Må ni brinna i helvetet, oansvariga föräldrar!

En diskussion som jag för med Gud nästan varje dag är hur han fördelar barn.
Lika säkert som färskpotatis på sommaren så får man varje år läsa om föräldrar som "glömmer" sina barn i bilen med dödligt utgång. Och var nu inte så jäkla naiva att ni tror att detta bara "händer i USA" (som är svenskarnas naiva försök till förnekelse att det finns hemska föräldrar även i detta land och att det även här inträffar onda händelser).

Igår kväll (i Göteborg, Sweden) lämnades en sju dagar gammal pojke kvar i en stekhet bil under tiden föräldrarna var och "shoppade". Tack och lov finns det medmänniskor med empati som larmade polis som åkte dit och krossade ett fönster på bilen och fick ut bebisen. De anmälde även händelsen till sociala myndigheter.
Undrar hur man resonerar i sin primtiva hjärna när man lämnar ett sju dagar gammalt spädbarn utan uppsyn över huvud taget?

Dagen innan dog en ettårig flicka i Köpenhamn efter att hennes pappa glömt bort henne. Han misstänks för "vållande till annans död".
Vilket förbannat hån! Det är MORD och ingenting annat.

HUR I HELVETE KAN MAN GLÖMMA BORT SINA EGNA BARN I HETA BILAR? ELLER LÄMNA DEM ENSAMMA I BILAR ÖVER HUVUD TAGET, OAVSETT TEMPERATUR??

Jag kommer aldrig att begripa varför sådana människor blir välsignade med att bli föräldrar. Ni är en skamfläck för mänskligheten och ni är också orsaken till att jag aldrig kommer att vara hundraprocentigt emot dödsstraffet. Tvärtom. Det verkar så mer passande i sammanhanget än "vållande till annans död", men det är förmodligen alldeles för barmhärtigt. Barmhärtighet är det sista dessa människor förtjänar. Dessvärre har de förmodligen inte förstånd nog att lida och skämmas.

Må ni brinna i helvetet!

Slutligen till er som är flygrädda: Varje år dödas det fler barn av sina föräldrar än vad det är människor som dör i flygolyckor. Är inte det en skrämmande statistik?

Dåliga odds?

Jag är alldeles i extas idag! För ikväll kan jag vinna 124 miljoner kronor. 124 miljoner! Men då måste jag ha sju rätt på Lotto och minst två rätt på Joker.
Oddsen för att ta hem denna drömsumma är en på 336 miljoner. Känn lite på det oddset ett tag. En på 336 miljoner. Jag vill inte på något sätt låta negativ, men är inte det ruskigt dåliga odds?

Helt plötsligt känns det mer troligt att jag kommer att springa på ett ufo i tvättstugan (inte illa det heller - för tänk vad pengar jag skulle tjäna på att sälja den historien till media).

Kassa odds. Men visst är hoppet det sista som överger oss?

Schhhh...Tyst, Mona!

Jag har TV4´s morgonprogram på i bakgrunden. Tittar egentligen aldrig - förutom på själva nyhetssäningarna - men ljudet av tvn tillhör morgonrutinerna. Lite mysigt sådär.
Alldeles nyss hörde jag Mona Sahlin göra ett litet "hyllningstal" till Michael Jackson. Det var obehagligt att lyssna på.
Varför känns ingenting som kommer ifrån den kvinnans mun äkta?

Keith Richards - vilken jäkla skön snubbe

Halv fem imorse började jag att fundera på Keith Richards. Han blir 66 år i december. Han är alltså folkpensionär nu.

Richards har levt ett hårt liv. Att kalla det för "hårt" är egentligen en underdrift. Hela hans liv har kantats av alkohol- och drogmissbruk, och han är något av en olycksfågel (många gånger till följd av att han under årens lopp väldigt sällan varit nykter).

1975 bröt han både lårbenen efter att ha gått rakt ut i gatan och blivit påkörd av en bil i London

1990 drabbades han av blodförgiftning efter att ha fått en infektion i ett finger som han skurit sig i på en gitarrsträng

1998 bröt han tre revben och punkterade en lunga efter att ha ramlat ner från en stege

2006 höll det på att gå riktigt illa för Richards då han under en semester på Fiji ramlade mycket olyckligt från en stubbe och skadade både huvud, rygg och nacke.
Denna historia är mest känd som "palm-incidenten", då det florerade rykten om att den då 63-årige Richards ramlat ner från ett palmträd
.

Richards lever fortfarande. Still going strong. Han är som rockens egna lilla katt med nio liv. Och av bilder att döma har han aldrig kommit i närheten av en plastikkirurg.
Han är en jäkla skön snubbe, den där Richards.



Michael Jackson - ett tragiskt slut på ett tragiskt liv

Att dö av "hjärtstillestånd" (en förmodad hjärtattack) vid knappa 51 års ålder är inget bra facit. I synnerhet inte när man propagerat så hårt under hela sitt liv om sunt levene med strikt kost, ingen alkohol eller cigaretter, vistats ute i offentligheten med munskydd och enligt rykten sovit i syrgastält i perioder för att behålla ungdomen.

Hjärtat gav vika ändå för Michael Jackson. I alldeles för unga år.

Jag betvivlar att han fick dö lycklig. Jag betvivlar att han ens hade så många lyckliga perioder i livet. Att bli världsberömd vid fem års ålder sätter sina tydliga spår.
Jag kan inte komma på en enda "barnstjärna" - alltså någon som blivit berömd vid väldigt unga år - som det gått speciellt bra för. Det slutar ofta i tragedi.
En förlorad barndom kan aldrig ersättas. Jackson själv spelade ofta på myten som Peter Pan - pojken som inte ville bli vuxen.

Michael Jackson förklarades som "musikaliskt geni" redan innan puberteten. Och det var också förmodligen det han var. Även om han de senaste tjugo åren nästan aldrig omnämnts i pressen för sin musik utan för de stora antalet plastikoperationer som vanställde hans ansikte och för de vidriga anklagelserna om övergrepp på barn. Hånad. Förlöjligad.

Bara det är tragiskt i sig själv.

Jag hoppas att han nu får vila i frid, får finna den lycka och trygghet som han inte fann i verkliga livet på en annan plats.


Blu-ray

Eftersom jag är en laglydig människa (eller rättare sagt, jag har ingen aning om hur man laddar ner filmer från nätet men jag har förstått att det numera är ajabaja så det verkar inte vara så stor idé att lära sig heller) så hyr jag filmer i videobutiken (eller uthyrningsstället för filmer, för videokassetter finns inte där längre).
Den senaste tiden har hyllorna med blu-ray-filmer börjat ta mer och mer plats. Har även sett reklam på tv när filmer släpps till uthyrning att de både finns på dvd och blu-ray.

Där tappar de mig. Jag har inte följt med i den tekniska utvecklingen. Jag har ingen aning om vad blu-ray är.

Så jag gjorde som jag brukar när det är någonting tekniskt jag inte förstår mig på. Jag mailade Oskar och frågade. Ni vet, cineasten.

Jag vet att han kommer sucka djupt när han läser min fråga, ta ett djupt andetag och sedan förklara det så pedagogiskt han bara kan. Som han brukar.

Jag tog den rackar´n!

Nedan ser ni den bästa investeringen under sommaren. Det är ett rakett som tar död på muggor, flugor och getingar som tagit sig in oinbjudna i hemmet. Om man trycker på en knapp på sidan så ger den ut elektriska stötar.
Den är inte bara effektiv utan även hysteriskt rolig. Man ser förmodligen inte riktigt klok ut när man ränner runt i lägenheten med ett elektriskt rakett i handen och jagar insekter som om det gällde livet. Myggorna är allra roligast att få tag på, för de går bokstavligt talat upp i rök. In flames!
Dagens fångst blev en fet geting som jag hittade i hallen och gav en dödsstöt.



Ett märkligt fenomen som uppstår när man demonstrerar denna morbida leksak för män/pojkar är att de promt ska hålla ett finger på gallren samtidigt som de trycker in knappen som utger de elektriska stötarna, trots att man påpekar att det bränns och säger "gör inte så".

Man ska aldrig ha med en mening med negation när man talar till män. Eller barn. Det slutar alltid med att man säger: Vad var det jag sa?

Paolo - rätt man för jobbet

Så här i efterhand kan man nog konstatera att den gångna säsongen av Robinson med Linda Isaksson inte var särskilt bra. Hela programmet präglades av pakter och intriger och när vinnaren sedan korades blev det ramaskri.

Men TV4 är smarta. De tar in Paolo Roberto som ny programledare inför nästa säsong. Bra val. Han är inte bara underhållande i sig utan även en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Han kanske kan se till att fokus hamnar just på tävlingarna istället för surret och tjattret deltagarna emellan. Det blir tröttsamt i längden.

Paolo är definitivt rätt man för jobbet. Och så får Ericsson ny VD.

Det rör på sig.


Dagens finaste

Att bli nekad ytterligare ett jobb var inte den största kallduschen jag fick mig idag. Nej, den var privat. Dagen förvandlades till en sån dag då man bara vill lägga sig under täcket och vakna upp ur mardrömmen.
Det är för mycket motgångar nu. För mycket oflyt. För mycket sorger.

Då - när man håller på att tappa hoppet om sig själv - får man ibland en oväntat fin gest av en medmänniska. Små fina ord som lyfter upp en från det mörka och ger hoppet tillbaka.

På eftermiddagen fick jag ett oväntat fint mail av min vän Johanna som skrev så fina och uppmuntrande ord att jag blev alldeles tagen. Man blir så oerhört glad av att få vänliga ord som bara är skrivna i syftet att glädja och uppmuntra. Utan baktankar. Och när jag behövde det som mest. Hon kanske är synsk?

Johanna är Dagens Finaste. Hennes härliga blogg kan ni läsa HÄR.


En del måste jobba dygnet runt

Att rekrytera folk i dag kan inte vara lätt. Varje jobbannons - oavsett vad det gäller för tjänst - måste ha flera tusen sökande. Det är förmodligen ett av skälen till att många arbetsgivare idag inte ens orkar svara på ansökningar. Jag betvivlar att de ens orkar att läsa igenom alla.
Dessa arma rektyterare måste jobba dygnet runt. Jag misstänker det i alla fall. När jag gick igenom min mail tidigt i morse så upptäckte jag att jag fått svar på en ansökan jag gjort för några veckor sedan. Tio i ett på natten hade det mailet kommit in. Tio i ett!
Den här lågkonjunkturen tär inte bara på oss som desperat söker oss nya jobb utan även på dem som har sina jobb kvar. Deras arbetsbelastning har ökat rejält på grund av nedskärningar och företagens rädsla för att nyanställa. Detta kommer ju att bidra till en ny våg av utbrändhet.

Vad det stod i mailet? "Vi tackar för ditt intresse men har valt att gå vidare med andra sökanden".

Jaha. Där ser man.

SVT gav mig public service

Jag - liksom miljoner svenskar - bänkade oss framför tvapparaterna igår för att se sommarens första avsnitt av "Morden i Midsomer". Vi är faktiskt miljoner som ser denna deckare varje sommar. Den har förvandlats till en sommartradition och är älskad och efterlängtad.

Vi är inne på säsong elva nu. Säsong elva består av sju avsnitt men enligt SVT´s hemsida ska de bara visa fyra. Varför då, undrade jag och började att leta efter information om detta. Hittade ingen, men däremot hittade jag någonting just på SVT´s hemsida som hette "Tittarservice" dit man kan maila sina frågor.
För det är ju klart att jag vill veta orsaken till att tre avsnitt inte visas nu under sommaren och om de kommer att visas vid senare tillfälle.

Sent igår kväll skickade jag iväg min fråga och nu på morgonen fick jag svar. Som löd:


Hej, Mary

Därför att de tre avslutande avsnitten inte är klara för visning i Sverige.
Alternativet är att svt inte visar några avsnitt nu och väntar till alla kan visas samtidigt.
Kanske det varit bättre?

Med vänlig hälsning
Tittarservice

Tack för info, SVT! Inte fan vet jag om det hade "varit bättre". Jag bara undrade orsaken, god damnit! Kanske "de kommer att visas vid ett annat tillfälle"? Och jag heter inte MARY!

Public service? My ass!


FFILF-lista

Jag har varit så oerhört uttråkad idag. Och på ganska dåligt humör. I know, alla har sådana dagar. Men för mig är dessa dagar kreativa. Eller min fantasi spinnar iväg, för att uttrycka mig mer korrekt.
Idag fick jag för mig att jag ska göra en FFILF-lista.
Facebook Friends I´d Like To Fuck.

Jag behöver ett jobb. Jag behöver mental stimulans. Jag inser det själv.


Dagens nederlag

Jag har sagt det förr, men det går inte att påpeka för ofta hur tröstlöst det är att söka jobb under en lågkonjunktur. Idag fick jag nobben ifrån PocketshopArlanda. På timbasis! För andra gången!
Visst, jag är medveten om att lönen inte är den bästa inom handel och förutsättningarna för timanställda inte är optimala. Men det är ändå ett jobb! Ett jobb som jag dessutom tror att jag hade varit väldigt bra på. För är det någonting jag kan, så är det att sälja. I synnerhet böcker intalar jag mig, eftersom jag läser mycket och har bra koll på litteratur.

Att söka jobb tär på allting. Humöret, självförtroendet, självkänslan. Sexlusten.

Jösses, vad jag behöver muntras upp! Kanske sju rätt på Lotto imorgon?

Tantvarning?

När jag slog upp mina gröna tidigt imorse, så hade jag fortfarande glasögonen på mig och tv var påslagen. Visst är det lite tantvarning över det?

Målet ikväll är att somna utan glasögon på och tvn avstängd. Så svårt borde det inte vara.


Om tv-reklam

Av princip klagar jag aldrig på reklampauserna på tv, eftersom jag anser att det forumet ska vara finasierat av reklamintäkter och inte av licenspengar.
Däremot har jag väldigt ofta åsikter om själva reklamen. Reklamfilm är ju en viktig del i marknadsföringen när man vill sälja en produkt eller vara. Därför funderar jag ofta över varför man inte lägger ner mer kvalité på det. Att jobba på en reklambyrå räknas väl fortfarande som ett högstatusyrke där konkurrensen om jobben borde vara förhållandevis hårda?

Det finns vissa produkter jag aldrig skulle köpa på grund av att reklamen för dem är fruktansvärda. Emellanåt dyker det upp reklamfilmer i rutan som gör att det kryper i hela kroppen.
Just nu visas det ofta en reklam om ett vitamintillskott som blandas ut i vatten. Jag har inte lagt produktens namn på minnet trots att reklamfilmen för den retar gallfeber på mig - eller kanske just därför namnet försvunnit ur minnet. En kvinna pratar i telefonen med en väninna som lovordar denna utblandbara dryck och rekommenderar denna till kvinnan i bild. Som står och dricker denna blandning as they speek! Va? Kan ni tänka er vilket sammanträffande?

Jag kommer aldrig att testa denna dryck. Även om de så visar sig att den förhindrar cancer.

En annan film som går frekvent i rutan är från Byggmax. En tonårsson och en pappa har gemensamt byggt ett hopptorn efter en av tonårssonens idéer. Tonårssonen och pappan visas i bild och läser märkbart från ett manus.
Killen som spelar - för jag tar för givet att han spelar - tonårssonen blir förmodligen så mobbad i plugget efter att denna reklamsnutt visats att han aldrig kommer att slutföra sina studier. Och någon framtid som skådespelare har han INTE.

Man kanske ska slå sig in i reklambranschen?

Jag håller mig inne

Vid varje minsta försök jag gjort idag att gå utanför dörren, så har solen gått i moln. Det var klarblå himmel imorse, jag sätter på mig en sommarklänning och solglasögon och tar en promenad till affären. Det tar sju minuter. På dessa fjuttiga minuter hinner det att bli molnigt.
Kommer hem. Det spricker upp igen. Jag öppnar balkongdörren för att gå ut och sätta mig en stund. Vad händer? Jo, solen går i moln.
Så jag håller mig inne. För er skull.
Är inte det omtanke mot sina medmänniskor så vet inte jag vad det är.
Så njut.

De-tox

Jag har satt mig själv på De-tox. Den senaste tiden har jag ätit hysteriskt - ja, hysteriskt - mycket socker. Så nu lägger jag av. Med omedelbar verkan.



Höjden av ironi?

Det var en fullkomligt klarblå himmel och 32 grader i solen. De perfekta väderförhållandena för att sätta sig i solstolen med en bok och bara njuta. Få lite färg.
Går och sätter på mig bikinin. Går ut och sätter mig. I samma stund dyker ett stort moln upp som täcker solens strålar och vägrar att flytta på sig.
Det är inte alls lika skönt i skuggan.


Årets tråkigaste dag?

Ingen annan dag på året kan slå Midsommardagen i tristess. Förr i tiden - för länge, länge sedan - kandiderade Långfredagen som Årets tråkigaste dag. Men i takt med att de kristna värderingarna blev mer och mer oviktiga, blev denna långa fredag en vanlig helgdag.

Nu är det Midsommardagen som är tråkig. Jösses, vad tråkig den är. De flesta har nog inte krypit upp ur sina sängar ännu (eller den sovplats de haft för natten). Resten av dagen kommer att tillbringas i ett bakistöcken.

Det vilar ett vemodigt lugn över denna dag. Det är tyst överallt. All energi avverkades under gårdagskvällen eller natten. Ingen orkar någonting.

Om nio månader visar sig resultatet efter Midsommarhelgen. Då föds det fler barn än annars.

Är det alkoholintaget på Midsommarafton som bidrar till denna babyboom eller tristessen på Midsommardagen?

Vilken kvinna får dig att skratta?

Jag har ansträngt mig. Jag har gjort tappra försök. Jag har funderat. Men jag kan dessvärre inte komma på en enda kvinna i den "svenska humoreliten" som jag tycker är rolig. Tyvärr.

Nour El Refai blev bara pinsam i de korta inslag hon gjorde i Melodifestivalen förra året. Ingen förstod den humorn alls. Sedan har jag läst att hon i "Ballar av stål" visade sin mutta. Jaha? Hade hon fixat till en skojfrisk frisyr på det lilla organet som gjorde att man skulle skratta åt det? Att visa könsorganet är väl "grabbig" humor om något?

Petra Mede. När en person själv tycker att den är rolig och skrattar åt sina egna skämt blir det bara genant.

Sissela Kyles överspel i "Parlamentet" behöver man inte ens kommentera.

Den enda kvinnliga komikern jag verkligen har skrattat åt helhjärtat är Ulla Skoog. Men hennes framträdanden de senaste tio åren har varit sparsamma. Trist - för hennes humor är både rå och ocencurerad.

Den kvinnliga "humoreliten" går nu till starkt angrepp mot alla män i branschen. Märkligt nog är ingen av dessa kvinnor speciellt roliga. De män som de attackerar är dock det.

Aftonbladets Jan-Olov Andersson är politiskt korrekt och säger att "självklart vimlar det av kvinnor med humor" och skyller bristen på framträdande kvinnliga komiker på att "kvinnor inte vågar ta plats".

Kvinnor är bäst på att ta plats. Även där de inte passar in.

Så. Ge mig namn. Ge mig ett par kvinnor som är roliga.



Saknad

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0