Maria L

Jag hade en riktigt trevlig torsdagskväll. Först mötte jag upp en gammal kollega över en latte på Hornsgatan. Sedan var det dags för återträff med Skrivarkursen.
Det var verkligen roligt att träffa alla igen - vi hade till och med fått tillökning till vår lilla grupp. En liten flicka - än så länge namnlös - som blev 27 dagar igår.

Jag ska fundera på namn idag. Kravet är att det börjar på bokstaven A.

Några idéer?

Efter att ha fått den enormt goda och bra servicen igår från nätbokhandeln Adlibris, fick jag idag uppleva den totala motsatsen på LINDEX, EUROSTOP.

Ja, jag vet. Jag mässar konstant själv om att "you get what you are paying for" men jag behövde en billig svart kjol snabbt för morgondagens jobbintervju. Nöden har ingen lag och därför föll valet på Lindex. Hade en liten rabattkupong där på 25 kronor också.

Jag orkar inte ens skriva om hur korkad tjejen i kassan var - däremot ska jag skriva ett litet brev till Lindex huvudkontor och ge min syn på service. 

Men jag har lärt mig en läxa idag och att lära sig saker är alltid nyttigt: Handlar man i lågbudgetbutiker är servicen därefter. Det finns andra alternativ.

Jag skriver det igen: LINDEX på EUROSTOP. Där behöver ni inte handla, vänner.

Mina mornar börjar i regel alltid väldigt tidig. Så även denna. Vid halv sex gick jag upp och surfade runt kring möjliga jobbannonser, läste nyheterna och letade på SL´s hemsida hur man tar sig till en speciell adress imorgon då jag ska på en jobbintervju.
Den resan tar med bil cirka tio minuter. Att åka kollektivt runt fyrtio minuter. Det var inte den enklaste resvägen kan jag tala om - rent av invecklad.

Mitt uppdrag nu på förmiddagen blir att läsa klart boken jag håller på med: PD James "Patienten". Sedan ska jag ta tag i resten av dagen.

Av en händelse upptäckte jag att Kanal 5 börjat visa ännu en säsong av "Biggest loser" på helgerna. Min morgon började med att se ett avsnitt. Blir man inte inspirerad att börja träna efter det, finns det nog ingenting som är det.
Första avsnittet måste ha varit igår morse, så de sänds både lördagar och söndagar, klockan 8.10.

Deltagarna lägger ner ett enormt jobb för att gå ner i vikt och de är verkligen duktiga. Stor inspirationskälla!

Jag kommer förmodligen att behöva göra ett ofrivilligt blogguppehåll i helgen.
Min dator låter igen. Den har samma läte som en eltandborste. Inte bra.

Så jag har bett min laptop-doktor att se över den så fort han kan. Hoppas att han hinner över helgen. Jag behöver ju min lilla vän. Det är lite extra trist nu, eftersom jag har fler besökare till bloggen dagligen än någonsin tidigare.

Sjukt egentligen hur beronde man är av datorer.

I och med att jag ska till Arbetsförmedlingen idag, tyckte jag att det var en god idé att lägga lite mascara på fransarna. Så man ser lite mer "vaken" ut.
När jag stod där framför spegeln såg jag mig själv. Och vad detta år har gjort mot mig. Eller rättare sagt, vad jag har gjort mot mig själv.
Det var en rejäl och chockerande realitycheck.

Jag vågade inte ens ställa mig på vågen. Jag har verkligen inte skött min kropp som jag ska de senaste månaderna.

Nu är det slut med Ben&Jerry i soffan framför tvn på kvällarna. I höst är det gymmet och träning som prioriteras.

Jag börjar på en gång. NU.

På agendan idag står ett besök hos Arbetsförmedlingen för en ny "handlingsplan". Vilket är en helt missvisande beskrivning av mötet eftersom man inte gör upp några nya planer alls (hur många olika sätt finns det att söka jobb på än dem jag redan provat?) utan man presenterar för dem att man har skött sina åtaganden som arbetslös. Bevis för att man faktiskt har varit aktiv i sitt arbetssökande.
Det känns oerhört skönt att jag idag dels kan visa att jag har haft möjligheten att söka väldigt många jobb de senaste veckorna, dels har en jobbintervju på fredag (även om det "bara" gäller ett extrajobb).

Ska äta en stadig frukost innan jag går dit - av erfarenhet vet jag att väntetiden kan vara ganska lång. Tar med en bok för att underhålla mig med under tiden.

Och apropå böcker... Idag släpps Henning Mankells nya och sista bok om Wallander. COOP har ett kanonerbjudande för medlemmar på den. 129 kronor! Det är bra mycket billigare än att beställa den på nätet.
Nu kanske inte böcker är det jag behöver mest för stunden - har ju en ganska stor hög nu som väntar på att bli läst - men det erbjudandet var nästan för bra för att ignorera.
Tar förmodligen en promenad förbi COOP efter att jag varit på Arbetsförmedlingen. Om det inte tar hela dagen vill säga.

Jag köpte Christopher Ciccones biografi om sin berömda syster i pocket för flera månader sedan. Läser några kapitel här och där, för det är ingen större litterär upplevelse och boken gör sig helt enkelt bäst i små portioner.
Men idag hade jag med mig denna biografi på pendeltåget - helgen till ära. När popdrottningen är på besök i landet och gör sina första konserter här på 19 år måste man ju ägna henne lite tid.

Jag har följt Madonna sedan hon slog igenom. Men det var först med skivan "Ray of light" som jag började att uppskatta hennes musik.

Här är en av mina absoluta favoriter med henne. "Drowned world/Substitute for love". Älskar både sången och videon.




Läs mer om hennes Sverigebesök: AB, AB, EX, EX

I denna hetta som det faktiskt är idag, tog jag mig in med pendeltåget till Södermalm och Medborgarplatsen för att fika med min vän Sara. Jag har inte träffat henne på flera månader (det måste ha varit runt nyår eller strax därinnan), därför var en fika med henne en klar prioritering.

Vi satte oss på uteserveringen vid Söderhallarna med latte och tilltugg (jag fick i mig både en smörgår och en bakelse - men jag hann inte med någon frukost innan jag åkte så jag var rejält hungrig).

När vi sitter där ser jag plötsligt honom. Med ny fru och ny bebis kommer han ut från Söderhallarnas entré. Och jag rycker upp kameran (aningens i sista sekunden) - för hur ofta är det man får en levande legend på bild?


Ser ni ryggtavlan på honom? Va? Hur coolt är det inte att få vara så pass nära en legend?

Vem det är? Men hallå! Det är ju självaste Stellan Skarsgård i hög person!
Sara skymtar ni lite till höger.

Det är för närvarande 25 grader varmt i skuggan. Förmodligen är det den varmaste helgen hittills denna sommar. Då passar jag på att åka in till stan för att träffa en vän. Jag ska sitta på ett stekhett pendeltåg i 35 minuter. Both ways!
Hur känns den planeringen?

Prideparaden lockade ca 350 000 åskådare längs Stockholms gator i lördags. Och vilken härlig underhållning vi blev bjudna på.


Poliseskort med de största hästarna jag någonsin sett.


Högljudda cyklar.


En del hade tur och fick åka på flak hela sträckan.


Det var verkligen ingen brist på fantasi när det gällde outfits.


Mer fjädrar.


Polisen föregick med gott exempel.


Likaså brandmännen.

Det var en jättetrevlig dag. Jag längtar redan till nästa års Pride-festival.

Min mamma är en glad amatörfotograf. Och lägg betoningen på amatör. I lördags var det en entusiastisk mamma som gjorde mig sällskap in till Södermalm för att titta på Prideparaden. När den långa paraden kom till den plats där vi stod på Hornsgatan, försvann amatörfotografen i massan för att få bättre sikt och bättre bilder.


Resultatet: Det här ÄR Mark Levengood och Jonas Gardell. Jag går i god för det.

Verkligheten kommer ikapp en ibland.
Jag är lite i chocktillstånd över att det redan är augusti månad - vart har året tagit vägen? Men å andra sidan har det inte varit det bästa året i mitt liv för att uttrycka det milt.

Jag ser fram emot nästa år - jag vill snabbspola dit. Vinter-OS, kronprinsessebröllop, sista säsongen av "Lost".

2010 blir ett bra år, hörrni!

Jag har inte åkt överdrivet mycket pendeltåg nu i sommar. Inte så mycket som jag brukar åka. Jag gillar kollektivtrafiken i Storstockholm. Man kan ta sig över en enormt stor yta (från Märsta i norr till Nynäshamn i söder) för en billig summa. Miljövänligt är det också (i jämförelse med bil). Dessutom är det stört omöjligt att dels köra bil i Stockholms stad, dels att hitta parkering.

Idag när jag skulle åka in till Stockholm upptäckte jag att SL har halvtimmestrafik istället för kvartstrafik på pendeltågen in till huvudstaden under sommaren. Även dagtid.

Hur tänker de då? I en lågkonjunktur då majoriteten av länets invånare inte har råd att semstra någon annanstans än just hemma och är därför mer beroende av kollektivtrafiken än någonsin tidigare.

Jag var enormt irriterad på detta (eftersom jag fick vänta ganska länge vid stationen för det tåget jag hade tänkt att ta inte gick). Satt sedan surt på pendeltåget läsandes Alex lördagskrönika (som fick mig på lite bättre humör) och sedan bra många sidor i den boken jag håller på med (för er som inte åker pendeltåg så ofta kan jag berätta att det tar tid - men är relativt billigt per månad).

När jag sedan anländer till Stockholms Södra har jag nästan glömt bort att jag var lite uppretad på den nedbantade sommartrafiken knappt en timme tidigare. Och när jag sedan upptäcker att innerstadsbussarna dagen till ära är dekorerade med regnbågsflaggor är SL nästan helt förlåtna för den brutala nedskärningen.

Regnbågsflaggor. Är inte det solidaritet, så säg.

Vilken alldeles förträffligt trevlig dag det blev på Hornsgatan på Södermalm idag. En Prideparad fylld av glädje, glitter, pompa och ståt. Man blir helt upprymd av all den positiva energin.
Jag mötte upp en före detta kollega som jag inte träffat på fem år som var mitt trevliga sällskap under hela tiden paraden passerade. Bjöd på champagne gjorde han också. Härligt.

Sedan tog jag med mig mamma på lite sightseeing på Söder och avslutade dagen på Friday´s i Kungsträdgården. Lägger in en bild på min dessert. Himmelskt gott, men jag kommer att få ägna en hel vecka till att förbränna den.

Jag var vaken mellan fyra och halv sju imorse, men lyckades att somna om fram till nio. Så nu blev det lite stressigt. In i duschen, tvätta håret, sminka sig och hitta en bra klädsel inför eftermiddagen. Inatt kom en rejäl regnskur och även om det är uppehåll nu, så hänger ovädret i luften.
Paraply ska med. Sedan är jag redo för Pride-paraden!



Kärlek till alla!

Bitterhet är en av de minst smickrande egenskaper en människa kan ha. Jag aktar mig väldigt noga för att bli just bitter. Men nu gör jag ett undantag.

Jag är oerhört bitter över att jag är arbetslös och inte har de ekonomiska förutsättningarna att åka ner till Göteborg och se konserterna med U2. Väldigt bitter är jag.

Jag har inte sett dem live sedan 1997. Vilken show det var. U2 är ett av världens bästa liveband.

Denna megashow hade jag velat se mer än någonting annat.



Madonna gör två spelningar i Göteborg också nästa vecka. Hennes första spelningar i Sverige på 19 år. Även dem missar jag.

Det här kommer jag att vara bitter över länge, länge.

Efter jag ätit middag gick jag ner och hyrde den senaste Wallanderfilmen, "Kuriren". Har ni inte sett den så behöver ni inte göra det heller. Tro mig, ni har inte missat någonting. Jag satt och löste korsord nästan större delen av filmen.

I dagarna släpper Henning Mankell den sista boken i serien om Wallander: "Den orolige mannen". Läs den istället. Och alla andra böcker i Wallander-serien. Det är kriminalromaner av hög kvalitet och ska inte blandas ihop med de filmer som nu visas med Krister Henriksson i huvudrollen (även om han är en utomordentlig skådespelare) - de baseras inte på Mankells böcker. Vilket är orsaken till att dessa filmer är ganska dåliga över lag. Rena katastrofer emellanåt.

Jag har inte druckit läsk med socker i sedan 1995. Då blev jag och Cola Light kära i varandra, och jag har varit denna dryck trogen sedan dess (även om jag numera har gått över till dryckens bror - Cola Zero. Men jag har ändå hållit mig inom familjen).
Jag påstår inte att konstgjort socker är ofarligt. Inte alls. Vad är "ofarligt" idag egentligen? Däremot är jag helt övertygad om att "riktigt" socker är desto farligare (på en farlighetsskala). Med tanke på att allting vi stoppar i oss idag innehåller socker (en köpt barnmatsburk innehåller motsvarade NIO sockerbitar) är det inte alls märkligt att vi i västvärlden håller på att äta ihjäl oss. Och med det facit i handen känner jag att jag har belägg för mitt påstående att riktigt socker är någonting man ska göra allt för att undvika.

(Jag har en morbror som är så envis att han hellre skulle skära av sig högerarmen än att erkänna att han har fel. Han påstår motsatsen - att konstgjort socker är det som ligger bakom den ökade övervikten. Själv dricker han bara läsk med vanligt socker i och väger 150 kg. I rest my case.)

Nu ska inte detta inlägg handla om min skeptism till socker utan vara en hyllning till light-läsken.

När jag var barn var jag vid flera tillfällen på besök i Frankrike. Där hade de en läsk som hette Orangina som man drack i ofantliga mängder vid dessa besök eftersom den inte fanns att inhandla i Sverige.
Flaskan var rund och själva läsken innehöll fruktkött av apelsin. Man skulle vända på flaskan upp och ner innan man öppnade den så att fruktköttet inte endast var kvar i botten.

Nu hårdlanseras denna läsk även här hemma. Dock har jag ännu inte hittat de små söta runda originalflaskorna, utan bara petflaskor på 1,5 liter (där har vi också en bidragade orsak till dagens övervikt - chipspåsar och läskflaskor är idag gigantiska. Men det går jag inte in på nu). Och kan ni tänka er? Den finns även i en light-version.
Jackpott!

Lite omväxling från Cola Zero.

Originalflaskan.