Maria L

Under våren har jag en dag i veckan gått en helt underbar skivarkurs på Folkuniversitetet som kort och gott heter "Kom igång och skriv". På kursen inspireras man just till det: att komma igång med sitt skrivande - oavsett vad man har för ambitioner med det.

Kursen har varit ledd av två fantastiska författare: Sara Gordan och Ida Linde. Båda har två publicerade böcker var.

Jag har lärt mig massor. Vid varje kurstillfälle har vi fått olika övningar att göra och en hemuppgift. Gången efter så samtalar man om texterna och ger varandra konstruktiv kritik.

Har man ambitioner att utveckla sitt skrivande så rekommenderar jag denna kurs. Man behöver inte ha några förkunskaper mer än ett brinnande intresse. Det finns även distanskurser och sommarkurser i flera genrer: Novell, roman, kriminal, humor, filmmanus.

Både Jens Lapidus och Camilla Läckberg började sina författarkarriärer med just kurser på Folkuniversitetet...

För mer information om kurserna samt kostnader och anmälan, klicka HÄR.

Stämmer. Jag är oerhört disciplinerad när det gäller min träning. Även om jag började fundera över mig själv idag när jag tillbringade 1,5 timme på gymmet och vädret utomhus var/är helt ljuvligt.

Idag blev det ett ryggpass och avslutade med spinning. Så skönt. Duktig känner jag mig också.

Har öppnat balkongdörren på vid gavel så jag kan njuta lite av värmen och solens strålar samtidigt som jag förbereder mig inför eftermiddagens match mellan Tre Kronor och Ryssland. Lite nervös är jag.

Med dagens sätt att få direktinformation via nätet gör att tv-licensen förmodligen snart kommer att vara ett minne blott. Det skulle inte vara en dag för tidigt heller.

"En miss i kommunikationen" förklarar Radiotjänst sin senaste tabbe med när de kräver licens-pengar för en tv som inte har fungerat på årtionden.
Inte för att tv-innehavarens förklaringar räckte. Nej. Ibland måste man kalla in kvällspressen för att rättvisa ska skapas.

Pinsamt, Radiotjänst. Pinsamt.

Valborgsmässoafton och kung Carl XVI Gustavs födelsedag. Grattis!

Jag gillar Bengt-Åke Gustafsson. Han - liksom jag - älskar dramatik. Han fattar djärva och modiga beslut, får kolossal kritik för det, skakar av sig det som när man häller vatten på en gås och skapar emellanåt mirakel. Kanske är denna läggning för det dramatiska rent taktisk.
Hans beslut är förmodligen noga övervägda.

Det är förmodligen ingen slump att han - som den förste och hittills ende - förbundskaptenen tog både VM- och OS-guld 2006.

Idag står den störste svenske målvakten ledig för spel. Henrik Lundqvist deklarerar att om läkarna ger klartecken och han får en förfrågan av Bengt-Åke så kommer han och spelar i VM.
Men ännu har inte frågan kommit.

Bulldosern Douglas Murray är inte heller tillfrågad. Trots att han är villig att ansluta till truppen.

Vad är Bengt-Åkes plan?

Det är bara att vänta och se och njuta av dramatiken under tiden.

Det finns en vinnande grupp som gnuggar händerna i denna lågkonjunktur och skålar i champagne hela vägen till banken: Försäkringsbolagen med privata inkomstförsäkringar.

Samtliga a-kassor har under denna pågående ekonomiska kris med följande arbetslöshet visat sig från sin allra sämsta sida. I dagens Aftonbladet kan man läsa om den 21-åriga Ramin som gått utan ersättning sedan i julas. Han är tyvärr inte unik. Han är bara en i raden.

Det är inte gratis att vara med i en a-kassa. Tvärtom. Man betalar in en relativt stor summa varje månad som en försäkring till inkomst om man skulle förlora sitt jobb. Då ska man också kunna kräva att utbetalningarna kommer som de ska den dagen man behöver det.

Jag godtar inte ursäkten "vi har mycket att göra just nu, därför drar ärendena ut på tiden". Sorry. Synd. Det finns hur mycket kompetent arbetskraft som helst i landet. Det är bara att anställa fler. För vi betalar för att det ska fungera.

En lågkonjunktur varar - tack o lov - inte för evigt. Snart vänder vindarna. De stora förlorarna då kommer att vara a-kassorna. Folk kommer att lämna dem och välja de privata alternativen istället.

De biter sig själva i arslet.

För er som ännu inte har upptäckt den helt underbara, nya sajten boktipset.se: Gå in och kika. Det är rena julafton för en boknörd som mig.
Jag har fått enormt många boktips och idag blev jag lite wild and crazy och gjorde en beställning på fem böcker (eller var det sex?). Blev egentligen ingen större förmögenhet, eftersom fyra av dem var i pocket och de kostar bara 39 kronor styck på nätet. Nu ska jag bara finna tiden att läsa alla böckerna också.

Datum att se fram emot: 19 september.
Då släpps Camilla Läckbergs nya deckare "Fyrvaktaren".

I den byråkratiska sfären jag har befunnit mig i sedan årskiftet, har Arbetsförmedlingen legat bäst till. Dem verkar vara de enda som har insett det kritiska läget på arbetsfronten och har varit hjälpsamma och visat stort kunnande och intresse för mig och gett mig uppmuntran.

I fredags ändrade jag inställning HELT till dem.

Emellanåt får man brev hemskickade från dem med jobbannonser som man måste söka, annars riskerar man att bli av med sin a-kassa. Och i fredags fick jag ett brev i brevlådan där jag uppmanades att söka en tjänst som flygvärdinna med bas i Arvidsjaur.
Missförstå mig inte nu. Jag älskar Norrland. Det gör jag verkligen. Men Arvidsjaur ligger inte direkt runt knuten. Dessutom verkar det vara helt absurt att behöva sälja sin lägenhet i en lågkonjunktur (och därmed förlora en förmögenhet) för att flytta till ett ställe där man inte känner en enda kotte och egentligen inte vill bo. På besök till Norrland åker jag gärna.

Jag ringde upp min handledare på Arbetsförmedlingen som skickat mig denna annons. Jag ifrågasatte varför han just valt denna, då tre flygbolag med Arlandabas (tio minuter från mitt hem) sökt personal de senaste månaderna. Dessa tjänster har jag sökt på eget bevåg liksom många andra tjänster inom andra områden.

Vet ni vad karln svarar mig? (och detta är en sann historia) Jo, han skyller detta på den nuvarande regeringen och Reinfeldt. På fullaste allvar.

Jag skiter i hans politiska åsikt. Den är helt ovidkommande i sammanhanget.

Jag har aldrig träffat Reinfeldt. Men jag betvivlar starkt att han skulle tvinga mig att söka en tjänst så långt hemifrån jag kan komma, då två tredjedelar av alla lediga jobb i landet i nuläget finns i Stockholm.

Min handledare på Arbetsförmedlingen är en bitter kommunist. Skämmes borde han göra!

Jag har sympatitränat idag. Killarna i Tre Kronor är nere i Schweiz och slåss för den svenska hedern, och då tyckte jag att det minsta jag kunde bidra med var lite svett jag också.
Ett tungt styrkepass med bröst, triceps och mage som avslutades med spinning. Grym instruktör på spinningen. Jag misstänker starkt att han extraknäcker som torterare.

Glada besked inför matchen ikväll: I mål har vi Jonas Gustavsson. Jag blir så glad när Bengt-Åke lyssnar på mina åsikter och förverkligar dem.

Jag funderar på om jag inte ska söka som assisterande coach inför OS nästa år. Jag tror att det skulle passa mig. Ska skicka in en ansökan bums.

New York Rangers blev inatt utslagna ur Stanley Cup-slutspelet. Detta öppnar upp möjligheten att få målvakten Henrik Lundqvist till VM. Eller det väcker en förhoppning.

Han skulle vara ett välkommet och välbehövt tillskott till den svenska truppen. Mer kanske av psykologiska skäl, eftersom Lundqvist har problem med både höft och knän, är sliten efter den långa säsongen i NHL och förmodligen inte alls så motiverad. Förra året såg jag en intervju med honom då även han framförde åsikten om att hockey-VM borde spelas varannat år istället för att öka intresset kring turneringen.

Det är en fröjd för ögat att se Lundqvist på isen. Det är det verkligen. Men kanske borde han i år stå över, ta ett långt sommarlov och kurera sina skador och göra sin comeback i Tre Kronor till OS i februari nästa år istället.

Jag förväntar mig att Jonas Gustavsson står mot USA i matchen ikväll.

Jag har svårt att skiljas från saker. Avsked är inte min starka sida. Och idag har jag vansinnig separationsångest.

Tisdagarna har sedan i början av februari varit den bästa dagen på hela veckan. Då är det både Skrivarkurs och LOST. Men nästa vecka är det sista kurstillfället. Det känns så vemodigt.

Jag har lärt mig massor. Och det har varit väldigt inspirerande.

Men nu är det bara en gång kvar. Funderar dock på att ta en fortsättningskurs i höst. Kanske börja skriva på min roman i sommar?

Jepp. Det borde jag.

Min kärlek till Camilla Läckbergs böcker var ögonblicklig. Vid första meningen var jag fast.

Jag gillar också henne som person. Hon har självdistans och en stor portion humor. Hon tacklar kritiken från de manliga svenska författarna som inte säljer lika många böcker som hon gör på det bästa tänkbara sätt: Leif GW Persson gav hon en prenumeration på tidningen Min Häst.
Bara en cool kvinna skulle göra en sådan sak.

Camilla är nu nominerad till Årets Chicaste Karriärista. Än så länge leder Blondinbella. Inget ont alls om henne - nej då. Men Camilla har faktiskt presterat någonting.

Rösta på underbara Camilla HÄR.

Jag är totalt ointresserad av Elitserien.

Senaste - och förmodligen enda - gången jag har sett en hel match i Elitserien var för en si sådär femton år sedan. Det var strejk/lockout i NHL och Mats Sundin gjorde ett par matcher med DIF. Då tog jag med mig min lillebror och såg en match på Globen. Endast i syfte att få se Sundin spela live.

I övrigt bryr jag mig inte. Därför kan jag inte uttala mig om Stefan Livs insatser på hemmaplan. Kanske är han en strålande målvakt där. Men i Tre Kronor hör han inte hemma.

Tre Kronor förlorade matchen igår kväll mot Lettland. Det var en match som de borde ha vunnit. Det borde inte ens ha varit oavgjort efter tre perioder och verkligen inte gått vidare både till förlängning och straffar. Huselius som blivit benånad och gjorde comeback i landslaget syntes knappt.

Men det som irriterar mig mest är Stefan Liv. Idag höjs han till skyarna i media för sin insats. Det begriper jag inte. Han hade bara en tredjedel så många skott mot mål jämfört med Lettlands målvakt (som utan tvekan var matchens bäste lirare). Istället förklarar man förlusten med "backkrisen".

Mot ett lag som Lettland bör en målvakt hålla nollan. Stefan Liv håller inte måttet i Tre Kronor. Han är inte tillräckligt bra.

Jag kommer alltid att hålla paparazzifotografer till stor del ansvariga för prinsessan Dianas död. Jag har således noll respekt för dem och värderar dem lika högt som ebola.
Men idag har jag drabbats av empati för denna blodtörstiga skara.

Runar Sögaard - som enligt egen utsago i dagens Aftonbladet skulle har varit lika känd utan sitt äktenskap med Carola - påstår att han har paparazzifotografter i sin trädgård. Vilket jag bara kan tyda som att lågkonjunkturen nått bottenskrapet i näringskedjan. Och jag känner faktiskt - om än motvilligt - lite sympati för dessa fotografer.
Jag kan förstå att smygtagna bilder på till exempel prinsessan Madeleine ger bra pengar. Men hur mycket får de för en bild på Runar när han krattar löv i sin trädgård? 
Någon större inkomst kan det inte finnas i en sån bild.

Jag funderar lite på vad Runar menar när han säger att han skulle ha varit känd utan Carola. För vadå??

Alltså, det här med korsord.

Ger det vuxenpoäng eller pensioniärspoäng? Jag är osäker på vilket. Men samtidigt tycker jag att korsord är en underskattad sysselsättning. Det ökar ens allmänbildning och hjärnan får arbeta lite.

Så rogivande just nu också när man kan sitta ute på balkongen och lösa dem och få lite färg samtidigt.

Jag är övertygad om att jag kommer att trivas som pensionär.

Jag älskar sportkommentatorer. De är komiker utan att veta om det. Ett citat från gårdagens match mellan Tre Kronor och Österrike bevisar detta:

Man har ansvar för sin egen klubba.

Så filosofiskt. Så roligt. Det finns en hel uppsjö av härliga sportfloskler att gotta sig i en regnig dag.

Imorse läste jag en härlig krönika skriven av Mats Wennerholm om den nya generationens hockeyspelare. Visst känns det vemodigt att vi snart måste ta farväl av en sådan stor spelare som Mats Sundin, och det ska till ett rejält mirakel om vi någonsin ska få se Foppa på isen igen. Men det finns ju nya, unga, lovande talanger att glädjas åt.

Foppa var blott 20 år gammal när han satt den legendariska straffen i Lillehammer. Killen var inte ens torr bakom öronen. När han var 22 år vann han Stanley Cup för första gången. Många gånger har jag funderat över hur pass stor han hade blivit om han hade fått vara skadefri. För trots alla skador har Foppa gjort saker på isen som skulle fått Jesus själv grön av avundsjuka.

Jag tror ingen kommer att bli lika stor som Foppa. Men vi har en del spelare som kan komma i närheten av det magiska.

Så här på rak arm kan jag inte komma på en enda sak som kan få mig att missa en match under hockey-VM. I synnerhet inte en dokusåpa.

Robinson gick samtidigt som matchen igår kväll. Jag zappade över lite när det var reklam. Och vad fick jag då se? Jo, att favoriten Erik Billing fick lämna programmet.

Då var Robinson även över för min del.

Kanske var det mitt hysteriska utbrott förra helgen som gjorde det. Min hänsynslösa kritik mot stormarknaderna i förorten som inte hade Ben & Jerry-glass i sitt utbud (eller den ännu bättre Häägen Dazs).

Jag är precis hemkommen ifrån ICA Maxi. Och idag när jag närmade mig kassan stod det där. Kylskåpet. Som till och med var dekorerad med Ben & Jerry-loga. Inte med de senast utkomna smakerna naturligtvis, men tillräckligt många sorter att välja på för att jag skulle få mitt allra vackraste leende på läpparna.

Vilken dag va? Först är det helt underbart väder och sedan får jag avsluta dagen med en härlig hockeymatch med glass till. Man kan bli lycklig för mindre.

Erik Billing. Jag säger bara Erik Billing.

Egentligen räcker det med att han har fått mig att följa Robinson. Jag har aldrig gjort det tidigare säsonger. Men nu är jag helt fast och det är bara på grund av honom.
Han är en sån där person som gör mig glad bara jag ser. Så träffsäkra kommentarer. Vecka efter vecka.

Jag må ha grabbig humor, men jag skrattade hjärtligt när jag läste att killen ollat Linda Isacssons käpp. Barnsligt, jag vet. Men ack så roligt.

Erik Billing är den skönaste snubben just nu. Läs hans lika sköna blogg HÄR.

Balkongen är klar. Eller ja, det är den egentligen inte alls för oljan på trallarna har inte torkat in helt ännu. Så man kan inte gå ut där barfota än. Men möbler och krukor är ställda på plats och alldeles snart ska jag gå ut och njuta av solen med en kopp kaffe och Schulmans lördagskrönika.

Trots att vädret är helt ljuvligt, så ville jag vara lite duktig på morgonen. Så jag drog iväg till gymmet. Körde ett styrkepass med axlar och mage och skulle sedan avsluta med spinning.
Jag var ensam! Den snälla instruktören tyckte vi skulle köra ändå och det gjorde vi.
Tro mig när jag säger att man kör dubbelt så hårt då. Nöjd över mig själv är jag nu!