Maria L

I mina ögon har Patrik Sjöberg alltid varit lite "osvensk". Kaxig och självsäker. Så långt ifrån Jantelagen man kan komma.
Kanske är det just på grund av det som jag - hans attityd till trots - alltid haft ett gott öga till honom. Han har aldrig ursäktat sig, aldrig varit "lagom", aldrig följt strömmen. Som om han alltid har skyddat sig bakom ett enormt ego.

Och visst ser man Patrik Sjöberg med helt andra ögon idag än för ett par veckor sedan?

När Patrik avslöjade i sina memoarer att han blivit sexuellt utnyttjad av sin tränare i unga år blev bilden av Patrik en helt annan. Helt plötsligt fick den hårda och skyddande fasaden en "förklaring" och genast såg jag honom som en mycket modig man. Det krävs enormt mycket mod och styrka för att våga berätta en sådan sak som han gjorde.

I morse publicerades Patriks mammas berättelse i media (hon var ju under ett par år sambo med tränaren som utnyttjade Patrik).

Hon skriver i DN:

"...Jag borde ju ha förstått, jag borde ha satt stopp för denna relation. Eller kanske inte ändå...
Trots all skit fick Patrik ett fantastiskt liv som idrottare på världselitnivå. Utan Viljo hade hans liv antagligen blivit betydligt mer mediokert..."

Jag mår illa när jag läser hennes ord. Förvisso kommer vi aldrig att få veta om Patrik Sjöberg hade hoppat 2.42 utan denne tränare men förmodligen hade han varit en mycket lyckligare människa utan de sexuella utnyttjanden han blev utsatt för.

Men visst framstår ett världsrekord i höjdhopp som ingenting i jämförelse med en harmonisk barndom?

Och just en harmonisk barndom förtjänar alla. Även Patrik Sjöberg. Jag vill adoptera denna modiga kille!

(DN, DN, DN, AB, Ex)

Egentligen borde jag vara lite bitter idag (med betoning på "lite"). Jag har varit ledig från jobbet i fem dagar. Fem dagar som jag hade tänkt att ägna åt massor av träning och att njuta av vårvädret.
Istället har jag haft ont i halsen och varit täppt i näsan.

Men jag kan inte vara bitter. I morse vaknade jag till en värld som känns mindre ondskefull och mer rättvis än på mycket länge.

Ondskans ansikte är död.

Det blir en bra dag det här, hörrni!

(AB, Ex)

På min arbetsplats - 10 000 meter upp i luften - var det i förmiddags en ung man som satte i halsen och höll på att kvävas. En medpassagerare på raden bakom reagerade blixtsnabbt och utförde Heimlich på yngligen som började att andas igen och undkom med blotta förskräckelsen.

Efteråt flygningen tänkte jag på denna medpassagerare. Hans snabba och instinktiva reaktion kanske räddade en ung man från att kvävas. Vilken hjälte! Det är sådana människor man önskar all lycka i livet. Och jag tror starkt på karma. En vacker dag får han sin belöning.

På bussen hem läser jag Aftonbladets nätupplaga. Där får jag en dos av det totalt motsatta till medmänsklighet:
en person blir misshandlad men ingen ingriper (AB).
Lika mycket som jag tror på karma tror jag även att det finns en speciell plats i helvetet för människor som inte hjälper andra människor.

Vi behöver ingen civilkuragelag. Karma tar hand om det åt oss.

Rent spontant känner jag att Apple borde lägga ner mer krut på att hitta lösningar på diverse buggar deras iPhone4 är utrustad med istället för att agera som en homofobisk sekt (AB).

Min bugginfekterade iPhone ligger under skämskudden idag!

Att jag har vissa åsikter om kvällstidningarnas prioriteringar av nyheter och löpsedlar är mer en regel än undantag. Oftast orkar jag inte ens kommentera dem.

Men just nu är världen drabbad av ovanligt mycket katastrofer och krig. Händelser som faktiskt - trots att vi svenskar tror att vi bor i en skyddande bubbla - kan påverka oss enormt mycket. Det är också händelser som borde beröra oss.

Vad väljer då Aftonbladet att ha på sin löpsedel då hela Libyen står i lågor och kärnkraftverken i Japan riskerar att förpesta hela planeten?

Jo:

"Persbrandt fast för kokain"

Nu ska jag återigen påpeka att jag är den minst drogliberala personen jag vet. Men jag har också levt runt så många olika sorters missbruk att jag också vet vilken pervers makt ett beroende har över en människa.

I tidningen går sedan att läsa att Persbrandt greps för ringa narkotikainnehav i januari. I JANUARI! Och först nu - i samma stund som människor i Japan och Libyen dör på grund av naturkatastrofer och krig - så väljer man att publicera detta som en huvudnyhet. (läs också Ex)

Vi kan väl sammanfatta det som om vi kanske inte är världsbäst på att sätta saker och ting i perspektiv.

Vidare kan man läsa att Mikael Persbrandts roll som ambassadör för Unisef ifrågasätts på grund av knarkdomen (återigen: han har inte langat tonvis med knark till ungdomar utan själv använt det). (AB)

Då säger jag så här: Mikael Persbrandt är en av få kända personer som faktiskt har gjort någonting för att utnyttja sitt kändisskap på bästa sätt. När han visar sig i Unisef-filmerna och med bestämd stämma uppmanar oss bortskämda svenskar att donera pengar till bättre behövande så gör vi det.
När Persbrandt går omkring i ruinerna på Haiti och visar misären lättar vi på plånböckerna. Effekten hade inte blivit densamma med någon annan (fortfarande idag vrider jag på mig av obehag när jag minns bilderna av Carolas besök på Haiti när hon kom dit med en parfym).

Persbrandt gör en fantastisk insats för Unisef! Hans missbruk är en tragedi för honom själv och hans familj. Inte för en organisation som han stöttar.

Men för sina barns skull ska han nog snarast söka professionell hjälp och ta sig i kragen. Har man fått den enorma gåvan att bli förälder ska man förvalta den på bästa sätt.

Alltsom oftast känner jag att det är vissa ord i kvällspressen som missbrukas och inte används i rätt sammanhang.

Som "katastrof".

Jordbävningen på Haiti var en katastrof.

Omröstningsstrul i Melodifestivalen är det INTE (Ex).

I gemensam kör stämmer politiker från samtliga riksdagspartier in och sjunger: "Elen är för dyr!". Men ingen av dem lyfter ett enda finger för att förändra detta faktum (AB).

Det är så patetiskt!

Då är det bättre att bara hålla käften. Vi är så vana vid att det är mycket snack och liten verkstad. Vi vet hur melodin går. Ni kommer att ägna mer tid åt pajkastning vems felet är istället för att angripa det egentliga problemet.

Gör er inte mer löjliga än ni redan är!

Motivering överflödig (AB).

Det finns pärlor i rockhistorien som är lite heligare än andra. David Bowies "Life on Mars?" är en av dessa. Den är faktiskt så vacker att den bara borde få spelas vid speciella tillfällen.

Därför känner jag att det nästan borde vara straffbart att dra denna vackra sång i smutsen.

Som SVT gjorde i kväll.

Jag sitter och jobbar i köket när jag hör välbekanta toner ifrån vardagsrummet. Det visar sig att Christer Sjögren står och sjunger just "Life on Mars?" på tv. I Melodifestivalen! (AB)

Inte på något sätt är det ok att använda Bowies sånger i sammanhang som Melodifestivalen. Det är illa nog att TV4 använder en av hans låtar som ledmotiv för en av de mest intelligentsbefriande tv-programmen som visats någonsin.

Bowies musik ska hållas så långt borta som möjligt från Melodifestivalen. SVT har förlorat min respekt för evigt. (Ex)

Ingen skugga ska dock falla på Christer Sjögren. Men ansvariga inom "Public service" borde skämmas som hundar!

På två månader ökade min elräkning med 200 %. TVÅHUNDRA PROCENT! Min senaste räkning var på 1206 kronor för en liten två. Detta trots att jag bara betalar hushållsel.

Det är liksom bortom all rim och reson. El kan inte vara så dyr.

Men det finns kanske förklaringar till att elen kostar så mycket. "Kylan" köper jag inte. Att Vattenfall går 29,8 MILJARDER i vinst känns som en mer trolig förklaring (Ex).

Vattenfalls VD Öystein Löseth (jo, fanskapet heter faktiskt så!) är "nöjd" med vinstresultatet.

Det är inte jag.

Öystein Löseth heter mannen som rövknullar mig.

Det är jag inte heller speciellt glad över.

Min vän Cajsa uppmärksammade mig om en artikel i morse som jag inte hade läst (och med handen på hjärtat önskar jag så här i efterhand att jag inte hade gjort det heller).

Det handlar om en bebis som är en månad gammal, Zachary.

Trots sin unga ålder så pryder han redan omslaget av US Weekly. Anledningen till detta är att Zacharys pappa (eller en av hans två pappor) är den något mer kända Elton John.

I USA har man beslutat att cencurera omslaget av tidningen i butikerna där den säljs eftersom Zachary har just två pappor. Man vill inte "förolämpa" någon, är förklaringen (AB).

Det är tydligen jätteläskigt att ha två föräldrar av samma kön. Därför cencurerar man Zachary. Att hans mer kända pappa, Elton John, inom året blir folkpensionär och riskerar att trilla av pin ganska snart är inte alls lika upprörande eller provocerande för den amerikanska kristna högern.
Det är bara det faktum att Elton John lever tillsammans med en man och att de beslutat att bilda en familj som är "stötande".

Förmodligen kommer Zachary att få en bättre uppväxt än någon av de arma barnen som tvingas växa upp med den kristna högern bland fördomar och hat. Han kommer förmodligen att få mer kärlek, kramar och omtanke än någon av dessa krakar.

Och i ärlighetens namn måste det väl ändå vara bättre att ha två kärleksfulla föräldrar av samma kön än föräldrar som är trångsynta, korkade och fördömande?

Personligen misstänker jag att de flesta föräldrar i den amerikanska södern är syskon med varandra. Det skulle förklara så mycket.

Vår drottning Silvia fyller år idag.

Jag tänker ta tillfället i akt att kommentera TV4´s smutsiga och hänsynslösa häxjakt på henne. Jag kan respektera att man inte stödjer rådande statsskick - för jag värnar om demokratin - men sättet TV4 väljer att göra det på kan kritiseras och diskuteras.

För ingen annan medborgare i detta land behöver väl ställas till svars för någonting som skedde innan de föddes?

För det första:

Vet ens redaktionen på "Kalla fakta" hur Sverige kunde stå utanför andra världskriget?

Jo, den simpla sanningen är den att hela Sverige var Nazi-Tysklands lilla hora. Denna period tillhör verkligen inte vår "finest hour" moraliskt i historien. Å andra sidan hade lilla Sverige aldrig haft en chans emot nazisterna så det enda valet vi hade var att böja oss framåt och ta emot.
Men inte att förglömma är detta en skamfläck i vår historia. Därför är det inte på sin plats att kasta bävrar i trähus.

För det andra:

Drottningen är född 1943. Hon var således två år gammal när kriget tog slut. Det är bortom all rim och reson att hon ska ställas till svars för någonting som hennes far kan ha gjort under och innan denna period.
Kan det tänkas att han var precis som oss svenskar? Man sade inte emot nazisterna ostraffat - det ska ni ha jävligt klart för er. Kan det måhända vara så att hans agerande (eller det han är anklagad för av "Kalla fakta") var ren överlevnadstaktik?

När det gäller anklagelser om vad som hände under andra världskriget ska vi svenskar hålla vår "neutrala" käft ordentligt stängd. Vi har blod på våra händer. Men alla vi andra slipper i alla fall att ställas till svars för våra förfäders agerande.
Således ska vår drottning inte heller behöva göra det.

Jag kan med handen på hjärtat säga att det finns saker som mina föräldrar gjort i nutid som jag inte stödjer. Men det är inte mitt ansvar. Inte heller någonting som jag behöver förklara eller försvara.

En sista sak när jag ändå är igång:

Ofta hånas kungafamiljen (på kungens sida) för sin dyslexi. Det är tydligen väldigt roligt att göra sig lustig på deras bekostnad. Det är också ett hån som endast är kungafamiljen "förunnat".
Ingen annan svensk medborgare behöver utstå hån för sitt handikapp - det är tabu och oförskämt att skämta om sådant. Ingen vid sina sinnens fulla bruk tycker att det är roligt att driva med någon som till exempel sitter i rollstol.
Men kungafamiljens dyslexi går bra att driva med.

Varför då?

Här om något ska nog svenskarna akta sig för att kasta stenar eftersom större delen av befolkningen tillbringar tolv år vid skolbänken och ändå tillämpar särskrivningar när de skriver. Det däremot förtjänar att hånas. Att särskiva tyder nämligen på ren okunskap.

Grattis på födelsedagen, älskade drottning! Jag beundrar dig i alla fall för de insatser du gjort för landet, din värme och ditt engagemang.
Och det är fler med mig som gör det.

Varje gång jag kommer i kontakt med svensk sjukvård dyker alltid samma tanke upp i mitt huvud: "Jag är glad att jag inte är döende!".
Nåde er som tänker göra detta till en politisk fråga!!! Jag hade samma problem med den svenska sjukvården när sossepacket satt vid makten också.

När jag sökte hjälp hos Idrottskliniken för min inflammerade hälsena så fick jag först betala 320 kronor för att höra meningen "Du behöver röntgas". 200 kronor fick jag betala för ultraljudsröntgen. 320 kronor ytterligare betalade jag på Idrottskliniken när vi skulle gå igenom röntgenplåtarna och den enda lösningen läkaren gav mig då var en remiss till en sjukgymnast. Ingen medicin för att lindra smärtan. Bara ett konstaterande att "detta kommer att ta tid" (vid besöket på Idrottskliniken hade jag redan gått med min inflammation i tretton månader - för mig är bara det en lång tid).

Efter det har jag lagt ut 1100 kronor hos en naprapat. Det enda resultatet därifrån är ett enormt blåmärke längst hela vaden som aldrig bleknar utan tvärtom blir mörkare för varje dag som går.

Idag körde jag min mamma till Märsta läkarmottagning med hennes brutna arm som behövde ses över. När jag ändå skulle dit tog jag med mig min remiss till en sjukgymnast och min almanacka så jag kunde boka en tid. Märsta läkarmottagning ligger nämligen bäst till för mig. Jag vet inte hur det är med er andra men jag har i alla fall varken tid eller lust att åka land och rike runt för att besöka en sjukgymnast.

Och vet ni vad? De ville inte ta emot mig. De "har inga tider".

Nähej. Så här står jag med en värdelös remiss som kostat mig skjortan och en djävulsk smärta i hälsenan.

Då igen tänkte jag "jag är glad att jag inte är döende". För vad skulle hända då? Det enda alternativet som man verkar ha då är ju att ställa sig framför ett tåg och inte ens det verkar vara en vattentät plan eftersom vi inte kan få tågen att fungera i det här landet under vinterhalvåret.

Den svenska sjukvården kan högaktningsfullt kyssa mig i arslet!

På Expressens löpsedel idag står det:

"Laila rasande efter triangeldramat med Minnah och Jay"

Inne i tidningen är flera sidor dedikerade till analyser och uttalanden inför kvällens final av "Idol". Bland annat har de utröstade deltagarna uttalat sig om romansen mellan de två finalisterna.
Jag citerar Andreas Weise:

"...Jag vill uttala mig för jag tar avstånd. Det är ju en stor skandal"

Nu sätter vi saker i perspektiv, Andreas Weise:

Idag delas Nobels fredspris ut till en man som sitter fängslad för sina åsikter. I Iran har en kvinna suttit fängslad sedan 2006 för att hon haft en utomäktenskaplig affär. Hon är dömd att stenas till döds för sitt "brott".
Samma dag pryds Sveriges kvällstidningar med skvaller från en poänglös "talang"-tävling i tv!

Där har du din jävla skandal, baby Weise! Skandalen är att vi är så förbannat insnöade, bortskämda och nonchalanta att vi ägnar mer uppmärksamhet på icke-nyheter än på rättvisa och medmänsklighet.

Att två musikprodukter har råkat falla för varandra är ingen skandal.
Det är svenskarnas engagemang för bagatellen som är det.

Jag ska ha en heldag i den kungliga huvudstaden idag (vill också påpeka att jag klev upp 05:30 på ledig dag för att gå i tio minusgradig kyla och köra ett spinningpass först).
Jag ska inleda förmiddagen med ett besök hos frissan. Sedan ska jag till Åhléns för att leta efter en riktigt bra gryta som jag kan köpa för de 1200 kronor jag har tillgodo att handla för.

När man beger sig från förorten till city så är det bästa och billigaste alternativet att åka pendeltåg. Jag förespråkar kollektivtrafiken av flera skäl - främst ur miljösynpunkt. Men man ska också veta att ska man åka med SL så kräver det lite planering eftersom det är allt annat än pålitligt.

Jag misstänker nämligen att SL har missuppfattat sitt geografiska läge eftersom de varenda år blir chockade över att det kommer snö på vintern och att löven faller på hösten (det är min personliga förseningsfavorit - "lövhalka").

Så när jag ska åka pendeltåg går jag alltid in på deras hemsida för att kolla läget. Man kan behöva åka en bra stund innan man hade planerat.

Mycket riktigt. Tågen idag är försenade. Men då vet jag det och behöver inte få mig en överraskning är jag kommer ner till stationen.

Jag kan acceptera förseningar. Vad jag dock inte under några som helst omständigheter kan acceptera är att man på en offentlig hemsida för Stockholms Lokaltrafik särskriver.
Jag citerar:

"Generella följd förseningar..."

Det ser för jävligt ut! Jag har ont i ögonen!

Inför valet i höstas fick en av sosse-pamparna i Sigtuna kommun en allvarlig släng av hybris och satte sitt porträtt på en gigantisk affisch som storleksmässigt hade passat bättre vid Time Square än det lilla torget vid Märsta station.
Den måste ha kostat en förmögenhet.

Den måste ha varit så pass dyr att kommunen nu inte längre har råd att skicka ut plogbilarna för att göra sitt jobb. För på varenda jävla trottoar jag har försökt att gå på idag har det varit en halvmeter snö som jag har kämpat mig igenom.

Det känns väldigt "ohäftigt" att betala kommunalskatt idag när prioriteringen av mina pengar är käpprätt åt helvete. Jag lade aldrig sosse-pampens namn på minnet men jag hoppas att han ger sig ut på gatorna idag, halkar illa och bryter benet.
Först då lär väl plogbilarna komma ut och göra det dem ska.

Sedan kan han kyssa mig i arslet!

De senaste veckorna har jag läst ett antal bekymrande artiklar om en svensk tjej som åkte till Polen för att förstora sina bröst (HÄR bland annat) innan sitt stundande bröllop men aldrig vaknade upp efter operationen.

Av vad jag har förstått så åker svenskar utomlands för att göra plastikingrepp för att det är billigare där. Ja, man kan ju spara flera tusen!

Av just det skälet är min sympati väldigt liten. Ska man göra kirurgiska ingrepp så ska man välja det bästa alternativet - inte det billigaste.

Det finns orsaker till att girighet är en av dödssynderna.

I dag är det mer en regel än undantag att man ska förstora sina bröst, stympa sitt könsorgan, fylla läpparna till storleken av falukorvar. Till och med öronsnibbarna ska fyllas ut.

Min ärliga uppmaning till er som funderar på plastikingrepp är:

GÅ EFTER REKOMMENDATIONER!

Gör man ett kirurgiskt skönhetsingrepp på en seriös svensk klinik så ingår efterbehandling och ett besök ett halvår efter genomförd operation. Det är möjligt att man kan få ett halvårsbesök på en polsk klinik också men då ska man betala för ytterligare en resa dit och då är "poängen" med att spara pengar bortkastad.

På en svensk klinik kan man även kommunicera med läkarna på sitt modersmål vilket underlättar missförstånd och vid en eventuell felbehandling kan man inte sedan anklaga läkarna för att "de förstod inte vad hon sa" (vilket är en idiotisk anklagelse eftersom man måste ha förstått redan innan att det problemet skulle uppstå).

Uppstår det komplikationer efter en operation på en svensk klinik så får man omedelbart komma in för vård.

Så, flickor med plastikkirurgidrömmar:

VÄLJ ALDRIG DET BILLIGASTE ALTERNATIVET - VÄLJ DET BÄSTA!

Fråga runt bland bekanta. De flesta gör ju ingrepp idag så det lär ju inte vara någon brist på erfarenheten.

Ni kommer att tacka mig för det här rådet.
Tro mig.

Jag har två kollegor som bor i en lantlig idyll i utkanten av kommunen. Ett vackert inrett hus med pool på tomten. Ni vet ett sånt där hem som man ser i inredningstidningar och hoppas på att själv få bo i när man blir stor. 
Jag har än så länge bara sett bilder på huset och tomten. Men jag har bjudit in mig själv till nästa sommar då jag tänker ligga vid deras pool i en hel dag och bara dricka en massa paraplydrinkar och fortsätta drömma om att en dag få bo så själv.

Det är ett sånt där område som utstrålar lugn och harmoni. Ett sådant område som man vill bo i.

Förra helgen hände dock någonting i den lantliga idyllen. Någon kastade ägg på mina kollegors bil och spraymålade ordet "BÖG" i rött på deras soptunna.

Av attacken att döma kan jag bara ana att de som utförde dådet ville visa att de inte samtyckte med att ägarna till huset var två män som har valt att leva tillsammans.

Den här händelsen gör mig äcklad, vansinnigt arg och ledsen. Men jag skäms också. Jag skäms över att det finns människor idag som bär på så mycket hat och fördomar att de begår kriminella handlingar för att visa sin ståndpunkt.

Vad är det som driver en del människor att bete sig på det sättet? Vad är det som får dem att vandalisera någon annans hem?
Är det avundsjuka för att de själva inte är lyckliga inombords? Att de själv inte har hittat någon att dela sitt liv tillsammans med?
Troligtvis kommer de ju aldrig att göra det heller. Ingen egenskap är så oattraktiv som bitterhet och hat.

Det här är dessvärre ingen unik händelse. Det är bara en i mängden. Dagligen blir människor hånade, misshandlade och utsatta för glåpord på grund av sin sexuella läggning. I Sverige.

Det är inte ok. Det är helt jävla oacceptabelt.

HOMOSEXUALITET ÄR INGET VAL. HOMOFOBI ÄR DET.

Det är en högtidlig dag idag, mina vänner. Valdagen. Att rösta är ingen rättighet utan en skyldighet.

Är man för lat för att ta sig till en vallokal ska man inte gnälla över resultatet sedan. Det finns inga ursäkter för att låta bli att rösta. Är man missnöjd med riksdagspartierna så röstar man blankt. Men man låter inte bli att rösta bara för att inget parti faller en i smaken.

Det är ett privilegium att vara född i en demokrati och få säga sin mening. Uppskatta denna möjlighet.

Drottningen av pop säger det bäst:

FREEDOM OF SPEECH IS AS GOOD AS SEX! VOTE!



Madonna har talat.

I dagens Expressen kan man läsa om en man i Linköping som köpte 110 (!) samlarmynt av kronprinsessparet i "förhoppning om att kunna använda dem i butikerna".

Vad gör man inte för att få ett par rader i pressen?

Skaffa ett VISA-kort!