Maria L

Jag skrev ett ganska - inte så väldigt - elakt inlägg om Björn Ranelid som jag inte lagt ut på bloggen ännu. Men jag har beslutsångest.

Vågar jag publicera ett osnällt inlägg om mannen som är allergisk mot kritik??

Jag är världens snällaste människa. En av dem i alla fall. Jag är så snäll att jag till och med blivit kallad för "dumsnäll". Och jag har en ängels tålamod. Försöker alltid att se det positiva i allting runt omkring mig. Men...

GÖR MIG ALDRIG FÖRBANNAD!

Jag är i ganska bra form nu. Konditionsmässigt och styrkemässigt. Så jag tackar träningen för att mitt blodtryck inte gick upp fler oktaver än det faktiskt gjorde när jag hade pratade med Folksam. Jag är fortfarande fly förbannad! Skitsur! Just my luck att hamna hos en handläggare som är en komplett idiot!

Träningen går i alla fall bra. Som på räls.
Idag körde jag rygg, biceps och mage och avslutade med spinning.
Imorgon blir det bara konditionsträning. Powerwalk innan frukost och spinning till lunch.

Motion är det bästa sättet att bli kvitt aggressioner. Boxning kanske skulle vara någonting för mig?

I slutet av förra året totalrenoverades mitt badrum till följd av en fuktskada (inte orsakad av mig utan bara vanligt hedligt slitage). Under åtta veckor fick jag bajsa i på toan i tvättstugan (tre trappor ner så man fick planera sina behov) och duscha i kvarterslokalen en bit härifrån.

Det var skitjobbigt. På alla sätt och vis. Dessutom rände det hantverkare här på dygnets alla tider och det var byggdamm överallt.

Sedan får jag en faktura på kalaset: 57 260 kronor. En summa som borde gå på hemförsäkringen utan konstigheter.

Förfallodagen för denna faktura var den 20 mars. När jag ännu inte hört någonting från Folksam den 19 mars, så ringer jag för en uppdatering om status på ärendet. Man har då hos Folksam inte ens börjat att titta på det. Mannen jag pratade med lovade dock att ringa mig så fort som möjligt.

Ok. Jag ber om uppskov på fakturan till den 31 mars.

Idag, den 7 april, fick jag en betalningspåminnelse om fakturan. Jag ringer då upp snubben på Folksam. SOM HAR  GLÖMT BORT ATT KONTAKTA MIG. Han har ingen koll över huvud taget, utan ställer exakt samma frågor till mig som han gjorde när jag ringde honom den 19 mars. Det ska tilläggas att han fått samtliga papper som gäller denna skada.

Känns det inte lite oseriöst för ett så stort försäkringsbolag som Folksam att "glömma bort" ett ärende som detta? Jag betalar faktiskt en ganska stor summa till dem varje månad.
Människor har bytt försäkringsbolag för mindre.

Lyckligtvis lever vi i ett konkurrenssamhälle, där man kan byta försäkringsbolag om man inte är nöjd.

Någon som har bra erfarenheter av något annat att rekommendera mig?

Annika Östberg är ett kontroversiellt ämne. En het potatis. Därför har jag undvikit att kommentera hennes hemkomst till Sverige. Men jag kan bara inte låta bli längre.
Det är nämligen ingen oskyldig duvunge vi tar hem.

I dagens Metro läste jag nämligen en kommentar av en rättslig expert vid namn Stefan Wahlberg. Han skrev att det är en missuppfattning att Annika Östberg är "dömd för medhjälp till mord som hennes pojkvän begick". Hon var i själva verket så aktiv vid de båda morden att åklagaren i sin plädering beskrev att pojkvännen "inte var någonting annat än Annikas marionett". Hon är således dömd för dubbelmord i USA. Varav ett av offren var en polis.
Vidare kan man läsa att Annika Östberg sju år tidigare dömts för dråp i San Francisco. Någonting som den svenska pressen - som i 16 års tid fört en kampanj att få hem henne till svenskt fängelse - mörkat ganska bra.

Den stora frågan för svenskarna verkar vara om det är rimligt att sitta fängslad i 28 år för dubbelmord?

För några år sedan blev en mormor och hennes barnbarn ihjälkörda av en rattfyllerist här hemma i Sverige. Han hade utan tvång och utan hot satt sig i en bil full, av helt fri vilja. Och dödade två människor.
För det fick han ett år. Ett år.
Jag är övertygad om att den mamman - som den dagen då han körde full förlorade både sin egen mor och sitt barn - inte kommer över denna förlust på ett år. Denna sorg kommer hon att bära med sig resten av livet.

28 år i fängelse är mer rimligt än ett år för två bragda liv.

Vi har olika syn på rättssystemet i USA och Sverige. Men båda länderna är demokratier. Det är alltså folket som bestämmer hur landets lagar ska se ut.
Att mörda en polis är USA är bland det värsta man kan göra.

Nu ska Annika Östberg avtjäna sitt straff i Sverige. Mina skattepengar kommer att mätta hennes mun. De som knorrar över att skattepengar kommer att finansiera kronprinsessebröllopet nästa sommar åker från och med nu på en propp. Understå inte att gnälla över det i dagsläget. Gör det inte bara.

Jag ÄR beroende av böcker och skäms inte att erkänna det. Alla trista ögonblick i vardagen blir plötsligt mer värdefulla när man har en bok tillgänglig. Som när man sitter på pendeltåget. Jag skulle få extrema panikångestattacker om jag bara satt och stirrade rakt fram och inte hade någonting att läsa.
Pendeltåg är skitjobbiga. Det är trångt och hög volym men har man en bok att koncentrera sig på, så blir resan faktiskt ganska behaglig.

Just nu läser jag Sheila O´Flanagans Luftslott. Den ingår i genren "chiclit" vilket innebär att den är väldigt lättläst och lättsmält. Ingenting som någonsin kommer att nämnas i Nobelprissammanhang alltså. Men jag uppskattar denna form av litteratur i lagom doser. Eftersom jag är en deckarnörd, kan det emellanåt vara lite skönt att läsa om någonting annat än blod och ond bråd död.

Jag har läst två böcker av O´Flanagan tidigare. Inga mästerverk på något sätt, men de hade båda en gullig charm och fick mig att le lite då och då. Skön avkoppling, och böckerna slutar alltid lyckligt. Det är en förutsättning för att de ska kunna vara "chiclit".

Men Luftslott fångar mig inte alls. Jag har hållit på med den i evigheter. Läst några kapitel, lagt ifrån mig den för att läsa någon annan bok emellan. Så där har det hållit på ett tag.
Nu är jag redo att lägga den ifrån mig igen. Nu närmar sig Påsken och visst är det tradition att läsa en deckare då?

Jag längtar efter Camilla Läckbergs nya. Gick in på hennes hemsida imorse för att uppdatera mig lite. Och glädjande nog hade hon skrivit på sin blogg att de sista orden i den nya boken skrivs i dagarna.
Utgivning till hösten kanske?

Jag har "Påsklov" den här veckan. Vilket innebär att det inte är någon Skrivarkurs idag. Tur för mig egentligen, eftersom jag inte hade min dator hemma förra veckan och har därför inte kunnat skriva på uppgiften till nästa gång.
Förra veckan gick vi igenom dialoger i en text och det är det som den nya uppgiften bygger på. Men jag har dåligt med idéer. Har inte riktigt kommit fram till vad jag ska skriva om.

Någon som har några förslag?

Nu är jag fast.

Jag räknar allting jag äter och gör. Har precis kommit hem från en powerwalk (i solen!) på 1,5 timme. Brände 640 kcal. Och åt en frukost innehållande 500 kcal. Allt enligt tabell alltså.

Här har ni en länk till kaloriräkning och förbrukning. Hysteriskt roligt. Hysteriskt berondeframkallande.

Att sex skulle vara så bra för förbränningen verkar dessvärre vara en myt. Man får göka väldigt länge för att det ska ge resultat.

Min mamma är min mest frekventa läsare av bloggen.

Hon läser den på jobbet varje dag - korrekturläser - och mailar mig sedan och påpekar när jag har formulerat mig grammatiskt inkorrekt eller stavat fel på något ord i farten. Hon är nämligen övertygad om att jag har drygt en miljard läsare som följer min blogg och har därför blivit väldigt petig med vad jag delar med mig av till omvärlden. Hon tvingar sina kollegor att läsa min blogg också. Så där som mammor gör.

Därför var jag tvungen att förvarna henne igår kväll om att jag använt ordet "knulla" i ett inlägg. Men när jag hade motiverat orsaken till detta så sade hon lugnt:

"Det går bra".

När jag går in för någonting, så gör jag det till 100%.

Nu har jag som besatt suttit och letat i kaloritabeller på nätet. Man får sig en chock emellanåt. Faktiskt. Men det roligaste var att jag hittade en sida där man kunde räkna ut sitt dagliga kaloribehov. Man slår in sin ålder (den här gången var jag ärlig eftersom det bara var jag som såg), sin längd (la på en centimeter för det gör jag av gammal vana) och sin vikt (brutalt ärlig där med).
Mitt dagliga kaloribehov var 1653. Låter vettigt.

Men nu kommer jag ju att gå och räkna kalorier som en galning. Hela tiden.

Jag går på diet.

Av två orsaker:

1. För att tappa vikt: En sommar på Palma och en vinter med byråkrati sätter sina spår runt midjan.

2. Sysselsätting: Jag är understimulerad och en diet med allt vad det innebär tar upp tid. Det ska lagas rätt mat, den ska ätas, man ska träna och föra träningsdagbok.

Våren är en bonus i sammanhanget. Det är lättare att ge sig ut på powerwalks på mornarna innan frukost när solen skiner.

Emellanåt är livets prövningar lite väl påfrestande för mig. Det är inte sällan samtliga motgångar kommer alla på en gång och jag får fullt sjå med att prioritera vilket problem jag ska tackla först och vilket som är mest akut.
Då blir det lätt lite väl mycket och man känner sig ensam, liten och rädd.

Vid sådana tillfällen brukar någon högre makt rycka in.

I tisdags var jag helt tömd på energi och lust. Och då, just i den stunden, så händer det där oväntade och välkomna. The Hallelujah Moment.
Som skänker kraft, tro, energi och glädje.

Följande dikt hittade jag för en evighet sedan och jag tog den till mitt hjärta omedelbart. Flera år senare fick jag också erfara vad den innebar:

Verkligheten överträffar ofta dikten, heter det. Och visst finns det tillfällen då man önskar att vissa saker man läser om inte vore sanna.
Ett bra exempel på detta är Josef Fritzl. Ni vet, österrikaren som höll sin dotter i fångeskap i en källare och våldtog henne och dessutom fick sju barn med henne (arma österrikare - deras nutidshistoria blir bara mindre och mindre smickrande).

När denna historia uppdagades så bad jag en stilla bön om att detta monster var unik i sitt slag. Att han var sällsynt sjuk. Och att hans fru (mamma till den våldtagna dottern) var på gränsen till förståndshandikappad som inte misstänkte någonting under dessa 24 år (för Fritzls rövarhistoria om var dottern tagit vägen hade för en normal mor inneburit misstankar).

Dessvärre visar det sig att Fritzl inte alls är unik i sitt slag. Den senaste tiden har man hittat män i både Colombia och Italien som har utsatt sina döttrar för samma sak. Hållit dem fångna och skaffat barn med dem.
Det poppar upp Fritzl-kopior som svampar ur marken!

Jag är beredd att omvärdera min inställning till dödsstraff. Helt ärligt.



Förhoppningsvis ett fiktivt monster.

Jag har varit utan min dator i en vecka.

Inte den sämsta tiden på året att vara utan den, för veckan har jag ägnat mig åt att njuta av vädret och att träna. Men jag har känt mig helt handikappad utan den. Av flera orsaker. Typ sådana enkla saker som att läsa nyheterna. Jag har köpt tidningarna varje dag nu och uppdaterat mig via tv-nyheter och text-tv = tidskrävande.

Det har hänt så vansinnigt mycket i veckan också. Bland annat MASSOR som jag vill blogga om. Har skrivit små fusklappar om inlägg jag ska göra. Dessutom måste jag ju få tillbaka min läskrets. Att vara borta en hel vecka från bloggandet är rena döden för läsarantalet.

I onsdags var jag uppe och fikade med ett par vänner på Arlanda. Då passade jag på att sätta mig vid en offentlig dator för att skriva till Cajsa - jag hade ytterligare ett Hallelujah moment i tisdags som jag ville uppdatera henne om.

Jag är så glad att min älskade dator är hemma igen!

Veckans hjälte:
Min kompis Johan som har lagat datorn åt mig. Personer som gör osjälviska handlingar för andra människor förtjänar en guldstjärna och evig tacksamhet. Välsigne honom!

Kära läsare!

Nu låter min lilla dator likadant som min eltandborste. Så den ska iväg på lagning. Jag återkommer till er så snart jag kan.

Det är så irriterande, för jag hade velat göra flera inlägg idag. Men snart är jag tillbaka!

Kramar!

När jag fick min första egna lägenhet - som bara var min - så hade jag tre saker i mitt kylskåp: Champagne, nagellack och Dijonsenap. Mer än så krävdes inte då jag max var hemma tio dagar i månaden.

Nuförtiden är jag Helylle och både kyl och frys och skafferi är alltid välfyllda med matvaror. Halvfabrikat är bannlyst i mitt hem och jag storhandlar alltid. Gör mina storkok och fryser in matlådor.

Visserligen har jag mina tre "basvaror" kvar i kylskåpet. Att ha Dijonsenap hemma är lika livsnödvändigt som olivolja och parmesanost. Nagellacken överlever längre i en kall miljö och champagne dricker jag vid speciella tillfällen. Och de kan ju dyka upp när man minst anar det. Då gäller det att vara väl förberedd.

Madonna vill adoptera ett barn. Igen.

Jag ställer mig lite kluven i denna fråga.

Å ena sidan kan hennes adoptioner inspirera andra människor att göra samma sak. För behovet finns. Det svälter tiotusentals barn varje dag i världen.
Å andra sidan ställer jag mig frågan hur mycket tid kvinnan - som har "three nannies, an assistent, a driver and a jet" -  tillbringar med dem tre barnen hon redan har. Jag har en känsla av att man inte har möjligheten till så mycket kvalitetstid med barn när man befinner sig på en världsomtäckande turné.
Dessutom blir Madonna 51 i år. 51! Hon är redo att bli mormor snart.

Jag håller på att se över min elförbrukning i hemmet.

Inte av en sån ädel anledning som att värna om miljön. Nej. Det är på grund av att mina elräkningar håller på att driva mig till vansinne.
Men min snålhet att betala en förmögenhet till elbolaget varje månad kommer ju att resultera i en vinst för miljön. Win/win situation.

Jag misstänker att bovarna i dramat är min kyl och frys. De är gamla och låter som traktormotorer ibland. Men eftersom Fru Fortuna inte vill att jag ska skrapa fram flera miljoner på Triss, så får jag vänta med att införskaffa nya vitvaror till köket (spisen hänger också löst) tills ekonomin tillåter denna utgift.
Jag har börjat med att dra ut sladdarna till sådana saker som står på standby-läge när jag inte är hemma och behöver använda dem. Med stor skam har jag också kommit till insikten att jag använder min diskmaskin alldeles för ofta.

Under manifestationen igår med Earth Hour kom jag dock fram till att jag är väldigt bra på att ha lampor släckta. Varje dag. Istället förvandlar jag mitt hem till brandmännens värsta mardröm på kvällarna eftersom jag tänder varenda tillgängligt ljus i hela lägenheten. Det i sin tur bidrar till att det blir kolossalt varmt så jag kan stänga av elementen. Dessvärre ingår värme i hyran så kostnaden kan jag inte påverka där. Men ur miljösynpunkt är det ju bra.

Jag gör så gott jag kan.

För ett par månader sedan startade ett massivt mediadrev mot Liza Marklund. Ingen kan ha undgått det, såvida man inte befann sig på en annan planet eller av någon annan anledning var avskärmad från verkligheten.
Jag ska inte göra en sammanfattning om vad det handlade om. Mer än att Marklund blev starkt kritiserad för en bok som hon skrev för nästan femton år sedan, Gömda. Det var ett litet, litet ord som saknades på framsidan: "Baserad på en sann berättelse".

Visst kan jag till viss del förstå att en del läsare kände sig "lurade". För gemene man kanske inte har en aning vad källskydd är. För mig var det inte alls förvånande att Marklund ändrat namn på personer och händelser i boken. För hon skyddade sin källa.
Boken skrevs för att ge ett budskap och informera om kvinnomisshandel.

Marklund agerade helt korrekt som skyddade sin källa. Hade hon INTE gjort det, så hade hennes trovärdighet som journalist och författare ifrågasatts.

Ironiskt är att Marklund även är medförfattare till en bok som heter Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor.
För detta drev mot henne startades av en annan kvinna. I grund och botten tror jag allting handlar om avundsjuka.

Liza Marklund är ett tacksamt föremål för avundsjuka. Hennes böcker säljer otroligt bra och hon har lyckats med konststycket att skapa en huvudrollskaraktär i sina kriminalromaner som är oerhört svårt att fatta tycke för men man ändå vill läsa om. Dessutom tjänar Liza miljoner på sitt skrivande och det sticker i ögonen för många.

Jag ger Liza Marklund Dagens ros. Av många anledningar. Främst för att hon inte är så präktigt politiskt korrekt utan vågar kritisera och ifrågasätta. Läs bara hennes krönika i dagens Expressen där hon ger näringslivets giriga direktörer och fackpampar på moppo.

Hon har skinn på näsan, den där Marklundskan!

Min kropp har väldigt svårt att anpassa sig till sommartid. Det blir så påtagligt att det är en timme som går förlorad. Det brukar ta flera veckor innan jag har kommit ikapp.
Dessutom sov jag väldigt oroligt inatt och drömde märkliga drömmar. Förmodligen en kombination av tidsomställningen och det faktum att jag sträckte axeln igår när jag var och tränade. ONT gör det. Det gör ONT.