"Eldvittnet" - som en tv-deckare i romanform
Nej, vänner. Jag tänker inte ens bemöda mig med att recensera Lars Keplers senaste "Eldvittnet". Det vore slöseri med både tid och energi.
Den får 1 plus i betyg.
Bild lånad av Adlibris.
Den får 1 plus i betyg.
Bild lånad av Adlibris.
Böcker om macarons
Mia Öhrns "Macarons, cupcakes, cakepops (och andra söta bakverk)" är fylld med vackra bilder, inspiration, recept samt en detaljerad beskrivning hur man lättast lyckas med sina macarons. Blir man inte inspirerad att själv ställa sig vid spisen och prova att bli amatörkonditior efter att ha bläddrat igenom den här boken blir man garanterat aldrig det.
Problemet är att jag tycker att Mia Öhrn - liksom Leila Lundholm - ibland tenderar att komplicera saker i onödan. Ska man baka efter Öhrns recept kräver det att man har en digitalvåg i sin ägo. Ett exempel är: 90 gram äggvita. Macarons må inte vara någonting för nybörjaren i köket att prova på till en början men jag tror att detta tyvärr avskräcker dem som faktiskt vill försöka.
Det behöver inte vara så komplicerat.
Beviset på det hittade jag i en bok på Lagerhaus (för endast 49 kronor dessutom). Den heter rätt och slätt "Makroner" (författare okänd). Där är recepten lättare att följa och smaksättningen på de vackra små bakverken inte lika "avancerade" som i Öhrns bok. Även den innehåller en detaljerad "macaronsskola" och är en alldeles utmärkt start för dem som vill prova på.
Mia Öhrns bok är dock en fantastisk julklapp att ge bort till någon som verkligen har intresse för bakverk. Den är otroligt snygg och är förmodligen ett mycket uppskattat tillskott i bakbokssamlingen.
BETYG: 3 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Den något mer prisvärda och enkla boken från Lagerhaus får 4 av 5 i betyg.
Problemet är att jag tycker att Mia Öhrn - liksom Leila Lundholm - ibland tenderar att komplicera saker i onödan. Ska man baka efter Öhrns recept kräver det att man har en digitalvåg i sin ägo. Ett exempel är: 90 gram äggvita. Macarons må inte vara någonting för nybörjaren i köket att prova på till en början men jag tror att detta tyvärr avskräcker dem som faktiskt vill försöka.
Det behöver inte vara så komplicerat.
Beviset på det hittade jag i en bok på Lagerhaus (för endast 49 kronor dessutom). Den heter rätt och slätt "Makroner" (författare okänd). Där är recepten lättare att följa och smaksättningen på de vackra små bakverken inte lika "avancerade" som i Öhrns bok. Även den innehåller en detaljerad "macaronsskola" och är en alldeles utmärkt start för dem som vill prova på.
Mia Öhrns bok är dock en fantastisk julklapp att ge bort till någon som verkligen har intresse för bakverk. Den är otroligt snygg och är förmodligen ett mycket uppskattat tillskott i bakbokssamlingen.
BETYG: 3 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Den något mer prisvärda och enkla boken från Lagerhaus får 4 av 5 i betyg.
Kuslig höstläsning
Den mörka årstiden till trots så är min kreativitet, energi och läslust på topp. Tog en sväng förbi biblioteket efter träningen i förmiddags och lånade Johan Thorins nya "Sankta psyko". Till skillnad mot hans tidigare böcker så utspelar den sig inte på Öland utan i en stad på västkusten.
Jag tror att den kan vara riktigt bra. Och läskig.
Jag tror att den kan vara riktigt bra. Och läskig.
Inget för IKEA-älskare: Montazamis inredningsbok
När jag var ute och handlade för ett par veckor sedan såg jag ett par kaffekoppar vars öron var prydda med dekorativa små toffsar. Överallt idag kan man hitta dessa prydnadstoffsar.
Orsaken till detta heter naturligtvis Maria Montazami.
Detaljhandeln i Sverige gnuggar sina händer av förtjusning över denna kvinnas inflytande på vår inredningssmak. Vem hade i sina vildaste drömmar kunna tänka sig att just toffsar skulle förgylla det svenska folkhemmet igen?
Hur Marias egna hem ser ut har vi redan fått smakprov på i tv men nu har hon även släppt en bok - "Välkommen hem till Maria Montazami" - där hon delar med sig av sin inredningsfilosofi samt råd och tillhörande recept för hur man lyckas med en bjudning i hemmet. Boken är fylld med vackra bilder tagna av Roland Persson och texten skriven är av Ulf Elfving.
Är man en sådan person som kastar sig över IKEA-katalogen när den kommer i brevlådan i augusti och vill ha sitt hem stöpt i den stela formen ska man nog undvika att ens bläddra i Montazamis bok. Här finns inte en Billybokhylla så långt ögat når. Jag skulle nästan vilja kalla denna bok för en revolt mot IKEA-hemmen.
Vill man dock tänka lite utanför ramarna och har en lite mer glamourös inredningssmak så är Montazamis bok ett måste i hemmet. Jag som själv älskar att pryda mitt hem med ljuslyktor och tyger i överflöd blir oerhört inspirerad.
Boken i sig är så vacker att man vill ha den ligga framme för beskådning.
Maria Montazamis populäritet gör förmodligen denna bok också till en mycket uppskattad julklapp.
BETYG: 5 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Ljummet betyg för Läckbergs "Änglamakerskan"
Egentligen är jag lite kluven i mina åsikter efter att ha läst klart Camilla Läckbergs senaste Fjällbackadeckare, "Änglamakerskan".
Å ena sidan tycker jag att Läckberg höjer sig ett snäpp genom att tänka utanför den satta mallen för hur en deckare ska skrivas. Å andra sidan saknar jag ett genuint engagemang.
Det är många olika historier, namn och händelser att hålla reda på i "Änglamakerskan". Till skillnad från Läckbergs tidigare böcker kan jag den här gången känna att det tenderar att bli lite grötigt. Det är lätt att tappa fokus. Flytet i texten är dock bra men det känns som om Läckberg har velat få med mer än vad boken kan bära. Oftast är det till fördel i en deckare att hålla styckena korta men när det blir för många historier som vävs ihop riskerar handlingen att bli spretig.
Jag saknar ett djup i "Änglamakerskan".
Dessutom har huvudrollsinnehavaren Erika förvandlats till ett outhärdigt irritationsmoment i Läckbergs böcker. Hon borde sedan länge tonats ner i böckerna men här är hennes medverkan så dominant att jag upptäcker att jag under läsandets gång önskar Läckberg skulle stryka henne helt ur Fjällbackadeckarna i framtiden.
"Änglamakerskan" är ingen fullpott för Läckberg men hon ger oss en försmak på vilka potential hon har som författare. Kanske är det så att denna deckarserie börjar lida mot sitt slut nu och Läckberg tar sig an nya utmaningar och förlägger handlingarna i sina kommande böcker någon annanstans än i Fjällbacka. För jag unnar Patrik och Erika en lång pensionering nu. De behöver det.
BETYG: 2 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Å ena sidan tycker jag att Läckberg höjer sig ett snäpp genom att tänka utanför den satta mallen för hur en deckare ska skrivas. Å andra sidan saknar jag ett genuint engagemang.
Det är många olika historier, namn och händelser att hålla reda på i "Änglamakerskan". Till skillnad från Läckbergs tidigare böcker kan jag den här gången känna att det tenderar att bli lite grötigt. Det är lätt att tappa fokus. Flytet i texten är dock bra men det känns som om Läckberg har velat få med mer än vad boken kan bära. Oftast är det till fördel i en deckare att hålla styckena korta men när det blir för många historier som vävs ihop riskerar handlingen att bli spretig.
Jag saknar ett djup i "Änglamakerskan".
Dessutom har huvudrollsinnehavaren Erika förvandlats till ett outhärdigt irritationsmoment i Läckbergs böcker. Hon borde sedan länge tonats ner i böckerna men här är hennes medverkan så dominant att jag upptäcker att jag under läsandets gång önskar Läckberg skulle stryka henne helt ur Fjällbackadeckarna i framtiden.
"Änglamakerskan" är ingen fullpott för Läckberg men hon ger oss en försmak på vilka potential hon har som författare. Kanske är det så att denna deckarserie börjar lida mot sitt slut nu och Läckberg tar sig an nya utmaningar och förlägger handlingarna i sina kommande böcker någon annanstans än i Fjällbacka. För jag unnar Patrik och Erika en lång pensionering nu. De behöver det.
BETYG: 2 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Den enda boken om cupcakes man behöver
De senaste åren har trenden med att baka cupcakes ökat lavinartat här hemma i Sverige. Och jag kan förstå varför. De är roliga att skapa, fina att titta på och framför allt goda att äta. När det gäller cupcakes är det bara fantasin som sätter gränser.
Att man kan skapa olika sorters cupcakes i oändlighet visar vår egen bakguru Leila Lundholm i sin senaste bakbok, "Hello cupcake!".
Hela boken är en fröjd för ögat och bara att bläddra igenom den får det att vattnas i munnen. Här bjuds vi på den ena frestelsen efter den andra. Det är cupcakes till alla möjliga olika tillfällen, för alla smaker och svårhetsgrader.
Har man aldrig bakat cupcakes förut - eller bara vill ha mer inspiration i sitt bakande - så är "Hello cupcake!" den enda boken man behöver. Bättre än så här blir det inte.
BETYG: 5 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Att man kan skapa olika sorters cupcakes i oändlighet visar vår egen bakguru Leila Lundholm i sin senaste bakbok, "Hello cupcake!".
Hela boken är en fröjd för ögat och bara att bläddra igenom den får det att vattnas i munnen. Här bjuds vi på den ena frestelsen efter den andra. Det är cupcakes till alla möjliga olika tillfällen, för alla smaker och svårhetsgrader.
Har man aldrig bakat cupcakes förut - eller bara vill ha mer inspiration i sitt bakande - så är "Hello cupcake!" den enda boken man behöver. Bättre än så här blir det inte.
BETYG: 5 av 5
Bild lånad av Adlibris.
"Nigellas jul" - ett måste i julstöket
Rätterna på ett engelskt julbord skiljer sig till stor del från det svenska. Men vill man ha ett alternativ till julskinka, sillar och glögg så är "Nigellas jul" det självklara valet.
Boken är rikligt illustrerad med vackra bilder på fantastiska maträtter, sötsaker och drycker. Man får genast lust att ställa sig vid spisen och själv prova att skapa dessa härliga och inbjudande recept.
Till varje recept får vi dessutom små tips om hur vi förenklar matlagningen och planeringen av den av författarinnan själv (som inte gör någon hemlighet av att hon älskar att laga mat men det får absolut aldrig bli för komplicerat).
Nigella Lawson lagar mat med största passion och just julen ligger förmodligen henne varmt om hjärtat. Jag kommer definitivt att hämta mycket av min inspiration till årets - och framtida - julbord från Nigella. Speciellt mycket ser jag fram emot varm polkagrischoklad.
"Nigellas jul" är dessutom oerhört prisvärd.
Rekommenderas varmt.
BETYG: 5 av 5
Bild lånad av Adlibris där boken endast kostar 124 kronor.
Boken är rikligt illustrerad med vackra bilder på fantastiska maträtter, sötsaker och drycker. Man får genast lust att ställa sig vid spisen och själv prova att skapa dessa härliga och inbjudande recept.
Till varje recept får vi dessutom små tips om hur vi förenklar matlagningen och planeringen av den av författarinnan själv (som inte gör någon hemlighet av att hon älskar att laga mat men det får absolut aldrig bli för komplicerat).
Nigella Lawson lagar mat med största passion och just julen ligger förmodligen henne varmt om hjärtat. Jag kommer definitivt att hämta mycket av min inspiration till årets - och framtida - julbord från Nigella. Speciellt mycket ser jag fram emot varm polkagrischoklad.
"Nigellas jul" är dessutom oerhört prisvärd.
Rekommenderas varmt.
BETYG: 5 av 5
Bild lånad av Adlibris där boken endast kostar 124 kronor.
Äntligen får vi säga "ÄNTLIGEN!" och mena det
Jag har hållit mina tummar hårt för att Joyce Carol Oates ska tilldelas Nobelpriset i litteratur i flera år. Främsta anledningen till det - förutom att hon faktiskt förtjänar det - är att jag tror att hon har en liten chans. Att Svenska Akademien skulle vara så modiga i sitt beslut att ge priset till en svensk poet trodde jag aldrig.
Därför känns det lite extra speciellt att årets Nobelpristagare faktiskt är Tomas Tranströmer.
Det är en härlig känsla att äntligen kunna säga "äntligen" och mena det.
Stort grattis!
(DN, DN, DN, Ex, AB)
Därför känns det lite extra speciellt att årets Nobelpristagare faktiskt är Tomas Tranströmer.
Det är en härlig känsla att äntligen kunna säga "äntligen" och mena det.
Stort grattis!
(DN, DN, DN, Ex, AB)
Tidiga julklappar till mig själv
Den lilla förkylningen som jag dragit på mig har bidragit till att jag väljer att vila från träningen (åtminstone idag). För uppmuntran gick jag och hämtade ut två julklappar som jag beställt till mig själv:
Mmmm....
Eftermiddagssysslan
Äntligen kom "Änglamakerskan" idag. Nu hänger jag upp "Do not disturb"-skylten på dörren, kryper upp i soffan och ägnar mig åt den resten av eftermiddagen.
Har en blåbärskaka i ugnen också. Lägger upp receptet sedan om den blev bra.
Har en blåbärskaka i ugnen också. Lägger upp receptet sedan om den blev bra.
Det blir inte alltid som man har tänkt sig
Fördelen med att beställa böcker på nätet är att det är avsevärt mycket billigare än att köpa boken ute i handeln. Nackdelen är att det tar rysligt lång tid att få hem boken. I alla fall om man ska tjäna på det och beställer dem fraktfritt.
Jag har jourtjänstgöring idag. Min plan var att läsa "Änglamakerskan" under tiden. Verkligheten är att boken inte har kommit ännu (trots att den skickades från Adlibris i fredags).
ICA har dessutom specialpris på just den boken den här veckan. Det borde jag visserligen ha förstått. Har för mig att det var samma sak förra gången Läckberg släppte en bok.
För att krydda min irritation ännu mer så kommer jag själv få gå att hämta ut boken när den väl kommer eftersom brevbärarna i området tycker att en ynka liten bok är för tung för att dela ut.
Jag har jourtjänstgöring idag. Min plan var att läsa "Änglamakerskan" under tiden. Verkligheten är att boken inte har kommit ännu (trots att den skickades från Adlibris i fredags).
ICA har dessutom specialpris på just den boken den här veckan. Det borde jag visserligen ha förstått. Har för mig att det var samma sak förra gången Läckberg släppte en bok.
För att krydda min irritation ännu mer så kommer jag själv få gå att hämta ut boken när den väl kommer eftersom brevbärarna i området tycker att en ynka liten bok är för tung för att dela ut.
I väntan på Läckberg
Det är "hålla-sig-i-köket-och-baka-väder" idag. Har två lediga dagar framför mig nu och dem tänker jag ägna åt träning, matlagning och läsning.
Väntar med spänning på paketet från Adlibris som innehåller Camilla Läckbergs nya "Änglamakerskan". Vill krypa upp i soffan, tända ljus och läsa den.
Hoppas kunna bjuda er på en recension av "Änglamakerskan" i slutet av veckan.
Väntar med spänning på paketet från Adlibris som innehåller Camilla Läckbergs nya "Änglamakerskan". Vill krypa upp i soffan, tända ljus och läsa den.
Hoppas kunna bjuda er på en recension av "Änglamakerskan" i slutet av veckan.
Bokvinster
Min läslust har de två senaste månaderna varit obefintlig. Jag har känt mig okoncentrerad och har därför inte lyckats intressera mig för någon bok.
Förhoppningsvis ändras det nu till hösten. Det är ju faktiskt den mest tacksamma årstiden att läsa på.
För en månad sedan ungefär vann jag en tävling på boktipset.se och igår kom böckerna som jag hade vunnit.
Biografin "Bobby och Jackie" började jag att titta i redan i går kväll. Den ser jag verkligen fram emot att läsa. Boken till höger vet jag egentligen ingenting om.
Nästa vecka kommer dessutom Camilla Läckbergs nya "Änglamakerskan".
Det kan nog bli en bra bokhöst det här.
Förhoppningsvis ändras det nu till hösten. Det är ju faktiskt den mest tacksamma årstiden att läsa på.
För en månad sedan ungefär vann jag en tävling på boktipset.se och igår kom böckerna som jag hade vunnit.
Biografin "Bobby och Jackie" började jag att titta i redan i går kväll. Den ser jag verkligen fram emot att läsa. Boken till höger vet jag egentligen ingenting om.
Nästa vecka kommer dessutom Camilla Läckbergs nya "Änglamakerskan".
Det kan nog bli en bra bokhöst det här.
Deckare och drömmar
Inledde denna första riktiga semestervecka med att läsa ut en bok som jag har hållt på med ett tag nu: Elly Griffiths "Huset vid havets slut".
Trivsam sommardeckare. Grep aldrig tag i mig och blev aldrig riktigt spännande men den var lättläst och lättsmält. Jag ger den 2+ i betyg.
Nu ska jag ställa mig vid köksbänken och baka någonting som jag aldrig tidigare gjort hemma: drömmar. Det blir spännande!
Bild lånad av Adlibris.
Trivsam sommardeckare. Grep aldrig tag i mig och blev aldrig riktigt spännande men den var lättläst och lättsmält. Jag ger den 2+ i betyg.
Nu ska jag ställa mig vid köksbänken och baka någonting som jag aldrig tidigare gjort hemma: drömmar. Det blir spännande!
Bild lånad av Adlibris.
Modigt och rakryggat, Sjöberg!
Att läsa självbiografier är ofta ganska ointressant eftersom personerna i fråga inte så sällan förskönar bilden av sig själva samt väljer ut ett fåtal händelser ur livet som de vill att läsaren ska ta del av.
Sin vana trogen gör Patrik Sjöberg precis tvärtom.
Han försöker inte alls försköna bilden av sin person i sin omtalade biografi "Det du inte såg" (skriven tillsammans med Markus Lutteman) utan ger oss istället en ärlig och rakryggad berättelse främst om hans liv som idrottsman. Sjöberg kommenterar rubriker han fått genom åren och vi får ta del av hans version av saken. Det är väl ingen större överraskning att kvällspressen ibland förstorar upp saker för att sälja lösnummer men inte en enda gång kommer Sjöberg med löjliga bortförklaringar.
Även om "Det du inte såg" är en ovanligt naken och öppen bok ska man inte inbilla sig för ett ögonblick att man blir inbjuden till Patrik Sjöbergs innersta. Det är han alldeles för smart för. Han berättar om valda delar av sitt liv (dem som faktiskt kan vara till intresse för oss) utan att för en sekund släppa på sin intrigitet. Det är oerhört skickligt gjort.
Det är enormt intressant att läsa om hans karriär, om tävlingarna han deltog i, om medaljerna han vann samt det oförglömliga världsrekordet.
Oavsett hur man har sett på Patrik Sjöberg tidigare så är det omöjligt att inte bli berörd när man läser om hans liv. Även om jag personligen alltid har beundrat honom för hans prestationer och aldrig har haft problem med hans "arroganta attityd" utan tvärtom tyckt att den varit lite uppfriskande i det politiskt korrekta Idrottssverige, så har jag en annan förståelse för honom nu.
"Döm aldrig en man förrän du gått en mil i hans skor".
Boken har uppmärksammats väldigt mycket i media och därför är det ingen spoiler att berätta att Sjöberg skriver om de sexuella övergrepp han utsattes för av sin tränare/styvfar som barn. Men den personen är långt ifrån den enda boven i dramat.
Jag blir oerhört illa berörd när jag läser om hur nonchalanta Sjöbergs lärare i skolan var och ointresset från hans biologiska pappa. Illa berörd mest på grund av att det inte är en unik historia utan tyvärr vanligt förekommande.
"Det du inte såg" är dock inte bara en mörk beskrivning av tragiska händelser utan stundtals också mycket underhållande. Man får glädjas med Sjöberg också. Inte bara över framgångarna han gjorde inom idrotten utan också när han själv blev pappa.
"Det du inte såg" är en viktig bok. Att kunna hoppa 242 cm är beundransvärt. Att våga berätta om traumatiska händelser är förbaskat modigt.
BETYG: 4 av 5
Bild lånad av Adlibris. Finns även som ljudbok.
Sin vana trogen gör Patrik Sjöberg precis tvärtom.
Han försöker inte alls försköna bilden av sin person i sin omtalade biografi "Det du inte såg" (skriven tillsammans med Markus Lutteman) utan ger oss istället en ärlig och rakryggad berättelse främst om hans liv som idrottsman. Sjöberg kommenterar rubriker han fått genom åren och vi får ta del av hans version av saken. Det är väl ingen större överraskning att kvällspressen ibland förstorar upp saker för att sälja lösnummer men inte en enda gång kommer Sjöberg med löjliga bortförklaringar.
Även om "Det du inte såg" är en ovanligt naken och öppen bok ska man inte inbilla sig för ett ögonblick att man blir inbjuden till Patrik Sjöbergs innersta. Det är han alldeles för smart för. Han berättar om valda delar av sitt liv (dem som faktiskt kan vara till intresse för oss) utan att för en sekund släppa på sin intrigitet. Det är oerhört skickligt gjort.
Det är enormt intressant att läsa om hans karriär, om tävlingarna han deltog i, om medaljerna han vann samt det oförglömliga världsrekordet.
Oavsett hur man har sett på Patrik Sjöberg tidigare så är det omöjligt att inte bli berörd när man läser om hans liv. Även om jag personligen alltid har beundrat honom för hans prestationer och aldrig har haft problem med hans "arroganta attityd" utan tvärtom tyckt att den varit lite uppfriskande i det politiskt korrekta Idrottssverige, så har jag en annan förståelse för honom nu.
"Döm aldrig en man förrän du gått en mil i hans skor".
Boken har uppmärksammats väldigt mycket i media och därför är det ingen spoiler att berätta att Sjöberg skriver om de sexuella övergrepp han utsattes för av sin tränare/styvfar som barn. Men den personen är långt ifrån den enda boven i dramat.
Jag blir oerhört illa berörd när jag läser om hur nonchalanta Sjöbergs lärare i skolan var och ointresset från hans biologiska pappa. Illa berörd mest på grund av att det inte är en unik historia utan tyvärr vanligt förekommande.
"Det du inte såg" är dock inte bara en mörk beskrivning av tragiska händelser utan stundtals också mycket underhållande. Man får glädjas med Sjöberg också. Inte bara över framgångarna han gjorde inom idrotten utan också när han själv blev pappa.
"Det du inte såg" är en viktig bok. Att kunna hoppa 242 cm är beundransvärt. Att våga berätta om traumatiska händelser är förbaskat modigt.
BETYG: 4 av 5
Bild lånad av Adlibris. Finns även som ljudbok.
Full pott för Kristina Ohlssons "Änglavakter"!
Kristina Ohlsson inleder sin tredje bok - "Änglavakterna" - med den värsta av alla klyschor man kan hitta inom kriminalgenren: en fotgängare med hund hittar ett lik (eller i det här fallet: delar av en kropp).
Men man förlåter henne omedelbart för detta. "Änglavakter" är utan tvekan en av de bästa svenska kriminalromaner som getts ut.
Den unga kvinnan som hittas styckad och begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen är en student som varit försvunnen i två år. Fler fynd görs på brottsplatsen och snart står det klart att denna härva går flera decennier tillbaka.
På ett äldreboende sitter en stum barnboksförfattarinna. Hennes namn dyker vid upprepade tillfällen upp i polisutredningen.
Mer än så ska inte sägas om handlingen. Ohlsson fångar läsarens intresse från första meningen och håller oss på halster i 482 sidor. Hon bjuder oss på teasers under resans gång om vad som komma skall men utan att avslöja för många ledtrådar. Vi får otåligt vänta till slutet för att få alla utlagda spår klara för oss.
Man kan inte heller bli annat än imponerad över hur snyggt Ohlsson har sytt ihop denna intrig och på sättet som hon presenterar den.
Det glädjer mig också mycket att Kristina Ohlsson debuterade så starkt med "Askungar" för att sedan lägga i ytterligare en växel och gör bara bättre ifrån sig för varje bok hon ger ut.
Ja, hon ska banne mig ha högsta betyg för "Änglavakter"! Och för er som tänker läsa den ger jag återigen rådet: se till att ni inte har någonting annat på agendan. Kristina Ohlssons böcker lägger man nämligen inte ifrån sig frivilligt.
BETYG: 5 av 5
Bild lånad av Adlibris (finns även som ljudbok och e-bok)
Men man förlåter henne omedelbart för detta. "Änglavakter" är utan tvekan en av de bästa svenska kriminalromaner som getts ut.
Den unga kvinnan som hittas styckad och begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen är en student som varit försvunnen i två år. Fler fynd görs på brottsplatsen och snart står det klart att denna härva går flera decennier tillbaka.
På ett äldreboende sitter en stum barnboksförfattarinna. Hennes namn dyker vid upprepade tillfällen upp i polisutredningen.
Mer än så ska inte sägas om handlingen. Ohlsson fångar läsarens intresse från första meningen och håller oss på halster i 482 sidor. Hon bjuder oss på teasers under resans gång om vad som komma skall men utan att avslöja för många ledtrådar. Vi får otåligt vänta till slutet för att få alla utlagda spår klara för oss.
Man kan inte heller bli annat än imponerad över hur snyggt Ohlsson har sytt ihop denna intrig och på sättet som hon presenterar den.
Det glädjer mig också mycket att Kristina Ohlsson debuterade så starkt med "Askungar" för att sedan lägga i ytterligare en växel och gör bara bättre ifrån sig för varje bok hon ger ut.
Ja, hon ska banne mig ha högsta betyg för "Änglavakter"! Och för er som tänker läsa den ger jag återigen rådet: se till att ni inte har någonting annat på agendan. Kristina Ohlssons böcker lägger man nämligen inte ifrån sig frivilligt.
BETYG: 5 av 5
Bild lånad av Adlibris (finns även som ljudbok och e-bok)
Ett rejält magplask för Gerhardsens fjärde kriminalroman
Den fjärde boken i Carin Gerhardsens Hammarbyserie - "Helgonet" - är en rejäl besvikelse. Ett ordentligt magplask.
Den är spretig och ostrukturerad. Till och med skriven på ett helt annat sätt än de tre tidigare böckerna (faktum är att jag vid fler än ett tillfälle ställer mig frågande om det är samma person som har skrivit dessa böcker). Jag har svårt att komma in i boken. Inledningen är rörig och alldeles för många namn och händelser dyker upp samtidigt och gör att helheten känns grötig.
Jag får känslan av att Gerhardsen inte riktigt har bestämt sig för i vilken riktning hon vill att handlingen ska gå utan improviserar under resans gång.
Vilket är sorgligt eftersom Gerhardsen i sina första tre böcker i Hammarbyserien presenterade intrigerna så skickligt.
I "Helgonet" hittas Sven-Gunnar Erlandsson mördad med ett nackskott efter en pokerkväll med nära vänner. Han är en omtyckt och respekterad familjefar och en stöttepelare för samhällets utstötta.
Till skillnad från tidigare böcker blir vi som läsare aldrig överraskade. "Helgonet" känns ganska förutsägbar, en kriminalroman i mängden som snabbt glöms bort. Jag saknar ett djup och en tanke bakom. Spänningen som de första tre böckerna innehöll är totalt borta.
Dessutom måste Gerhardsen avsluta den våldtäktshistoria på en av de kvinnliga poliserna som har gått som en röd tråd genom alla fyra böckerna. Att den historien bara maler på har nu förvandlats till ett irritationsmoment och man blir bara frustrerad över att Gerhardsen inte presenterar något avslut (kanske har hon ännu inte bestämt sig för hur det ska sluta?).
Nej, "Helgonet" får tyvärr underkänt. Jag hade förväntat mig så mycket mer av en författare som inledde så starkt med sina första tre kriminalromaner.
BETYG: 1 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Den är spretig och ostrukturerad. Till och med skriven på ett helt annat sätt än de tre tidigare böckerna (faktum är att jag vid fler än ett tillfälle ställer mig frågande om det är samma person som har skrivit dessa böcker). Jag har svårt att komma in i boken. Inledningen är rörig och alldeles för många namn och händelser dyker upp samtidigt och gör att helheten känns grötig.
Jag får känslan av att Gerhardsen inte riktigt har bestämt sig för i vilken riktning hon vill att handlingen ska gå utan improviserar under resans gång.
Vilket är sorgligt eftersom Gerhardsen i sina första tre böcker i Hammarbyserien presenterade intrigerna så skickligt.
I "Helgonet" hittas Sven-Gunnar Erlandsson mördad med ett nackskott efter en pokerkväll med nära vänner. Han är en omtyckt och respekterad familjefar och en stöttepelare för samhällets utstötta.
Till skillnad från tidigare böcker blir vi som läsare aldrig överraskade. "Helgonet" känns ganska förutsägbar, en kriminalroman i mängden som snabbt glöms bort. Jag saknar ett djup och en tanke bakom. Spänningen som de första tre böckerna innehöll är totalt borta.
Dessutom måste Gerhardsen avsluta den våldtäktshistoria på en av de kvinnliga poliserna som har gått som en röd tråd genom alla fyra böckerna. Att den historien bara maler på har nu förvandlats till ett irritationsmoment och man blir bara frustrerad över att Gerhardsen inte presenterar något avslut (kanske har hon ännu inte bestämt sig för hur det ska sluta?).
Nej, "Helgonet" får tyvärr underkänt. Jag hade förväntat mig så mycket mer av en författare som inledde så starkt med sina första tre kriminalromaner.
BETYG: 1 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Kristina Ohlsson imponerar i deckardjungeln
Kristina Ohlssons deckardebut "Askungar" imponerade mycket på mig. Den var välskriven, genomtänkt och oerhört spännande från början till slut.
Ohlsson är ett välkommet tillskott i den svenska deckardjungeln då idéerna för många - tyvärr många kvinnliga -spänningsförfattare har börjat sina och deras alster känns som de är skrivna efter en viss mall, på rutin.
Därför är jag nästan helt lyrisk efter att ha läst uppföljaren till "Askungar", "Tusenskönor". Här är Ohlsson nämligen snäppet vassare än i debuten. För att inte säga helt briljant!
Jag tror att nyckeln till det lyckade resultatet är att intrigen känns så genomtänkt. Då man ibland läser många "erkända" (med betoning på "kända") författare vars böcker sålts i miljonupplagor får man känslan av att de emellanåt skriver ner en helt obegriplig historia under kortast möjliga tid för att de har en penningkåt förläggare som står och flåsar dem i nacken.
Den känslan slipper man helt i "Tusenskönor". Trots att jag stundom är helt matt av den intensiva spänningen i boken och funderar över hur Ohlsson ska lyckas väva ihop trådarna på slutet så är det verkligen det hon gör. Och så skickligt sedan.
I "Tusenskönor" får vi följa tre till synes separata historier:
Ett äldre prästpar hittas ihjälskjutna i sitt hem vid Odenplan i Stockholm. Vid första anblicken ser det ut som om mannen först dödat sin hustru för att sedan ta sitt eget liv.
Ali har flytt från ett brinnande Irak och sitter inlåst i en lägenhet i Sverige med drömmen om en ny framtid.
I Bangkok befinner sig en svensk kvinna vars identitet någon försöker radera.
Vi får återigen stifta bekantskap med poliserna från förra boken och inte heller här i uppföljaren tar de för stor plats även om vi nu börjar få känna dem lite bättre i en lagom dos.
Finns det någonting negativt med boken? Ja, det ska i så fall vara att jag inte kunde lägga den ifrån mig! "Tusenskönor" är en så kallad "bladvändare" utan dess like. Så mitt råd till er som ska läsa den blir: se till att göra det när ni har gott om tid. Allt annat än läsandet kommer nämligen att bortprioriteras.
BETYG: 4 av 5
Bild lånad av Adlibris. Finns även i pocket.
Jungstedt går på tomgång
Ett väpnat rån mot en värdetransport begås i Klintehamn på Gotlands västkust en sensommarmorgon. Vid flykten dödas en sexårig flicka.
Rånarna tar sin tillflykt till ett ödetorp på landsbygden. När polisen hittar gömstället finner de en av rånarna avrättad.
Det tar inte många timmar att läsa igenom Mari Jungstedts nionde Gotlandsdeckare, "Det fjärde offret". Stor text, korta stycken, banalt språk.
Sedan 2003 har Jungstedt släppt en bok om året och jag tror att det är för ofta. De senaste tre böckerna har gett mig känslan av att hon lider av brist på både idéer och tid. Som om böckerna är nedskriva i all hast för att få dem klara innan deadline. Researchen känns slarvig och det saknas ett djup, en tanke bakom orden.
Vi blir inte heller direkt bjudna på några originella tankegångar eller någon genomtänkt intrig. Om ett par dagar kommer jag inte att kunna återge handlingen - det finns ingenting i boken som överraskar eller berör mig.
Det enda som är nytt under solen i den nionde boken är att kommissarie Anders Knutas helyllefasad på hemmaplan (äntligen!) börjar att krackelera. Och det är sorgligt nog det enda som jag tycker ger boken någon slags kryddning.
Journalisten Johan Berg dyker också upp i handlingen men hans medverkan har egentligen inget syfte mer än att Jungstedt placerat honom där för att inte göra trogna läsare besvikna.
"Det fjärde offret" passerar obemärkt förbi. Den fungerar knappt som tidsfördriv i hängmattan i sommar. Läs då hellre Jungstedts "Den döende dandyn" från 2006.
BETYG: 1 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Rånarna tar sin tillflykt till ett ödetorp på landsbygden. När polisen hittar gömstället finner de en av rånarna avrättad.
Det tar inte många timmar att läsa igenom Mari Jungstedts nionde Gotlandsdeckare, "Det fjärde offret". Stor text, korta stycken, banalt språk.
Sedan 2003 har Jungstedt släppt en bok om året och jag tror att det är för ofta. De senaste tre böckerna har gett mig känslan av att hon lider av brist på både idéer och tid. Som om böckerna är nedskriva i all hast för att få dem klara innan deadline. Researchen känns slarvig och det saknas ett djup, en tanke bakom orden.
Vi blir inte heller direkt bjudna på några originella tankegångar eller någon genomtänkt intrig. Om ett par dagar kommer jag inte att kunna återge handlingen - det finns ingenting i boken som överraskar eller berör mig.
Det enda som är nytt under solen i den nionde boken är att kommissarie Anders Knutas helyllefasad på hemmaplan (äntligen!) börjar att krackelera. Och det är sorgligt nog det enda som jag tycker ger boken någon slags kryddning.
Journalisten Johan Berg dyker också upp i handlingen men hans medverkan har egentligen inget syfte mer än att Jungstedt placerat honom där för att inte göra trogna läsare besvikna.
"Det fjärde offret" passerar obemärkt förbi. Den fungerar knappt som tidsfördriv i hängmattan i sommar. Läs då hellre Jungstedts "Den döende dandyn" från 2006.
BETYG: 1 av 5
Bild lånad av Adlibris.
Mycket lovande deckardebut
Kristina Ohlssons deckardebut "Askungar" har legat hemma ett tag och väntat på att bli läst. Redan efter ett par sidor ställde jag mig frågan: "Varför har jag inte läst denna tidigare?".
Handlingen i "Askungar" tar sin början när en liten flicka försvinner från ett tåg som kommer in till Stockholms centralstation. Genast påbörjas sökandet av flickan i ledning av kommissarie Alex Recht. Ganska omgående står det klart att fallet har ondare motiv än någon i utredningsgruppen kunnat ana.
Kristina Ohlsson har snickrat ihop en lovande deckardebut. Tempot i boken är högt och intensivt. Som läsare vill man inte lägga den ifrån sig trots att den emellanåt är rysligt otäck.
Vi får följa polisernas arbete, deras tankar och privata liv. Men Ohlsson går inte i den klassiska deckarfällan att ägna för stor vikt vid dessa personer utan låter själva intrigen i boken vara huvudperson.
Jag ser verkligen fram emot att läsa Kristina Ohlsson två uppföljare så snart som möjligt.
BETYG: 3+ av 5
Bild lånad av Adlibris.
Handlingen i "Askungar" tar sin början när en liten flicka försvinner från ett tåg som kommer in till Stockholms centralstation. Genast påbörjas sökandet av flickan i ledning av kommissarie Alex Recht. Ganska omgående står det klart att fallet har ondare motiv än någon i utredningsgruppen kunnat ana.
Kristina Ohlsson har snickrat ihop en lovande deckardebut. Tempot i boken är högt och intensivt. Som läsare vill man inte lägga den ifrån sig trots att den emellanåt är rysligt otäck.
Vi får följa polisernas arbete, deras tankar och privata liv. Men Ohlsson går inte i den klassiska deckarfällan att ägna för stor vikt vid dessa personer utan låter själva intrigen i boken vara huvudperson.
Jag ser verkligen fram emot att läsa Kristina Ohlsson två uppföljare så snart som möjligt.
BETYG: 3+ av 5
Bild lånad av Adlibris.
