läsa någonting med mer innehåll än Dagens Outfit tipsar jag om Anders Bergs blogg. Han är en hemlös fd narkoman som försöker ta sig tillbaka till livet igen.
Jag blev oerhört berörd när jag läste den. Han väcker många frågor som är viktiga. Bland annat började jag att fundera över hur vi dömer våra medmänniskor. Och att vem som helst - oavsett social status och bakgrund - kan hamna i missbrukets klor.

Offra fem minuter av era liv för att läsa om hans. Ni kommer att känna en större tacksamhet för det ni har. Och ni kommer också att få en större förståelse för de människor som många ser ner på.

Jag önskar Anders all lycka till med sitt nyktra liv.

En dos av andlig kärlek

Jag har varit i mässan idag. Katolsk högmässa.
Jag minns inte ens när jag var där sist. Någon gång kring förra julen kanske. Vi har till och med fått en ny präst i församlingen sedan sist som jag inte träffat tidigare.
Han är från Polen och har världens gulligaste brytning. Han låter så mjuk och förstående - inte alls så fördömande och hård som en del präster synes vara.

Jag borde kunna gå dit oftare för det tar mig exakt två minuter (jag klockade idag) att gå dit. Är ingen trogen besökare av kyrkan, trots att jag tycker om de katolska högmässorna. De är så pampiga och vackra på något sätt. Lite som på film. Och så sjunger man mycket. Och står en hel del under själva mässan. Ibland är det faktiskt svårt att hänga med när man inte är en frekvent besökare.

Idag firade vi Jesu uppståndelse, som man gör på Påskdagen. Och så bad vi för jordbävningens offer i Italien.

Jag har fått en dos av andlig kärlek idag.




Störtskön snubbe

Erik Billing går från klarhet till klarhet varje lördag i Robinson 2009.

Killen är störtskön! Och vilken värdig vinnare. När han förklarade för de två pimpinetta tjejerna som klagade om allt att han sökt till ett överlevnadsprogram så den stod saken klar.
Vilka härliga kommentarer denna kille får ur sig dessutom! Sveriges - just nu - mest underhållande person.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0