Kloka ord
Jag har alltid Stephen Kings bok "Att skriva" inom räckhåll. Har man författarambitioner och bara ska läsa en enda bok om processen, är detta boken att läsa.
På 252 sidor lyckas King sammanfatta det man behöver veta. För att vara en bok av King, är den extremt "kort" eftersom hans romaner i regel ser ut och väger som tegelstenar.
Det är en annorlunda bok i den bemärkelsen att det är en kombinerad biografi och handbok i skrivandets konst. King inleder boken med - vad han kallar - sitt "CV". Han berättar, ofta med en stor portion humor, om sitt skapande från det att han var liten grabb.
Egentligen är det just under den självbiografiska delen av boken som han verkligen visar vilken briljant författare han faktiskt är. Han skriver kapitel efter kaptiel om sitt liv, utan att egentligen avslöja någonting om sig själv.
Förmodligen beror detta på att han ser sig själv som en ganska anspråkslös och ointressant person - och vill att hans böcker får tala för sig själv.
Större delen av boken är ägnad åt konkreta råd kring skrivandet. Eftersom just den delen är pedagogisk, satt jag mig första gången jag läste den med en blyertspenna för att stryka under viktiga stycken, meningar och ord.
Efter två sidor insåg jag att det inte var lönt. För varenda ord, varenda fras han skriver ner är väsentliga. Förklaringen till det får man förmodligen i det andra förordet (det finns tre), där han skriver om att de flesta böcker som handlar om att skriva är "fyllda av skitsnack".
Undantaget är - enligt King - en bok som heter The Elements of Style, där regel 17 i kapitlet som heter "Principer för uppbyggnad" är: Uteslut alla onödiga ord.
Den regeln lyckas King hålla sig till med bravur i "Att skriva".
Den här boken rekommenderar jag inte bara till dem med författarambitioner eller de som bara älskar att skriva över lag - det är också en fantastisk kärleksförklaring till ett yrke, till ordets betydelse, till skapandet och till glädjen att förverkliga sina drömmar.
En klar 5:a av 5 möjliga.
På 252 sidor lyckas King sammanfatta det man behöver veta. För att vara en bok av King, är den extremt "kort" eftersom hans romaner i regel ser ut och väger som tegelstenar.
Det är en annorlunda bok i den bemärkelsen att det är en kombinerad biografi och handbok i skrivandets konst. King inleder boken med - vad han kallar - sitt "CV". Han berättar, ofta med en stor portion humor, om sitt skapande från det att han var liten grabb.
Egentligen är det just under den självbiografiska delen av boken som han verkligen visar vilken briljant författare han faktiskt är. Han skriver kapitel efter kaptiel om sitt liv, utan att egentligen avslöja någonting om sig själv.
Förmodligen beror detta på att han ser sig själv som en ganska anspråkslös och ointressant person - och vill att hans böcker får tala för sig själv.
Större delen av boken är ägnad åt konkreta råd kring skrivandet. Eftersom just den delen är pedagogisk, satt jag mig första gången jag läste den med en blyertspenna för att stryka under viktiga stycken, meningar och ord.
Efter två sidor insåg jag att det inte var lönt. För varenda ord, varenda fras han skriver ner är väsentliga. Förklaringen till det får man förmodligen i det andra förordet (det finns tre), där han skriver om att de flesta böcker som handlar om att skriva är "fyllda av skitsnack".
Undantaget är - enligt King - en bok som heter The Elements of Style, där regel 17 i kapitlet som heter "Principer för uppbyggnad" är: Uteslut alla onödiga ord.
Den regeln lyckas King hålla sig till med bravur i "Att skriva".
Den här boken rekommenderar jag inte bara till dem med författarambitioner eller de som bara älskar att skriva över lag - det är också en fantastisk kärleksförklaring till ett yrke, till ordets betydelse, till skapandet och till glädjen att förverkliga sina drömmar.
En klar 5:a av 5 möjliga.
Läckberg ger kritikerna på moppo
I takt med att Camilla Läckbergs böcker har ökat i populäritet och försäljning, har det även blivit trendigt att kritisera och såga både henne och böckerna.
De innehåller för dåligt litterärt språk, personbeskrivningarna är för platta, hantverket ogenomtänkt. Man kritiserar till och med Läckberg som person, för att hon "bjuder på sig själv" för mycket i medierna.
Jag kan inte hålla med i denna kritik. Tvärtom har hennes böcker alltid bjudit mig på en trivsam lässtund, hennes personbeskrivningar är ibland för ingående och författarinnan själv har bara gjort positiva intryck på mig. Skulle hennes böcker på något sätt vara sämre än de andra i samma genre bara för att hon säljer mest?
När nu hennes senaste bok - "Fyrvaktaren" - kom i dagarna beslöt jag mig för att läsa den med extra kritiska ögon, där jag synade allt i sömmarna: språket, intrigen, uppbyggnaden.
Jag jämförde "Fyrvaktaren" med årets mest överhypade kriminalroman, "Hypnotisören". En bok som i mina ögon inte alls levde upp till förväntningarna. Dessutom fanns det alldeles för mycket saker i den som blev rent ologiska - missar som Läckberg aldrig skulle tillåta sig att göra.
Skriver man egentligen någonting om handlingen i "Fyrvaktaren" riskerar man att förstöra spänningen för dem som inte har läst den ännu - därför låter jag bli.
Den förra boken slutade med en otäck cliffhanger och hur det gick får man naturligtvis - tack och lov - veta. Flera olika historier vävs ihop på ett genomtänkt sätt och det är först i slutet läsaren får veta hur allting hänger ihop.
Rytmen i språket gör att spänningen håller boken igenom. För att inte mista läsarens intresse, skiftar Läckberg mellan de olika historierna på ett skickligt sätt.
Jag kan nog påstå att "Fyrvaktaren" är hennes bäst skrivna bok hittills. På något sätt känns det som att Läckberg verkligen vill ge sina kritiker svar på tal. Och det lyckas hon med.
Det enda som drar ner betyget lite är att när man närmar sig slutet och upplösningen av historien, nästan kan räkna ut hur saker och ting förhåller sig - i hennes tidigare böcker har det inte varit lika lätt. Det kan måhända bero på att man har lärt känna personerna och miljön i Fjällbacka-serien ganska väl nu.
Att Camilla Läckberg har en hjärtlig och distanserad humor har vi fått bevis på tidigare (som att ge Leif GW Persson en årsprenumeration på tidningen "Min häst"). Den här gången vågar hon sig på att ge sin nuvarande sambo - Martin Melin - en känga angående hans kändisstatus.
När det gäller spänningsromaner så slår Camilla Läckberg det finkulturella etablissemanget på fingrarna.
Jag ger "Fyrvaktaren" en 4 av 5.
De innehåller för dåligt litterärt språk, personbeskrivningarna är för platta, hantverket ogenomtänkt. Man kritiserar till och med Läckberg som person, för att hon "bjuder på sig själv" för mycket i medierna.
Jag kan inte hålla med i denna kritik. Tvärtom har hennes böcker alltid bjudit mig på en trivsam lässtund, hennes personbeskrivningar är ibland för ingående och författarinnan själv har bara gjort positiva intryck på mig. Skulle hennes böcker på något sätt vara sämre än de andra i samma genre bara för att hon säljer mest?
När nu hennes senaste bok - "Fyrvaktaren" - kom i dagarna beslöt jag mig för att läsa den med extra kritiska ögon, där jag synade allt i sömmarna: språket, intrigen, uppbyggnaden.
Jag jämförde "Fyrvaktaren" med årets mest överhypade kriminalroman, "Hypnotisören". En bok som i mina ögon inte alls levde upp till förväntningarna. Dessutom fanns det alldeles för mycket saker i den som blev rent ologiska - missar som Läckberg aldrig skulle tillåta sig att göra.
Skriver man egentligen någonting om handlingen i "Fyrvaktaren" riskerar man att förstöra spänningen för dem som inte har läst den ännu - därför låter jag bli.
Den förra boken slutade med en otäck cliffhanger och hur det gick får man naturligtvis - tack och lov - veta. Flera olika historier vävs ihop på ett genomtänkt sätt och det är först i slutet läsaren får veta hur allting hänger ihop.
Rytmen i språket gör att spänningen håller boken igenom. För att inte mista läsarens intresse, skiftar Läckberg mellan de olika historierna på ett skickligt sätt.
Jag kan nog påstå att "Fyrvaktaren" är hennes bäst skrivna bok hittills. På något sätt känns det som att Läckberg verkligen vill ge sina kritiker svar på tal. Och det lyckas hon med.
Det enda som drar ner betyget lite är att när man närmar sig slutet och upplösningen av historien, nästan kan räkna ut hur saker och ting förhåller sig - i hennes tidigare böcker har det inte varit lika lätt. Det kan måhända bero på att man har lärt känna personerna och miljön i Fjällbacka-serien ganska väl nu.
Att Camilla Läckberg har en hjärtlig och distanserad humor har vi fått bevis på tidigare (som att ge Leif GW Persson en årsprenumeration på tidningen "Min häst"). Den här gången vågar hon sig på att ge sin nuvarande sambo - Martin Melin - en känga angående hans kändisstatus.
När det gäller spänningsromaner så slår Camilla Läckberg det finkulturella etablissemanget på fingrarna.
Jag ger "Fyrvaktaren" en 4 av 5.
Present till mig själv
Om man har kämpat att få ett nytt jobb i nio månader med allt vad det innebär - från extremt långsam hantering av a-kassan till svidande läxor om byråkratin i allmänhet - är det klart att man ska unna sig någonting när man äntligen får ett jobb.
Den allra största triumfen blir naturligtvis att få meddela Arbetsförmedlingen nyheten. Det är ett samtal som jag kommer att njuta av att få ringa.
Som present till mig själv blev det böcker (vad annars?). Jag föredrar pocket - dels för priset, men också för att de är mycket mer behändiga att ha med sig överallt. Den här gången blev det dock två inbundna som jag verkligen ville ha (de två översta på listan).
Så här såg beställningen ut ikväll:
MATS STRANDBERG: "Halva liv"
LARS BILL LUNDHOLM: "Gamla stan-morden"
SLASH: "Slash"
NIKKI SIXX: "The heroin diaries"
HELENE TURSTEN: "Det lömska nätet"
MARITA CONLON-McKENNA: "En liten hattaffär på hörnet"
LIZA MARKLUND: "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra"
Bra bokbuffert inför vinterhalvåret.
Den allra största triumfen blir naturligtvis att få meddela Arbetsförmedlingen nyheten. Det är ett samtal som jag kommer att njuta av att få ringa.
Som present till mig själv blev det böcker (vad annars?). Jag föredrar pocket - dels för priset, men också för att de är mycket mer behändiga att ha med sig överallt. Den här gången blev det dock två inbundna som jag verkligen ville ha (de två översta på listan).
Så här såg beställningen ut ikväll:
MATS STRANDBERG: "Halva liv"
LARS BILL LUNDHOLM: "Gamla stan-morden"
SLASH: "Slash"
NIKKI SIXX: "The heroin diaries"
HELENE TURSTEN: "Det lömska nätet"
MARITA CONLON-McKENNA: "En liten hattaffär på hörnet"
LIZA MARKLUND: "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra"
Bra bokbuffert inför vinterhalvåret.
Slash har skrivit sina memoarer
Jag fick ett par minuter dötid igår på Centralen. Vid sådana tillfällen slinker jag alltid in på Pocketshop för att titta på böcker - jag blir som ett barn i en godisfabrik.
Igår såg jag att Slash - den gamla Guns´n´Roses-gitarristen och en av de skönaste personligheterna i rockens historia - har skrivit sina memoarer. Det måste vara en intressant läsning. Jag menar, hur mycket har han inte hunnit med hittills i sitt liv?
Jag motstod frestelsen att köpa den, men kommer att göra det så småningom.
Slash. Jag fick en dos av nostalgi över mig. Det kommer förmodligen spelas en hel del Gun´s´Roses idag i det Larssonska hemmet.
Bokrecension - Jeffery Deaver: "Det trasiga fönstret"
Jeffery Deavers senaste spänningsroman - "Det trasiga fönstret" - har liksom hans tidigare böcker ett högt tempo och många oväntade vändningar.
Problemet är bara att när man har läst ett par böcker av Deaver förväntar man sig de överraskningar som han levererar och därför känns de förutsägbara. Men det hindrar inte böckerna från att vara underhållande, för det är dem.
I denna bok jagar privatutredare Lincoln Rhyme - som är totalförlamad från halsen och ner - tillsammans med sin ständige kompanjon och partner Amelia Sachs en hänsynslös (vad annars?) mördare som utnyttjar informationssamhället för att snärja sina offer.
Mitt i boken är det vansinnigt mycket tekniskt språk som gör att jag ofrivilligt gäspar men jag måste ändå ge Deaver heder för att han faktiskt berör ett känsligt ämne - att hur vi genom våra bankkort, kreditkort samt diverse bonuskort på olika butikskedjor lämnar elektroniska spår efter oss och på så sätt kan varje steg vi tar övervakas.
Deavers böcker påminner egentligen mest om filmmanus - och jag tror att berättelserna skulle komma ännu mer till sin rätt på vita duken (som den förträffliga "I samlarens spår" med Denzel Washington och Angelina Jolie). "Det trasiga fönstret" är inte heller hans bästa bok utan känns mer som en axelryckning. Den är ok - varken mer eller mindre.
Problemet är bara att när man har läst ett par böcker av Deaver förväntar man sig de överraskningar som han levererar och därför känns de förutsägbara. Men det hindrar inte böckerna från att vara underhållande, för det är dem.
I denna bok jagar privatutredare Lincoln Rhyme - som är totalförlamad från halsen och ner - tillsammans med sin ständige kompanjon och partner Amelia Sachs en hänsynslös (vad annars?) mördare som utnyttjar informationssamhället för att snärja sina offer.
Mitt i boken är det vansinnigt mycket tekniskt språk som gör att jag ofrivilligt gäspar men jag måste ändå ge Deaver heder för att han faktiskt berör ett känsligt ämne - att hur vi genom våra bankkort, kreditkort samt diverse bonuskort på olika butikskedjor lämnar elektroniska spår efter oss och på så sätt kan varje steg vi tar övervakas.
Deavers böcker påminner egentligen mest om filmmanus - och jag tror att berättelserna skulle komma ännu mer till sin rätt på vita duken (som den förträffliga "I samlarens spår" med Denzel Washington och Angelina Jolie). "Det trasiga fönstret" är inte heller hans bästa bok utan känns mer som en axelryckning. Den är ok - varken mer eller mindre.
Nu har den kommit!
Dumsnål som man är ibland, tog jag ekonomifrakt vid senaste bokbeställningen. Det tar verkligen extra tid - dessutom orkade inte brevbäraren dela ut EN bok, så jag fick skicka bud till COOP (mamma som har bil) för att hämta ut den (har inte Posten spårat ur fullständigt? - snart finns det inga brevlådor kvar ens).
Men nu är den i min ägo - Camilla Läckbergs "Fyrvaktaren". Signerad av författarinnan själv.
Har dock ett par kapitel kvar i Jeffery Deavers spännande "Det trasiga fönstret" innan jag kan börja med Läckbergs. Det kommer förmodligen att bli mycket läsning i helgen. Dessutom ska jag ju skriva ett eget alster klart tills på måndag. Och koncentrationsnivån är lika med noll.
Heja Camilla!
Camilla Läckbergs nya bok "Fyrvaktaren" släpps inte förrän nästa onsdag, den 16 september. Men förbeställningarna på den går tydligen lysande, för boken är den bäst sålda redan nu. I försäljning har den gått om den överhypade "Hypnotisören".
Från en bok till en annan
Jag skriver ÄNTLIGEN. Det var länge sedan det tagit mig så pass lång tid att läsa en bok som det tagit att komma igenom "Mörkrets flod" av Rennie Airth. Texten var spretig och hackig, boken alldeles för lång vilket bidrog till att den både blev seg och långdragen.
Trist, för jag hade hört så mycket bra om den. Kanske blir bokserien bättre med tiden.
Nu har jag dock tagit fram ett säkert kort att läsa: Jeffery Deavers senaste, "Det trasiga fönstret". Deaver har bland annat skrivit "I samlarens spår" som sedan blev en ganska bra och spännande film med Denzel Washington och Angelina Jolie.
Deavers böcker brukar vara spännande från början till slut och man har svårt att lägga dem ifrån sig. Den hinner jag med all säkerhet att läsa klart innan nästa onsdag då Camilla Läckbergs nya bok dimper ner i brevlådan.
Trist, för jag hade hört så mycket bra om den. Kanske blir bokserien bättre med tiden.
Nu har jag dock tagit fram ett säkert kort att läsa: Jeffery Deavers senaste, "Det trasiga fönstret". Deaver har bland annat skrivit "I samlarens spår" som sedan blev en ganska bra och spännande film med Denzel Washington och Angelina Jolie.
Deavers böcker brukar vara spännande från början till slut och man har svårt att lägga dem ifrån sig. Den hinner jag med all säkerhet att läsa klart innan nästa onsdag då Camilla Läckbergs nya bok dimper ner i brevlådan.
Vill läsa!
Författaren och frilansjournalisten Mats Strandberg släpper i dagarna sin nya bok, "Halva liv". De första tjugo sidorna ur denna bok är utlagda på nätet och imorse läste jag med igenom dem med största inlevelse. Bara prologen gav mig rysningar av välbehag. Denna bok ska införskaffas snarast.
Sysselsättning på tåg
Jag måste åka tåg en bit för att komma till gymmet där jag tränar. Jag trivs så pass bra på det gymmet att den lilla resan inte gör mig någonting - dessutom får jag ju lite extra tid till att läsa.
Just nu håller jag på med "Mörkrets flod" av Rennie Airth. Den utspelar sig på 1920-talet och trots att jag läst dryga hundra sidor har jag inte riktigt kommit in i den ännu. Dessutom är texten oerhört komprimerad så det är jobbigt för ögat att läsa. Men jag ger inte upp den ännu! Jag har hört så mycket bra om den att jag måste fortsätta ett tag till.
På nattduksbordet nu
Min strategi innan kursen i att skriva kriminalromaner börjar är att hinna läsa så många olika slags deckare som möjligt. Nu ska jag börja på en bok som heter "Mörkrets flod" av Rennie Airth och den utspelar sig 1921. Lite annorlunda att läsa en spänningshistoria där DNA, mobiltelefoner och internet inte figurerar utan där de grå små cellerna för göra det mesta jobbet.
Boktips: "Pepparkakshuset" av Carin Gerhardsen
Att man har svårt att lägga ifrån sig en bok är ett gott tecken på att den är läsvärd. "Pepparkakshuset" av Carin Gerhardsen är långt ifrån den bästa spänningsromanen jag läst, men däremot är det en lovande start av deckardebutanten.
Fyra bestialiska mord inträffar i Mellansverige under en kort period. Förutom att tillvägagångssättet av morden är sällsynt grymma och våldsamma, har offren en sak gemensamt: de är alla fyrtiofyra år gamla.
Mer än så behöver man inte säga om handlingen. Texten i boken flyter och tempot är högt. Redan från första sidan lyckas Gerhardsen fånga läsarens intresse och bibehåller både tempo och intresse boken igenom.
Dessutom får man som läsare en tankeställare: vad händer med mobbningens offer? Boken ger en rå och brutal skildring av mobbning och dess följder.
Det enda som drar ner mitt betyg lite är att bihistorierna - om kriminalkommisarie Conny Sjöbergs präktiga hemförhållanden med fem barn och en mycket förstående fru samt hans kvinnliga kollega Petra Westmans privata spaningar kring en misstänkt våldtäkt - får alldeles för mycket utrymme. Styrkan i denna bok är intrigen kring morden och då blir bihistorierna ibland ett irriterande moment.
Men jag rekommenderar dem som gillar deckare att läsa denna bok. Det är en stark debut och bådar gott inför de kommande böckerna i Hammarbyserien. Jag ser redan fram emot att få läsa uppföljaren "Mamma, pappa, barn".
"Pepparkakashuset" finns i pocket.
Fyra bestialiska mord inträffar i Mellansverige under en kort period. Förutom att tillvägagångssättet av morden är sällsynt grymma och våldsamma, har offren en sak gemensamt: de är alla fyrtiofyra år gamla.
Mer än så behöver man inte säga om handlingen. Texten i boken flyter och tempot är högt. Redan från första sidan lyckas Gerhardsen fånga läsarens intresse och bibehåller både tempo och intresse boken igenom.
Dessutom får man som läsare en tankeställare: vad händer med mobbningens offer? Boken ger en rå och brutal skildring av mobbning och dess följder.
Det enda som drar ner mitt betyg lite är att bihistorierna - om kriminalkommisarie Conny Sjöbergs präktiga hemförhållanden med fem barn och en mycket förstående fru samt hans kvinnliga kollega Petra Westmans privata spaningar kring en misstänkt våldtäkt - får alldeles för mycket utrymme. Styrkan i denna bok är intrigen kring morden och då blir bihistorierna ibland ett irriterande moment.
Men jag rekommenderar dem som gillar deckare att läsa denna bok. Det är en stark debut och bådar gott inför de kommande böckerna i Hammarbyserien. Jag ser redan fram emot att få läsa uppföljaren "Mamma, pappa, barn".
"Pepparkakashuset" finns i pocket.
Ett paraply fattigare
Igår eftermiddag började jag att läsa Carin Gerhardsons debutdeckare "Pepparkakshuset". En bok som jag har fått rekommenderad från flera håll, bland att från boktipset.se.
Jag fastnade i den på en gång. Den var svårt att lägga den ifrån sig. Ögonen gick i kors i går kväll när jag låg och läste innan jag till sist lät sömnen segra.
Idag blev det en massa tid som tillbringades i kollektivtrafiken och det är ju ett utmärkt tillfälle att få läsa mycket. När jag åkte iväg regnade det ganska kraftigt - därför hade jag med mig ett paraply.
Det kom aldrig med hem.
Jag var så inne i boken att jag helt enkelt glömde kvar det på bussen. Så jag blev ett paraply fattigare men hade å andra sidan en mycket angenäm lässtund. Det är verkligen en fröjd när man hittar böcker av det här slaget.
Jag fastnade i den på en gång. Den var svårt att lägga den ifrån sig. Ögonen gick i kors i går kväll när jag låg och läste innan jag till sist lät sömnen segra.
Idag blev det en massa tid som tillbringades i kollektivtrafiken och det är ju ett utmärkt tillfälle att få läsa mycket. När jag åkte iväg regnade det ganska kraftigt - därför hade jag med mig ett paraply.
Det kom aldrig med hem.
Jag var så inne i boken att jag helt enkelt glömde kvar det på bussen. Så jag blev ett paraply fattigare men hade å andra sidan en mycket angenäm lässtund. Det är verkligen en fröjd när man hittar böcker av det här slaget.
"Patienten" färdigläst
Nu på förmiddagen har jag läst ut PD James "Patienten". Det är en spänningsroman för riktiga finsmakare som kräver lite mer.
Det är ingen rafflade thriller i högt tempo, utan en lågmäld historia berättad med ett elegant språk.
Historien tar sin början med att den fruktade undersökande journalisten Rhoda Gradwyn skriver in sig på en privatklinik för att få ett missprydande ärr i ansiktet avlägsnat. Dagen efter att den lyckade operationen genomförts hittas Gradwyn död på sitt rum.
Vi får återigen stifta bekantskap med polisintendent Adam Dalgliesh, som får uppdraget att lösa gåtan kring mordet.
Inledningen av boken ägnas omsorgsfullt till att noggrant och ingående beskriva huvudrollspersonerna. Det är där en av James verkliga styrkor som författare ligger - hennes person- och miljöbeskrivningar är skickliga hantverk. Däremot är den inledande delen ganska jobbig för ögat, då hon sannerligen inte har en förkärlek till styckeindelning.
Samtidigt säger det en hel del om hur hon bygger upp sina berättelser - de kräver mer av läsaren trots att hon aldrig slarvar med intriger eller lämnar trådar olösta. Intrigen i "Patienten" är allt annat än förutsägbar.
PD James är i skrivande stund 89 år gammal och "Patienten" är hennes senaste roman. Utan att överdriva kan jag säga att hon slår många yngre författare på fingrarna med denna bok. Den rekommenderas.
Klicka HÄR för att läsa en intervju med denna härliga krutgumma.
God service
När man har jobbat inom servicesektorn som jag har gjort nästan hela mitt yrkesliv, får man alltid följande fråga på jobbintervjuer: "Vad är bra service för dig?".
Och så ska man antingen ge standardsvaret "det är när man får mer än vad man har förväntat sig" eller komma på en ny klämkäck definition på ordet.
Jag har i alla fall fått riktigt bra service idag. Och tro mig - jag har inte betalt för att skriva detta. Snarare bidrar jag till att detta företag går runt eftersom jag är en storkund.
Det handlar om Adlibris - en bokhandel på nätet. De gav mig nu på eftermiddagen en sådan bra service att jag blev riktigt imponerad.
Bakgrundshistoria: Så fort chansen gavs så förbeställde jag ett exemplar av Camilla Läckbergs nya bok "Fyrvaktaren" som släpps den 16 september. Redan där ger Adlibris bra service - de skickar ut ett mail när beställningar av det här slaget är möjliga. Så boken blev förbeställd redan för ett par veckor sedan.
För ett par dagar sedan såg jag på Camilla Läckbergs egen blogg att om man beställde boken via en länk där - som gick till Adlibris - fick man inte bara boken signerad utan man deltog även i en tävling. Klart jag ville vara med på detta! Så jag mailar Adlibris och frågar om detta även beställningen på den boken jag redan förbeställt.
Idag fick jag ett svar att så var fallet dessvärre inte - erbjudandet gällde bara om man beställde via länken på Läckbergs blogg. MEN att de självklart kunde ordna detta genom att cancellera min ordinarie beställning och jag kunde göra en ny.
Det var liksom inga problem. Det var självklart för dem att hjälpa till.
DET är bra service. Så får man kunderna att förbli lojala. Och riktigt, riktigt nöjda.
Och så ska man antingen ge standardsvaret "det är när man får mer än vad man har förväntat sig" eller komma på en ny klämkäck definition på ordet.
Jag har i alla fall fått riktigt bra service idag. Och tro mig - jag har inte betalt för att skriva detta. Snarare bidrar jag till att detta företag går runt eftersom jag är en storkund.
Det handlar om Adlibris - en bokhandel på nätet. De gav mig nu på eftermiddagen en sådan bra service att jag blev riktigt imponerad.
Bakgrundshistoria: Så fort chansen gavs så förbeställde jag ett exemplar av Camilla Läckbergs nya bok "Fyrvaktaren" som släpps den 16 september. Redan där ger Adlibris bra service - de skickar ut ett mail när beställningar av det här slaget är möjliga. Så boken blev förbeställd redan för ett par veckor sedan.
För ett par dagar sedan såg jag på Camilla Läckbergs egen blogg att om man beställde boken via en länk där - som gick till Adlibris - fick man inte bara boken signerad utan man deltog även i en tävling. Klart jag ville vara med på detta! Så jag mailar Adlibris och frågar om detta även beställningen på den boken jag redan förbeställt.
Idag fick jag ett svar att så var fallet dessvärre inte - erbjudandet gällde bara om man beställde via länken på Läckbergs blogg. MEN att de självklart kunde ordna detta genom att cancellera min ordinarie beställning och jag kunde göra en ny.
Det var liksom inga problem. Det var självklart för dem att hjälpa till.
DET är bra service. Så får man kunderna att förbli lojala. Och riktigt, riktigt nöjda.
Lycka!
Äntligen! Nu går det att komma åt Boktipsets hemsida igen. Cybervärlden är lite oberäknelig ibland.
Jag saknar boktipset.se
Nu börjar min saknad efter boktipset.se att bli riktigt påtaglig. Ingenstans har jag heller lyckats hitta information om vad som hänt med hemsidan. Är det en ovanligt lång uppdatering som gör att man inte har tillgång till den? Har de blivit utsatta för ett sabotage? Har de lagt ner sidan helt?
Någon som vet någonting?
Någon som vet någonting?
Vad händer med boktipset.se?
En av de sidor jag besöker dagligen - till och med flera gånger varje dag - är boktipset.se. Jag fullkomligt älskar den sidan. Under sommaren har de haft lite problem med elaka buggar och ett svalt intresse från medlemmarna, men bara de senaste veckorna har sidan fått ett uppsving. Folk börjar komma tillbaka från semestern och sätter sig nu ner och recenserar och kommenterar böckerna som blev lästa i sommar. Jättetrevligt.
Men idag kommer jag inte ens in på sidan. Har försökt sedan imorse. Det händer liksom ingenting. Först tänkte jag naturligtvis att felet låg hos mig. Det var ett ganska kraftigt oväder under hela förmiddagen - kanske det hade orsakat något fel på bredbandet. Ja, vad vet jag. Men det var ett alternativ som kom upp.
Bad en kompis från Facebook - Nordahlskan - att testa om han kom in (han satt och "jobbade" samtidigt som han gick omkring i minnernas kvarter och la upp 80-talsvideos från Youtube på sin sida). Inte ens han gjorde det (och han är bra mycket mer teknisk än vad jag är). Så då drog jag slutsatsen att felet trots allt inte var mitt.
Någon annan som haft problem med boktipset.se idag? Eller har de lagt ner sidan helt utan förvarning?
Men idag kommer jag inte ens in på sidan. Har försökt sedan imorse. Det händer liksom ingenting. Först tänkte jag naturligtvis att felet låg hos mig. Det var ett ganska kraftigt oväder under hela förmiddagen - kanske det hade orsakat något fel på bredbandet. Ja, vad vet jag. Men det var ett alternativ som kom upp.
Bad en kompis från Facebook - Nordahlskan - att testa om han kom in (han satt och "jobbade" samtidigt som han gick omkring i minnernas kvarter och la upp 80-talsvideos från Youtube på sin sida). Inte ens han gjorde det (och han är bra mycket mer teknisk än vad jag är). Så då drog jag slutsatsen att felet trots allt inte var mitt.
Någon annan som haft problem med boktipset.se idag? Eller har de lagt ner sidan helt utan förvarning?
På röda mattan med Camilla Läckberg?
Den 16 september släpps Camilla Läckbergs nya bok, "Fyrvaktaren". Om man förbeställer den via hennes blogg, får man inte bara boken signerad utan är även med i en tävling att få gå på bio med Camilla.
Låter riktigt trevligt!
Bokpaketet har anlänt
Jag gillar snabba leveranser - det är bra service. Alldeles nyss var jag och hämtade mitt paket med böcker på Pan-ica. Servicen just där kan diskuteras - man får hämta sitt paket vid ingången till lager och personalutrymmen. Och självklart vägrar de att sätta upp en ringklocka så att man kan annonsera sitt besök - istället får man antingen snällt stå och vänta tills någon råkar dyka upp eller så får man leta efter villig kandidat ute i butiken.
Nåväl, paketet är i alla fall hemma nu. Trots att man vet vad man har beställt, så känns det nästan som julafton ändå när man tittar igenom sin beställning.
Fem spänningsromaner blev det den här gången (ingen direkt överraskning kanske). Två av Rennie Airth (ny bekantskap som jag hört så mycket bra om) samt en vardera av Jeffery Deaver, Henning Mankell (båda favoritförfattare) och Carin Gerhardsen (hennes "Pepparkakshuset" är jag väldigt nyfiken på).
Elizabeth Georges handbok i skrivande kan komma väl till användning inför höstens kommande kurs och i Neil Strauss bok "Spelet" kanske jag lär mig någonting nyttigt om hur män tänker. Eller så uppstår ännu fler frågetecken.
Nåväl, paketet är i alla fall hemma nu. Trots att man vet vad man har beställt, så känns det nästan som julafton ändå när man tittar igenom sin beställning.
Fem spänningsromaner blev det den här gången (ingen direkt överraskning kanske). Två av Rennie Airth (ny bekantskap som jag hört så mycket bra om) samt en vardera av Jeffery Deaver, Henning Mankell (båda favoritförfattare) och Carin Gerhardsen (hennes "Pepparkakshuset" är jag väldigt nyfiken på).
Elizabeth Georges handbok i skrivande kan komma väl till användning inför höstens kommande kurs och i Neil Strauss bok "Spelet" kanske jag lär mig någonting nyttigt om hur män tänker. Eller så uppstår ännu fler frågetecken.
