Helgens agenda
Annars ska jag ägna större delen av helgen åt att läsa. Och det verkar att bli två idealiska dagar till att göra det. Det är grått och trist ute vilket medför att det är helt legitimt att tillbringa tiden i soffan med böcker.
Jag har nämligen lite dåligt samvete gentemot Mons Kallentoft. Hans bok "Höstoffer" har jag försökt att komma igenom hur länge som helst nu. Och det beror inte på att det är en dåligt skriven bok. Tvärtom. Den är annorlunda och spännande men det har varit så mycket annat som jag har varit tvungen att prioritera.
Den här helgen ska dock gå i litteraturens tecken! Och matlagning naturligtvis.
Ge mig en broms!
Hur som helst så kommer posten nr 1 vid tiotiden och posten nr 2 vid tvåtiden (bara det faktum att jag har koll på sådana här saker skrämmer mig en smula).
Nåväl, men posten nr 2 idag kom vinterkatalogen från H&M. Vinterkatalogen! Jag har ju inte fått uppleva någon sommar än. Give me a break!
Tjuvkikade i den. Lite bara.
Genidrag
Det är så lysande och genialt att det inte har några gränser. För vår älskade Allsång på tisdagskvällarna är nämligen någonting man inte får kritisera. Eller ens vågar kritisera. Förutom Alex då. Även om han gör det på det mest kärleksfulla sätt man tänka sig kan. Med ett kryddmått ironi.
Det är där genidraget ligger. För jag förstår att dessa krönikor skapar rabalder. Och det är ju det man vill ha. Roligt blir det också, eftersom Alex skriver det där vi andra bara vågar tänka.
Förra veckan var egentligen höjpunkten på alla sätt och vis. Då hade Schulmans hatobjekt nummer ett - Marcus Birro - medverkat i Allsången (efter att vid upprepade tillfällen sågat konceptet med motiveringen att han så gärna vill tillhöra "den stora skalan").
Vad gör Alex då? Jo, han nämner inte ens Birro i krönikan dagen efter.
Genialiskt.
Vinst ikväll?
Jag har skrivit min CV och mitt personliga brev efter konstens alla regler, ändrar dem allt eftersom så att de specifikt ska passa in på den aktuella tjänsten jag söker och lägger ner min själ i att leta jobb. Ändå får jag inget napp.
Den 18 augusti ska jag till Arbetsförmedlingen igen och göra upp en ny "handlingsplan". Ny handlingsplan? Vad kan jag mer göra? Hela mitt liv kretsar ju kring att söka jobb. Det är ingen rolig sysselsättning. Den är väldigt energikrävande.
Just nu känns chanserna större att vinna på Lotto än att hitta ett nytt jobb.
Kanske är det min tur ikväll?
Hysterin farligare än själva influensan?
Men nu verkar ju svininfluensan tagit fart igen. I alla fall hysterin kring den.
Storbritannien har drabbats hårdast i Europa. Där ger man till och med rådet att vänta med planerade graviditeter. Har det gått så långt är det klart att man drar öronen åt sig. För det är ett väldigt drastiskt råd. Och det är självklart att de rubrikerna vi möts av varje dag skapar kollektiv panik.
Min arma mamma är helt uppe i varv på grund rädslan att få svininfluensan. Var och varannan dag frågar hon mig om jag ska vaccinera mig. Nu senast var hon oroad över att vaccinet skulle ta slut. Själva oron kring svininfluensan ger ju folk magsår.
Jag oroar mig lite över hur jag ska kunna skilja på svininfluensan och en vanlig influensa? Tänk om jag insjuknar i en "vanlig" influensa och tror att det är den fruktade svininfluensan? För tro mig att jag blir kinkig och ynklig över en vanlig liten förkylning. Det räcker med att jag blir täppt i näsan för att jag ska börja gnälla.
Det vore ju väldigt pinsamt om jag då sedan tryckte upp en t-shirt där det står "jag överlevde svininfluensan" när det inte är det jag har gjort.
Falsk marknadsföring, liksom.
Ali G reder ut begreppen angående månlandningen
Här intervjuar Ali G Buzz Aldrin och reder ut begreppen. Och framför allt får vi svaret på frågan om månen verkligen existerar.
Jag andas ut
Nackdelen när man är så här trött är att man blir hyperaktiv på grund av att man är övertrött. Ni vet, som bångstyriga treåringar blir.
Men jag andas ut av lättnad. För i natt kommer jag att få sova.
Koncentration
Besöket hos läkaren gick bra. Åkte direkt till Apoteket och hämtade ut diverse hjälpmedel för att sova. På e-recept. Fantastiskt vad utvecklingen går framåt.
Mål i natt är att somna innan 7.15.
Nattens tortyr
Hur jag än försökte kunde jag inte somna. Såg "Blow" med Johnny Depp. Sedan en film av och med Clint Eastwood. Trots att ingen av filmerna var speciellt bra, ville sömnen inte infinna sig.
I eftermiddag har jag tid hos läkaren för mina sömnsvårigheter. Jag hoppas att han kan få bukt med problemet.
Det är ren tortyr.
Inte många knop idag
Så jag har latat mig. Rejält. Till den milda grad att jag nästan har dåligt samvete över det.
Strax ska jag dock ställa mig vid spisen. Det minsta jag kan göra idag är ändå hemlagat.
Älskade Harry Potter!
Dessutom är jag oerhört imponerad av Rowlings fantastiska fantasi!
"Harry Potter och halvblodsprinsen" är kanske den hittills segaste filmen i serien och den allra dystraste. Men det innebär inte att det var en dålig film - absolut inte. Det är en helt fantastisk film och självklart kom det en liten tår på slutet (ni som har läst böckerna redan vet ju hur filmen slutar).
Mina favoritkaraktärer är de busiga och något bångstyriga tvillingarna Weasley. I den här filmen är de med sammanlagt 60 sekunder ungefär.
Det kanske inte är så konstigt att de var just dessa två som fick promota filmen i Stockholm vid galapremiären härom veckan.
In i biomörkret
Skulle jag också göra om det inte vore för Harry Potter. Jag har bokat biljetter till filmen i eftermiddag och ska således in i biomörkret. Jepp. En dag som denna. Men min nyfikenhet tar överhanden.
Veckans Runar
Men jag funderar en hel del över de personerna som skriver till "Fråga Runar". Idag blev jag till och med bekymrad. På riktigt.
En 47 år gammal kvinna med signaturen "Nina" har skickat ett brev till Runar med rubriken:
"Går det att leva utan Michael?".
Jag citerar ur brevet: "Sedan han dog har jag gråtit av chock varje dag och nästan svimmat och fått panik och ångest av att han är borta/Jag förstår inte hur jag ska orka vidare.".
En 47 år gammal kvinna. Som inte vet om det går att leva utan Michael Jackson.
Det är ingen naiv tonårssnärta vi har att göra med här. De har alltid lite dispans på grund av hormonförändringarna i den åldern. Och jag betvivlar att Nina - 47 år - någonsin träffade Michael Jackson i verkligheten.
Jag vill inte på något sätt förlöjliga någons sorg. Absolut inte. Men att ställa frågan om det går att leva vidare när en person som man aldrig har träffat utan bara beundrat på håll har gått bort känns... tragiskt.
Det är nästan som om brevet är påhittat. Det är en av de teorierna jag bollar med just nu. Att någon vill göra sig rolig på Runars bekostnad och därför skickar in ett brev till hans spalt med en frågeställning som är helt absurd. Kan det vara så? Kan människor vara så grymma?
Förmodligen. Det måste vara så.
Det händer saker även i förorten
Andra främmande ljud kan dock väcka min uppmärksamhet - som när en helikopter flyger i cirklar i en timme i närområdet. Det lät helt ärligt som om de var på väg rätt in i min lägenhet.
Då kunde jag inte längre koncentrera mig på min läsning (det var väldigt vad lättstörd jag har blivit den senaste tiden då) så istället tog jag den korta promenaden till Pan-ica för att inhandla det som saknades till kvällens middag.
Och vad möter mig vid det lilla söta torget där matbutiken är belägen? Jo, en hel samling poliser. Då tar ju självfallet nyfikenheten över - deckarnörd som man är.
Vände mitt huvud mot banken, eftersom det är det mest troliga målet. Nej. Det såg ut att vara öppet och inte nyligen rånat. Var det självaste Pan-ica som råkat ut för ett rån? Kassörskorna såg i så fall onaturligt lugna ut.
Så jag gick hem med min kasse och började söka på nätet. Lokaltidningens hemsida. Ingenting. Däremot fick jag där reda på att en bil exploderat bara en bit härifrån för ett par dagar sedan. Hur kommer det sig att jag inte hörde det? Det måste ju bli en rejäl smäll.
Jag är fortfarande helt ovetandes om orsaken till detta pådrag som inträffade här på förmiddagen. Får höra med mamma om hon har något byskvaller.
Glade Glenn har fått jobb!
Att vara arbetslös tär både på humör och självförtroende. Jag märker på mig själv att jag inte längre är den spudlande glada och utåtriktade tjej jag en gång var - även om jag är medveten om att hon finns där någonstans. Lite i skymundan nu bara.
Det är då så härligt att läsa om människor som det går bra för. Glade Glenn Hysén har redan fått jobb. Han behövde bara stämpla i två veckor. Och jag är övertygad om att mycket låg i hans positiva attityd och utstrålning (förutom att han förmodligen är klippt och skuren för de arbetsuppgifter han nu fått).
För visst känns Glenn som en kille man vill ha som kollega?
Grattis till nya jobbet!
Läsandet har blivit lidande
Just nu är det klarblå himmel och strålande sol, så jag ska försöka att sätta mig ner ett tag nu och försöka komma igenom den boken jag håller på med sedan en tid, Mons Kallentofts "Höstoffer".
Nu har jag nämligen avslutat de obligatoriska förmiddagstimmarna av sökande efter jobbannonser på nätet. Fortsätter mitt sökande igen om ett par timmar. Det kan ju ha dykt upp någonting.
Om konspirationsteorier
Den 20 juli 1969 satte Neil Armstrong de första stegen på månen. Ingen historisk händelse har väl omgetts av fler konspirationsteorier än denna. Möjligtvis skulle det vara Elvis död som är hack i häl att diskuteras.
Av pricip avfärdar jag konspirationsteorier. Jag tror att dessa uppkommer enkom för att vi människor inte kan acceptera enkla förklaringar utan har ett behov av att krångla till saker mer än vad de egentligen är.
En del saker vill man helt enkelt inte tro på. Så är det bara. Konspirationsteorierna fungerar som en försvarsmekanism hos oss. Kanske är det också ett sätt för oss att kunna bearbeta vissa händelser.
Och det finns hur många som helst:
1. Månlandningen.
Inte en människa har satt sin fot där sedan i december 1972. Det är lång tid. Nästan 37 år sedan. Sammanlagt sex resor till månen genomfördes och jag betvivlar inte för en sekund att de verkligen ägde rum.
2. Elvis död.
Det är klart att man inte vill inse det faktum att världens så störste rockkung var så neddekad att hjärtat gav upp och han bokstavligt talat dog på skithuset. Man vill ge honom ett mer värdligt slut än så.
3. Prinsessan Dianas död
Kollektivt dåligt samvete? Folkets prinsessa som jagades till döds av fotografer. Klart att man vill hitta andra förklaringar till att Folkets Prinsessa togs ifrån oss.
Man kan fortsätta i en oändlighet: Mordet på John F Kennedy, mordet på Olof Palme, mordet på Marilyn Monroe, 11 september-dåden, utomjordningar, Estonia-olyckan.
Men konspirationsteorier har också en bra effekt: Det får människor att granska händelser kritiskt och ifrågasätta.
Lästips i ämnet:
Månpocket har givit ut en underhållande bok som heter just "Världens största konspriationer". Lättläst och läsvärd.
Kloka råd av Läckberg
Intervjun som jag missade med Camilla Läckberg imorse, kunde jag alldeles nyss se på nätet. Hon är verkligen en härlig person.
Camilla får ofta frågan om hur man utvecklas som skribent. Och i intervjun gav hon det mycket goda rådet att LÄSA mycket.
Att läsa utvecklar språket, ökar ordförrådet och framför allt blir man bättre på att stava eftersom man ser framför sig hur ordet ska se ut.
Jag har också en förhoppning om att om vi läser mera så får vi bort alla sär skriv ning ar som figurerar i var och varannan blogg. Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag påstår att det är fördummande att inte läsa.
Pappabloggaren Alex Schulman skrev ett inlägg på sin blogg efter intervjun med Camilla att han istället uppmuntrade människor att SKRIVA mera.
Jag förespråkar en kombination. Läs mycket och varierat. Böcker i olika genren, tidningar (detta bidrar även till ökad allmänbildning och mer koll på vad som händer i omvärlden), noveller och essäer. Och skriv på! Övning ger färdighet.
Missade Camilla!
Det är ju en väldigt bra tid, i synnerhet för mig som vaknar av mig själv vid kvart över fem på mornarna efter ett par timmars sömn och inte kan somna om.
Vad jag då gör - vid den okristliga tidpunkten på dygnet - är att jag går upp och läser igenom nyheter på nätet, slötittar lite på tv eller läser i en bok.
När detta var gjort - alltså hela rutinen - lade jag mig till rätta i soffan för att invänta intervjun med Camilla. Och kan ni tänka er, just då slumrade jag in. Jag vaknade exakt i det ögonblicket intervjun var klar.
Eftersom tv:n var på hörde jag ljudet i bakgrunden, för jag drömde om Camilla. Att hon satt där i tv och blev intervjuad.
Jag sover aldrig annars, men just när det är någonting som jag vill se så somnar jag in. Är inte det lite ironiskt?
Får kolla upp om TV4 lägger upp intervjun senare under dagen på sin hemsida.
Ännu ett infall
Lapp-smurfen Mattias (den odågan) lovade mig för en hel evighet sedan att hjälpa mig med detta, men det har tydligen fallit helt i glömska. Inte mycket Martin över den snubben.
Så jag gick in på nätet för att leta information, för jag blir ju så glad när jag klarar av sådana här tekniska saker själv. Hittade information. Fattade nada. Gav upp.